Allt och inget eller mer än så

Almega har nu gjort en av sina större tavlor på bra länge. Den senaste kraschlandningen är att de nu föreslår att ingångslönerna ska frysas i tio år. Detta för att ungdomsarbetslösheten ska pressas neråt. Problemet är att detta inte handlar om att få ner ungdomsarbetslösheten utan att generellt sänka lönerna i det här landet.

Om det är några löner som ska sänkas i det här landet så är det de helt orimliga lönerna i de stora bolagens styrelser. De orimliga bonusarna måste bort. Problemet är att politikerna sitter i knäet på de stora bankerna och finansföretagen. Ett annat problem är att dessa chefer inte själva heller fattar att bolagens rykte skadas allvarligt av deras agerande.

Förslaget från Almega är helt oacceptabelt. Det skulle slå hårt mot de som redan ligger ner. Situationen för ungdomar som vill komma ut och börja försörja sig själva skulle bli ännu svårare. Förslaget leder oundvikligen oss rakt mot stupet för att tala klarspråk. Fler i Sverige kommer få leva på ännu mindre i lön. Avslutar detta inlägg med R.E.M:s "Everybody Hurts". Budskapet i den låten borde alla och i synnerhet Almega ta till sig av.

 

Ovanstående är rakt av kopierat av bloggare: Frekar06 Blogg

och en repris enligt önskemål. Rebloggar ett tidigare inlägg, med andra ord.

 

Med tidigare rubrik:
Juholt ger intryck och avtryck - Tillbaka till framtiden, ideologin och rötterna!

 

Läser halvt road, halvt oroad den borgerliga debattören Johan Ingerös artikel – ”Tillbaka till forntiden”

 

Tillbaka till forntiden? Dit har vi varit på väg sedan 2006. Tillbaka till forntiden då endast de starka överlevde. Då de som hade duktiga jägare kunde försörja de sina, där de som förlorade sina jägare eller blev utstötta av någon anledning - helt enkelt svalt i hjäl och gick under. Vi har varit på väg mot en modern forntid i flera år – jag hoppas innerligt att Juholt kan vända trenden mot ett modernt samhälle där vi har en grundtrygghet där alla har möjlighet att överleva under värdiga förhållanden.

 

Håkan Juholts första tal innehöll mycket ideologi och även verklighet – sanningar om dagens forntid. Vi måste våga se sanningen i vitögat för att kunna motverka att klockan dras tillbaka till tider då arbetare trängdes utanför fabrikerna för att få en enda dags arbete. Vi är tragiskt nog redan där, men i en modern form. Unga uppmanas ha mobilen på dygnet runt för att vara nåbara om det skulle dyka upp ett ledigt arbetspass. Är det det som Alliansen menar med frihet? Att alltid stå beredd, alltid redo att rycka in – till vilken lön och vilka arbetsvillkor som helst?

 

Har, som jag sagt tidigare, inte förr varit så väldigt insatt i politiken och dess företrädare. Främst för att jag trott att det där sköter andra bättre, som är insatta. Däremot är jag numer väldigt medveten om vad som sker i samhället och mina funderingar bygger mycket på det jag faktiskt ser håller på att hända.

 

I takt med att vårt (Sveriges) samhälle sakta men säkert håller på att tappa bort ideologin och tanken bakom de sociala trygghetssystemen som ska skydda ALLA, har även en opolitiskt ointresserad medborgare som jag insett vikten av att vara politiskt insatt. Mer eller mindre. Mer i det som går att ta på, det som sker runtomkring, mindre i det som andra faktiskt är bättre på. Till exempel global ekonomi och miljöfrågor. Där har samtliga partier egna experter, det grundläggande är ändå ideologin – det ska komma ALLA till gagn, inte bara de som har råd.

 

Om man någon gång eller för all framtid skulle förlora sin hälsa, eller för all del, kanske hela sin familj som tillsammans byggt upp en framtid är det banne mig inte mer än rätt att man oavsett inkomst, ursprung, kön, religion – You name it – ska ha samma rätt till ett värdigt liv.

 

Är det mänskligt att kunna köpa sina åldrande föräldrar en plats på ett boende? Är det inte bara för de som har råd att köpa sig fri från ansvar? Och fri från att faktiskt ge lite mänsklig omtanke och värdighet? Om man har råd att köpa en plats på ett boende, så att man slipper ansvar och till stor del köpa sig fri från samvetet. Det medmänskliga samvetet säger då ”de får vad de behöver– jag har ju betalt för det”.

