OS-bloggen med Tynander, Wixtröm och Karlsson

Emil och Thomas har tackat för sig...

Jag gör likadant men först några små punkter:


* Usian Bolt är OS-Kung vad ni än säger om Phelps!

* Detta har varit en grymt OS, utom för Sverige. Men som min vän Leif Peter alltid säger,
-Nu glömmer vi det här och blickar frammåt.

* Mats Wennerholm har kallat mig idiot 428 gånger på 22 dagar.

* Emil Karlsson har sagt, du är kung 65 gånger på 12 dagar.

* Simon Bank har sagt, Du är så barnslig Jimmy, 8 gånger på 12 dagar. ( 7 av dem när jag väckt honom med en blixt i ansiktet på presscentrat)

* Jerker ringde just, han frågade om jag hade raklödder?!?!?!? Jag har ju knappt moppemustach ju!



Kanske återkommer snart om det blir en fotoblogg på Aftonbladet...
(jimwix.blogspot.com) min privata blogg om någon skulle känna för det.

Jerkers och mina OS bilder hittar ni på:
http://wwwc.aftonbladet.se/ljudbildspel/jerwixbilder/


Nu, Pekinganka och champange...

Jimmy.
jimmy.wixtrom@aftonbladet.se

Hittade en gammal expressen här på hotellet...

Uppslaget såg ut såhär:

Efter som hon flinar in i min kamera (och jag står ensam där) undra jag bara?

Mats?
Vad ler hon åt?

Är jag så ful?


Min bild från samma ögonblick.

//
Jimmy

Jag gör som Emil här nedan och tackar för mig i bloggen.

Vill avsluta Dag 30 (eller om det är 29, jag orkar inte ens räkna på det) med att bjuda på en intern jobblista med idéer som aldrig blev knäck i tidningen, eftersom att vi bedömde annat var viktigare eller på grund av tids- eller platsbrist.
Mycket trevlige kollegan Tomas Pettersson på getingen berättade att han har en liknande lista med knäck som aldrig nådde deras läsare. Det förvånar mig inte.

Tanken var att ni under OS skulle få läsa om:
* Brad Pitt och Fight Club - här i Peking!!

Brad Pitt är i stan - och ska boxas. Han är tungviktare från Australien och har INTE en flickvän som heter Angelina, men han är olympier och stolt över sitt namn.

* Svenska supportrar stoppas!!
80 procent av alla som sökt visum vid ambassaden i Stockholm har fått nej. I Peking finns nu bara drygt 2000 svenskar.
Glöm stöd på läktarna.
Görs hemifrån?

* Supermorsan
Dana Torres, 41 år, amerikansk simmare som vann OS-guld redan 1984!!  Simmar snabbare än någonsin. Bra på att snacka. Den enda mamman i OS-bassängen?
Vi gjorde ju barnen i OS, nu gör vi alla kända föräldrar.

* Ivarsson/Tynander: Aftonbladet testar diktaturen.
Vi ger oss ut på stan som turister och testar var vad man får göra. Och hur/när säkerhetspolisen vaknar till liv. Vi är ju fan föfrölja varje dag, vi kan väl göra knäck på det??!!

*Viagra-OS
Svensk dopingexpert bekräftar att idrottare i OS misstänks använda Viagra för bättre prestationsförmåga. Helt lagligt, än så länge.

* Tovalu, OS minsta nation. Pyttelandet i Still havet har bara 12 000 invånare. Och tre aktiva i Peking. Vi träffar en av dem.
Senare gör vi förstås enskilda blåbär, alltså årets "Eddy The Eagle".

* Hon flydde kulorna för att nå OS.
Dana Hussein utsattes av en krypskytt när hon tränade på en stadion i Bagdad - men träffades inte, eftersom hon sprang. Hon lär också ha upplevt en bilbomb.
Nu är hon en av bara fem irakiska olympier i Peking.

