Senast Skrivet

Slumpa en blogg
att förlora rätten till sitt barn
att kämpa för sin rätt till sitt barn. att vara personförföljd av sin förra partner. att inte bli lyssnad på, att vara maktlös då man inte har råd med advokat.

Att ringa min lilla son...

Idag är det måndag, ikväll "får" jag ringa min son kl 19.00 för min sons pappa. Dessa samtal kontrolleras noggrant av just min sons pappa, helst ska David titta på tv samtidigt tycker hans pappa, och om jag frågar honom något så hör inte David vad jag säger ,utan jag får upprepa mig många ggr då han inte kan fokusera och sen undrar han vad jag sa..

Dessa samtal har blivit väldigt konstiga, hans pappa tycker det är bra om David är, hur ska man säga lite otrevlig eller förnedrande i tonen mot mig.

Ikväll kopplades samtalet fram kl 19.02 (helst ska jag ringa några ggr utan svar på mobilnumret jag "fått tillåtelse" att ringa till.) Jag sa ikväll ifrån när David säger som han börjat med senaste tiden att, så fort jag hunnit säga "hej gubben det är mamma" följs av "mamma vi behöver väl inte prata så länge?! (egentligen det enda han säger, fast han vill att jag ska ringa!)

 då sa jag:" näe de vet du att vi inte behöver," men David det känns inte så kul att du säger så varje gång direkt jag ringer, för då vet jag inte om du vill att jag ringer, och jag får ju inte ringa någon annan dag ist, och du får ju inte heller ringa till mig så jag vet liksom inte hur jag ska göra då"

" du vet hur du känner när du frågat en kompis tex om ni ska leka och han då säger näe ja vill inte leka med dig så känns det ju inte så roligt att höra, men vi kan prata kort inga problem, det vet du."

Jag frågade även om han ville prata i telefon eller titta på tv för det är svårt att göra både och..

Då tar hans pappa telefonen och gapar eller rättare sagt, VRÅLAR till mig att: " DU SKA GE FAN I ATT TJAFSA MED DAVID!!!! OCH HAN VILL INTE SNACKA MED DIG!!! OCH DET SKA DU FANIMIG FATTA !!!! "

Sen avbryter han samtalet och jag fick inte säga hejdå till min son, kl var 19.05

Nu sitter jag här och skriver av mig, och tycker att fy fan vad jag avskyr den människan!! han uppfostrar min son till att  bete sig dåligt mot sin mamma, det är det enda det går ut på. 

Jag kan se framför mig när han ger David en klapp på axeln efter det han lagt på, och säger Din mamma är väldigt sjuk förstår du, det är det jag skyddar dig ifrån, det är därför du inte ska prata med henne och inte vara där, det tycker även andra vuxna som  bestämmer..

detta vet jag, eftersom David berättat själv att pappa säger så ofta..

Davids pappa är extra snäll mot honom om han är dum mot mamma, Davids pappa tycker inte om när David längtar efter mig, då har han blivit skickad i säng osv osv osv olika typer av bestraffningar.. vad kallas det?  psyka ner ungen till att allt med mamma  och känslor kring mamma, blir obehagligt när pappa är i närheten.

Faktum är att jag börjat känna magont när kl närmar sig 19.00 på måndagar, och det gör nog även min son precis som hans pappa planerat. Vet inte hur man ska orka eller "stänga av" sig. Man vill ju kunna ringa till sin son med glädje..

15 (+1) kommentarer
9 februari 2009, kl 19:57
Hejsan,

tycker det är bra att du skriver av dig din frustration. Stå på dig!

Autum Kingston
ledsen_mamma72
9 februari 2009, kl 20:22
tack .. ja det är väl mitt sätt att få bort en del av alla känslor, och även att lämna avtryck om vad som pågår för omvärlden
11 mars 2009, kl 14:12
Hur sjutton kan någon på 2000 talet säga så till sitt barn?? Tro sig bestämma när barnet vill/får prata me sin mamma? So what om du är sjuk? Du är ju trots allt barnets mor och utan dig skulle ju D inte finnas. Undra vem som är den sjuka i denna historian jag..

Skulle ja va du skulle ja spela in samtalen du har me din son.. Speciellt om hans far gör såna saker..

Styrkekramar till dig i mängder!
ledsen_mamma72
20 mars 2009, kl 11:42
som sagt så är jag inte "sjuk", det är vad han påstår om mig och sprider ut till omgivingen och säger till vår son.
16 mars 2009, kl 08:59
Då var det återigen måndag.. Tänkte på dig redan då jag vaknade..