 

De som inte har råd – vad ska de göra? Tillbaka till forntiden. De som hade duktiga och friska jägare kunde försörja även de äldre i familjen. De som hade det sämre ställt och kanske sämre jaktmarker fick låta de äldre klara sig själva – och helt enkelt gå under. Endast de starka skulle ju överleva och ta del av maten. De svaga tillförde inget och skulle således inget ha.

 

Ovanstående scenario gäller även barnen. De som har råd köper en plats i en bra skola, de som inte har råd får ta det som erbjuds. De som har föräldrar som har råd åker på skolresa till fjällen, utomlands, på språkresor. De som inte har det lika bra ställt får nöja sig med en tur i närområdet – om man har turen att skolan bjuder på matsäck och eventuella resekostnader.

 

De som har råd kan låta sina ungdomar vidareutbilda sig att konkurrera om välbetalda jobb, så är cirkeln sluten och föräldrarna har säkrat sin egen ålderdom. De som har råd kan ge artonåringen körkort och bil, som även ger bättre möjligheter till jobb.

 

Vad händer den dagen då artonåringen har oturen att bli inblandad i en olycka? Alla betalda utbildningar kanske inte hjälpte då alla ungdomar kanske inte vill gå den vägen, men under trycket från familjen gör man som man blir tillsagd. Men kanske gör revolt genom att använda droger för att fly en stund från verkligheten, från pressen att prestera och bli framgångsrik. Ska man köpa en plats på ett boende med extra resurser då också? Ansvaret har ett pris?

 

Eller om artonåringen går hem en kväll och blir misshandlad och rånad av någon som på grund av fattigdom gett sig in i kriminalitet för att överleva? Då är det de mindre bemedlade som kollektivt ska anklagas för att de inte tagit hand om de sina. De som inte haft råd att ge sina ungdomar allt det som krävs för att få en bättre framtid.

 

Att inte ge ALLA ungdomar samma möjligheter, grundläggande sådana, bygger upp ett samhälle som INGEN vill ha. Inte ens de som kan köpa sig fria från ansvar och samvete, kan köpa sig fria från konskevenserna av en dålig socialpolitik.

 

Tyvärr har personifieringen av politiken fått mig och många med mig att tappa tron på att man verkligen kan påverka. ”Den där” kan man ju inte rösta på, han/hon håller inga bra tal, debatterar dåligt, har skött sig dåligt mm mm. Men är det personen vi röstar på? Är det inte de värderingar som partiet och politiken står för vi röstar på? Ideologin och de politiska värderingarna i sak är det jag har försökt inrikta mig på när jag gjort mina val.

 

Dock har de senaste åren fått mig att inse (börjar bli gammal och kanske lite klokare?) att de politiska företrädarna faktiskt måste tala så folk förstår. Och inte bara så jag förstår, utan även de yngre, de som i högre omfattning kommer beröras av den politik som förs idag. De som ska överleva i framtidens Sverige. Vi måste förstå innebörden av politiken, förstå de långsiktiga konskekvenserna av olika politiska beslut och inriktningar.

 

Håkan Juholts tal gav mersmak – han talade så folk förstår. Mitt hopp är nu att han även kan omförvandla orden till handling – med en grundläggande trygghet för alla i samhället. Stark som svag, rik som fattig, sjuk som frisk, ung som gammal. För alla. Det är det gemensamma ansvaret vi alla har och det kan inte köpas för pengar, det är grundläggande social demokrati uppbyggt på gemensamma tillgångar och grundläggande värderingar.

 

Socialdemokratins ideologi måste återuppväckas, och jag hoppas att Juholt är den som kan väcka upp oss!

Detta är ett meddelande till Regeringen, men även ett viktigt meddelande till alla som arbetar, har arbetat eller kommer att arbeta någon gång i livet.

Det senaste förslaget om ändring i studieledighetslagen betyder att Regeringen tänker försämra anställdas möjligheter att få kunskap om sina rättigheter och skyldigheter på arbetsplatsen.

Regeringens ingrepp i studieledighetslagen gör det svårare att få koll på vilka regler som gäller för lön, arbetstider, semester, vad som händer om man blir skadad på jobbet eller råkar förstöra något. Det kommer också bli mycket svårt att få intresserade att arbeta fackligt på arbetsplatserna. Och min magkänsla säger att det är just det man är ute efter, att försvaga facket, de anställda och dess representanter.

