...i Sverige misshandlar myndigheterna barn och skänker dem som ägodelar till olämpliga föräldrar!

Ni såg säkert reportaget i TV4 ikväll om pojken och mamman som är på flykt eftersom pojken vägrar bo hos fadern som han säger har förgripit sig på honom sexuellt.

Pojken lever under hot om polishämtning och det svenska systemet tolkar Barnkonventionen så som fadern gör...”Han äger sin son och har rätt att med tvång hämta sin ägodel!”

Få svenskar bryr sig om barn som våldtas t.ex. analt och oralt...man håller hellre tyst och bra hjälp till utsatta barn kräver resursförstärkningar, aktivitet och kanske skattehöjningar...men svensken i gemen blundar hellre och offrar några hundra barn...för inte fan vill de ha skattehöjningar till förbättrad vård, rättssystem m.m....hellre är man då tyst och vad betyder några barn i det stora hela? Jo, så tänker nog fan majoriteten...och många myndighetspersoner/politiker...ett ytterligare bevis har ni här (och det finns hundratals!).

Förutom det som framkom i reportaget kan ni läsa nedanstående och gärna besvara följdfrågan!:

Barn- och ungdomspsykiatrin i XXXXX och deras anmälan till socialtjänsten den XX oktober 2008.

Man har inte tagit hänsyn till den anmälan som Barn- och Ungdomspsykiatrin i XXXXX skrev den XX oktober 2008 gällande deras starka oro för XXXXXX (bilaga 2).

(Pojkens namn hålls av givna skäl hemligt och jag kallar honom här för ”Hero”).

”Hero”har gått regelbundet hos BUP i XXXXX sedan augusti 2007 och de har mycket god kännedom om honom. De skriver bland annat: ”Under behandlingskontakten har framkommit att ”Hero” varit utsatt för sexuella övergrepp och kränkande behandling. Har på eget initiativ berättat om ”jobbiga saker” som hänt hemma hos fadern. Han har berättat att fadern ”har gjort dumma saker mot hans kropp”. Han beskriver bl.a. att fadern stoppade in sin penis i hans stjärt och att han när han försökte dra sig undan kommer den längre in. Han berättar vidare att han ”fick sådant där vitt på sig” och att fadern efter det sköljer av honom i badkaret. ”Hero” berättar vidare att fadern stoppat in sin penis i hans mun och uppmanat ”Hero” att stoppa in sin penis i faderns mun. Han beskriver det ”vita han fick i munnen var tjockflytande”. ”Hero” benämner övergreppen som ”Tysteland”. ”Hero” har under behandlingskontakten berättat att han upplevt kontakten med socialtjänsten som mycket jobbig. Han beskriver att han ”stängde in ena halvan av sig själv i ett förråd utanför”. Som skäl för detta säger ”Hero” att det beror på att en socialsekreterare sagt att ”det är bra för barn att träffa båda sina föräldrar”, vilket ”Hero” säger att han inte håller med om. Under tiden som behandlingen har pågått har ”Hero” blivit mer och mer trygg. En starkt bidragande orsak till hans ökade känsla av trygghet har varit att han känt sig skyddad med ett större avstånd till fadern och vid byte av skola./…/ Enligt vår bedömning är ”Heros” berättelse om sexuella övergrepp och annan kränkande behandling trovärdig. När ett barn i behandlingskontakt vid upprepade tillfällen beskriver upplevelser av detta slag är det av mycket stor vikt att ta detta på allvar. Vår bedömning är att ”Hero” berättelser härrör från hans egna upplevelser och att de inte beror på påverkan utifrån. /Utifrån ovanstående anser vi att ”Hero,s” situation och behov av skydd i den nu uppkomna situationen ytterligare behöver utredas av socialtjänsten/

...citat ur BUB:s utredning.

”Hero” är idag 12 år. År 2007 började han berätta om sexuella övergrepp han blivit utsatt för av sin pappa vilket fick till följd att pappan polisanmäldes för detta. Men som i de allra flesta fall gällande anmälningar om barn som utsatts för sexuella övergrepp så ledde inte heller denna till något åtal. När en förövare fälls för sexuella övergrepp så finns det ingen myndighet eller rättslig instans i Sverige som skulle tvinga ett barn att bo med denne.

Då vårt rättssystem bygger på principen "hellre fria än fälla" så innebär det att det finns fler förövare och brottslingar ute i samhället än inom kriminalvården. Det må vara en bra utgångspunkt men inte när det innebär att man samtidigt anser att en friande dom är synonymt med att ett brott inte har begåtts. Tvärtom, det är förödande. Inte bara för ”Hero” utan kanske tusental andra barn i Sverige.

Man tvingar inte en vuxen våldtagen person att umgås med sin förövare oavsett om denne frias eller fälls. En fråga som då uppstår helt naturligt är: hur kommer det sig att man kan tvinga ett barn att göra det? Dessutom mot barnets vilja? Anser ni att detta förhållningssätt är förenligt med ett barnperspektiv och barnets bästa?

Sverige har på pappret ratificerat Barnkonventionen...men skiter som folk och nation uppenbarligen i den!?