2 kommentarerBokmärk & dela artikeln Tipsa om artikeln vie e-post Facebook MySpace Delicious Windows Live Pusha Twitter dela skriv utTwitterPrecis som förutsagts av mig och andra så både invigdes och avslutas, det nya året 2008 med fortsatt en kollaps av det internationella finans- och kreditsystemet, och en alltmera växande panik på världens börser. Det som vi nu upplever är historiens största ekonomiska kris, och den kommer att fortsätta att förvärras, så länge vi inte gör någonting effektivt åt detta. Riksbanken, politiker och massmedia i Sverige, förespeglar oss att vi kan ta det lugnt, och inte alls kommer att påverkas av den internationella krisen, men vanliga människor känner redan nu av verkligheten i form av stigande priser på mat, el, bränsle, och på fallande bostadspriser och även fluktuerande räntor. Inbillningen att Sverige är en stabil ö i ett stormande hav är som nu alla märker, en farlig fantasi som bör punkteras så fort som möjligt för att Sverige skall kunna hantera denna kris på förnuftigt sätt. Det är, som hävdades gång på gång förra året, inte en "bo lån kris" eller "kreditfrossa" eller "finans oro". Detta är en existenskris för finans och valutasystemen och i princip för civilisationen som vi känner den. Den är ett resultat av att samhället, i speciellt Amerika och Europa, ända sedan 1970-talet har flytt ifrån den positiva ekonomiska idén om att skapa ett produktivt samhälle som bygger upp sin produktionsförmåga och utvecklar sin infrastruktur, sjukvård, utbildning och vetenskap, detta för att säkra alla nu levande och framtida generationers välbefinnande och utveckling. Vi har nu i stället fått ett pessimistiskt och egoistiskt konsumtionssamhälle som vill att individer främst skall tänka på sig själva och på att samla på sig pengar och finansiella medel för att njuta av i nu, och inte alls bry sig om framtiden. Perspektiven har krympts. Detta kallas globalisering (eller egentligen det forna brittiska Ostindiska kompaniets modell), och det innebär att industriländerna antingen helt lägger ner, eller flyttar över sin produktion till fattiga länder, där folk sedan får arbeta för låg lön, och detta för att vi skall kunna få våra konsumtionsvaror, med en bestående eller ökad vinstmarginal för producenterna. I västvärlden konsumerar vi för lånade pengar, pengar som har skapats ur ingenting, alltså skuldbildning genom kreditexpansion reglerat av Basel 1 och 2 och interbanking, vilket verkar som ett spekulativt pyramidspel (genom t.ex. huspris höjningar). Det finns ingen möjlighet alls att bankernas och finansbolagens spelskulder, kommer att kunna betalas tillbaka. Dessa skulder är flera gånger större, än hela den samlade världens nationaltillgångar. Skulderna, som förut räknades som tillgångar, är i den storleksordningen om tusentals miljarder dollar, medan vad bankerna egentligen har i tillgångar, kan räknas i miljarder i allra bästa fall. Centralbankerna i Europa och USA har alltså redan satt in det ena räddningspaketet större än det andra, med hundratals miljarder euro och dollar som de har tryckt upp, men detta gör inget annat än driver upp inflationen, och dolt pressar ned valutan, och gör på så vis bara krisen ännu värre. Det finns bara två utvägar ur denna internationella kris, och nationerna måste nu bestämma sig för någon av dessa under 2008. Den ena är en ny rättvis världs finans ordning, likt ett nytt system, med fasta växelkurser mellan valutorna och långsiktiga låg räntekrediter till byggandet av nationella och internationella infrastrukturprojekt som järnvägar, vägar, broar, tunnlar, vattensystem, bostäder, kärnkraftverk och expansion av industri- och jordbruksproduktion, vilket skall verka som en värdebeständig garanti för valutabildningen Den andra vägen, att bara fortsätta som hittills och istället rädda bankernas äganden, eller till och med att skärpa den ekonomiska åtstramningen, kommer att leda direkt till en ny mörk tid full av globalt ekonomiskt och strategiskt kaos, av den typ som vi har sett i Zimbabwe, Pakistan och Kenya, och tidigare i Irak och på Balkan. En fraktion inom den brittiska finansoligarkin, London City bankirer, vilken dominerar det mesta av världens finans, bank och råvarubolag, tror sig uppenbarligen kunna gå segrande ur en total kollaps av världens ekonomi, och vidare ett möjligt eventuellt euroasiatiskt storkrig. De förfogar förvisso över ett av världens mer framstående underrättelseorgan, MI6, vilket kontrollerar politiska agenter runt omkring i världen, och naturligtvis alldeles särskilt inom de forna brittiska kolonierna så som Pakistan, Afghanistan, Kenya, Irak, Sydafrika, Zimbabwe o.s.v. Det brittiska imperiet höll fordom kontrollen över flera hundra miljoner människor i sina kolonier, och detta genom att hetsa grupperingar emot varandra, och inte minst den ena etniska gruppen mot den andra. Detta som vi ser i dag i stora delar av Afrika och Asien är en produkt av denna härska genom att söndra metodik Den brittiska finansoligarkin har också ett stort inflytande på politiska ledare, i USA finns Dick Cheney, Felix Rohatyn, Brezinski samt andra finansiärer som uppenbarligen önskar ett nytt globalt imperium uppbackat av USA:s mäktiga militärmaskin. Vad denna fraktion av Bilderberg och Trilateral medlemmar, har som sitt uttalade mål är att utplåna alla de spår av nationell suveränitet, som har sitt ursprung i den Westfaliska freden 1648 och då även grundandet av den amerikanska republiken 1776-89. Det är bara suveräna nationalstater som nu kan ta makten från finansoligarkin och i samarbete med varandra omorganisera det nuvarande spekulationssystemet så att ett nytt finans- och valutasystem kan införas, som istället har som huvudmål att skydda människorna och främja det allmännas bästa. Europa och Sverige kan spela en stödjande roll i denna situation. Men det som kommer att bli avgörande är givetvis USA:s ledande Roll i detta. Därför behöver nu människor i Sverige och andra länder, vilka önskar fred och ekonomisk utveckling, studera våra idéer och tillsammans kämpa för att åstadkomma den förändring i både USA:s och Europas ekonomiska politik som är fullt möjlig. Att politiker och regeringar inte agerar nu, det är ingen ursäkt för medborgare att vara passiva, tvärtom! Att nu tro att det i en situation som denna, räcker med att bara gå till jobbet, och att det är någon annans jobb att sköta regering och politik, är att begå ett allvarligt misstag. Wall Streets och London City-bankernas "lösning" för USA, är en "snäll diktator" som driver igenom åtstramning som enda lösningen på krisen. Alltså att skattebetalarna skall betala. Och då precis som nu, och som i fallen med Hitler och Mussolini, vilka båda fördes till makten av precis samma finansintressen, så tog det inte så lång tid förrän världen gled in i ett nytt världskrig.

Roy Bennet, en av Morgan Tsvangirais högsta partikamrater, och den som finansierat hela Morgan Tsangvirais politiska karriär åtalades för statsterrorism vid Harare domstol i dag. Den 51-åriga och vita medlemmen i Movement for Democratic Change i Zimbabwe greps redan i februari bara några dagar innan han skulle ha som utnämnts till medlem av Zimbabwes koalitionsregering. Till saken kan ju sägas att denne eminente humanist även verkat tillsammans med andra "storheter" på temat humanism som exempelvis Ian Smith inom dennes National Front.(Detta är en ironi) Mr Bennett, en mycket ståndaktig motståndare till president Robert Mugabe, var häktad i dag inför rättegången som börjar nästa vecka. Han anklagas för att inneha vapen ämnade för kriminalitet, terrorism och anstiftan till upprorshandlingar. Gripandet för åtta månader sedan överskuggades av inrättandet av enhetskoalitionen som var tänkt att sätta stopp för våldsamma motsättningar som följde på det vanärande presidentvalet. Chris Mutangadura, riksåklagaren, sa idag: "Han har åtalats. Den naturliga konsekvensen är att han kommer att vara i förvar tills han gör en borgen ansökan i High Court. " Domaren Lucy Mungwari meddelade att rättegången kommer att inledas den 19 oktober i High Court of Mutare. Anklagelserna mot Roy Bennet härrör från en påstådd komplott att mörda president Mugabe under 2006. Mr Bennett hade utsetts till nomineringen som vice jordbruksminister när han greps. Han släpptes mot borgen efter en månad, men begränsas nu till en smutsig cell i Mutares fängelse. Bonden Roy Bennet, som fördrivits från sin mark under 2003, sa ifrån den lilla cellen han delade med 12 andra män att det var upprörande att behandlas i avföring. "Jag skulle inte önska det för min värsta fiende, sade han efter sin frigivning i mars. "Det finns människor där som ser värre ut än på fotografier av fångar i Dachau och Auschwitz. De får en handfull sadza [tjock maizemjöls gröt] och vatten med salt. Fem personer dog medan jag var där, och deras kroppar samlades in efter fyra eller fem dagar. Det finns människor där som har väntat på rättegång i tre år. " Men Herr Bennet kanske skulle dra sig till minnes den verksamhet som bedrevs av Selous Scouts och de metoder som användes av dessa, och om inte annat så borde han väl genom detta kunna inse att What goes around comes around.

