Detta beskrivs i dag på DI och skrevs av mig för länge sedan, så tråkigt.

En mycket gammal historia om det mänskliga själslivet, som belyser hur insikter om hur tingens värde skapar konflikter, detta i form av uttryckta habegär, beskriver detta som en metafor av en saga.

One bank to rule them all, one bank to find them.

One bank to bring them all, and in the darkness bind them.

Detta beskriver banksystemet med IMF (International monetary found) och BIS (Bank of international settlements), med de internationella centralbankerna som mellanled, och de regionala bankerna som yttersta verkställande enhet gentemot befolkningen.

De sju ryttarna har nu ridit ut för att finna ringen och genom detta kunna hålla världen kvar i sin skuldsättning. Detta har skett genom att Dessa sju, som är desamma som 1931 då detta system skapades av Bank of England chefen Montague Norman Ring, med benäget bistånd av sin lärling eller häxmästare Hjalmar Schacht.

År 1931, så hette alltså den virtuelle diktatorn av finansvärlden, Bank of England

Chefen, Montague Ring Normand, vilken för övrigt inte alls av en slump, var en före detta Brown Brothers partner, vilkens farfar dessutom hade varit chef för Brown Brothers under amerikanska Inbördeskriget.

Den nya nutida gruppen som utgör dessa sju ryttare, Coalition for Business Finance Reform, grundades alltså av desamma sju internationella storbanker - Goldman Sachs, J.P. Morgan Chase, Barclays, Morgan Stanley, Credit Suisse, Deutsche Bank och Citigroup - i ett som det skall visa sig, infamt försök att de och derivatmarknaden skall kunna resa sig ur graven och än en gång dominera världen. I synnerhet vill de skydda den vildaste formen av spekulation som någonsin existerat, over-the-counter-derivat- och kreditderivatmarknader.

Detta innebär att dessa utgör blodomloppet till hjärtat av det nätverk av centralbanker som dominerar det globala finanssystemet, alltså banker som Bank of England, Europeiska Centralbanken och Federal Reserve, IMF och BIS, vilka i grund och botten alltså är desamma institutioner som verkar under statliga myndigheters flagg, men vilka i själva verket främst agerar sitt eget oligarkiska finansiella väl.

"There should only be one source of money; one fountainhead from which flows the nation's blood to vitalize commerce and industry, ensure economic equity and justice and safeguard the welfare of the people. . . . In other words, it has always been and still is our contention that the prerogative of creating and issuing the money of the nation should be restored to the state." ( [Tolkien, writing in "Candour" magazine] August 3/10, 1956, page 48)

Dessa sju ryttare kommer nu att dammsuga den internationella kreditmarknaden i sin jakt på skuldsättningar som kan hålla liv i detta skuldsättningsspel, detta genom att politiskt verka för ett ökat statligt stödjande för banker i sin oundvikliga ritt mot sin egen undergång.

Att banksystemet kommer att gå under, beror på den mycket enkla förhållandet att människor vill leva, det kan de göra utan banker medan inga banker kan finnas utan människor.