Studieledighetslagen ger arbetstagare rätt att ta ledigt för att få utbildning för att få kunskap om sina rättigheter. För det ska gudarna veta att det behövs, utan kunskap i lagar och avtal så har du inget att komma med. Du står ensam mot arbetsgivaren, som ofta har en stark arbetsgivarorganisation i ryggen och juridiskt ombud att konsultera. Du som arbetstagare är också i beroendeställning till din arbetsgivare. Detta får inte Regeringen tillåta, att ge arbetsgivare rätt att utnyttja människors utsatthet och beroendeställning.

Och jag uppmanar varenda arbetstagare i landet att protestera, för även om du inte vill/tänker använda dig av studieledighetslagen själv, så kanske din arbetskamrat vill det. Och det har även du nytta av, att någon på ditt arbete vet vilka lagar och avtal som gäller. Vilka rättigheter du har. Du kanske till och med får en ny facklig företrädare på ditt jobb?

Jag uppmanar med dessa argument Regeringen att inte försämra studieledighetslagen och därmed även ytterligare försvaga den fackliga rörelsen - främst lokalt, där den är så viktig. På plats på våra jobb!

Jag varnade för detta och liknande förändringar i ett inlägg i oktober: http://blogg.aftonbladet.se/25740/2010/05/sahlin-v-s-reinfeldt-bara-trakig-politik-spelar-ingen-roll

Protestera!

Maila till: registrator@employment.ministry.se och ange i rubriken att det är till Hillevi Engström. Hon är arbetsmarknadsminister. Och det kan vara bra att veta att i princip all post till regeringen och Regeringskansliet blir allmän handling. Det innebär bland annat att allmänheten och massmedia har rätt att begära att få ta del av innehållet. Det kan bli mycket material att gå igenom om många protesterar! Ju fler desto bättre.

Skriv en egen text att du inte accepterar att Regeringen försämrar möjligheterna för anställda, eller kopiera min nedanstående kursiva text inom parentes:

"Jag har hört att Regeringen ska ändra i studieledighetslagen? Studieledighetslagen ger arbetstagare rätt att ta ledigt för att få utbildning för att få kunskap om sina rättigheter. Utan kunskap i lagar och avtal så har du inget att komma med. Du står ensam mot arbetsgivaren, som ofta har en stark arbetsgivarorganisation i ryggen och juridiskt ombud att konsultera. Du som arbetstagare är också i beroendeställning till din arbetsgivare. Detta får inte Regeringen tillåta, att ge arbetsgivare rätt att utnyttja människors utsatthet och beroendeställning.
Jag uppmanar med dessa argument Regeringen att inte försämra studieledighetslagen"

P.S.
Skriv gärna en kommentar eller klicka på tummen om du protesterar, oavsett om du mailar eller ej!

Om jag vill skriva under ett avtal? Nä, vi kör utan! Eller....vad garanterar det? Om man ska börja tänka efter innan man känner efter så har vi dödat det härliga spelet mellan två människor. Pirret, spänningen - allt blir ett minne blott. Lusten blir något som fanns innan vi började skriva avtal innan man hoppar i säng. Du vet, förr i tiden....

Lust väcks via ögonen, en blick, en känsla som berör. En blick som ger mersmak.

När lusten finns är första målet nått, sen kommer det nästa viktiga momentet. Att kyssen ger mer lust, till något mer än bara en kyss. Den ska väcka känslor, tända något...och dessutom ska en kyss, en bra kyss alltid ge mersmak.

Sååå...om vi nu ska skriva ett avtal mitt i detta.....underteckna och ta varsitt original. Är man då särskilt sugen på att fullfölja kontraktet?

Det kalla Sverige är tydligen bara början, nu ska erotiken hållas under kontroll också.

http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/politik/article12886190.ab

Med anledning av dagens twittrande från riksdagshuset och Aftonbladets artikel: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article12880908.ab där nu kommentarsfunktionen av någon anledning stängts av. Därför kommenterar jag artikeln här.

Hyfset jag efterlyser är således den avsaknad av detta som verkar råda hos vissa riksdagsledamöter. Jag måste säga, oavsett vad man sympatiserar med för parti, så behöver nog en del folkvalda visa lite mer folkvett, eller tränas i sunt förnuft -  eller så måste man införa en obligatorisk kurs i "Vett och Etikett". Och mötesregler? Ett ajournerat möte är fortfarande pågående, ej avslutat.

