Senast Skrivet

Slumpa en blogg
Oral ventilation ( nej tangenterna glöder )
Svart, vitt eller gråzon Utsatt & insatt, engagerad & kritisk. Ordet är mitt! .. Det jag skriver är ur min synvinkel, den får du gärna debattera.
0

Kvinnor flyr, är det ett stöd?

Kvinnofrid är ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat, eller våld i nära relation kanske man ska säga, där offren oftast är kvinnor ( för att inte tala om barn som får bevittna detta) men naturligtvis så förekommer det också kvinnovåld mot män.

På onsdag ska jag på begravning, en kvinna som äntligen fått ro från sin baneman. När sådana här fruktansvärda händelser kommer så nära inpå, så ställer man sig automatiskt frågan, kunde man ha gjort något förebyggande?

Det är inte så enkelt som många tycks tro, detta att dra sig ur våldets klor psykiskt och fysiskt. Jag kommer säkert att återkomma till detta ämne och fall som i dagsläget inte ser för muntert ut inför det stundande åtalet och rättegång.

Men vad jag ville komma fram till egentligen med detta inlägg var att det låter så bra när man säger att det finns kvinnojourer, att lagen skall skärpas och kommuner får bakläxa, för att de inte ger kvinnorna stöd.

Är det ingen mer än jag som ser hur bakvänt allting är? Varför ska kvinnor och barn behöva fly från sina hem, varför ska de  tvingas fly för sina liv och börja om via ett i bästa fall kvinnohus?
Läser en artikel i NT, "Här på kvinnojouren i Norrköping ska misshandlade kvinnor från Söderköping alltid garanteras plats".

Det vore bättre om man garanterade kvinnan trygghet i det egna hemmet, bytte lås och belade mannen med besöksförbud och flyttade honom till ett hus, för våldsbenägna. Så kunde han därifrån få hjälp för sitt beteende och söka sig en ny bostad.

Andra bloggar intressant om: kvinnovåld, kvinnohus, kvinnojurer, kvinnofrid, lagar, rättsväsendet, samhälle, politik
Skriv en kommentar
10 kommentarer
4 februari 2007, kl 13:36
Helt rätt!!!

Mannen borde kommunarresteras med fotboja så larmet går när han är på väg till "fel" kommun.

Jag har levt med skyddad identitet och hela piddevippet men hade jag vetat hur "hjälpen" och "skyddet" funkar idag hade jag ALDRIG gjort om det. Jag hade aldrig orkat.

Jag begravde MIN baneman för en vecka sedan så jag överlevde honom. Tyvärr var han far till min son. Mina tankar kring det finns i min blogg under " Mannen med stenhjärtat är död"

Den här frågan MÅSTE debatteras och lösas. Det är PINSAMT hur det fungerar i dag.

Beklagar sorgen efter väninnan!
4 februari 2007, kl 13:47
Ja. Det här är lika tokigt och pinsamt för ett samhälle som vill göra anspråk på att vara civiliserat som när den mobbade tvingas byta skola/arbetsplats för att komma undan sina plågoandar. Verkar som att det alltid är offret som ska fly och ge upp hela sin tillvaro vad det än gäller.

Vad som egentligen vore rimligt är att förövaren ska få ta hela konsekvensen av sitt handlande - inte som nu stövla vidare som om inget har hänt. Det är ju i själva verket att förstärka sånt beteende!

Helgalet.

Förlåt att jag blir långrandig på din bogg... Blir så jäkla upprörd bara... och trött på galenskapen...
Alma Mater
min blogg http://blogg.aftonbladet.se/252
4 februari 2007, kl 14:21
Nina, letade reda på ditt inlägg

http://blogg.aftonbla...

och jag tycker det är så viktigt i denna debatt att du borde göra en egen blogg kring ämnet.

Till Er andra läs det, så sorgligt och ett klart bevis på hur barnen drabbas.

SkogsRå, du får så gärna kommentera oc hdebattera, skriva hur långt du vill. Detta ämne är SÅ viktigt att det kan aldrig skrivas för lite kring det.
4 februari 2007, kl 15:09
Allt som rör mäns våld mot kvinnor är helt bakvänt.

Samhället kan bara syssla med och administrera konsekvenserna men alla verkar helt handlingsförlamade när det gäller att ta itu med problemet. Nämligen den aggresivitet som så många män har och som dom dessutom tycker sig ha rätt att utöva. Samhället är också märkvärdigt förstående i frågan.

Tyvärr behövs kvinnojourer, dom behövs eftersom det inte finns något annat. Många kvinnor och barn har tvingats vara "internerade" på en jour, dvs dom har inte vågat gå ut av rädsla för mannen/pappan. Kvar i det gemensamma hemmet sitter förrövaren, socialtjänsten arbetar med att försöka motivera honom att flytta till eget boende....Och han tänker efter och känner att han inte är sugen på det....Då får kvinnan och barnen (brottsoffren) söka sig till ett annat boende ev med hjälp av kvarskrivning och skyddade adressuppgifter. Sedan ska förrövaren utöva sin rätt till umgänge med barnen......Det är inte lätt att vara barn då...Lämnar inte mamman ut barnen till umgänge får hon betala vite, barnen riskerar att bli hämtade av polis eller så överlämnas vårdnaden om barnen till förrövaren.. Vill inte pappan träffa barnen- det finns ju sådana pappor-då behöver han inte betala vite och han riskerar inte heller att hämtas till umgänge med hjälp av handräckning av polis. Han slipper helt enkelt. Det kallas allmänt "för barnets bästa".