* Hennes familj dödades i en raketattack.
Samia Yusuf Omar springer för Somalia, men pappa och flera andra släktingar kan inte vara i Peking - de dödades i en raketattack mot deras hem. Hemma i Somalia finns mamma och syskon men de har ingen tv å de kan se henne tävla i Peking.
Omar laddar inte med proteindrycker och hjälp av forskare, hon äter get och ris och har ingen hjälp utifrån. (Thomas)

* Superhandsken.
Idrottarna stoppar ner händerna i en ny kylhandske som gör att hela kroppen snabbare kan återhämta sig i den otroliga värmen.
Används den av svenskarna?

* Familjefighten.
USA's landslags i taekwondo har fem deltagare. Fyra av dem är från samma familj (fyra syskon).

* Kinesen som avskyr OS i sitt hemland
Ma Jian bor i London men gav en jävligt bra intervju i The Guardian om varför OS i Peking är förödande för hans hemland. Samtidigt bränns hans böcker på gatorna här i Peking.
Knäck från London?
http://www.guardian.co.uk/world/2008/aug/08/china.chineseliterature

* Världsstjärnorna vi saknar.
Vi listar alla skadade och petade superstars som inte nådde till Peking. De är ganska många, va? Maria Sharapova, Christian Olsson, Robinho....Och så Gyorgy Kolonics (kanotist, dubbla guld 2004, 36 år gammal - som dog i en hjärtattack under ett träningspass inför Peking).

* En heldag med Gunilla Lindberg.
Petra och foto följer Gunilla Lindberg, som får allt större makt i IOK's innersta kärna.

* Javier Sotomayor, som väl är på plats i Peking som expert(?).
Om Holms.

* Lyftkranen Karelin har synts i OS-byn.

* OS-området i Aten är förfallet idag. Finns bra bilder. Vi jämför med alla skrytbyggen i Peking.

//

Nu drar jag ur jacket.
Har jag tur är febern jag haft i två dygn över före hemresan. Det känns som alla krafter är slut, kroppen är sliten. Och det gäller förstås alla här, som arbetat under OS.
Men det var det värt.

Det var högsommar när vi lämnade Sverige den 26 juli. Snart är det september och jag hör hemifrån att hösten är tidig. Om några dagar skriver jag hockey.

Zài jiàn! Hòu huì yǒu qī !
(Hej då! Vi syns snart igen!)
- Thomas

Titta på bilden här ovanför. Så har min dator sett ut lite för ofta under det här mästerskapet.
I nätets värld är varje sekund dyrbar och att komma tillbaka efter en intervju och mötas av en dator som ser ut så här har tärt på mig.

Min dator har inte mått bra – och inte jag heller. Vi har tillsammans dragit ned varandra i fördärvet.
Jag har pressat den till att starta om och datorn har nästan varje gång svarat med att krångla, vilket har gett mig inte så fina stressutslag i ansiktet.

Men nu är snart mästerskapet över. Jag har jobbat varje dag sedan jag kom hit till Kina den 4 augusti och flängt mellan cykel, dubbeltrap, tennis, brottning, fotboll, friidrott, triathlon, handboll, rodd, bordtennis, you name it...
Det har varit stressigt, slitigt – men jäkligt kul, bland det absolut roligaste jag har gjort i mitt 27-åriga liv.

Jag har ju faktiskt, bland mycket annat, fått se följande saker på plats:
# Invigningen.
# Usain Bolts världsrekord på 200 m.
# Ara Abrahamians utbrott.
# Båda svenska cykelsilvren.
# Lasse Anrell ”gåspringa”. Han har aldrig förr varit mer lik Karl-Bertil Jonsson på julafton.

Tyvärr har de svenska medaljhoppen varit lika stabilt instabila som min dator...

I dag ska jag på handbollsfinalen mellan Island och Frankrike. Det blir det sista jag gör i detta OS.
Efter det drar jag ur jacket i en vecka.

Tack för att ni har följt den här bloggen. Och tack för all positiv respons i min mejlkorg.

Kram

– Emil

Åh, herregud, vilken dag!
Det startade med Jörgen Perssons underbara match.
Men presskonferensen efteråt drog ut på tiden, liksom mitt artikelskrivande, vilket innebar att jag missade bussen tillbaka.

Panik.

