Kvinnofrid är ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat, eller våld i nära relation kanske man ska säga, där offren oftast är kvinnor ( för att inte tala om barn som får bevittna detta) men naturligtvis så förekommer det också kvinnovåld mot män.
På onsdag ska jag på begravning, en kvinna som äntligen fått ro från sin baneman. När sådana här fruktansvärda händelser kommer
så nära inpå, så ställer man sig automatiskt frågan, kunde man ha gjort något förebyggande?
Det är inte så enkelt som många tycks tro, detta att dra sig ur våldets klor psykiskt och fysiskt. Jag kommer säkert att återkomma till detta ämne och fall som i dagsläget inte ser för muntert ut inför det stundande åtalet och rättegång.
Men vad jag ville komma fram till egentligen med detta inlägg var att det låter så bra när man säger att det finns kvinnojourer, att lagen skall skärpas och
kommuner får bakläxa, för att de inte ger kvinnorna stöd.
Är det ingen mer än jag som ser hur bakvänt allting är? Varför ska kvinnor och barn behöva fly från sina hem, varför ska de tvingas fly för sina liv och börja om via ett i bästa fall kvinnohus?
Läser en
artikel i NT, "Här på kvinnojouren i Norrköping ska misshandlade kvinnor från Söderköping alltid garanteras plats".
Det vore bättre om man garanterade kvinnan trygghet i det egna hemmet, bytte lås och belade mannen med besöksförbud och flyttade honom till ett hus, för våldsbenägna. Så kunde han därifrån få hjälp för sitt beteende och söka sig en ny bostad.
Andra bloggar
intressant om:
kvinnovåld,
kvinnohus,
kvinnojurer,
kvinnofrid,
lagar,
rättsväsendet,
samhälle,
politik