Valfri rubrik och tolkning

Ett livstecken, kanske det sista. Men jag kan inte låta bli att skriva ett inlägg här. Aftonbladets bloggportal är lite av sin egen bloggby och många kliver inte utanför denna bloggportal och märker den mycket större utanför. Många har inte lärt sig att använda rssläsare, vilket i mitt tycke är ett redskap man idag inte kan vara utan om man vill följa med vad andra skriver. Idag går det inte att på måfå surfa  runt för att kolla om ens favoriter skrivit något nytt.

Nu hänger jag inte med vad som skrivs här, jag tröttnade ganska fort på alla intriger som ständigt poppade upp bland bloggarna. Vi som försökte vara neutrala och på sakligt sätt debattera inte minst moral och etik, blev snabbt klassade som antingen bloggpoliser eller mobbledare. - Ja, människors tolkningsförmåga av de skrivna orden är helt fantastiska, hur man kan vrida och vända på saker och ting.

Nu hör jag till den skara männinskor som har befunnit sig på internet sedan dess begynnelse. Jag har även varit med sedan dag ett på Aftonbladets portal, även om jag inte varit aktiv senaste året. Jag tröttnade helt enkelt på denna lekstuga och ledningens icke konsekventa handlande. De som styr bakom kulisserna men inte tar åt sig av kritik eller förslag till förändring för att bloggarna skall bli bättre.

Det var bättre på Sigge Eklunds tid, med honom kunde man ha en dialog, idag verkar det inte finnas någon ansvarig man kan diskutera med. Istället verkar det vara en grupp moderatorer som raderar inlägg, kommentarer och bloggar utifrån hur andra anmäler. Ett förfarande som måste anses helt felaktigt, då den tycks ske, helt utan att man egentligen kontrollerat vad som pågår. På ett sådant ställe kan åtminstone inte jag blogga och det skulle inte förvåna mig om även detta inlägg ryker, men då bekräftar det bara ändå mer vad jag menar.

Är det något jag vet efter alla dessa år, så är det hur jag ska hålla mig på mattan, inte begå lagbrott i det jag skriver. Jag skriver sällan personligt riktat till någon såvida jag inte svarar någon person. Mitt skrivande är oftast generellt, påläst och neutralt. Ändå har jag under årens lopp fått ett inlägg raderat och en kommentar raderad ( hos annan ). Motiveringen jag fått är att det skett för att andra fått raderat och att ämnet varit infekterat. Men hallå, det är väl ingen godtagbar motivering. Jag vet vad man får skriva och inte! Enligt Ab:s regler så skriver vi under eget ansvar och så länge som man håller sig inom normen för 'normalt' så ska de inte in och peta i någon texter.
Tyvärr har moderatorernas beteende fått bra bloggskrivare att flytta sina bloggar. Bloggare som faktiskt har viktiga budskap och eller intressant innehåll i sina bloggar och inte bara 'vardagstrams' eller intriger i inläggen. De flesta av dessa bloggare som en gång startade här har skapat sig egna namn i de stora bloggvärlden.
Ludmilla, var en av de bloggare som fick inlägg raderade oavsett att hon formulerade om dem flera gånger. Eftersom jag själv var i kontakt med moderatorerna och läste deras minst sagt märkliga motiveringar, så är jag inte ett dugg förvånad att hon flyttade, visserligen på min inrådan.

Om Aftonbladet vore smart, så tog de istället personlig kontakt med de människor som är kritiska till olika saker. De människor som ska få inlägg raderade osv. Men icke, istället går det knappt att nå dem. Aftonbladet borde ifrågasätta varför människor flyr från deras portal. Jag skrev ganska tidigt ett inlägg om Aftonbladetblogg-missar. Det kunde ha blivit något stort och väldigt positivt för dem, att integrera sig med läsarna/bloggarna som den nya tidens mediasamhälle går ut på. Istället var inte regler och syfte tillräckligt klara och bloggarna spred sig som ett lämmeltåg, helt i fel inriktning och ratas mer eller mindre av den övriga bloggvärlden.

För mig personligen som oftast har lagt ner timtals med efterforskningar till varje inlägg, så blev det bortkastad tid. Mina inlägg drunknade i flödet av bloggtjafs och annat trams, av främst den anledning flyttade jag härifrån.

Jag vill själv kunna ansvara och stå för det jag skriver. Det jag tycker är av vikt oavsett om det är negativt eller positivt, vill jag kunna framföra utan att känna rädslan att någon läsare tycker något annat eller bara vill jävlas med mig och få mitt inlägg raderat.

Visserligen verkar många människor inte ha kläm på vad yttrande- och tryckfrihet innebär. Lika lite som upphovsrätt av bild och text. Nej man kan inte skriva vad som helst i en blogg, helst inte om man inte skaffat sig ett utgivningsbevis. Men då ligger man knappast på Aftonbladets portal.

Nu har jag inte följt med i varken de religiösa 'bloggkrigen' eller i pedofildebatterna som varit. Så jag kan inte uttala mig om varför man raderade Motherwitch blogg. Men om de berodde på att hon länkande till olämplig extern sida så måste jag säga att det var en märklig motivering, då man i annat fall påtalat att man inte styr över att bloggare länkar externt.

Av någon märklig anledning, så kände jag en likhet med Aftonbladets policy och det 'övergrepp' Rosa tankar, drabbats av från sin arbetsgivare. Vem som läser och uppfattar vad kan få oanade konsekvenser. De skrivna orden kan få helt annan innebörd för någon annan. Så än en gång måste jag säga, det gäller att väga sin ord och kanske är det därför mina inlägg oftast blir allt för långa för jag försöker att vara övertydlig, just för att förhindra missuppfattningar.

Människor är helt enkelt jävligt elaka i grund och botten, åtminstone när de befinner sig på internet i tron att de är helt anonyma och kan bete sig hur som helst. De visar inte minst människor beteende hur de har uttryckt sig mot Marcus Birro och hans tjej.


Läs även andra bloggares åsikter om bloggetik, bloggosfären, aftonbladet, trakasserier, internet