Carpe diem

Hej igen. Nu va det ett tag sen jag skrev här. Har väl inte riktigt orkat eller haft någon lust. Vet inte vart jag ska börja.

Går ju på efterbehandlingar nu. Herceptin heter det och är ifall att om det skulle finnas något kvar i kroppen. Oron är förskräcklig, man blir påmind var 3:e vecka om vad det är man egentligen haft. Och varje dag måste jag äta en tablett som heter Tamoxifen och det är inte en lek heller. Jag mår dåligt och oroar mig hela tiden för vad den gör med min kropp. Precis som Herceptinet. Det kan göra så att mitt hjärta börjar läcka blod, låter det kul kanske? Usch och blä för mitt liv i 5 år framåt.

Och min idiot till kirurg också. Han säger att ni cancer patienter inte får några skönhetsoperationer. VA FAN, om jag ska behöva se ut så här resten av mitt liv så skulle ni lika gärna låtit mig dö av min cancer, FY FAN!!! Han är så jävla dum och elak. Sist jag va hos han såå beslutade vi ivarje fall att vi inte ska ses igen utan han ska remitera mig till en annan kirurg. Hoppas denne har lite mer bakom pannbenet. Jag har gråtit och gråtit, tror snart inte att det finns mer tårar. Är så besviken på hur detta har tagit sig.

Och kommentaren som lyder så här. Du ska vara tacksam/glad att dom fått bort cancern, MY ASS att jag ska!!! Det finns INGEN som kan säga att cancern är borta på riktigt och vadå tacksam, ska man vara tacksam för något man absolut inte ville ha en erfarenhet av?? Jag är så jävla trött på dessa idioter som tror att dom vet hur man mår. NI har ingen aning!!! Jag är så less, less, less.

Och så ska livet gå vidare, hur då har dom tänkt? Man sover och tänker på cancer, man äter och tänker på cancer, man jobbar och tänker på cancer, det är ju inte så att bara för att man fått en operation som tagit halva eller mer än halva sin kvinnlighet så suddas cancer ut. Nej, nej, nej så är det inte. Vi som har fått denna snuskigt elaka dom, vi ska leva med det resten av våra liv. Jag vet inte om jag är upplagd för det. Har liksom inte lust med det.

Vart man än vänder sig så talas det om cancer och är det så att det är i närheten av vänner så ser man hur dom får den här idiotiska blicken som om det skulle vara synd om mig. Jag vet inte, jag tror inte det är synd om mig? Eller är det de?

Ja ja, imorrn ska jag få en sån där herceptin dos igen. Tror det är 12:e eller 13:e dosen, har väl en så där 9 kvar tror jag. Sen ska man kolla om hjärtat har pallat med det. Annars är det väl bara att lägga sig på operationsbordet och börja laga hjärtat också. Ja den som lever få se hur det går.

~En olycklig och ensam tjej~

Ingen kan förstå hur bra jag mår!!.. Idag va det sista dagen med strålning. Jag är så nöjd. Slippa åka till KS varje dag. Det har varit som ett jobb som man bara måste åka till varje dag även fast det känns helt onödigt. Jag blev en gladare människa idag!! Så härligt att slippa skiten! Till er andra som ska strålas eller håller på att strålas, håll ut för belöningen kommer den dagen ni slipper.

Nu orkar man kanske ta nya tag och gå vidare. När man hela tiden va tvungen att åka dit så såg man ingen framtid, bara en hopplös last. Guuuuuu så skönt det är! Känns som man blivit frigiven, helt otroligt. Nu kan man äntligen jobba som vanligt igen och bara börja må bra helt enkelt.

Annars så har dagen varit kanon. Och imorrn är det bilbesiktning. Men sen ska jag sooooova länge, för jag har inget annat än jobbet att passa!!.. INGEN förstår hur BRA jag mår!!!

Kram på er !

Sååå skönt. Ingen förstår hur skönt det ska bli att slippa åka till KS och stråla sig varje dag. På måndag är det sista gången. Och det känns helt overkligt, helt fantastiskt. Det enda som återstår är att äta EN tablett varje dag i 5 år. Och det ska väl inte vara så jävla svårt??.. Eller är det de?.. Ähh.. en dag i taget. Så sa doktorn när vi prata sist.

