Den eller de svenskar som sannolikt sköt ihjäl-

två av sina officerarna, Gunnar Andersson och Johan Palmlöv;  visste förmodligen vad som skedde. Det behöver inte ha varit avsiktligt men kan mycket väl ha varit det. Det är i så fall inte första gången i krigshistorien som soldater skjuter sina egna officerare i nacken. Nu är det inte helt klarlagt att det var de egna som sköt ihjäl de båda pojkarna och det kommer aldrig att bli helt klarlagt på grund av att staten och försvarsmakten inte vill ha det så. Makten vill att vi alla skall sväva i ovisshet. 

Dock är det så att de som kan ha skjutit de båda officerarna vet. De i vet i vart fall att det är mycket troligt att de sköt sina chefer.Även om det var aldrig så oavsiktligt så är detta ingen lätt sak att leva med och så får det väl vara. Inget krig någonstans oavsett sida och motiv har förmedlat någon som helst känsla av välbefinnande åt någon av de medverkande - krig och krigshandlingar kan bara förråa och brutalisera människor.

I Brechts teaterstycket "Gallilei " sägs i ett repliskifte Gallilei och munken Andrea emellan: "Varje nation behöver sina hjältar" genmälet blir; "Ve den nation som behöver hjältar". Sverige är i dag en nation som behöver hjältar. Sverige är en nation så brutaliserad och förråad att vi anses behöva krigshjältar.

De båda skjutna soldaternas lik hade knappt kallnat innan de kom till användning i den nationella propaganda som omger Sveriges deltagande i kriget i Afghanistan. Försvarsmakt, stat och regering, föräldrar och soldatkamrater ställde in sig i den nationella propagandans tjänst i att förklara, ge mening åt, legitimera och förhärliga det schaskiga faktum att Sverige under amerikanskt befäl deltar i vad som alltjämt framstår som en kolonial straffexpidition initierad av USA och dess natoallierade i Europa.

Användningen av de båda skjutna officerarna som nationella hjältar i krigspropagandan får naturligtvis inte solkas av en så föga hjältemodig insats som att skjutas av sitt eget manskap. Försvarsmakt, stat och regering kan inte tillåta att detta förhållande blir uppenbart. Då kommer de båda döda officerarnas värde som propagandatillgångar att kraftigt devalveras. Krig brutaliserar alla som medverkar och med detta framstår även hur de krigshundar som likt Tolgfors, regering, försvarsmakt och soldaterna själva försvarar och vill denna brutalisering. Med de döda soldaternas hjälp torgför de sina råa, brutala och orättfärdiga strävanden.

Roger Karlsson Getinge

www.aftonbladet.se/nyheter/article8646261.ab