*styrkekramar*
17 mars 2009, kl 05:40
Pappan verkar vara helt knäpp som skriker i telefonen när sonen sitter bredvid. Att han beter sig som han gör bevisar ju att han inte mår bra men samtidigt också låter det gå ut över pojken. Från pojkens perspektiv är det knappast lämpligt att pappan som är så labil, av ditt inlägg att döma, har vårdnaden. Dessutom borde du kunna ta upp detta med socialen eftersom han inte låter dig tala med sonen under naturliga former. Nu är förstås min kunskap i detta fall ringa men som själv varit ensam vårdnadshavare skulle jag aldrig kunnat tänka mig att bete mig som pappan du beskriver.
ledsen_mamma72
20 mars 2009, kl 11:44
det är nog få människor som skulle bete sig så här, och det är tur för jag vill inte att fler barn far illa, tyvärr är jag maktlös
DagStjärnan
min blogg http://blogg.aftonbladet.se/24803
20 mars 2009, kl 11:56
Finns inte ord för vad jag känner.

Tycker så otroligt synd om dig & DIN SON.

Styrke & tröstkramar
Chris
6 april 2009, kl 19:20
Sitter i exakt samma situation,telefontider, hjärntvättning (PAS) osv. Stå på dig med positiva inre bilder där du ser dig själv och din son som har det bra tillsammans, tror du förstår vad jag menar
Pappa
3 oktober 2009, kl 13:34
Jag vet exakt vilken sits du sitter i. Jag har och är där med min 17-åriga son, fast där va det mamman som betedde sig illa. Vilket gjort att jag idag inte har någon kontakt med honom. Om mamman hade tänkt utifrån min sons bästa och inte utifrån sig själv och sina behov så hade vi kunnat ha en jättefin och bra relation idag. Jag hoppas att hon idag tänker annorlunda för jag vet att hon fått insikt i vad skitsnack om den andra föräldern gör mot ett barn och relationen däremellan. Hoppas du får möjlighet att rädda din relation med din son för min del så är det förmodligen för sent för mycket skit har blivit sagt och för mycket lögner har kommit i mellan mig och min son. Men jag hoppas att han i framtiden ser fördelarna med att ha både en mamma och en pappa oavsett om de är vänner eller inte.
//pappa
ledsen_mamma72
4 oktober 2009, kl 11:28
det är dit han vill driva min son oxå, att hata mamma... tack för dina rader /T
Jeanette
5 oktober 2009, kl 12:41
Hej!

Jag blir ledsen när jag läser din blogg, trodde absolut inte att det fick gå till på det här sättet. Jag ser också att det är många månader sen du skrev senast... ser det lika dant ut fortfarande för er?

Kramar
Rune
28 februari 2010, kl 19:00
Ser att någon "trodde att så här får det inte gå till". Vakna upp och inse att detta är de svenska myndigheterna i sitt esse. Den som manipulerar och ljuger får alla rättigheter och samhället ställer upp på dem helt och hållet. Du är inte ensam utan det är grava systemfel som förstör enskilda människors liv. Bra att du bloggar, stå på dig, ge inte upp trots den obeskrivliga övermakten.

Myndighetsmissbruk. Det borde bli en valfråga men tystas ned. Folk tror att "så här får det inte gå till". Naiva och blåögda. Tror staten om gott. Protestera mera. Gör det jobbigt för politikerna. Varför inte skicka mail till dem och fråga varför de låter ovanstående fader bete sig på detta sätt MED STÖD AV SVENSK LAG?

Här kan du hitta mailadresser till de ansvariga: http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?fnamn=&enamn=&f_ar=&kn=&parti=&valkrets=&rdlstatus=tjanst&org=&sort=&s=1&nid=1102. Skicka ett mail varje gång du känner dig arg. De kommer att svara nedlåtande och överseende. Men ditt fall är oerhört typiskt och det är det svenska rättsväsendet som har ställt till detta. Det är deras ansvar att ställa till rätta. Varför ska de ha det bekvämt? Varför ska de slippa dina frågor? Varför ska de slippa se konsekvenserna av sina handlingar?
jojje
25 mars 2010, kl 17:45
förstår din sorg, själv är jag helt förstörd då min 10 mån son helt plötsligt för 2 veckor sedan blir tagen av sin mamma til okänd ort till okända människor , sedan dess har jag inte fått se eller vara med honom, och ger fan inte ett skit för soc eller familjerätten, dom kör över oss pappar som faktiskt vill vara pappor. någonn som vill stötta eller diskutera det hela eller som har liknande upplevelser får gärna maila mig.
gmcl@bredband.net
Maria
27 mars 2011, kl 18:17
Hej!
Jag tycker du är jätte stark. Även fast det inte hjälper dig något just nu kommer din son inse(han inser reda nu men är för liten) att du är en fantastisk mor! Det finns föräldrar som inte bryr sig om sina barn men får ända träffa dom och så finns det sådan underbar mo som du är och du får inte träffa din son, det gör ont hos mig när jag tänker den orättvisan!
Hoppas verkligen allt går din väg. Tänker på dig
Massa kramar och kärlek
Möjigheten att kommentera är avstängd av bloggens ägare

Senaste blogginläggen

Senast kommenterade


Denna blogg modereras inte på förhand av Aftonbladet och här gäller inte det utgivaransvar som finns på Aftonbladet.se. Bloggens innehavare är ansvarig för allt innehåll.

Tipsa oss om du upptäcker något regelbrott. Läs reglerna