Jag hade utlovat liverapportering från Carolina Klüfts längdhoppsfinal och nu brann det i knutarna.
Jag kastade mig in i en taxi. Trafiken gick i snigelfart. Tiden tickade.

Panik.

Plötsligt stannade taxin. Chauffören pratade, såklart, inte engelska, men han lät mig förstå att här skulle det minsann inte köras en meter till.
Jag såg nu ”Fågelboet” på avstånd och började gå. Tittade på klockan. Inte långt kvar.
Till slut kom jag fram till grinden. Vakten pratade, såklart, inte engelska, men lät mig förstå att jag skulle traska typ en mil för att komma till rätt ingång.

Panik.

Jag började springa. Jag sprang och sprang och när jag inte trodde att jag kunde springa mer kom jag äntligen fram.
Svetten forsade samtidigt som jag var hungrig, törstig och trött.
I ren desperation kastade jag mig in i kön, väl medveten om att jag trängde mig före folk.
Men jag fick min efterlängtade mat och dryck och log förnöjt.

Bredvid kön stod DN:s krönikör Johan Esk.
– Är du stressad? undrade Johan.
– Som fan! Hurså? replikerade jag.
– Bara undrade... Du trängde dig precis före Michael Johnson i kön.

Panik.

Jag vände mig om. Och där stod han till som för bara någon dag sedan var världens snabbaste man på 200 meter.
Först skämdes jag – men nu är jag bara jäkligt stolt över att jag har en likhet med Usain Bolt.
Vi är båda snabbare än Michael Johnson.

– Emil

Min rygg.

Carolina Klüft har just gjot mig svettig.

Första hoppet: Innerplan våning 1
Andra hoppet våning 2
Tredje hoppet våning 3
Efteråt mixadezonen våning -1

Dagstemp: 32 i skuggan.

Carro verkade inte allt för besviken, det första hon sa när hon såg mig i mixadezonen var - Av mig får du inga tårar!

//
Jimmy

Jag skulle kunna skriva många och långa rader om delar av det kinesiska samhället som jag upplever som bisarrt. Det finns en böld av orättvisor som ingen bryr sig om.
Men jag väljer att istället länka hit.
Det är den här verkligheten som lurar bortanför de stängsel som skyddar oss som är gäster här i Peking, för att arbeta med OS.

- Thomas

Vi satt och väntade på presskonferens med Pia Sundhage, sent i natt.
Plötsligt satt han där; vinprovaren från Nyhetsmorgon, Bengt Frithiofsson. Som ett mustigt shiraz, suktande efter en välsmakande chianti.
Eller så var vi trötta och såg fel.

- Thomas

Jag visste att jag någon gång under OS skulle gå bom och i dag hände det till slut – rejält.
Hästhoppningen fanns inte ens med på kartan av alternativ, men i valet mellan bordtennis med Jörgen Persson eller friidrott med Johan Wissman valde jag och chefen fel så att det bara stänkte om det.
Wissman slutade toksist medan Persson svarade för en bragvändning.
Men, men... Så kan det vara.
I morgon ska jag i alla fall vara på plats när Persson spelar kvartsfinal!

- Emil

Det är SJUKT många fotografer ackriditerade till Beijing 2008...
Friidrott är en av de mest poppulära idrotterna och drar en j****a massa fotografer.

De största bildbyråerna har de bästa platserna och vi "andra" får ta det som bli över...

Hur som helst hade jag tjatat, bett, böna, tjata igen, blivit lite arg, använt mina rådjursögon och ljugit om att Sanna var vårt enda guldhopp i OS och det var så jävla viktigt att jag skulle få den bästa platsen...

Så efter en timma har jag fått en bra plats framför bana 7 och hyffsad sikt på bana 6 (den där Sanna ska springa)

Sista kvarten innan loppet tjatar jag hål i huvudet på en byråfotograf som står på 6an att vi ska byta, så 3 minuter innan loppet byter vi...

Där står jag, stolt som jag tagit OS-guld och tänker, nu har jag fanemej bästa platsen på HELA arenan!

Fuck you all!

Tyvärr var den enda som blev fuckad jag själv. Sanna ramlar på första häcken och faller in på bana 7...