Hade med mig en vän häromdagen. Faktiskt min bästa vän. Så hon fick se vad det är jag går igenom. Tror hon tyckte det va viktigt också. Så hon förstår bättre varför jag är som jag är.  Varför jag en del dagar inte fungerar som vanligt. För det är INTE en lätt match det här, det är som att gå 10 ronder med världsmästaren i boxning! Det gör tamejfan ont överallt...

Ja ja.. nu ska jag bara njuta av en ledig helg och sen på måndag ska jag göra min sista strålning. Sen kan jag försöka få tillbaka någon sorts rutin på mitt liv igen. För det är som ett heltidsjobb att vara sjuk på detta sätt. Varje dag ska man och man verkligen måste ta sig till strålningen och det krävs planering. I varje fall när man är envis som jag och ska jobba heltid till vilket pris som helst.

Ja vi säger så idag. Det får räcka. Nu ska här sovas.

Jaha då va man ett år äldre.... men icke klokare. Vad ska man göra med sitt liv? Hur långt liv har man? Varför ser mitt liv ut så här? Ja det är frågor som bara snurrar och snurrar i mitt huvud hela dagarna och nätterna. Livet blir inte bättre ju äldre man blir. Kommer jag få uppleva pensionen? Varför sparar jag pengar till något jag kanske inte får uppleva? Lyckans den som får ärva mig, Massa sparade pengar som va menade till mig för att jag slitit som ett djur hela mitt liv, kommer altså sluta i någon annans händer. Och det som retar mest.. det är att jag kommer inte få bestämma vad dom ska gå till. Suck!! Jag är så less på det här nu. Har blivit strålad nu 19 gånger. Huden är röd och jag är sååå jävla trött hela tiden! Så less! Uppepå allt detta som händer med mig så ska jag någonstans finna styrkan till att orka leva också. Fan det är så orättvist. Vad har jag gjort för dumt som ska straffas med detta? Det känns som hela livet bara rasar samma snart. Hur länge ska man orka? Blä för cancer!!!!!!! Det går inte att förklara för någon hur man mår utan att man ska bli daltad med. Det är ju inte så att jag vill bli behandlad som ett barn. Jag vill bara bli frisk detta. Och tyvärr kan INGEN (som inte själv haft) förstå detta jag känner.

Orkeslöshet, ingen aptit, oro, känslan av maktlöshet, jag känner inte igen mig själv. Jag som va (är) mån om mina vänner, jag vill bara skrika rakt ut att jag skiter i dom, jag vill bara vara ifred och bara VARA! Så jävla less, less, less och less.

Kan man gå från att vara den mest känslosamme till helt jävla känslokall. Jag skiter i om någon mår dåligt egentligen. Men orkar inte ta den diskutionen som skulle ha blivit om jag sagt så. Så jag tar av mina sista krafter och ger vad jag kan för att alla andra ska ha det bra.. Jag ÄR nog en störd människa. Skulle nog kanske behöva bli inlåst så jag hade tid för mig själv. Fan jag är så kluven. Ska jag dö eller ska jag få överleva detta? Det är ju så svårt att få ett svar av någon. För ingen vet!!! Maktlöshet, Ja det är så jag känner. Ingen vet och det skrämmer mig. Har det spridit sig? Är det osynligt precis som efterbehandlingen med strålning? För den ser man inte. Känns som om man bara ligger där naken på britsen för att någon ska få en chans att se en naken människa. En apparat som går runt en och låter som ett argt bi.

Ja ja känns bra att få ha skrivit av sig lite. Tack alla ni som i varje fall försöker förstå vad det är jag går igenom. Det kan inte vara lätt för er heller!!

Kram från en vilsen fan !!!

Så där ja, nu va 10 omgångar av strålning klart. Livet känns ihåligt. Allt bara är jobbigt. Man måste åka till KS varje dag och sitta och vänta och sen ligga i 6 minuter för att få sin dos och sen åka hem. Det är jätte irriterande att alltid behöva planera in ett besök där. Och inte är det roligt heller. Har ont i bröstet och hela huden runt omkring och i armhålan är det ett köttigt sår. Så less. Och inte nog med det, så har jag så fruktansvärt ont i halsen så jag kan knappt äta fast föda. Så livet är inte riktigt på topp just nu.

