BitterBloggen

Ny krönika:

http://www.duochjobbet.se/viewNavMenu.do?menuID=262

Ny blogg:

http://lindampili.blogspot.com/

Nu kommer ytterligare ett hejkomochhjälpmig-inlägg.Det är bara såna nu för tiden.

Jag måste säga upp min Comhem (tv). Det är för dyrt.

Vem ska jag bli kund hos istället?

Jag vill INTE ha en jävla digitalbox. Vi kan bara kolla på en tv och det är fan katastrof. Eller det går ju att fixa men det kostar en jävla massa dollars i månaden.

Så nu vill jag höra. Analogt is the shit eller? Vem ska jag bli kund hos och vad kostar det? Vilka kanaler ingår?

Tack på förhand.

Vi har blivit erbjudna en plats nu.

Vi kommer nog tacka ja till den och behöver fylla i inkomstuppgifter. Är det detta år eller förra årets uppgifter som man ska fylla i då?

Tänk att få coacha folk hemifrån eller nåt. Man sitter vid datan och abra svara på lite personliga mejl och chattar lite.

Det finns ju folk som gör det.

Mmmmmm, jag vill.

Här har ni mig.

För utomstående läsare: Aftonbladet har fått för sig att göra om denna portal.

Min adress är inte längre http://blogg.aftonbladet.se/251

utan http://blogg.aftonbladet.se/bitterbloggen

Min bakgrund heter svart apelsin. Fint.

Till er som redan bloggar i denna cirkus:

Jag har medvetet hållt mig borta härifrån för jag orkar inte med allt gnäll. Även om det mesta faktiskt tycks vara till det sämre.

Det är ju helt galet att byta sin adress efter flera års bloggande.

Helt galet att man måste vara med i Snack, då jag vill blogga och inte chatta och skit. Så snälla bli inte vän med mig där, det finns Facebook och annat att roa sig med för sånt.

Verkar ännu mer galet att om man kommenterar så är inte ens namn kopplat till bloggen.

And so on. Men det kan ju vara bra, för att slippa Bloggsvar och sån skit. Inget trams.

Igår fanns ju arkivet kvar i bloggen, alltså man kunde klicka in sig på varje månad. Det går ju inte sen idag.

Menmen, det mesta löser sig nog. Man vänjer sig, de fixar saker osv. Det är ju inte direkt svårt att hitta folk. Lite tråkigt för mig som har sifferminne och alltid knappat mig till mina favoritbloggar, men helt ärligt, hur svårt är det att hitta folk igen?

Rubrikerna är avslöjande och annars fins ju google gott folk.

Men det bästa av allt:

JAG SLIPPER ATT SE ERA JÄVLA UPPROR OCH DE MEST TUMMADE INLÄGGEN SÅ FORT JAG KOMMER IN PÅ DEN HÄR JÄVLA SIDAN.

It´s kind of worth it.

Kvinnan är jätteosympatisk. Sånt går inte hem, tyvärr.

Usch. Jag råkade klicka in mig på en blogg (som inte varnade) där det visades bilder på en liten pojke som får armen ihjälkörd.

Detta i nåt landjävel där man kör öga för öga stilen. Han hade stulit bröd och straffas därmed genom att få armen ihjälfuckingkörd av en stor biljävel. Och folk står och kollar på.

Världen är kall, I get it.

Jag kan förstå hunger och cancer. Det är hemskt, men så är det. Jag kan förstå tsunamisar och bilolyckor. (Därmed intte sagt att man inte kan jobba förebyggande mot dessa saker).

Men jag kan inte, inte, inte förstå hur man med flit kan skada små barn på detta helvetiskt djävulska sätt inför en publik som inte ingriper.

Och jag fixar inte hur de har lagt hans söta lilla arm över en röd mjuk filt. De ska ju köra över den!

Måste tvätta mina näthinnor nu lite och jag vill helst inte ha kommentarer om ännu värre saker. Jag klarar det inte.

Tack.

För vår vill aldrig sova nämligen.

Vi har nattat honom i fyra timmar and counting. Han är inte ledsen eller så, men bara vägrar sova och klättrar på en typ hela tiden.

Hjälp tack.

Vi har just nu köplats

32

37

30

30 och en stadig

12:a (som ligger åt helvete och är pyttelitet så det är nog som en vanlig 37:a för de lär bara ha två barn typ).

Vi har sökt till augusti.

Känns ljust.

Sen undrar jag vad kommunen menar med plats 37. Tar de in 10 barn så blir det ju 27. Men om det redan är fullt och det är 37 på kö är det ju en helt annan femma (när vi ändå är inne på siffror).

Hursom är det lika mörkt som 90% chokladkaka.

Jag visste att Antwan en dag skulle trilla från dubbelsängen. Det händer tydligen "alla". Det är svårt det där, han är ju en liten rörlig huligan, men han vägrar ju sova i sin säng om det inte är natt.

Så vi lade honom igår kl 20. Och så sitter jag och min man, Hulken, i köket och samtalar blablablabl

BOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOM!

Den där blicken jag och Hulken utbytte glömmer jag aldrig. In i sovrummet på två röda. Vi kollar om varsin sida av sängen. Men ingen Antwan.

Den där blicken igen.

Antwan gråter men vi ser honom inte.

Hulken: "Pappa kommer!"

Lyfter spjälsängen.

Ingen Antwan.

Lyfter dubbelsängen med andra armen (och här förstår läsaren varför jag kallar honom Hulken). Och där ligger huliganen Antwan. Mitt under dubbelsängen. Vår säng är låg , så hur han har trillat och hamnat MITT under där är för mig en gåta.

Han måste ha studsat in på nåt jävla sätt.