Alla kan i dag helt bestämt konstatera, att om mänskligheten skall kunna undvika en social avveckling av episka mått, då måste världens ledande marknader som USA, Ryssland, Kina och Indien förena sina krafter för att skapa en ny struktur för världens ekonomiska och politiska förhållanden.

Detta måste vara en struktur baserad på samma gamla principer som förelåg i Europa som låg bakom den Westfaliska freden och det ursprungliga amerikanska systemets syften, vilka ledde till frihetskriget då Imperialismen inte ville acceptera frihetligheten.

Detta betyder i klartext att USA efter åtta motverkande år under Bushadministrationen och ett i det närmaste ekonomiskt och finansiellt sammanbrott, inte bara måste ändra kurs vad gäller ekonomin, utan också måste gå igenom inget mindre än ett kulturellt paradigmskifte, detta för att socialkulturellt kunna förstå orsakerna till denna omfattande kris och därigenom finna lösningen till den.

Det måste nu ovillkorligen genomföras en konkurssanering av hela det globala finans- och banksystemet. Detta innebär en utgivning av nya statliga krediter till låg ränta för massiva infrastruktur- och vetenskapsdrivna industriprojekt både nationellt och mellan nationer, alltså införandet av konstitutionella kreditsystem. Och likt den kommission som under åklagare Pecora, vilken 1932-33 ställde USA:s mäktigaste bankirer och finansiärer mot väggen, och där och då avslöjade hur dessa hade manipulerat och utnyttjat finansmarknaden för sina egna egoistiska nyttointressen på nationens bekostnad, så måste nu därför den allmänna förståelsen för systemet öka, för att undvika vidare korruption och en återupprepning.

En undersökande kommissions uppgift i dag måste vara att undersöka orsaken till bank- och finanskollapsen och hur detta kunde ske trots (som i Sveriges fall) finansinspektionens och riksbankens övervakning av penningsystemet. Med tanke på att bankerna, trots de extremt stora statliga hjälppaketen, inte alls varken kan eller vill fullgöra sin funktion som kreditgivare åt näringslivet, samt att bankerna inte ens litar på varandra tillräckligt för att interbankmarknaden skall fungera normalt, så är det nödvändigt att staten granskar bankernas rapporter från fjärde kvartalet 2008.

En kommission måste därför tillsättas, som noga undersöker om bankernas värderingar av sina tillgångar, inte är överdrivna och att bankerna inte egentligen döljer kreditförluster och fiktiva värden i sådan omfattning att de istället borde sättas i konkurs, skuldsaneras och rekonstrueras för att kunna börja fungera normalt. Och eftersom detta i sin tur har utgjort grunden för valutabildningen i bankerna så kommer svaret att vara givet, men bör för saklighetens skull ändå fastställas i detta.

Målet måste vara att skapa grunden till en lagstiftning som särskiljer bort missbruk och spekulation ifrån bankernas verksamhet, vidare så måste detta nu även ta itu med hela det system för penningtvätt, svarta affärer och oreglerad bankverksamhet som försiggår i skatteparadisen. Om man inte på så vis tar itu med exempelvis narkotikans ekonomiska struktur, så riskerar man nu hela den fysiska ekonomins möjliga återuppbyggnad, så stor har exempelvis narkotikaekonomin tyvärr tillåtits bli, därav det fullkomligt oproportionella intresset som världen uppvisar för de i Afghanistan befintliga odlingarna av opiumvallmos befintlighet.

Ingen ekonomisk sektor kan tillåtas verka som en autonom funktion inom ramen för det valutafinansiella systemet. Ytterligare en central brännpunkt måste nu vara att avslöja den intellektuella och moraliska korruption som har genomsyrat hela det nu döende monetaristiska systemet, där allting i samhället och ekonomin har mätts i pengar, och till men för samhället i egennyttans tecken.

Det grundläggande i ekonomin som inte går att mäta i pengar, och som inte går att skilja från människans natur, är den kreativitet som vi utövar för att upptäcka nya fysikaliska och estetiska principer i universum, och som tillämpas med känslor, för att förbättra människans tillvaro både på jorden och i hela universum. Om vi nu inte klarar att förstå detta, så kommer inga aldrig så pragmatiska och praktiska lösningar någonsin att få någon långvarig effekt, och vi hamnar istället som i en ond cirkel tillbaka på samma plats igen.

Det finns, för att vara helt säker, massor av faktorer som bär skulden för USA: s finansiella kris:

Det är tillsynsmyndigheter, Wall Street befattningshavare, kreditvärderingsinstitut, Alan Greenspan och så vidare.

 

Men den syndabock som Washington inte gärna vill beröra är just, Washington.

 

Sitt felande i detta kan beskrivas som följande: Att utvidga den federala politiken som gynnade ett ständigt ökande ägande av bostäder, och detta alldeles särskilt ifrån mitten av 1990-talet, och på detta sätt bidra till fastighetsbubblan som finns i mitten av denna förödande härdsmälta. Det är ju just ingenting som gärna hålls upp i ljuset för allmänt beskådande

 

Blotta räckvidden på denna bipartisana politik, denna federala pro-bostadspolitik är rent häpnadsväckande.

 

Jeffrey Miron, Harvard ekonom, noteras i sitt vittnesmål denna vecka till kammaren i Kommittén för finansiella tjänster, en lista över tidigare och pågående insatser som skulle omfatta Federal Housing Administration, Federal Home Loan Bank, Fannie Mae, Freddie Mac, Community Reinvestment Act , gällande avdragsrätten för räntekostnader för den skattefria gynnande behandlingen av kapitalvinster på bostäder, Hope for Homeowners lagen och ett drygt $ 8.000 homebuyer skatteavdrag. Alltihop olika insatser som Washington har etablerat till marknadens fromma

 

Sedan har vi naturligtvis Federal Reserves alldeles egna ansträngningar för att sänka bolåneräntorna. Och då skall man betänka vad och vilka syften som styr Federal Reserves ageranden, och att i detta tro att det främst skulle röra sig om någon form av allmännyttig verksamhet, det är ren missförståelse av omständigheterna i sak.

 

Den federala skattesubvention ensam i sig, uppgår till cirka 200 miljarder dollar per år, enligt Skatteverkets Policy Center.

 

Lägg ihop allt detta och det är alldeles otvetydigt att Onkel Sam själv har skapat enorma incitament för ett ägande av bostäder, ett ägande som Wall Street till slut hittade ett sätt att skapa enorma vinster på. Nåja, åtminstone för en liten stund.

 

Även den förre Federal Reserve-chefen Paul Volcker medgav i vittnesmål denna vecka till samma kommitté, att Fannie och Freddie, var en "faktor" i skapandet av denna kris.

 

Men medan Washington nu försöker att skapa ekonomiska regler och tillsynsmyndigheter, för att jaga banktjänstemännens löner och bonus, och även ifrågasätta den roll som omdömen om företagen för kreditgivning spelar, så verkar Washington helt inställda på att lämna sin bostadspolitik intakt.

 

Undrar varför inte envar kan inse att centralbankernas brödraskap, under de senaste 20 åren, alltså sedan de fasta växelkurserna försvann och gjorde ohämmad kreditexpansion möjlig, främst har haft som mål att sänka realräntan allt lägre för att hålla spelet igång. Detta har lockat världen i en skuldfälla. Effekten är att världen tvingats dra välstånd ifrån framtiden - tills den dag då framtiden anländer.

 

Det finns, för att vara helt säker, massor av faktorer som bär skulden för USA: s finansiella kris: Det är tillsynsmyndigheter, Wall Street befattningshavare, kreditvärderingsinstitut, Alan Greenspan och så vidare.

Men den syndabock som Washington inte gärna vill beröra är just, Washington. Sitt felande i detta kan beskrivas som följande: Att utvidga den federala politiken som gynnade ett ständigt ökande ägande av bostäder, och detta alldeles särskilt ifrån mitten av 1990-talet, och på detta sätt bidra till fastighetsbubblan som finns i mitten av denna förödande härdsmälta.

