ADHD/AS, ta mig i kragen och producera inlägg eller lägga av???

Klart du måste fortsätta smul Ann!!! Du kommer igen!, har då bloggat så länge så! kramizar goaste!

Om jag var du skulle jag börja om någon annanstans men anonymt, just för att kunna skriva det du vill.
Bloggandet är ju ett skönt sätt att få ur sig en massa, och om det blir så att det gör att vissa tar illa upp över dina åsikter så skulle iallafall jag välja anonymiteten.
Kram och gå efter magkänslan
Lena

Det är klart du ska fortsätta blogga. Antigen genom att starta en anonym blogg eller sätta lösenord på denna om det går så kan du censurera vissa inlägg genom att bara dom med lösen kan läsa dom. Eller starta en helt anonym blogg hoppas att du i så fall hör av dig så jag får fortsätta följa dig och dina barn.

En ventil är jätte viktigt att ha.
Kram!

Så där har jag oxå tänkt, men jag beslöt mig för att tål inte folk att se mig för den jag är så kan de skita i att läsa bloggen eller vara mina vänner, och det har jag sagt till dem med. Min blogg är min, ingen annans. Tycker du ska ha kvar din blogg, den ger så mycket mod. Kram!

Nej, sluta inte blogga, om du startar en ny blogg så ge mej genast adressen dit.
Hoppas allt är bra med er nu.

Du är allt annat än tråkig!!!, men jag vet hur det känns!. Jag kan komma på ett ämne, så gör jag som du, raderar...Nu låter jag ämnet ligga som rubrik, så skriver jag några bokstäver i inlägget (det måste man ju för att kunna spara det) och låter det ligga tills eller OM jag får lust att skriva. Men du måste vara kvar!!! Kramizar

Förstår din tanke där. Det är mycket av den orsaken jag bloggar anonymt, vill inte hänga ut någon men vill samtidigt kunna spy ur mig en del om det skulle behövas. Det finns ju så mycket som kan skita sig i våra liv, och det är så skönt att kunna skriva av sig isf. Hoppas du förstår hur jag menar...
Hoppas jag får följa dig i fortsättningen också om du byter blogg!

Kramisar!
//Bellan

Det är klart att du inte skall lägga av. Ta en paus och skriv när du känner att det är meningsfullt.
kram

Om du känner så så är det väl bäst att du startar en ny där du är anonym, jag tycker själv att meningen med bloggen är att få ur sig utan att behöva vara rädd för att kliva någon på tårna, dela med sig och lära sig av andra.
Hoppas jag får fortsätta läsa om du byter blogg!
Kram på du

Jag fick höra av en annan bloggare att man kan skriva om vad man vill, utan att folk fattar ett dugg vad man egentligen menar. Kolla mitt inlägg. Bortskämda lilla pissråtta, jag fick ut exakt det jag ville, kort o koncist utan att hinta ett enda dugg vad det kunde gälla.

Startar du upp en ny anonym blogg, hoppas jag att jag får länken. Vill kunna följa dig.

Kramar

Hoppas du fortsätter. En mer anonym blogg kanske inte är en dum idé. Då sprids kunskap om hur det funkar och framförallt inte funkar att ha AD/HD och AS men det behöver inte blir så utelämnande.

Man borde inte behöva tänka så, men det är så. Det slår tillbaka. Men det är bara att blogga på och sprida kunskap. Ju fler vi är, ju fortare når vi den dagen man inte behöver blogga anonymt.

Ja, det är jättesvårt och den enda som har svaret på din fråga är du själv

det är verkligen en svår balansgång detta med hur mycket som ska lämnas ut. Men den enda som avgör hur mycket du vill lämna ut av din egen familj är väl du själv och din familj.

Jag ser verkligen fram emot fler blogginlägg av dig. För du delar med dig av intressant läsning.

Hej Ann
Jag bloggar helst och bäst anonymt. Att hela tiden behöva tänka på vad man skriver - för att inte någon i omgivningen ska bli stött eller använda det man skrivit mot en själv - hämmar bloggandet. Då skriver man inte längre från hjärtat... man censurerar sig själv.