Mäns våld medför stora kostnader, både ekonomiska och andra...

Samhället tycker att det är bra att det finns kvinnojourer- men frågar sig inte varför.

Man tycker också att det är bra att flickor lär sig självförsvar på skoltid - men man frågar inte varför eller vilka flickorna behöver försvara sig emot.

Varför inte göra tvärtom. Nina har helt rätt. Internera de vålsverkande personerna, slumpvis mest män.

Lär pojkarna under skoltid att använda andra verktyg än våld när dom möter motgångar i liv.

Jag läste din blogg Nina och tror jag förstår lite av vad du gått igenom.
Alma Mater
min blogg http://blogg.aftonbladet.se/252
4 februari 2007, kl 15:51
Du har så rätt i det du skriver eva, allt är så bakvänt man flyttar på problemet (kvinnorna)istället för att ta itu med grundproblematiken (manvåldet).

Jag läste din blogg, synd att du inte skriver mer och oftare. Men din punktlista är verkligen talande. Som om kvinnorna skulle vara orsaken till problematiken om våld.

På senare tid har tack och lov, detta med kvinnovåld/övergrepp i olika former börjat uppmärksammas.

Men jag väntar fortfarande på den dag då vi börjar få statistik även för det psykiska våldet i nära relation, för jag är övertygad om att DET mörkertalet är enormt och ses inte som ett problem, fast jag tror att många gånger så startar det med just psykisk makt och övergrepp.
4 februari 2007, kl 16:11
Jag förstår inte vad dessa utsatta kvinnors fäder inte reagerar för? Har själv trå döttrar! Skulle någonting hända dem skulle jag ingripa och förklara de spelregler som gäller. Lika så läggersig övriga kamrater och vänner i direkt när det kommer fram något sådant. Det sämsta kvinnor kan göra är att tiga om det, tala om för vänner och bekanta om ni får stryk eller tråkningar hemma. Det är enda sättet att få det att sluta. Ta inge stryk (skit)
Alma Mater
min blogg http://blogg.aftonbladet.se/252
4 februari 2007, kl 17:48
@integlad, Vet inte om jag hänger med i ditt resonemang. Vad menar du med dessa kvinnors fäder?

Nu är det nog inte alls det är så enkelt som du verkar tro. Det går inte att bara 'skvallra' för sin omgivning.

För den som levt i någon sådan här relations så är verkligheten någon annan och det skall mycket till för att man skall bli fri sin plågoande i det regelverk som finns.

Förutom styrkan och det omständiga med att 'bara gå', så ligger det mycket omständigheter runt i kring för att ens kunna göra det.
Leo Beata
min blogg http://blogg.aftonbladet.se/3659
4 februari 2007, kl 20:38
Tyvärr ser vi männens våld som något nödvändigt ont, något dom inte kan rå för, hjälpa eller ta ansvar för...

Och så finns det något "broderskap" som underförstått antyder att "kvinnan nog förtjänade" våldet... Hon var uppkäftig, tjatig, kaxig, utmanande...

Och samhället ser kvinnan som problemet, att hon blir slagen och ska "rädda" henne undan. Bra... men man missar det stora problemet... Mannen som slår och acceptansen för manligt våldsutövande!!!

Och nu märker jag att jag tycker nästan precis som eva...
4 februari 2007, kl 21:07
Tyvärr fungerar det som "inte glad" tänker sig. Omgivningen, kamrater, vänner och övriga; kommer inte direkt när något händer. Omgivningen vill välja att tänka sig att " han kan inte ha det lätt med henne" eller "det är aldrig ens fel att det blir bråk" eller.....det går över och vi vill inte lägga oss i....

Kvinnor som lever i våld säger ofta ingenting till andra, hennes sista rest av självresspekt kan sitta i "att ingen vet". Männen säger heller ingenting, han vet att det han gör är fel.

Kul att Alma Mater gillar Livsrummets punktlista. Ska bättra mig med inläggen där, funderar på att skriva om herstory till skillnad från den vanliga history. Det vill säga om kvinnors historia, ni vet den som finns på två hyllor på bibloteket. Men tror inte ni också att vi har funnits hela tiden?? Kram
4 februari 2007, kl 23:24
Ledsen, men jag tror inte det finns någon lösning, förrän alla MÄN förstår att man inte slår på någon (ja det gäller ju även kvinnor som slår). Ibland kan jag tycka att vi ska ta tillbaka skampålen, för jag tror det var väldigt effektivt... Kram Pia
Skriv kommentar som inloggad
Namn
E-post
Sajt/blogg
Kommentar
Fyll i texten som syns i bilden ovan
Är du inloggad publiceras kommentaren omedelbart, om inte innehavaren har valt att godkänna först. Är du inte inloggad kan du inte se kommentaren förrän den har godkänts av bloggens innehavare.

Senaste blogginläggen

Senast kommenterade


Denna blogg modereras inte på förhand av Aftonbladet och här gäller inte det utgivaransvar som finns på Aftonbladet.se. Bloggens innehavare är ansvarig för allt innehåll.

Tipsa oss om du upptäcker något regelbrott. Läs reglerna