01 augusti 2008, kl 11:35
Skrivet av
Anmäl !
Idag är det lite friskare luft ute iaf... åskade och blixtrade med hällregn mja nästan en timme igår.. sonen filmade blixtarna, fick med de hur bra som helst! är ju lite obehagligt med åskvädret men men...
Söndagens kryssning var helt underbar! Carina Jaarneks är då ett bra band o mer därtill att dansa till elr bara sitta ner i godan ro och lyssna, fast vem kan sitta stilla när dom kör igång=) Inte då vi=!)... Full fart var det, och kul hon kände igen oss också, lilla gick fram i början av spelningen och ville ha en autograf, medan Carina sjöng så skrev hon den, och jag fick en kram och hon sa: nämen heeeej =) Sånt är kul!!=)
Måndagen blev det dans igen och jag gav bort en kedja till henne, ja inte till Carina haha, utan till henne, hon blev rörd och glad, jag tyckte eg inte det var så mkt men själva känslan att ge den, där mellan oss på dansgolvet var underbar!!, hade velat göra ngt annat alltså ge ngt annat, men just för tillfället hade/har jag inte möjligheter till ngt sånt.. Iaf så ja kedjan, jag gav den med en stor betydelse, och jag hoppas innerligt att den verkligen betyder för personen i fråga också, Livskedjan i guld- den som ska ge kraft och styrka och livsglädje och lycka på vägen framåt- jag trodde det iaf......
Men..
Blev lite för mkt av kvällsbuffen, så magen den hängde inte med riktigt så ett kan jag säga, ingen buffe för min del ngn mer gng, den avstår jag helt o hållet, möjligen Lunchbuffe ist isf... men nae.. jag är inte så stor i maten annars, äter inte så mkt, och de där blev lite väl alldeles för mkt för min mage haha... lite i taxfree blev inhandlat också, och i gången på båten så kom Carina gående med manager, och hon glatt ser oss och heeeeej låter det igen haha.. så det blev en gruppkram och en autograf på vita skjortan haha... hon sa: Ja nu blir det nog så du får tatuera in namnet på armen .. haha.. Humor, glad och säkert tokig med haha... Spontan och trevlig mänska, det finns inte så många av de här personerna, såna här är det som ger Verkligen glädje!! Mer sånt tack!
Så....
Problemet jag har egentligen är att jag så ofta känner mig kvävd och trängd, jag är inte hundra procentig i relation till ngn mänska, för jag orkar inte det, har testat olika varianter, men när jag väl nästan nått hundra så dyker känslan upp av att bli kvävd och trängd och inte kunna flyga med egna vingar, sånt gör ont och sårar och förstör och förgör allt som är uppbyggt... det tar sån oerhörd kraft att vara den här "psykologen" vilket jag totalt har lagt ner nu, för jag rent orkar inte, jag kan inte, visst har jag livserfarenheten men det är inte mitt bord att stötta, att finnas till hands i vad allt som livet tillhör och gör... ofta blir jag ställd där iaf... när jag inte orkar att umgås eller ses ngt så ställs det till med en scen, som drar väg med bil, elr ngt konstigt "jobbigt" känsloladdat negativt sms osv.. sånt här äter upp mig, jag blir så ledsen samtidigt som jag blir besviken och ja ibland också arg! När jag finns där i närheten nästan hela tiden, ja då funkar allt galant, när jag backar o inte har energi att riktigt stå så nära, då faller hela världen!
Borderline är ett hlvete säger de som har levt i det och även de som lever tsm med de som Har borderline- ja jag har haft det för mååånga år sen, jag vet vad det handlar om, känner igen mönster, beteendet, olika scener och vrf de uppstår... men vad kan jag göra, mer än att kämpa vidare?! Men kämpa vidare innebär mkt sår på vägen, här i min själ, i mitt hjärta, hur ska Jag klara det? Ärligt, nej, jag tror faktiskt inte att jag klarar av det!
Mänskan i sig själv är helt underbar om än omogen men Mer mogen idag än för ett år sen, ja, tack vare att jag har gett alla de nycklar jag har skrapat hop på egen hand gnm åren, ja, jag har jobbat extremt med mig sj i ngt år, 14 års tid... jag har sett, jag ser utveckling växt mognad, men när det kommer såna här situationer som helgerna klarar personen i fråga inte av, paniken kommer, jag orkar inte varje helg ses, umgås, inte helr varje dag, jag har barnen de tre också, jag är inte fulländlig i relations syftet för jag orkar inte.. när jag ger lillfingret dras hela handen med, ner i en spiral som aldrig tycks ta slut förrän jag bara rent säger, nej, nu orkar jag inte mer, lr jag rent tystnar och säger inget mer!, då bombas jag med sms lr dyl ist.. lr tfnsamtal som jag inte orkar svara på
Hur ska jag gå vidare egentligen?
Jag är megakluven och vet inte hur jag ska ta nästa step, slut vill jag inte ha lr göra men är det så att det är det enda rätta för det ska ske ngt radikalt att personen i fråga verkligen Ska förstå Verkligheten?
Borderline är ett hlevete att leva med, och även att vara delaktig i den resvägen som borderlinare tar/har framför sig.. Snälla, är det ingen som har råd? Jag är inte den som ger upp i första taget, men jag är inte ensam, jag har också tre barn att tänka på! Iof spelar väl ingen roll att jag har barn lr inte, kanske inte, men de drabbas också av att Dåligt mående till sist för de klarar inte av de här svängarna som dras, och jag dras med så starkt så jag kan nästan inte alla ggr stå emot, ja jag dras med ner--- när jag inte är uppmärksammad till personen i fråga så ja då verkligen ställs det till med olika scener, orkar jag detta? orkar jag gå vidare i detta?
Hur går jag vidare egentligen?
Jag tvivlar inte en sekund på det som finns i mitt hjärta och i min själ, men jag börjar alltmer tvivla på att jag Verkligen klarar av att fortsätta i denna härvan!
Kram till dej som läser, Solsken också