Men vi var båda förvånansvärt lugna. När nåt händer har man inte tid för panik. Men det är en klar fördel då att ha Hulken som lyfter försiktigt på möbler.

Inga Hulkar eller huliganer kom till skada.

Beyoncé igår.

Recensionen känns väldigt fanatisk. Såg vi samma konsert?

Det finns inget förband. Ingen lek med publiken, inget som får den där nervkittlande känslan precis innan konserten att kicka igång. Inget kan publiken säga ey yooooo? Och den andra sidan: ey yoooooo?

Hon kommer in med ett rökmoln och känns trött. Är Beyoncé bättre än någonsin? Nej. Hon är sämre än på länge. Hon orkar för guds skull inte ta sig igenom en enda låt. Alla nr  2-verser hoppas över.

Hon sjunger ju sina perfekta weil, men räcker det? Nej, då lyssnar jag hellre till någon som sjunger lite falskt, men känns äkta. Tänk Amanda Jensen. To be perfect is out.

Jag har sett allt det där förr. Men med en bättre energi, 2007. T.om. kläderna är typ samma. Orkar jag se Beyoncé i en gulddräkt en gån till, tänkte jag i början på showen. Tre gulddräkter senare, kan jag konstatera att jag nog inte gör det.

Varför spelade hon inte alla låtar från sin senaste skiva? Hur kan man bara totalt ignorera de bästa grejerna? Satellites, That´s why you´re beautiful och Scared of lonely?  -och slarva bort Sweet dreams totalt genom ett klädombyte? Och att Resentment skulle dyka upp, från 2006, var ju bara att glömma även denna gång.

Bäst var Smash into you.

Sämst var skrytet med Destinty´s Child hitplatta från 1998, The writing´s on the wall. sen undrar hon varför hon får kritik för att ta på sig hela gruppens framgång.

Jag hänger inte med i skvallret, jag vet inte vad som är up i hennes liv. Men hon är inte på topp i alla fall och det syns på showen. En själlös robot.

Men visst, den var bra jämfört med andra konserter. Men hon kan ju så mycket bättre. Beyoncé ska jämföras med sig själv, enbart. Ljudet på vår sida försvann titt som tätt. Jag tycker definitivt att detta var ett bakslag för miss Perfect.

Men trots allt kanske det handlar om en personlig förändring hos mig själv. En världsvan Linda. Eller kanske tvrärtom. En Linda som är van vid att vara hemma. En glittrig och guldig Beyoncé kommer aldrig att knäcka min sons underhållning. Inte en enda sekund.

Betyg:

BBB

Idag umigcks jag med en tjej som är åtta år äldre än mig.

Vi har inte umgåtts sen vi var barn, men tydligen var jag väldigt bossig när jag var 4-5 år.

Är ni förvånade?

Eller rättare sagt tand. En halv tand. Det blir första gången jag borstar min kids tand. Undrar om jag kommer börja gråta.

Jag vet inte varför detta med tänder känns så stort. Han har ju knappast åstadkommit något. Vi snackar inte universitetsexamen här.

Kanske för att han är lite "sen" (men givetis normal blablabla alla är olika blabla) med sina tänder. Kanske för att jag i 8,5 månader, nästan lika länge som jag burit honom letat efter nån tand.

Varje gång han har dregglat eller gråtit har vi sagt "ja tänderna är på väg guchiguchiguu pusspuss".

Men skillnaden är att denna gång är det på riktigt.

Första kvällen av många många många många års tandborstning. Det blir ju typ 700 gånger på ett år, och många år blir det. Det kommer bli tjafs och bråk och pussar och allt möjligt i samband med tandborstning. Det kommer bli "mamma jag vill inte lägga mig" och "mamma jag tror jag är sjuk och vill inte gå till skolan imorgon".

Allt där vid handfatet och tandkrämsfylld mun.

Vet ni att de som skiljer sig med barn idag, gör det oftast innan barnet fyllt 2?

Det är lite sorgligt faktiskt.  Trodde det åtminstone var till skolåldern, rent statistiskt.

Äntligen var jag på öppna förskolan idag. Och träffade en kompis. Hon är mörk, men har ett ljust barn. För mig är det tvärtom.

Så en annan mamma frågade om vi höll i varandras barn, vilket vi inte gjorde.

Jag fann hennes förvirring mycket komisk.

...sticker ut. Och jag blev så rörd att jag blev full av tårar när jag såg den lilla vita vassa saken sticka ut.

Det är kärlek.

Nåt är ju skumt. Varför hara Fotbollsfrun bara 2-4 tummar per inlägg?

Hon brukade ju ha typ 70.

Mycket märkligt. Börjar tro på nån teknisk konspiration.

Tv:n flimrar i köket. Vi sade alltid att vi absolut inte skulle ha en tv i köket. Men nu sitter vi där i alla fall. Låter tv:n tysta mun. Maten tuggas, smaklös och genomskinlig.

En av fönsterplantorna har dött. Vi vet inte vad den heter eller vad den behöver, och vi bryr oss inte. Till höger om det namnlösa växtliket ligger fjärrkontrollen. Vi behöver den lika lite som vi behöver växten. Kanalerna byter vi nån gång då och då i förbifarten. Vi trycker på knapparna som finns under tv-skärmen.

Han trycker i sig brunvita skumsvampar som denna vecka kostar 6:90 hg. De är hela veckans efterrätt. Hon har ätit ketchup till tisdagskorven och äter därför ingen efterrätt. Hon har fått i sig nog med socker, tänker hon antagligen och byter till någon annan kanal som ingen av de tittar på.

Jag säger ingenting. Hon har bytt kanal och jag vet vad det betyder. Det är inte läge att prata nu.