En kopp kaffe i Ockelbo i väntan på ett tåg

Hade varit på ett jobb på en plats några mil nordväst om Ockelbo. I väntan på tåget från Ockelbo som skulle ta mej till Stockholm för vidarebefordran söderut tog jag en kopp kaffe med dopp på ett fik i det centralaste av Ockelbo. Sitter där med min stora resväska och sippar på kaffet.

En par bord bort i lokalen sitter några män. De pratar högljutt och tittar någon gång  åt mitt håll. De pratar mycket om egendomar som skog, mark, maskiner och jakträtter. Några av männen bär gröna byxor med massor av fickor. Byxor som för nedan avlöses av grova kängor och för ovan av robusta skjortor av flanell i starka färger. Några av männen sitter inte, de står vid bordet hos de andra. Alla, men inte alla på en gång, tittar någon gång åt mitt håll.

Samtalet rör egendomar och glider in på vargar. Det talas mycket om varg, och sedan talas det mycket om "utlänningar". Jag kan höra att att varg och utlänningar betyder samma sak för de här männen som pratar och dricker kaffe på ett fik i det centralaste av Ockelbo.

Vare sig vargar eller utlänningar hör hemma här menade männen från Ockelbo. De talar om bortsprungen och riven boskap, om älgar och annat jaktbart vilt som försvunnit sedan vargen blev vanlig. De talar om bankrån och annat bråk som blivit  vanligt sedan utlänningarna "invaderat" deras landsända.  

Jag lyssnar tlll männens prat och försöker titta ut genom fönstret. Jag kan ändå ana hur de då och då ser åt mitt håll. Jag börjar undra om det syns i mitt ansikte eller på min kropp att jag inte alls tyckte som de här männen. Kunde de på något vis känna av att jag i mitt huvud tänkte tankar som inte alls stämde med deras uppfattningar om egendomar, vargar och utlänningar? Framför allt tänkte jag mycket på det de sa att de ville göra med utlänningar och vargar - kunde de på något vis höra eller förnimma detta - höra vad jag tänkte?

Jag lämnar lokalen för att gå den korta sträckan till tågstationen. När jag  med min resväska passerar ockelbomännen tystnar de och alla följer mej med blicken.   

 Väl på tåget som gick mot Stockholm tänkte jag på det männen talat om. Jag kunde inte komma fri från en känsla av att om jag sagt något om vargar och utlänningar till de där ocklebomännen - då hade jag aldrig kommit fram till tågstationen i Ockelbo. 

RogerKn