Detta är ju just ingenting som gärna hålls upp i ljuset för allmänt beskådande Blotta räckvidden på denna bipartisana politik, denna federala pro-bostadspolitik är rent häpnadsväckande.

Jeffrey Miron, en Harvard ekonom, noteras i sitt vittnesmål denna vecka till kammaren i Kommittén för finansiella tjänster, en lista över tidigare och pågående insatser som skulle omfatta Federal Housing Administration, Federal Home Loan Bank, Fannie Mae, Freddie Mac, Community Reinvestment Act , gällande avdragsrätten för räntekostnader för den skattefria gynnande behandlingen av kapitalvinster på bostäder, Hope for Homeowners lagen och ett drygt $ 8.000 homebuyer skatteavdrag.

Alltihop är olika insatser som Washington har etablerat till marknadens fromma. Sedan har vi naturligtvis Federal Reserves alldeles egna ansträngningar för att sänka bolåneräntorna. Den federala skattesubvention ensam i sig, uppgår till cirka 200 miljarder dollar per år, enligt Skatteverkets Policy Center. Lägg ihop allt detta och det är alldeles tydligt att Onkel Sam själv har skapat enorma incitament för ett ägande av bostäder, ett ägande som Wall Street till slut hittade ett sätt att skapa enorma vinster på.

Nåja, åtminstone för en liten stund.

Även den förre Federal Reserve-chefen Paul Volcker medgav i vittnesmål denna vecka till samma kommitté, att Fannie och Freddie, var en avgörande"faktor" i skapandet av denna kris. Men medan Washington nu försöker att skapa ekonomiska regler och tillsynsmyndigheter, för att jaga banktjänstemännens löner och bonus, och även ifrågasätta den roll som omdömen om företagen för kreditgivning spelar, så verkar Washington vara helt inställt på att lämna sin bostadspolitik intakt.

Jag undrar varför inte egentligen envar kan klara av att inse att centralbankernas brödraskap, under de senaste 20 åren, alltså sedan de fasta växelkurserna försvann och därmed gjorde ohämmad kreditexpansion möjlig, främst har haft som sitt mål att sänka realräntan allt lägre för att genom detta hålla spelet igång.

Detta har lockat världen i en skuldfälla. Effekten är att världen tvingats dra välstånd ifrån framtiden - tills den dag då framtiden anländer.

Italien tryckte snabbt på torsdagen tillbaka mot ett brittiskt försök att främja G20 som styrgrupp för den globala ekonomin, och uttrycker i detta den oro som vissa europeiska länder att befarar skulle ske på deras bekostnad.

 

Italiens premiärminister Silvio Berlusconi, som för närvarande är ordförande för G8 uppmanade till att de båda forumen bör hållas åtskilda, och gjorde även en förtäckt uppmaning att upprätthålla dominansen i den mindre gruppen.

 

"Vi understryker att det är viktigt att det bör finnas en nära samordning mellan G8 och G20 ordförandeskapet, och vidare att åtskillnaderna emellan de två är klara, "

 

Silvio Berlusconi skrev i ett brev till G20-toppmötets värd, USA: s president Barack Obama:

 

Den finansiella kris som slet isär den amerikanska ekonomin förra året och sedan spred sig snabbt över hela världen, har skapat en förhöjd status för G20.Vilket innebär de gamla industrialiserade G7 samt de tillväxtekonomier som visade sig vara mera motståndskraftiga emot nedgången.

G20 ledarna träffas igår på torsdagen och idag fredag i Pittsburgh, i sin tredje samling sedan kollapsen för investmentbanken Lehman Brothers, vilken sände chockvågor genom det internationella finansiella systemet för drygt ett år sedan.

 

Berlusconis brev offentliggjordes strax efter det att Storbritanniens premiärminister Gordon Brown sade att ledarna skulle institutionalisera G20 som den viktigaste ekonomiska styrgruppen.

 

"Vad vi försöker göra är att skapa ett nytt system för internationellt ekonomiskt samarbete runt om i världen", uttryckte Gordon Brown till reportrar i New York, där han deltog i FN: s generalförsamling innan han flög till Pittsburgh.

 

"Det har egentligen aldrig hänt förut. Vi har haft G8, har vi haft alla dessa olika organisationer. Vi har här en chans att göra en enorm framgång av internationellt ekonomiskt samarbete, sade han.

I ett tidigt amerikanskt förslag till toppmötet den här veckan så skulle G20 eftersträva att få regelbundna bedömningar ifrån Internationella valutafonden (IMF) om hur dess medlemmar agerar för att få en mer balanserad världsekonomi.

 

G20 bildades 1999 av finansministrarna och centralbankscheferna efter den asiatiska finanskrisen. Tanken var att hjälpa G7-länderna - USA, Japan, Tyskland, Storbritannien, Frankrike, Italien och Kanada - prata med omvärlden.

 

G8 är G7 plus Ryssland, och sammanträder på nivån med ledare, efter den senaste krisen som olika delar på den internationella scenen med G20.

 

Ekonomer säger att oviljan som vissa europeiska nationer uppvisar för ett permanent främjande av G20 var helt förutsägbar.

 

"Några av medlemmarna i den mindre gruppen är nöjda med ett status quo, sade David Shorr , The Stanley Foundation, en utrikespolitik tankesmedja baserad i Muscatine, Iowa.

"Ett antal regeringar på europeisk nivå är känsliga om huruvida de kommer att komma ur detta med samma eller ett minskat inflytande,

Chefen För Europeiska kommissionen, José Manuel Barroso, signalerade att EUROPEISKA UNIONENS verkställande utskott Inte vår så bekvämt med en utökad agenda för G20, om att tränga ut IMF och Världsbanken från sina maktpositioner.

 

"Vi (Europa) Stöder G20-processen. Vi stöder en starkt Ökad global styrning och att  G20 är mycket som Viktigt som forum, som vi måste förstärka säger han i en intervju på onsdagen.

Men en förstärkning bör inte ske på bekostnad av makten hos befintliga institutioner som har specifika, väl etablerade mandat som IMF, eller till och med Världsbanken. Vi kan inte försvaga IMF: s position. "

 

Storbritannien och Frankrikes förre finansminister Dominique Strauss-Kahn, nuvarande IMF chef, har föreslagit att ersätta IMF: s 24-medlemmars politiska kommitté för Internationell monetār och finansiell rådgivning med ett G20-liknande Ministerråd.

 

EU utövar kollektivt ett betydande inflytande på IMFC på grund av den rösträtt som testamenterades vid IMF:s skapelse efter andra världskriget, vilket alltså är en felaktigt angiven tidpunkt eftersom IMF bildades 1931, när återstoden av ekonomisk världsmakt såg helt annorlunda ut. Dominique Strauss Kahn är således inte någon som tar alltför allvarligt på att uttrycka historiska fakta i enlighet med verkligheten, av en eller annan anledning.

 

Men Förslaget har dragit på sig motstånd ifrån de mäktiga nya tillväxtekonomierna som leds av Kina, Indien, Ryssland och Brasilien, vilka misstänker att reformen skulle försvaga deras möjliga makt vid omröstningar inom IMF. Ämnet kommer Att diskuteras vid G20 mötet.

 

Kanada – är som t.ex. Italien är ett av den Andra delen av G8-Länderna - som också sannolikt är oroliga för att deras röst skulle kunna drunkna om G20 blir världens Viktigaste Ekonomiska gruppering.

 

Men om vissa europeiska länder anser att detta främst är avsedda för dem, kan de vara rätt ute.

 

"Jag ser en viss mening därför att G20 är ett försök att försvaga Europa lite, Säger Edward Truman, en tidigare högt uppsatt US Treasury tjänsteman och som ingick i teamet som hjälpte till att försöka forma ett  G20 Redan 1999.

 

"G7 är ett gäng i stort sett likasinnade länder , men det verkliga problemet finns i Europa, och tanken som är att G7  har fyra medlemmar från EU är absolut ett problem, säger Truman, som nu är senior fellow vid Peterson Institute for International Economics i Washington.

 

Detta är en gammal artikel som i ljuset av dagarna kring årshändelsen av Lehmnan Brothers kollaps, kanske kan få några att reagera, med hänsyn till när den nämnda brevet skrevs....

 

Till slut så händer det….

 

I vad som inte är ett ögonblick för tidigt, så har åtta före detta regeringschefer, sex före detta finansministrar och två före detta EU-kommissionsordföranden, varibland Jacques Delors, Michel Rocard och Helmut Schmidt, nu 20080519 vänt sig med ett öppet brev till EU:s ordförandeskap och EU-kommissionen. I vårt eget fall så är undertecknandet gjort av en Herr Göran Persson med sin dåvarande finansminister Per Nuder.

