Strax innan kl 3 inatt ringde telefonen. Vi förstod direkt vad det handlade om. Sjukhuset hade ringt ena systern och sagt att det nu bara var en fråga om minuter. Maken gick upp, klädde sig och körde in till sjukhuset.
En dryg timme senare var han hemma igen. Dom hade inte hunnit in "i tid". Han hade somnat in strax efter att sjuksystern hade ringt. Men en sköterska hade suttit hos honom när det hände så han var inte ensam.
Det är lite drygt 4 månader sedan mor/svärmor/farmor dog. Visst är det jobbigt för maken min att förlora båda sina föräldrar på så kort tid, men med tanke på sjukdomen som far/svärfar/farfar hade så är det skönt att det gick så snabbt. Han slapp lida mer nu.
Nu på slutet fick han morfin varannan timme och han var inte vid medvetandet.
Det känns skönt att han får vara tillsammans med mor/svärmor/farmor igen. För när hon dog i somras så gav han också upp. Han såg ingen anledning att leva längre.