Alla kan i dag helt bestämt konstatera, att om mänskligheten skall kunna undvika en social avveckling av episka mått, då måste världens ledande marknader som USA, Ryssland, Kina och Indien förena sina krafter för att skapa en ny struktur för världens ekonomiska och politiska förhållanden.
Detta måste vara en struktur baserad på samma gamla principer som förelåg i Europa som låg bakom den Westfaliska freden och det ursprungliga amerikanska systemets syften, vilka ledde till frihetskriget då Imperialismen inte ville acceptera frihetligheten.
Detta betyder i klartext att USA efter åtta motverkande år under Bushadministrationen och ett i det närmaste ekonomiskt och finansiellt sammanbrott, inte bara måste ändra kurs vad gäller ekonomin, utan också måste gå igenom inget mindre än ett kulturellt paradigmskifte, detta för att socialkulturellt kunna förstå orsakerna till denna omfattande kris och därigenom finna lösningen till den.
Det måste nu ovillkorligen genomföras en konkurssanering av hela det globala finans- och banksystemet. Detta innebär en utgivning av nya statliga krediter till låg ränta för massiva infrastruktur- och vetenskapsdrivna industriprojekt både nationellt och mellan nationer, alltså införandet av konstitutionella kreditsystem. Och likt den kommission som under åklagare Pecora, vilken 1932-33 ställde USA:s mäktigaste bankirer och finansiärer mot väggen, och där och då avslöjade hur dessa hade manipulerat och utnyttjat finansmarknaden för sina egna egoistiska nyttointressen på nationens bekostnad, så måste nu därför den allmänna förståelsen för systemet öka, för att undvika vidare korruption och en återupprepning.
En undersökande kommissions uppgift i dag måste vara att undersöka orsaken till bank- och finanskollapsen och hur detta kunde ske trots (som i Sveriges fall) finansinspektionens och riksbankens övervakning av penningsystemet. Med tanke på att bankerna, trots de extremt stora statliga hjälppaketen, inte alls varken kan eller vill fullgöra sin funktion som kreditgivare åt näringslivet, samt att bankerna inte ens litar på varandra tillräckligt för att interbankmarknaden skall fungera normalt, så är det nödvändigt att staten granskar bankernas rapporter från fjärde kvartalet 2008.
En kommission måste därför tillsättas, som noga undersöker om bankernas värderingar av sina tillgångar, inte är överdrivna och att bankerna inte egentligen döljer kreditförluster och fiktiva värden i sådan omfattning att de istället borde sättas i konkurs, skuldsaneras och rekonstrueras för att kunna börja fungera normalt. Och eftersom detta i sin tur har utgjort grunden för valutabildningen i bankerna så kommer svaret att vara givet, men bör för saklighetens skull ändå fastställas i detta.
Målet måste vara att skapa grunden till en lagstiftning som särskiljer bort missbruk och spekulation ifrån bankernas verksamhet, vidare så måste detta nu även ta itu med hela det system för penningtvätt, svarta affärer och oreglerad bankverksamhet som försiggår i skatteparadisen. Om man inte på så vis tar itu med exempelvis narkotikans ekonomiska struktur, så riskerar man nu hela den fysiska ekonomins möjliga återuppbyggnad, så stor har exempelvis narkotikaekonomin tyvärr tillåtits bli, därav det fullkomligt oproportionella intresset som världen uppvisar för de i Afghanistan befintliga odlingarna av opiumvallmos befintlighet.
Ingen ekonomisk sektor kan tillåtas verka som en autonom funktion inom ramen för det valutafinansiella systemet. Ytterligare en central brännpunkt måste nu vara att avslöja den intellektuella och moraliska korruption som har genomsyrat hela det nu döende monetaristiska systemet, där allting i samhället och ekonomin har mätts i pengar, och till men för samhället i egennyttans tecken.
Det grundläggande i ekonomin som inte går att mäta i pengar, och som inte går att skilja från människans natur, är den kreativitet som vi utövar för att upptäcka nya fysikaliska och estetiska principer i universum, och som tillämpas med känslor, för att förbättra människans tillvaro både på jorden och i hela universum. Om vi nu inte klarar att förstå detta, så kommer inga aldrig så pragmatiska och praktiska lösningar någonsin att få någon långvarig effekt, och vi hamnar istället som i en ond cirkel tillbaka på samma plats igen.