Man varnar i detta brev för att det globala finanssystemets sammanbrott, ett sammanbrott som förutsetts av "framsynta människor", och som nu hotar att leda till en ökande fattigdom, stater som bryter samman, folkmigrationer och fler väpnade konflikter.

Man konstaterar i detta brev att enorma mängder "fiktivt kapital" ackumulerats inom finansvärlden, och att detta endast har lett till mycket små förbättringar för mänskligheten. Som en omedelbar åtgärd så föreslår undertecknarna bildandet av en Europeisk Kriskommitté och sammankallandet av en Global Finanskonferens för att "ompröva" regelverket för det internationella finanssystemet och den nu rådande världsekonomiska ordningen.

Att undertecknarna i någon mån i detta talar i egen sak, enär de trots allt är just före detta makthavare, skall hållas i ljuset av att de i brevet säger sig ha varit medvetna om tingens ordning sedan lång tid tillbaka.

Även om detta nu inte sägs rent ut, så speglar den skarpa tonen i brevet en medvetenhet hos undertecknarna om hotet från tillkomsten av en ny fascism: "När allt är till salu upplöses den sociala sammanhållningen och systemet bryter samman."

Och även om man i sitt krav på en Global Finanskonferens inte exakt talar om ett Nytt Bretton Woods så speglar hela andan i brevet temat för just en sådan konferens. Det är vidare även ett tyst medgivande till att upplägget på det nya EU-fördraget, med sin cementering av den nyliberala politiken, egentligen är en bromskloss.

Daily Telegraph beskrev att "den dundrande texten" var ett tydligt tecken på en europaomspännande kampanj för införandet av en "superreglator" med uppgift att skydda de europeiska medborgarna ifrån den moderna kapitalismens "samhällsrisker".

 

Detta skulle omgående reducera de brittiska finansmyndigheterna till "en regional filial" och följaktligen innebära "ett allvarligt hot mot Londons City".

Man får måhända tacka Evans-Pritchard på Daily Telegraph för hans uppriktighet!

Mer direkt kunde detta knappast sägas: Varje inskränkning av rovdjurskapitalismen till skydd för medborgarna uppfattas som ett hot av Londons finansdistrikt, som alltså vill vara det brittiska imperiets oinskränkta högkvarter och inte enbart en filial.

Säkerligen så irriterar detta också tillskyndarna av den "brittisk-imperialistiska frihandelsläran" (som Friedrich List kallade den) att den "dundrande texten" publiceras precis vid en tidpunkt när WTO precis försöker att avsluta Dohan rundan och tillsammans med EU utplåna de återstående resterna av skyddet för den fysiska produktionen och medborgarnas allmänna bästa, till förmån för fiktionsekonomins ohämmade vinstmaximering.

 

Det sista som dessa nu önskar sig är att den forna debatten om " Egyptens gräshoppor", de giriga riskkapitalbolagen och hedgefonderna, en debatt som den tidigare SPD-ordföranden Franz Müntefehring startade för några år sedan, ska ta ny fart, men nu även understödd av 16 f.d. toppolitiker.

Jean Ziegler tidigare FN:s rapportör i frågan om rätten till mat, fäste i sin bok 2002 "The New Rulers of the World and Those Who Resist Them" ljuset på att mer än 60 000 internationella företag inom handel, finanser, tjänster var registrerade hos WTO, men att världshandeln egentligen i praktiken behärskades av bara 300 till 500 företag i USA, Europa och Japan.

Och detta är det gamla vanliga BAE/IGF gänget med sitt bank och oljekonglomerat , och inget annat

När USA eller EU förhandlar så är det, enligt Ziegler, egentligen de 200 mäktigaste transnationella företagen i världen som anger tonen, och därför har WTO alltid styrts av de transnationella företagens sätt att resonera och aldrig av folkens och deras respektive staters intressen.

Denna olösliga intressekonflikt mellan folken och den brittisk-imperialistiska frihandelslärans tillskyndare, som nu rent faktiskt hotar hela kontinenter, och som dessutom driver allt fler människor in i fattigdom, har aldrig varit tydligare än nu.

Så skördas det.

Och aldrig har agnarna skilts så mycket från vetet, ifråga om politiker och statschefer, som i dessa dagar. Man känner mycket väl igen dem utifrån retoriken: det brittiska imperiets ”nyliberala” frihandlare talar om "hållbar utveckling", "förnybara energikällor", "anpassad teknik" , medan förespråkarna för det allmänna bästa talar om "livsmedels- och energisäkerhet" och vill ha en ökning av produktionen för att möta hungersnöden.

 

Låt detta ynkliga kapitel i den moderna historien få ett slut.

 

Den amerikanska regeringen säger sig ha "allvarliga betänkligheter" avseende att Iran försöker skapa kärnvapen.

Mr Glyn Davies, Washingtons främsta sändebud inom det Internationella atomenergiorganet IAEA, varnade idag onsdag för att den senaste rapporten ifrån denna nukleära vakthund gör gällande att Teheran nu är antingen mycket nära, eller redan har tillräckliga mängder lågt anrikat uran för att framställa ett kärnvapen, om beslut fattas för ytterligare anrikning till vapenmaterial.

Detta är enligt USA sändebudet inom IAEA en pågående anriknings verksamhet som förflyttar Iran närmare en geopolitiskt möjlig farlig och destabiliserande genombrottskapacitet, säger alltså Mr Davies i IAEA byråns 35-nationers styrelse.

Sett ur ett perspektiv i samband med Irans tidigare vägran att samarbeta med IAEA om det eventuella egna förflutna kärnstridsspets arbetet, så hyser IAEA har allvarlig oro för att Iran medvetet försöker att åtminstone bevara ett möjligt kärnvapen alternativ, även detta anför Mr Davies på onsdagen 090909. Den senaste rapporten ifrån IAEA beskriver hur Iran nu har, åtminstone 1.430 kg (3.153 pounds) låganrikat uranhexafluorid, tillägger Mr Davies.

Iran vidhåller att det nukleära programmet är fredligt, och syftar till att generera både framtida och nutida elektricitet. Men USA och viktiga allierade, som till exempel Storbritannien och Frankrike hävdar att Iran i hemlighet försöker bygga skapa sig tillgång till nukleär laddnings kapacitet. President Barack Obama och amerikanska allierade i Europa har därför gett Iran en frist till slutet av september, för att ta fram ett erbjudande om kärntekniska samtal med sex stormakter och grundat på handelsincitament om att Iran skall avbryta den vidare anrikningen av uran.

Om inte, så kan Iran komma att ställas inför hårdare straffpåföljder. På måndagen sade Irans president Mahmoud Ahmadinejad att hans land Iran, inte kommer att stoppa anrikningen av uran eller förhandla om sina nukleära rättigheter, men Iran är beredda att sitta ned och prata med världssamfundet avseende "globala utmaningar."

I Wien på onsdagen så betonade Mr Davies att Iran - i motsats till sina påståenden - är långt från att ta upp och agera avseende alla IAEA: s farhågor. "Vi som ledamöter i styrelsen, har ett ansvar att kräva att frågor ifrån IAEA: s sekretariat besvaras, och ett vidare ansvar för att säkerställa att vi kan få förtroende för det fredliga syftet med Irans nukleära program," "När en stat som Iran kontinuerligt fortsätter att bryta mot sina skyldigheter, måste vi reagera."

Men Mr Davies sade också att USA välkomnar konstruktiva, ärliga engagemang ifrån Irans sida för att lösa problemet, och tillade att han hoppades att Teheran kommer att vidta "omedelbara åtgärder för att återställa det internationella förtroendet." "Vägen till att nå en framförhandlad lösning ligger kvar på bordet för Iran, och vi fortsätter att uppmana Irans ledare att visa äkta engagemang för fred och säkerhet i Mellanöstern, och för det internationella ickespridning avtalet.

Storbritannien, Frankrike och Tyskland gick genast Washingtons väg, och uppmanar nu idag Iran att delta i "meningsfulla förhandlingar" för att uppnå en omfattande diplomatisk lösning på detta internationella stillestånd angående Irans omtvistade kärnvapenprogram.

Dessa tre Europas stormakter sa att det vore "oförlåtligt" att Iran fortsätter att vägra någon utvidgad grad av öppenhet och samarbete för att klargöra olösta frågor, och att Irans nuvarande inställning stärker ytterligare tvivel om Irans strävan. "Iran bör utnyttja de möjligheter som nu, genom detta gemensamma uttalandet, levereras av tyska sändebudet Ruediger Luedeking. "Vi har sträckt ut en hand och vi vädjar till Iran att ta den."