Men men man ska inte klaga, det finns dom som har det sämre än jag.

Nä nu är det sängen som gäller, natti natti. Ha det kanon alla.

Hej.

Idag va den dagen. Först till psykologen och prata av sig lite. Sen iväg till KS för första strålningen. Fick mitt schema också och ska gå där nästan varje dag fram till den 26:e januari. Det va lite läskigt att ligga där. Maskinen lät och skäterskorna sprang runt och försökte få den att bli rätt inställd. När den väl va det så blev det åka av. Jag tror det va tredje området dom stråla som kändes mest. Det liksom snärpte till i halsen, hade sedan irritation i halsen. Kände mig krasslig. Tydligen är det vanligt.

Men i övrigt så är allt bra. Jobb i morrn. Så god natt på er!

Så idag va det dags... Va på KS vid 1245. Hade tid 12.50 och som vanligt så va dom försenade. SUCK. Kom in strax efter 1300. Hon berättade lite om vad dom skulle göra och vad det va för bieffekter. Allt känns lungt. Kan bli trött och få lite irritation speciellt under armen. Men det ska väl inte vara så jobbigt.

Maskinen va inte heller så jobbig som jag hade föreställt mig. Kändes helt okey faktiskt. Det här ska jag nog klara av med stjärna i kanten.

Vi börjar redan imorrn den 18 dec. Det blir lite uppehåll för jul och nyår. Men sen ska jag vara där varje vardag. till den 23:e januari.

Tutten är överfylld och börjar sakta röra sig neråt. Inte längre sån där porrtutte. Ha ha. Har inge ont någonstans förutom i psyket. Känner mig som ett roadkill för det mesta. Bara jobbet som får mig på bättre tankar. Det är som en fristad från mig själv att vara där.

Nu är det dags att lägga sig. Natti natti. Hoppas ni alla har det Bra!!

Jaha.. så va det dags. På onsdag ska jag in till KS och ligga i simulatorn för strålningen. Det ska bli en erfarenhet. Vet inte riktigt hur det kommer kännas. Jag ska bli strålad 25 gånger, med lite uppehåll på julafton får jag hoppas. Har inte så mycket information just nu om det mer än att jag ska dit.

Annars så är livet fint. Tutten (den som är fejk) är stenhård och så känner jag inte ett smack. Den andra mår bara bra.

Hoppas ni alla får en fin jul. Jag tänker då ha en sjutusan till jul.

Kram.

Hej igen.

Svar på Agnetas fråga. Herceptin är en antikropp mot HER2 celler (så kallade cancerceller) som är lite på vift. Det ska kapsla in de dåliga cellerna och förgöra dom. Som det står i foldern jag fått att det är som en missilsökande robot. Det ska ivf göra mig helt frisk. Jag har ju blivit av med min bröstcancer men det hade rymt några dummisar och dom vet ju inte om dom fått bort dom heller när dom tog 8 st lymfkötlar, 3 va smittade och det kan ha varit de enda 3 som va det också så den här medicinen jag får nu är i fall att om... jaja det är ju bra för mig ivf om det nu skulle finnas någonting kvar.

Ja du pappa. Jag ska ta dessa jä*la dumma tabletter och hoppas på det bästa. Man kan ju bli sjuk av dom också. Men jag ska väl få slippa det får jag hoppas. Man hade mest risk att bli sjuk av dom om man hade passerat klimakteriet, och riktigt så gammal är jag inte än.

Men jag trivs med livet och allt är fint. Vi bygger fortfarande och jag hoppas på att vårt nya sovrum är färdigt till julafton. Det skulle vara så skönt att bara få vila sen. Jobbar heltid och det är nog det bästa som finns. Älskar ju mitt jobb som sagt. Utan det hade jag nog varit inlagd på hispan nu. HAHA.

Nä titta lite tv sen sova. Kram på er.

Jaha då sitter man här på sjukhuset och får sin första Herceptin behandling. Allt bara snurrar och jag förstår inte varför det skulle ha spridit sig. Ja ja.. en erfarenhet till rikare. Har varit och hämtat ut dessa tabletter som jag ska äta i 5 år och det va ingen rolig läsning när man läste bipacksedeln. SUCK! Men men om man vill bli frisk så är det bara att äta. Fast du kan även bli jätte sjuk av tabletterna. Man kan få livmoderscancer av dom. Helt otroligt att något man äter för att bli frisk från en cancersort kan ge dig en annan.

