Blomsterflickan

 Att föräldrar och barn blir överansträngda i detta samhälle?!

Svar: NEJ!

Alla dessa måsten från skolan och även dagis, varför?? Blir barnen klokare av att dom måste kunna nå dom målen före terminens slut? Det blir bara korvstoppning i slutänden och överansträngda föräldrar OCH barn!

Utveclkingssamtal i både skola och dagis, man blir som inte i nuet och SER sitt barn, utan ser mer från ett instans ögon och om dom inte riktigt ritar en rund cirkel i förskoleklassen, kan det betyda något negativt.

Kanske behöver någon slags hjälp då om inte cirkeln är rund! Vill vi ha barn till eliter?! Är det det som räknas i vårat samhälle idag? Vart tog vanligt bondfurnuft vägen?

Jag vill inte att mitt barn är som en statiatik utan just för vad dom är: BARN faktiskt! Inga robotar som man kan styra och ställa hur som helst med, och alla dessa föräldrar som bara måste glänsa med dessa märken på deras barn! Om man inte kan köpa det dyraste märket att klä sina barn i är man utanför elitnivån och är en dålig förälder!

Det verkar vara kvantitet i stället för kvalitet  som gäller att ge sina barn, SÅ mycket upplevelser som möjligt före dom är vuxna så dom inte behöver få uppleva något själva då. Vart tog vanlig skogspromenad, med att bara vara och titta på myror eller bara bygga en enkel koja vägen?

Nä, det är resor hit och dit som gäller, gärna långt och länge. för att inte prata om kalasen som ska överträffa varandra, desto proffsigare desto bättre.

Är det någon mer som upplever som jag gör?

OBS! Detta är vad Jag upplever det, vill säga att det kanske inte är så, men det känns så i alla fall. Hoppas att det är fler som känner som jag och vågar vara lite kärringen mot strömmen , Före vi har sönderstressade BARN och FÖRÄLDRAR!

Kram Blomsterflickan                  

   Fy, vad jag avskyr hösten!!!

Allt känns hopplöst,. Jag känner mig mycket fulare på hösten, hatar höstkläder som pesten, jag bara försvinner i en gråzon.

På sommaren känner jag mig ganska flirtig och attraktiv!

Men på hösten när jag möter min spegelbild tänker jag - hur kunde Jag tro att den blicken och kroppen var attraktiv!?

Tror att jag tar min familj och drar till ett varmt land!!

Blomsterlickan

Jodå!, Det är faktiskt sant att jag har haft ett möte med denna gigant!!!

Vi var på vårat sommarställe, (inte Per och jag...suck, utan min man och jag). Vi var nere på områdets badplats och badade med barnen, när det la till en okänd båt ute på bryggan, som inte tillhörde oss.

Vi gick ut för att höra om dom sökte någon här- och när jag gick förbi båten,(jag skulle ut och hoppa från bryggan med barnen) DÅ! , ser jag att det är min stora idol Per Morberg som sitter i båten där framför mig!!!!!!!!

Jag blänger nog som en ko när jag svassar snyggt förbi, för att få lite uppmärksamhet, utav denna urläckra man!!!

Går fram till badstegen och står och tvekar att gå i vattnet, (gör allt för att få se honom). När jag plötsligt känner i kroppen- Tjejen!, det är nu eller aldrig va!!, gå fram och fråga efter autograf nu!!!!!!

Går upp från stegen mycket bestämt tar en handduk framför mig och staplar fram till båten och lägger till en charm som han säkert aldrig har sett, och böjer mig in i den och får fram - kan jag få  din autograf?!

Javisst, säger han så käckt!

Men svarar jag -Jag har ingen penna eller papper!! Har du?!

-Har du inget av det vad är du för en autografjägare?! svarar han tillbaka.

- Jag vet ursäktar jag mig, men har du det skulle jag bli glad!

Han börjar leta efter penna och papper, och penna hittar han, papper var det värre med. Då räcker min man fram ett gammalt konsumkvitto och säger lite surt, - här kan du få och sriva på!

Ja, just det jag har en man också, far det i min skalle. I min fantasi hade jag ju redan lyckas charma denna man och skulle bli medbjuden på båtfärden, som skulle gå vidare eftersom dom var vid fel brygga, dom skulle till nästa. Suck.....

Per frågar mig vem han ska skriva till, - Då säger jag min dotters namn, Da! Min dotter som står längre bort på bryggan har ingen aning om  vem denna gigant är!!! Och hon himlar med sina tioårsögon!! Och mimar till mig -JAG!?

Jag låtsas inte se min dotters besvärade min utan bara ler åt min Per!! Och väntar tills han    har skrivit klart.

- Varsågod, här har du, och ler,- till din dotter och dotterns mamma!! Han ser klurig ut när han säger dessa ord, och förstår att jag inte vågade säga mitt eget namn, som skulle stå på lappen, för att jag kände mig dum som en skoltjej när han frågade till vem han skulle skriva till.

Så här skrev han: Till ............. trevlig sommar!! Per morberg och en ritad gubbe som var glad!

Vad tror ni att jag har gjort med den?!...... Jo, ramat in den och satt den i sommarhusets kök naturligtvis!!!!! Tänk att ha den mannen i köket!!!!   :D 

Blomsterflickan                                                                  

Har fått något bugg i min dator som är något med XP 2000!

Tips, någon???!!