I måndags sade IAEA-chefen Mohamed ElBaradei hans kontrollorganisation var låst i ett "dödläge" avseende Iran, och uppmanar landet att "materiellt återuppta kontakten" med den Wien-baserade organisationen för att bevisa det inte finns någon militär dimension av det nukleära programmet.

Samtidigt denna onsdag, så presenterade Iran ett förslag för de berörda världsmakterna avseende förnyade samtal med väst, men President Ahmadinejad har i detta uteslutit förhandlingar om de centrala frågorna i sitt lands kärnvapenprogram. Utrikesminister Manouchehr Mottaki gav ett paket med förslag till de diplomater som representerar de fem permanenta medlemmarna i FN: s säkerhetsråd och Tyskland, i ett möte i Teheran där det deltog journalister.

Han tillkännagav i detta inga detaljer om paketet.

Dimensionen Arctic Sea

Den numera världsberömda timmerbåten Arctic Sea, vilken för övrigt har kapacitet för isgående, och som förutom detta, även engagerar den Ryske presidenten, en president som alltså är engagerad i jakten på den rysk ägda utflaggade, timmerlastade och bemannade Arctic SEA, som alltså tidigare misstänktes vara på väg till en okänd destination med en last värd 15 miljoner kronor!

"Alla den ryska marinens fartyg i Atlanten skickades för att delta i sökandet efter Arctic Sea", sade amiral Vladimir Vysotsky, den ryska marinen befälhavaren. Vilket inte bara i någon mån beskriver att detta inte alls handlar om sågade trävaror ifrån Stora Enso. En rysk korvett, Ladny, blev godkänd för passage genom Gibraltar sund för att gå med i sökandet, som dessutom stöddes av satellitövervakning av Afrikas västkust.

Fyra andra ryska Svarta havet fartyg, inklusive två atomubåtar, deltog i jakten på det maltesiskt flaggade fartyget, som alltså officiellt redovisade en fraktsedel bestående av finskt timmer, värt £ 900,000 till Algeriet.

Vilket ger det hela närmast löjeväckande proportioner, i förhållande till uppdragets officiella och redovisade natur.

Engagemanget visar utan några som helst tvivel att detta är en statsangelägenhet av mycket stor betydelse.

Ubåtarnas närvaro ger emellertid det hela en lite annorlunda militärstrategisk bild. Fregatten Ladny som senare blev det fartyg som konfronterade Arctic Sea hade givetvis den rollen att fylla.

Men ubåtarnas roll i detta är lite mera oklar eftersom de saknar möjligheter att rent operativt fysiskt agera i detta avseende, de kan ju endast användas som obervationsplattformar, vilket inte precis gör det hela mindre märkligt med hänsyn till att Ryssland nu hävdar att de hela tiden känt till positionen på Arctic Sea genom satellitspaningen.

Till saken hör att ubåtars rent militärstrategiska betydelse förutom att vara vapenbärare inom missilskyddet, främst är bra på att jaga andra ubåtar, definitivt inte kapade och isgående timmerpråmar.

En ytterligare pikant detalj i detta är att Arctic Sea som skulle lossa sin timmerlast i Algeriet, i detta inte bara tog med sig kaparna på sin färd, utan att kontakta några myndigheter angående denna enlevering, besättningen glömde tydligen dessutom av någon anledning att svänga in i Medelhavet.

Den sista signalen från fartygets automatiska identifieringssystem (AIS), kom den 30 juli, och placerade Arctic Sea 50 distansminuter söder om Penzance och under sydvästlig kurs.

 Navigationssystemet verkade då ha varit avstängt för att undvika upptäckt.

Innan utskeppningen av lasten med sågade trävaror ifrån den finska hamnen i Jakobstad, så hade Arctic Sea restaurerats vid Pregol varvet i Kaliningrad, vilket alltså är inom en erkänd ökänd rysk enklav för smuggling.

Istället för att svänga in i Medelhavet så satte alltså Arctic Sea kurs mot Kap Verde öarna där Natos befintliga sonarutrustning för ubåtsspaning är betydligt mera reducerad än vad som är fallet i Nordatlanten och Engelska kanalen.

Den Ryske utrikesministern Lavrov uttryckte i ett pressmeddelande denna samma onsdag som beskrivits i ovan, att den uppgift som publicerats av The Times angående att det skulle finnas eller ha funnits ryska robotar eller robotsystem av modell S-300, är en direkt felaktighet och osanning.

 Vad som däremot är sant är att Arctic Sea nu är på väg tillbaka till Ryssland för att genomgå en teknisk undersökning, vilken av någon anledning enligt samme utrikesminister Lavrov kommer att hållas öppen och transparent.

Ur dessa redovisade fundamenta går det således att dra åtminstone en helt uppenbar och obestridlig slutsats.

Ryska kärnvapen har varit, och är med all sannolikhet nu fortfarande utom kontroll av ryska myndigheter.

"Det är alarmerande att det under det 21: a århundradet, kan finnas fartyg som uppenbarligen kan vara under befäl av kapare, och som kan segla genom världens mest trafikerade vattenväg utan alarmfunktionerna aktiveras och att ingen marin funktion kommer att avlyssna fartyget, säger Mark Dickinson, generalsekreterare i Nautilus International.

"Vi tror inte att myndigheterna skulle ha tagit en sådan avslappnad inställning till ett kapat flygplan."

Den vidare konsekvensen av detta med hänsyn det inledande resonemanget och de följande beskrivningarna, synes vara helt uppenbar som risk betraktat, och det är att Israels befolkning nu löper en betydligt större risk att utsättas för nukleära angrepp som kommer att ha en tydlig avsändare ifrån Iran, som inte alls är anstiftare till detta angrepp, och att Arabvärlden nu kommer att få bära skulden för den ofred som nu kan komma att uppstå.

I ett otal artiklar på nätet har jag sedan flera år tillbaka försökt att påpeka att även om vi fixerar på bonusar, på bankernas beteende och om tillsynsmyndigheterna brister, så är den verkliga orsaken till den ekonomiska krisen något helt annat: ett brett och systemmässigt baserat fel på det internationella monetära systemet.

Med andra ord hur de regler och mekanismer som binder länderna samman, hur valutakurser samspelar och hur kapitalmarknaderna uppträder, misslyckats med att förhindra hälften av världen att generera underskott av enorma proportioner (inga priser till den som gissar vem som är värst i klassen) och den andra halvan ett motsvarande överskott av sparande .

Denna snedvridning av ekonomisk jämvikt i hela världen tillsammans med bankernas möjligheter att utan statlig interferens bilda valuta mot en alltmera insolvent mängd kredittagare., var det som egentligen orsakade den kraftiga ökningen av tillgångspriser (och finansieringslösningar), eftersom alla pengar skulle gå någonstans.

Det var detta - inte lönestrukturen för banker eller andra sektorer - som har huvudansvaret för kaoset vi befinner oss i nu.

Och ändå har det hitintills politiskt - vare sig ifrån G20-gruppens ledande nationer eller IMF eller någon annanstans - misslyckats med att motverka detta, och misslyckandet har skapats genom att koncentrera sig på att angripa Bankers 'bonusar och budgetförordningar i stället för att angripa det ruttna i de ekonomiska grundvalarna. Det finns en ändlig kreditvärdighet på en ändlig planet, varför inte heller skuldsättningen kan överstiga denna kreditvärdighet utan att systemet havererar. Kanske utsikterna för att försöka skapa ett nytt Bretton Woods verkligen har varit en alltför stor politisk fråga (och jag är rädd för att Barack Obama kommer att kunna se tillbaka om flera decennier och därmed förbanna sin egen underlåtenhet att göra någonting åt detta).

En högt uppsatt politisk beslutsfattare lär för några månader sedan ha uttryckt att även om många av världens ledande politiker och centralbankschefer privat har erkänt att en sådan översyn egentligen var vad som behövdes, så hade ingen kommit med några goda förslag på hur det egentligen skulle gå till att förändra systemet.

Men ännu mer intressant är vad den har att säga om ombyggnaden världens monetära system.

TDR 2009 visar på svagheten i ett system med en internationell reservvaluta, som alltså använder en nationell valuta som en relativ reservtillgång. Ett sådant system är alltid beroende av penningpolitiska beslut som centralbanken har att fatta i alla frågor som berör valuta.

Vilket innebär att privata aktörer inte kommer att ges möjligheter att bilda valuta, något som i sin förlängnig innebär att den privata finansiella sektorn kommer att reduceras till en bråkdel av sin nuvarande storlek.