Annars så är det väl så där. Jag känner mig svag när jag är på sjukhus och tårarna rinner alltid över. Kanske är jag inte den där starka tjejen som jag ger sken av att vara? Jag försöker hålla mitt mod uppe samtidigt som jag håller alla andras med. Kanske bara ska vara jag helt enkelt och visa att detta inte är en lätt match längre?

Usch, känner inte igen mig själv längre. Blir rädd för vad jag tänker ibland men det går nog över. Doktorn har remitterat mig till en psykolog för samtal, hon tyckte jag behövde det.

Detta rum jag sitter i nu är litet och trångt och det luktar sjukhus. Inte alls roligt. Väggarna är helt kala och tvn brusar. Tur jag hade datorn med mig och kan sitta här och skriva lite. Som sagt så va ju doktorn här och kollade upp mig. Hon har även akutremitterat mig till ultraljud för jag har själv hittat en knöl i höger bröst. Kan ju vara ärrvävnad bara så vi ska inte hetsa upp oss. Troligen är det det, men man kan aldrig vara säker.

Droppet jag fick idag gick bra och sen fick jag gå på toa och iväg och äta lite. Sen tillbaka hit. Efter man fått första Herceptin behandlingen ska man sitta under bevakning i 4 timmar, och det är där jag är nu. Bara 1½ timme kvar. Pust!

Nä nu ska jag se film. Kram på er alla. Hör av mig snart igen.

Ja nu får jag väl kanske börja med att säga förlåt för att jag varit frånvarande ett tag. Mycket på jobbet just nu. Och så har jag inte orkat när jag kommit hem.

Journalen som jag blev lovad att få, har jag inte fått än. Vet inte när det kommer. Har talat med min andra doktor nu och hon ska också kolla upp vart den har tagit vägen. Annars skulle hon skicka ut kopior till mig.

Svaret på cancern har kommit. Patologerna hittade inget i mitt bröst. Fanns inga spår av cancer överhuvudtaget i bröstet. Men nu kommer det där MEN:et. Det har spridit sig. Dom plockade bort 8 lumfkötlar i armhålan, och 3 av dom hade cancerceller i sig. Doktorn har ordinerat HER2 dropp och strålning i 5 veckor med start i mitten av december. Och så ska jag även ta den här antihormontabletten i 5 år.

Jag ser fortfarande ljust på framtiden. Känner mig fruktansvärt full med liv och frisk. Håret har börja växa tillbaka och snart är det jul som jag älskar så mycket. Allt kommer bli bra!

Jag ska försöka skriva lite mer fakta om detta med efter behandlingen, vad medicinerna heter och vad dom gör och sånt som ni kanske vill veta. Och om det är något ni vill så är det bara att skriva en rad så ska jag se till att jag svarar.

Nu ska jag se tv ett tag sen sängen för det är arbetsdag imorrn igen. Kram på er!

Ja hej på er alla!!

Vet inte vart jag ska börja? Hexia: Jag mår strålande. Lina: DU kommer också som jag besegra detta!!

Jag är helt fantastiskt glad. Har blivit opererad i fredags. Kom hem igår. Är öm om brösten. Dom tog hela det vänstra vilket betyder 1,8 kg TUTTE!! Och så förminskade dom den högra. Vet dock inte hur mycket dom tog bort på den, men har beställt hem journalerna så jag ska få veta allt som dom gjort. Men jag så överlycklig. Ska tillbaka till doktor Anna som har hand om mina nya tuttar den 22:a okt. Då ska hon kolla såren. Dom la ju in ett inplantat i det vänstra bröstet och det är i det det gör ont. Den högra tutten är bara lite blågulgrön.. hahah. Implantatet ska dom fylla sakta men säkert till önskad storlek, det blir dock max 600 ml. Lagom stor helt enkelt. Allt har gått så snabbt och nu när jag tänker efter så har det varit rätt lungt och bra under hela tiden. Dom har ju en grym onkolog på danderyds sjukhus. Avd 63 hade sina brister och man va lite lätt irriterad vissa stunder. Men jag har ju aldrig blivit inlagd efter operation förut så jag har ju inget att jämföra med. Men det va bara så där att ligga där.