Hej förresten! Det var länge sedan! :)

Hej kära fina Ann! :-)
Först vill jag förstås tacka för Dina fina och värmande ord hos mig häromdagen - jag är verkligen glad att vi fann varandra här! :-)
Sen måste jag ju säga, att det var lite märkligt att komma in till Dig och se ovanstående inlägg - det är precis vad jag antydde i mitt inlägg imorse... Även jag råkar till och från riktigt illa ut för det jag skriver och lämnar ut, och även jag har funderat på att starta en ny och anonym blogg. Men så i nästa ögonblick så blir jag så heligt förbaskad, precis som Yrre också skrev här uppe, och känner också att min blogg är bara MIN och de som stör sig på mig eller det jag skriver behöver heller inte läsa! Och tyvärr vet jag ju att det finns mer än en i min omgivning som enbart är inne och läser på min blogg av ren illvilja och för att försöka fördärva för mig... Men än så länge tänker jag i alla fall inte ge upp min blogg - den betyder alldeles för mycket för mig! Men som sagt, jag förstår absolut Dig och Din tankegång... Ännu en likhet oss emellan! :-)
Allt gott till Dig och Din familj Ann, och stå på Dig! Vi är många som stöttar Dig och följer Dig här!
Många kramar,
Anna.

Det är inte helt enkelt. Och visst, man vill inte såra....men ibland kan man vänta ett tag och skriva om det som hänt när det "lagt sig" och då drabbar det inte så många. Men om inte vi som föräldrar vågar skriva om detta, vem ska då??? Stå på dig! Jag har haft mycket glädje och stöd här. Kram Mia

Hm...gillar egentligen inte tanken på att man ska behöva göra saker i skymundan för att freda sig...men tyvärr kanske ett måste när det ser ut som det gör. Är "återförbrytare " här på bloggen under annat namn och måste tänka mig lite mer för så att jag inte blir allt för igenkänd. Nu hade jag inte den typen av problem att bli påhoppad för det jag skrev eller så utan av lite andra anledningar. Dock kunde jag inte motstå att lägga ut några inlägg om ADHD och sonen när jag läste om Sanna Lundell...
Följde dig innan jag lade av att blogga sist *ler* och vill gärna följa med och leka på nästa blogg även om det blir under anonym flagg.
Må gott gott

Ja som du vet så bloggar ju jag anonymt. Och det är mycket pga den anledning du beskriver. Dessutom har jag så stora barn så jag tycker det känns knäppt att outa deras svårigheter med namn och bild utan att de själva är med på det. Jag har aldrig ångrat min anonyma blogg, men däremot har jag varit lite för godtrogen mot en del släktingar som jag har bjudit in till bloggen och som jag sen ångrat bittert... Såna som jag trott väldigt gott om alltså att de skulle förstå osv, men sen har det alla fall inte funkat.... Jaja, nu blev det ändå så att de försvann från min blogg av sig självt. När de hade surat ett tag ville dom inte läsa längre och så vart jag av med det problemet :-)
Men anonym blogg är faktiskt inte nån dum idé alls. Och jag tycker du skriver så himla bra och intressant så SLUTA INTE!
Kram från en annan värmlänning dock lite sydost om dig :-)

Om du inte kan vara dig själv är det något som är fel !

Ta inte bara hänsyn till andra, ta hand om dig själv och se till ditt eget bästa...

Vem tackar dig för att du försöker vara andra till lags hela tiden ?

Du finns väl åxå...?

Ta hand om dig och bli mer egoistisk.

Mår du bra, mår din omgivning bra.....

Jag startade en anonym blogg bredvid min andra för att kunna skriva om just npfproblem och om hur jag mår. Hittar någon till min blogg är det kul men jag lämnar inte ut den till någon i min närhet eftersom jag bor som du i en litet samhälle där alla känner alla. Jag vill vara fri att kunna skriva vad jag känner utan att tänka på vad den andra ska kommentera på det.
Samtidigt är jag ledsen att man är tvungen att ha det för att känna att man någonstans har ha en ventil.
Hoppas du fattar ett beslut hur du ska ha det, så att DU mår bra, det är det som är viktigast! /Kram

Det där känner jag alltför väl igen...starta om gör om o gör på annat sätt skriv anonymt till en början kanske...har följt din blogg även jag o tagit bort det som gjort att jag fått skit som du skriver IRL osv o samtidigt måste man få ventilera o har maninget o skriva nej då är det så...

Det kan vara svårt att veta vad som känns viktigast men den känsla du får som du känner dig ändå rätt lugn o trygg med Den är den rätta känslan

HA det gott!

jag följer dig gärna på andra bloggen om du skickar länken privat.../kram

Precis som många andra så tycker jag du skall börja om på ny kula, där du kan skriva vad du vill utan att behöva tänka på andra.

Lycka till oavsett hur du gör.

//Herr S