Beslut som fattas i enlighet med nationella politiska behov och preferenser, tar inte hänsyn till behoven i det internationella betalningssystemet och i världsekonomin. En annan nackdel med ett sådant system är att i tider av obalans i bytesbalansen så den ålägger hela justerings bördan på länder med underskott.

IMF har förstärkt denna deflatoriska partiskhet genom att införa restriktiv politik för underskotts länder som en del av lånevillkoren, som till exempel i Baltikum, snarare än att trycka på för att överskottsländerna skall bedriva en mer expansiv och därmed utjämnande politik, man har kort sagt låtit girigheten råda, vilket nu har lett fram till ett underskott i kapacitetsutnyttjande i ekonomierna. Detta har nu alltså medfört att underskottsländer utfärdar reservvalutor som nu i USA, och detta för att USA inte är skyldiga att anpassa sig till sin växande obalans i bytesbalansen.

Men varken kapital kontohantering, eller en ny internationell reservvaluta kommer att lösa det huvudsakliga problemet som råder för många länder, i synnerhet inte inom de framväxande marknadsekonomierna som Island och Baltikum, i en värld med en så hög grad av ekonomisk integration: problemet är vidare frågan med växelkursens förvaltning.

Det är inte möjligt för ett land att ta emot externa monetära chocker effektivt genom att antingen ha en helt flexibel eller en helt fast fasta växelkurs, något som UNCTAD ekonomerna påpekar i den senaste rapporten. De föreslår därför att länder bör införa ett system med statligt förvaltade men rörliga växelkurser. Detta system skulle skapa en real växelkurs som är förenlig med en hållbar långsiktig bytesbalans position. Eftersom växelkursen är en variabel där det ju alltid finns minst två valutor, ger detta därför en mycket bättre möjlighet att uppnå ett stabilt mönster av växelkurser i ett multilateralt överenskommet system inom ramen för den internationella valutapolitikens förvaltning.

UNCTAD hävdar att ett nytt monetärt system baserat på multilateralt överenskomna principer och regler behövs för den makroekonomiska stabiliteten i den globaliserade ekonomin och för lika villkor för den internationella handeln.

Rapporten pekar på vikten av att stabilisera de reala växelkurserna på en hållbar nivå och på att undandra möjligheterna för valutaspekulation som vinstmotiv. Ett sådant system skulle gå långt för att minska utrymmet för spekulativa kapitalflöden som skapar instabilitet i det internationella finansiella systemet och därmed snedvrider handeln. En stabil real växelkurs (RER) på en konkurrenskraftig nivå skulle nå ett antal mål samtidigt:
* Det skulle bromsa spekulationen, eftersom den huvudsakliga orsaken till valutaspekulation är inflationen och skillnader i räntesatser, vilket skulle kompenseras av förändringar i nominella växelkurserna.
* Det skulle hindra valutakriser, eftersom det främsta skälet till att spekulera i valutor i länder med hög inflation skulle försvinna, och övervärdering, en av de viktigaste destabiliserande faktorer för utvecklingsländerna under de senaste 20 åren, inte skulle inträffa.
* Det skulle förhindra grundläggande och varaktiga globala obalanser och undvika senare skulder fällor för utvecklingsländerna.
* Det skulle undvika procyklisk villkor som är kopplade till av Internationella valutafonden (IMF) stödda stabiliseringsprogram som t.ex. att skära i de offentliga utgifterna och höja räntorna. Länder som står inför stort avskrivningstryck kan automatiskt få ekonomiskt stöd genom swap-avtal eller genom symmetrisk ingripande av länderna med de motsvarande  tryck i det omvända.
* Detta skulle minska behovet av att hålla internationella reserver för att försvara växelkurser och kan kombineras med en starkare roll för särskilda dragningsrätter (SDR), om tilldelningen sker i ljuset av ett lands behov av internationell likviditet för att stabilisera den reala växelkursen takt i ett multilateralt överenskomna nivån.

Ett sådant multilateralt system skulle lösa problemet med spekulation och destabiliserande kapitalflöden vid källan.

Systemet som nu skisseras av FN uppgår till inget mindre än den mest radikala reform av världens ekonomiska strukturer, sedan Bretton Woods 1944. Det skulle effektivt ta död på stora delar av det finansiella systemet som frodas på valuta, arbitrage och handel med värdepapper. Många människor (särskilt efter krisen) skulle nog säga att detta kanske inte är så illa trots allt.

Detlef Kotte för UNCTAD sade: "Drivkraften efter denna den starkaste konjunkturnedgången sedan 80 år, och den första för den globaliserade ekonomin, har lett till en omprövning av vad som tidigare ansågs vara eviga principer. Likafullt så är dock insatserna missriktade för att motverka en återupprepning. G20 har inte vidtagit några som helst reformer för att undvika en upprepning.

"Risken är uppenbar att den internationella delen av detta kasino, kommer att förbli i stort sett orörd under ännu en tid. Men det finns trots allt en ökad medvetenhet om att framtida kriser inte kommer kunna undvikas om inte en översyn av de finansiella och monetära systemet genomförs.

Vad som är uppmuntrande är ju möjligen att om en annan kris inträffar under de närmaste åren, så är åtminstone arbetet påbörjat för att skapa ett överlägset system som ska ersätta den befintliga, misshandlade, missbildade röra som Bretton Woods utvecklats till under de senaste decennierna. "

 

FN vill ha ny global valuta att ersätta dollarn med.

Dollarn bör ersättas med en global valuta, FN föreslår den största översynen av världens monetära system sedan andra världskriget.Ett antal länder, däribland Kina och Ryssland, har nu alltså föreslagit att ersätta dollarn som världens reservvaluta

I en radikal rapport har FN: s konferens om handel och utveckling (UNCTAD) uttryckt att systemet med valutor och regler om kapital som binds i världsekonomin inte fungerar, och detta är i hög grad den orsak som är ansvarig för de finansiella och ekonomiska krisernas uppkomst.

Utredningen tillägger att det nuvarande systemet, där dollarn fungerar som världsvaluta, omgående bör bli föremål för en massiv omprövning.

Även om nu redan ett antal länder, däribland Kina och Ryssland, har föreslagit att  dollarn skall ersättas som världens reservvaluta, så är detta nu första gången som en stor multinationell institution anser sig ha verkliga belägg för ett sådant förslag.

I huvudsak uppmanas det till i detta betänkande, att ett nytt Bretton Woods-liknande system skall inrättas, som i sig skall ägnas åt att förvalta internationella växelkurser, vilket skulle komma att innebära att centralbankerna skulle vara tvungna att ingripa och antingen stödja eller trycka ned sina respektive valutor, beroende på hur resten av världsekonomin uppför sig.

Förslagen skulle också komma innebära att överskotts nationer som Kina och Tyskland i detta främst skall vara de som stimulerar sina ekonomier ytterligare, i syfte att minska sina obalanser relativt omvärlden, snarare än att som nu i det nuvarande systemet, där underskotts nationer som USA och Storbritannien "behöver" ta den största delbördan av justeringar.

Eller omskrivet att just USA och Storbritannien inte mera kan ägna sig åt överkonsumtion på omvärldens bekostnad genom att föra en expansiv penningpolitik.

"Byte av dollarn till en artificiell valuta skulle lösa några av de problem som uppstår i samband med potentiella underskott i länder med underskottsproblem och skulle bidra till stabilitet, säger Detlef Kotte, en av författarna till FN-rapporten.

"Men i detta behövs också ett system för förvaltning av fasta växelkurser. Länderna bör hålla de reala växelkurser [justerat för inflationen] stabila. Centralbankerna skulle behöva ingripa och göra det genom en multilateral institution som Internationella valutafonden. "

Förslagen, som ingår i UNCTAD: s årliga Trade and Development Report och är det mest radikala förslag för en ny utformning av det globala monetära systemet som hitintills har skapats av en officiell institution.

Även om många ekonomer faktiskt redan har påpekat att den ekonomiska krisen beror på annat än just störningar kring fundamentet i Bretton Woods-systemet, så har hittills inga större institutioner som till exempel G20, ännu kommit med några konkreta alternativ för att lösa de innevarande problemen.

Att detta innebär att kreditexpansionens gyllene dagar för bankerna nu är till ända, och att de statliga centralbankerna kommer att tvingas till ett monopol avseende penningmängden och valutabildningen, kommer till sist att uppenbara sig som verklighet även för de mera trögtänkta.

Ben Bernanke har visat sig vara en heroisk brandman av stora mått, han räddar världen från en katastrofal spiral i skulddeflation genom att duscha marknaderna med likviditet.