HELT omöjligt att fota från min "superposition"...

Jag tog kameran på ryggen, försvann snabbt som satan och funderar starkt på att bära lösnäsa och peruk nästa gång jag går till Bird's nest...
Bild från min "superposition" Sanna ligger till höger i nästa bana om ni kollar noga...

//
jimmy

Jag på passet/ Jag i skrivandets stund

Jag har gått runt med min ackreditering runt halsen hela dagen idag, var på en marknad och kollade på lite prylar eftersom det var hyffsat lugnt på förmiddagen och jag jobbade till 6 i morse...

Så när jag går runt där inne kommer massa kineskvinnor fram och kollar på min bricka och säger,
Ohhh, handsome boy....

Jag ler så stort att mungiporna tar i öronsnibbarna tills de fortsätter...

Why dont you look like that?
(hinner inte öppna munnen innan de fortsätter igen)
Mutch moore handsome on picture!

Ärlighet varar längst heter det väll.
Jag uppskattar det, nu vet ja hur det ligger till..

Jag är snygg, på bild men inte i verkligeheten...

Nu ska jag lägga mig i badet o föröska komma på nått som får mitt självförtroende tillbaka till normal..


//
Jimmy

Här är iaf Sportbladets egen medaljliga bland reportrar, krönikörer och fotografer

Jimmy Wixtröm – 1 (Guld)
Jerker Ivarsson – 0
Petra Thorén – 0
Johan Flinck – 0
Thomas Tynander – 0
Jennifer Wegerup – 0
Jenny Modin – 0
Lasse Anrell – 0
Simon Bank – 0
Mats Wennerholm – 0
Emil Karlsson – 0

Min positiva trend är bruten.
Efter att ha varit på plats på båda cykelsilvren och tennisfinalen (samt Aras medalj som sedan togs ifrån honom) missade jag i dag Sveriges brons i segling.
Petra är drottning på segling och jag var i stället på Jörgen Perssons segermatch.
– Buhu, jag missade min första svenska medalj, sa jag.
– Äh, brons är väl ingenting att missa. Såna medaljer kastar vi ifrån oss, svarade Anrell.

Här är iaf Sportbladets egen medaljliga bland reportrar, krönikörer och fotografer (=den som varit på plats flest gånger när Sverige tagit medalj):

Emil Karlsson – 3
Jerker Ivarsson – 2,5
Petra Thorén – 2
Johan Flinck – 1
Thomas Tynander – 1
Jennifer Wegerup – 1
Jenny Modin – 0,5
Lasse Anrell – 0
Simon Bank – 0
Mats Wennerholm – 0
Jimmy Wixtröm – 0

* Jenny och Jerker anlände till Emma Johanssons silver strax efter målgång.

- Emil

Ja, herrejävlar vilken kväll det blev.
Jag säger bara Usain Bolt. Eller Lightning Bolt, som han själv vill kalla sig.
Vilken löpare. Och vilken artist!
Jag missade finalen på 100 m och tydligen höll han låda då också. Men presskonferensen efter 200 m kvalar in bland de roligaste jag har varit på sedan... den här...

Hyfsat tryck inne på presskonferensen förresten. Jag försökte räkna hur många vi var, men gav upp efter 137...

Hur som helst är jag fruktansvärt glad och tacksam att jag fick vara på Nationalstadion när Bolt skrev ett nytt kapitel i historieböckerna.

- Emil

Vi satt och skrev texter på redaktionen men kände för en paus.
Så gick bort till "Fågelboet", en promenad på fem minuter.
Jag, Flincken och Wegerup.
Vi satte oss några meter från löparbanorna, på upploppet.
Sedan slog blixten ner.
The Bolt.
Genom kurvan och in på upploppet, där vi ställde oss upp.
200 meter.
19.30.
Lika mäktigt som finalen på hundra meter, och Phelps åtta OS-guld.
Så jag knäppte en ruta på killen, med mobilen.
Sen gick vi tillbaka till redaktionen. "Blev ju en bra paus från skrivandet, det där", tänkte vi och log åt varandra.

The Boooolt!

- Thomas