Det finns så mycket att berätta. Jag får nog göra ett nytt inlägg med info om operation och de närmsta dygnen. Orkar inte skriva så mycket nu, ömmar i tutte. Men jag lovar att återkomma med alla blodiga och smaskiga detaljer.. hahhaha..

Men som sagt. Allt är kanon och jag mår så jä*la BRA!! Svaret på vad det va för cancer som satt i tutten får jag den 4:e nov. Men jag är inte orolig. Känner att detta va en kamp jag gick vinnande ur. Och som jag brukar skirva och säga att har jag bestämt det så får det bli så!!

Kram på er alla. Utan er hade jag inte klarat detta!!!

Ja nu har jag varit på magnetröntgen. Min älskade bror va med mig, och det va behövligt. Han har aldrig sett mig så sårbar som jag va där. Jag grät och ville dö. Hon fick lov att ge mig stesolid för att jag skulle bli lugn. Fy fan det va det värsta jag någonsin gjort. Jag kommer förmodligen aldrig göra det igen.  Men tack min bror för all tröst. Du är den bästa brodern i hela världen.

Och idag fick jag svaret också på vad röntgenen hade visat. Och dom hade ju befarat skelettcancer. Men igen precis som jag bestämt så va det INGET!!!!.. Jag är den lyckligaste i världen just nu.

OPerationen är flyttad till den 10:e oktober. Innan det ska jag på lite läkarbesök. Men jag är glad och positiv.

Jobbar och sliter som förut (nästan). Lite krympling är jag ju med mitt gipsade ben. Men jag gör så gott jag kan och det är mina kolleger glada för.

Och i övrigt så mår jag kanon...!!! Kram på er alla.

JAG KOMMER BESEGRA DETTA!!!

Jaha som jag  hade bestämt så va det en blåsa på min lever, så jag är överförtjust i min bestämdhet. Jag mår som en prinsessa och allt är fint. Har mått jättebra denna behandling. Inte ens haft ont. Det har varit så skönt.

Nu väntar bara magnetröntgen på fredag. Mycket nervös för det. Har fått lugnande tabletter utskrivna så det ska nog gå bra och så får jag komma till sabbatsberg där dom har en öppen röntgen apparat. Har ju den värsta sortens cellskräck.

Sen så har doktorn preliminärbokat operation den 26:e sep. Så det går framåt hela tiden.

Sen så måste jag ju bara berätta att jag klantat mig och brutit foten också uppe på allt detta. Så jä*la talanglöst. Och jag vet inte hur det har gått till heller. Men det är ivf så att jag har gipsat från tårna till knät på höger fot och ska så gå i 6 veckor. Himla irriterande.

Nä nu ska jag laga mat. Ha det bra ni alla. Kram.

Jaha då sitter man här då. Dagen innan min sista TAC behandling. Det känns skönt fast samtidigt jobbigt att behöva gå igenom detta en gång till. Jag är så trött på det här nu. Ena veckan mår man bra och sen mår man skit. Och när man mår skit så gör man det på riktigt. Man orkar ingenting och bara längtar till jobbet. Jag trivs som fisken i vattnet. Det är så roligt på min nya avdelning. Och mina nya arbetskamrater på avdelningen är så trevliga och duktiga.

Ja ja.. imorrn så ska jag få gift och sen är det en vecka av lidande. Det är sååå trist. Jag hoppas att jag mår bättre denna gång än vad jag gjorde förra gången för det va inte roligt alls.

Har tagit mina betapred nu och dom smakar så illa så jag har kvälningar redan innan jag tar dom. Bara jag ser förpackningen så mår jag skit. Men det är ju bara att bita ihop för det är de sista 5 dagarna nu för resten av mitt liv som jag tar dessa. Det ska bli sååå skönt att slippa dom efter fredag.

Ska på ultraljud på onsdag. Dom har hittat något hålrum på min lever som dom vill kolla upp. det ska tydligen vara vanligt att man har som vätskefylda blåsor i leverna och troligen är detta en sån. Ja ja vi får se på onsdag vad det är för något. Inget överraskar mig längre. Men jag har bestämt att det är en blåsa och så är det och så får det bli!!

Nu ska jag kolla kristallen igen. Ha det bra alla.