En annan bra sak är också att han likt brandmännens barn, hjälpte till att orsaka denna nu rasande eld 2007-2009, i första hand. Som Princeton professor och sedan vice Federal Reserve direktör, så var herr Bernanke en av de intellektuella skaparna bakom hans företrädare Alan Greenspans politik, en politik som har slutligt snedvridet den globala finansmarknaden och skapat en skuldsättning av historiska ytterlighetsmått.

Faktum är att Ben Bernanke hämtades för att gå med i Fed av ett enda särskilt skäl, detta var att agera som akademisk täckmantel för Alan Greenspans uppfattning att tillgångsbubblor inte spelar någon roll. Alan Greenspan som skyllde kreditöverexpansionen på Asiens "spariver", med argumentet att reservationen(sparandet) skapade en ackumulering hos exportnationer vilket undertryckte de globala obligationsräntorna. Och som vidare ansåg det lämpligt att låta Fed komma undan sin egen roll i skapandet av USA:s sparande till noll – och att skjuta konsumtionen genom taket - genom att hålla räntorna lägre.

Det är denna typ av dubbla fragmentariska karaktärer hos Ben Bernanke som väcker gnagande frågor och oro hos mig, om hans omval som ordförande för Fed.

Han har ju förvisso erkänt fel, som att det var fel av honom att tro att bolånekrisen skulle vara övergående. Men han har ännu inte erkänt att hans ekonomiskt ideologiska bildning är mycket bristfällig.

Bill White, tidigare chefsekonom vid Bank for International Settlements, sade av ett rent misstag att centralbankernas brödraskap, under de senaste 20 åren, alltså sedan de fasta växelkurserna försvann och gjorde ohämmad kreditexpansion möjlig, ”främst har haft som mål att sänka realräntan allt lägre för att hålla spelet igång. Detta har lockat världen i en skuldfälla. Effekten är att världen tvingats dra välstånd ifrån framtiden – tills den dag då framtiden anländer.”

"Detta gör jobbet/löser problemet för en stund, men rör sig räntorna så blir reaktionen mer och mer våldsam för att uppnå samma effekt. Min oro är nu att vi kan ha nått den punkt där politiken slutar arbeta helt och hållet”

"Dessa obalanser är det som nu pockar på, och det är där världen nu är. Människor har lockats att tidigarelägga inköp genom att sätta sig i skuld, och detta har även skett genom en massiv ökning av företagens investeringar, sade han. Ekonomer kallar denna kritik för "intertemporala felfördelningen".

Detta är en gammal favorit hos den österrikiska skolan. Men detta spelar nästan ingen roll i den "Nya keynesianska skolan" och allra minst vad avser Ben Bernanke och hans penningpolitik.

Hans reflexmässiga reaktion är att se en nedgång i efterfrågan som någon form av en extern chock, som korrigeras genom extra endokrina stimulansåtgärder. Vad han däremot inte accepterar är att binjurarna i det ekonomiska systemets funktion har minskat av denna eviga kredit stimulans, till att ge världen en form av Addisons sjukdom.

Eller omskrivet till en resistens mot stimulans, vilken likafullt då leder till havererad njurfunktion.

Bernanke gjorde sig sitt namn på att studera "kredit kanaler" som orsakerna till depressioner, framför allt på 1930-talet. Han var därav snabb att inse faran när det finansiella systemet fick sitt hjärtattack den 20 augusti, 2007, det var den dagen som avkastningen på tremånaders statskuldväxlar som säkerhet kollapsade.

Han dammade därför i av sin handbok för kampen mot likviditetsbrist – i ett tal 2002 om deflation uttryckte han helt enkelt följande: Det händer inte här! Och sedan påbörjades kallt denna inte helt lyckade monetära revolution.

Han gjorde det visserligen mot kraftigt motstånd från Feds hökar. Endast en man så fullkomligt övertygad om sin mission hade kunnat klara detta.

Med tanke på hans lugn under angrepp, och hans förmodade grepp om kredit mekaniken, så verkade det ju sedan vara rimligt att president Barack Obama skulle ge honom en andra mandatperiod. Men vi är därav inte på något sätt utom fara. Marknaderna kan ju dessutom faktiskt på allvar ha börjat inse innebörderna av att ha en politiskt utsedd person med ett sådant direkt inflytande över finans och valutamarknaderna.

Ändå är Bernankes övertygelse så mycket mera oroväckande. Innebörden av hans doktrin är att depressionen var en "ekonomisk händelse som hade kunnat undvikas om Fed hade översvämmat ekonomin med pengar (genom skuldväxelköp) för att förhindra att banker kraschar.

Denna teori - halv-Friedmansk – har dock vissa meriter. Fed gjorde förvisso fruktansvärda misstag, men detta inte på något sätt utan uppsåt i annat. Men det försummar andra orsaker till nedgången: industriell överkapacitet som skapats av 1920-bubblan, så som idag.

Detta ledde emellertid också till den fullkomligt bisarra Greenspan doktrinen, vilken innebär att centralbanker kan låta aktiemarknaden och bostadsmarknaden skena i väg, för att sedan kliva in för att "städa upp efteråt" när marknaderna havererat.

Ben Bernanke angav faktiskt vilken politik han avsåg att föra rakt på sak i ett tal 2002.

"Den amerikanska regeringen har en teknik som kallas för tryckpress, som gör det möjligt att producera så många dollar som regeringen vill i princip till ingen kostnad”, sade han.

I det läget hade nog USA haft nytta av en president som Gustav III.

"Ingen kostnad"!

LÄTTVINDIGHET gäller alltså nu som samlingsbegrepp för penningpolitiken. Washington uppger att skadorna av finanskraschen hitills, kommer att skjuta den amerikanska federala skulden av $ 9 trillion (£ 5.5 trillion) under nästa årtionde, mot höjder av totalt 100 % av BNP. Och i varje fall så kan nog Fed inte använda denna maskin riktigt så lätt, trots allt.

Utlänningar äger nämligen 40 % av USA:s statsskuld, och har därav i praktiken ett partiellt veto på den förda politiken. Öppna försök från USA att "tjäna pengar" genom sedelpressen påverkar USA: s skuld, och kommer därför att ge politiken kortslutning. Investerare kommer då att dumpa amerikanska obligationer.

Bernankes teoretiska modell är uppenbarligen helt fel - eftersom han var blint ensidig redan för två år sedan - och uppenbarligen hamnade ifrån en frisk ekonomi till en mycket sjuk sådan.

Risken är nu direkt vidare att han kommer att missköta Fed: s "exitstrategi" genom att skärpa politiken för tidigt, grundat på det felaktiga antagandet att återtåget är säkert. Han tror att detta var den Fed-blunder som gällde för 1936-1937, och verkar inte ha en aning om att det faktiskt fanns ett anstiftansåtal avseende världskrig, men han tycks ju också tro att han i grunden har lagat vår stora recession 2008-2009.

Men har han verkligen det? Nej!

Som Mark Twain sa: "Det är inte vad man inte vet som får er att hamna i trubbel. Det är vad ni säkert vet och som egentligen inte stämmer."

Och Lissabonfördraget påskrivet? Det vore i så fall mycket mycket illa?

Och SVT Text skriver att Islänningarna måste skuldsätta sig med miljarder för att kompensera de ungefär 300 00 utländska spararnas insättningar som förlorats vid konkursen av den Isländska banken.

Detta är ren lögn och förbannad dikt, det vore ju i sådana fall liktydigt med att varje islänning skulle axla den genomsnittliga insättningen hos spararna eftersom de är ungefär lika många. Och sparbeloppen skulle i sådana fall vara rejäla per sparare, och det är helt enkelt inte sant.

Enligt den föreslagna IceSave avtalet, så kommer den isländska staten att täcka $ 5.5bn, eller SEK 42 mdr i inlåning för täckandet av kostnaderna för vissa av de 200 000 brittiska och 120 000 nederländska sparare som Landsbanki's kreditförluster kommer att medföra

Storbritannien och Nederländerna kommer för detta ändamål att ge ut ett lån till 5.55% ränta.  Detta lån skall återbetalas inom 15 år, med sju års frist.  Centralbankernas uppskattningar visar på att
villkoren kommer att öka Island statsskulder med 20 % av BNP. Återbetalningar kommer att uppgå till 2.5 % av BNP årligen från 2016 och framåt.

Att varje sparare skulle ha ett genomsnittligt nettobelopp på 140 000 skr, är helt enkelt inte sant.

Trion Landsbanki (moderbolag IceSave), Glitnir och Kaupthing kollapsade i oktober förra året med $ 60 Mdr (£ 36mdr eller SEK 540 Mdr) i utlandsskulder mestadels till England, vilket är en fullständig fantasisumma för ett land med bara 300.000 människor, eller omskrivet i bokstäver, 1,8 miljoner svenska kronor per islänning!

