ADHD/AS, Tandläkarbesöken är vår fasa!

Lillemans besök hos tandläkaren är ett kapitel för sig...det är inget jag direkt ser fram emot...

Idag var det dags för honom att gå till tandhygienisten igen, vi tränade på detta i våras när jag var sjukskriven och då gick vi hos en kvinna som tog han jättebra och det slutade oftast med att hon åtminstone fick polera ett par tänder. Mycket krångel och övertalning, men till slut brukade hon lyckas. Det kändes som hon lyckats få sonen att känna ett förtroende för henne.

Nu var det en ny tandhygienist som jag inte träffat förut men tydligen hade hon varit med som sköterska sist när sonen var till tandläkaren så de hade setts för ett tag sen.

Han började som vanligt med att trycka på alla knappar så det sprutade vatten ur alla tänkbara öppningar, sen la han sig motvilligt i stolen men hoppade snart ur och började köra stolen upp och ner...när hon äntligen fick honom att lägga sig i stolen vägrade han öppna munnen han höll händerna för och jag gillade inte riktigt hennes sätt att möta honom.

Efter mycket övertalande hade hon ändå inte lyckats få honom att öppna munnen. Han fortsatte att krångla och hoppade till slut ur stolen och sprang ut genom dörren...

-Är det du eller han som bestämmer? kläcker hon ur sig...

Vad tror hon!? Han har både ADHD och Asperger! Han tycker inte om nya människor, han tycker inte om att ligga still och ha en stark lampa rakt i ansiktet, han tycker inte om när man tar i honom (definitivt inte att någon främmande stoppar fingrarna i hans mun), han är känslig för ljud och lukter...tandläkaren är inget behagligt ställe för honom. Vad ska jag göra? Spänna fast honom med spännband i stolen? Eller visst ja, silvertejp kanske?!

Jag frågade var det andra hygienisten var och fick svaret: -Hon tar inte patienter nu, vi har inte samma personal hela tiden... -Jag kan förstå det, men hon kände till sonen lite mer...han har ju problem som gör att han reagerar såhär, fortsatte jag. Det gäller att bemöta han på rätt sätt.

-Jag kan ALLT om det här, säger hygienisten. Nu har det gått 17 minuter och vi har fortfarande inte gjort någonting!

Bra tänker jag, då kanske det här kommer att gå bra...;-)

Efter att hon äntligen fått titta honom i munnen och han själv fick se att han hade beläggningar på tänderna fick hon till slut polera alla tänderna, men ingen banankräm, den tycker han är vidrig.

Kanske är det såhär han upplever det?