Allt slut är en början, annars skulle det aldrig ta slut. Jag har just kopierat varje inlägg i denna blogg sen fyra år. Pust. Det blev utan bilder 120 A4 ark. En liten bok om man vill. En halv redigerad. En fjärdedel läsvärt. Men ändå, bloggen är som en liten dagbok, en del av mitt liv, en del av tiden som gått och en bra bild av hur mina tankar har ändrats med tiden.
Det blev en tidsresa. Det jag skrev då håller inte idag (i mitt huvud) och en del av det jag skriver idag skulle jag aldrig hålla med om då. Tur är väl det. Tiden, livet, rörelsen det innebär att finnas får aldrig avstanna. Men den kan ändå ta slut och skapa en ny början.
Nå, tack för den tid som varit. Jag återkommer med något, vet inte riktigt vad, i min nya blogg (det ska bara bli en enda) i wordpress vars funktioner jag ännu inte lärt mig. Nu ska jag först kopiera in Min Miljöblogg på samma sätt till wordformat utan bilder.
Tack Aftonbladet som låtit mig hållas under åren. Tack för att ni lägger ner bloggandet, det ger en slags kick av att allt aldrig är vad det ser ut att vara. Inte ens jag.
Tack för alla kommentarer. De har glatt mig åtskilligt. Nu är det slut! Nu börjar det!
Kao
uno
uno