Att sedan den privata islänningen skulle stå för ens för 10% av denna förlust utan att för den sakens skull ha varit inblandade, är helt sanslöst.
 

Det 3988 ton tunga Arctic Sea var senast i kontakt med den brittiska sjöfarts-och kustbevakningsbyrån i Engelska kanalen för två veckor sedan.

Men denna rutinmässiga radiocheck den 28 juli, ägde rum före det att brittiska och europeiska kustbevakningen hade fått en varning om att fartyget tidigare hade blivit attackerat av beväpnade inkräktare i svenska vatten. Det finns nu farhågor för fartyg med 15 besättningsmän ombord som transporterar nästan 15 miljoner kronors värde av sågade trävaror från Finland till Algeriet, nu är under kontroll av pirater eller gangsters.

Fartyget skulle ha ankommit till Bejaia i norra Algeriet den 4 augusti, men misstänks nu för att vara på väg till Väst Afrikanska Atlantkusten, eller något mycket värre beroende på lasten innehåll.

Dmitri Medvedev, Rysslands president, är engagerad i jakten på den rysk ägda och bemannade Arctic SEA, som nu alltså misstänks vara på väg till en okänd destination.

"Alla den ryska marinens fartyg i Atlanten har skickats för att delta i sökandet efter Arctic Sea", sade amiral Vladimir Vysotsky, den ryska marinen befälhavaren. Vilket inte bara i någon mån beskriver att detta inte handlar om sågade trävaror ifrån Stora Enso.

En rysk korvett, Ladny, har godkänts för passage genom Gibraltar sund för att gå med i sökandet, som dessutom stöds av satellitövervakning av Afrikas västkust.

Fyra andra ryska Svarta havet fartyg, inklusive två atomubåtar, deltar nu i jakten på den maltesiskt flaggade fartyget, som alltså officiellt redovisade en fraktsedel bestående av finskt timmer, värt £ 900,000 till Algeriet. Vilket ger det hela närmast löjeväckande proportioner, i förhållande till uppdragets officiella natur.

Märkliga omständigheter har omgärdat Arctic Sea efter det att besättningsmedlemmarna rapporterade fartygets kapning av beväpnade båtar nära öarna Öland och Gotland den 24 juli.

Enligt rapporterna så var fartyget bordat av upp till 12 beväpnade män som var maskerad som anti-narkotika poliser, vilka kom i hög hastighet i uppblåsbara båtar med polisens markeringar.

Tolv timmar senare när inkräktarna lämnat fartyget var det möjligt för fartyget att fortsätta sin resa, men först efter kommunikationsutrustning hade skadats och mobiltelefoner som tagits från besättningen av kaparna.

Detta agerande har väckt farhågor att fartygets ägare varit ovetande till att en olaglig last kan ha varit/vara ombord.

Mikhail Voitenko, redaktör för Sovfracht maritima bulletin, har föreslagit att fartyget skulle ha attackerats, eftersom det innehöll en "hemlig transport”.

"Jag tror inte det handlar om pirater efter en last av timmer. Det är mest logiskt och troligt att det fanns någon form av hemlig last. Det är mera sannolikt att det handlar om vapen eller droger”, säger han.

Innan utskeppningen av lasten med sågade trävaror ifrån den finska hamnen i Jakobstad, så hade Arctic Sea restaurerats vid Pregol varvet i Kaliningrad, vilket alltså är inom en erkänt ökänd rysk enklav för smuggling.

Maltas Maritima tjänstemän uppger att under tiden som de beväpnade personerna var ombord så utsattes besättningsmedlemmarna för "hårda" förhör i samband med narkotikahandel. Detta torde ju vederlägga att det under inga omständigheter kan var en fråga om någon form av underliggande narkotikahantering.

"Besättningsmedlemmarna uppges ha blivit överfallna, bundna, belagda med munkavle och ögonbindel och några var allvarligt skadade, sade en talesman vidare.

Den sista signalen från fartygets automatiska identifieringssystem (AIS), kom den 30 juli, och placerade Arctic Sea 50 distansminuter söder om Penzance och under sydvästlig kurs.

Navigationssystemet verkade då ha varit avstängd för att undvika upptäckt.

Maritima fackföreningar har frågat sig och andra varför de myndigheter, inklusive Interpol, tog över en vecka på sig för att höja alarmberedskapen.

"Det är alarmerande att det under det 21: a århundradet, kan finnas fartyg som uppenbarligen kan vara under befäl av kapare, och som kan segla genom världens mest trafikerade vattenväg utan alarmfunktionerna aktiveras och att ingen marin funktion kommer att avlyssna fartyget, säger Mark Dickinson, generalsekreterare på Nautilus International.

"Vi tror inte att myndigheterna skulle ha tagit en sådan avslappnad inställning till ett kapat flygplan."

 

Kostnaden för driften av den Ryska Fregatt som nu jagar den kapade Arctic Sea är väl av storleksordningen en motsvarande timmerlast per dygn...

Och det måste ju har varit väldigt lättransporterat gods som man avsåg att kapa vid den första kapningen eftersom man hade en hel gummibåt att transportera godset i....

Och med hänsyn till det nu ryska engagemanget synes det nog mest som vore det fallet att man inte önskar förloppet att fortgå, trots att man enligt de offentliga uppgifterna saknar del i förloppet.

Jag skulle vilja påstå att det ryska engagemanget beror på att man framgent inte vill bli belastad med någonting som riskerar att nu hända.

Och det är givetvis inte narkotika precis som de ryska medierna redovisar, men det är den vanligaste ursäkten. Den ryska statens engagemang för att jaga lastfartyg med Fregatt på internationella vatten, med avseende på narkotikasmuggling till andra länder, är nog väldigt lätt att överskatta. Det funnes i så fall betydligt mera kostnadseffektiva sätt att bedriva narkotikabekämpning på om så vore den ryska statens önskan.

Man kunde ju till exempel, bortsett ifrån kapningen ifråga nu, tänka sig att trävarorna kontaminerats med mjältbrand och sedan exporteras ut på marknaden, då går det aldrig i helvete att få stopp på det som blir konsekvenserna.

Det finns hursomhelst ett närmast oändligt antal omständigheter som belägger att antingen har Sverige världens dummaste pirater, eller så har vi det inte, och då är detta förlopp något illavarslande istället.

Timothy Geithner ber kongressen att höja gränsen för den amerikanska statsskulden

 

"Det är mycket viktigt att kongressen agerar innan gränsen är nådd, så att medborgarna och investerare här och runt om i världen fortfarande kan känna sig övertygade om att USA alltid kommer att uppfylla sina skyldigheter," skriver Geithner i ett brev till senatens Majoritetsledare Harry Reid, enligt Reuters.

 

En taleskvinna för finansdepartementet har avböjt att kommentera skrivelsen.

 

Finansdepartementets tjänstemän har tidigare i veckan sagt att skulden är begränsad under ett budgetår, alltså fram till den sista upp februari då paketet om $ 787 miljarder i ekonomisk stimulans lagstiftningen antogs.

 

Den senaste ansökan kommer alltså att skapa en statsskuldsituation av lån till aldrig förr skådade nivåer, och detta för att finansiera stimulans och finansiella stödprogram, och att vidare hantera en djup recession som nu dessutom ödelägger skatteintäkterna.

 

Begäran om att öka skulden begränsas sannolikt av att republikanerna har anklagat presidenten för skenande offentliga utgifter. De får därför försöka upprätthålla den rådande lagstiftningen i sin strävan att vinna politiska poäng ifråga om Obama:s reformplan för hälsa och sjukvård.

 

Geithner uppmanade i skrivningen Harry Reid att inte låta politik hindra USA:s kreditvärdighet, och sade vidare att han såg fram emot att arbeta med Nevadas demokrater för, att säkerställa antagandet av lagstiftningen om skuldens begränsande så tidigt som möjligt tas bort.

 

"Kongressen har aldrig misslyckats med att öka skuldens gräns vid behov. Eftersom medlemmarna hos båda partierna länge har erkänt behovet av att hålla politiken borta från den här frågan, dessa åtgärder har traditionellt fått bipartisant stöd", skrev han.

 

"Detta är helt klart ett ögonblick i vår historia som kräver en fortsättning på denna tradition."

 

Det är alltså ställt utom några som helst tvivel att dels så räknar den sittande administrationen med att läget skall förvärras, och dels så har administrationen som främsta syfte att rädda bankerna på skattebetalarnas bekostnad.

 

Att människor kan leva utan banker, medan banker inte finns utan människor, det tycks vara en väl förborgad hemlighet för det amerikanska folket.