Inte f-n twittrar man väl direkt från riksdagshuset om vad som sker i direkt anslutning till möten, förhandlingar eller vad det nu vara må. I sin iver att vara först ut till allmänheten med skandaler, både verkliga och mindre verkliga, och få vara lite kändis, om så bara för en kort cybersekund, så twittrar man ut det man ser, hör eller tror sig veta. Rakt ut till hela världen, utan en tanke på sitt uppdrag- nämligen att företräda folket med allt det ansvar det innebär. Dagens händelser (har säkert inträffat förut?) påminner mer om lågstadienivå, då man vill nå ut, synas, höras och vara först, störst och värst. Se mig - hör mig - jag VET! Nej, förreseten, de flesta ungar idag har mer vett än många vuxna (?) twittrande, arbetande (?) politiker.

Hur fasen ska folket kunna se seriöst på kändiskåta, twittrande, skvallrande riksdagsledamöter när de beter sig på detta viset? Hur ska seriösa politiker kunna arbeta tillsammans, med varandra, oavsett tillhörighet, för att hitta gemensamma lösningar när några få saboterar genom att bryta mot oskrivna regler som gäller i nästan alla sammanhang där det är flera parter inblandade. Man läcker inte information innan möten, förhandlingar, ärenden ...är klara. Oavsett tillhörighet måste man ha en viss respekt för varandra.

Vill och måste man synas och höras genom att sprida skandaler - gör detta när saken är avklarad. Då påverkas inte utgången i sakfrågan av orelevanta rykten och man får arbeta fram lösningar i lugn och ro.

Eller gör man det helt enkelt för egen vinnings skull, för att tjäna billiga poäng och sabotera för motståndarna?

Eller är det ett sätt att hävda sig, märkas, ett bevis på dåligt självförtroende....då är man nog på fel plats.

Twitter är för mig nu lika med skitsnack i modern form = skvallerkärringar! 

 

 

Moderatorer - ett ord som är läskigt likt Moderater.....

Återigen blir mina inlägg raderade på grund av något jag inte förstår. Eller är det så att moderatorerna på aftonbladet helt okritiskt raderar inlägg så snart någon användare klickat på "Anmäl"? Läser de ens de anmälda inläggen i debatterna?

Nåväl, mitt senaste raderade var ett inlägg under artikeln om de nya fiffiga skattelättnaderna: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article12858628.ab

Mitt andra inlägg såg ut så här och verkar ligga kvar än:

"Inte första gången man blir censurerad när man skriver kritiskt mot Alliansen? Troligen någon anhängare som trycker på "Anmäl" varje gång något inte passar de egna åsikterna? Snälla moderatorer, LÄS innan ni raderar! Jag hänvisade till AB:s "Politikerkollen" och undrade om det var den här typen av skattelättnader som ska gå under Alliansens nya ledord "Rättvisa"? Se länk: http://blogg.aftonbladet.se/politikerkollen/2011/04/rattvisa-nytt-for-moderaterna"

Läste en artikel i LO-tidningen om begreppet arbetare. http://lotidningen.se/2011/03/25/yrke-skilt-fran-klass/

Arbetare eller tjänsteman?
Kroppsarbetare eller pappersvändare?
Löntagare eller arbetstagare?

Klippt ur artikeln:
"En annan aspekt av att fler känner sig som arbetare är att Moderaterna ser arbetare som dem som arbetar, rätt och slätt.– Det är en bluff. De ger sken av att vara något de inte är. Borgarnas praktiska politik gynnar inte den traditionella arbetaren."

Jag vill påstå att Borgarnas praktiska politik inte gynnar någon som är  låg- eller medelinkomsttagare, oavsett "arbetare" eller ej.

Jag känner att vi håller på att tappa bort vår styrka, inte tappa den - ännu - men tappa bort varför vi måste vara starka som kollektiv. Arbetarnas historiska styrka måste bevaras, om vi sen är lagerarbetare, butiksbiträde, vårdpersonal, industriarbetare, busschaufför....spelar ingen roll. Styrkan och kraften som grundlade arbetarrörelsens framgång på den tiden det begav sig - den måste få nya muskler.

Ytterligare klippt från samma artikel:
"– Arbetare har en kollektiv förhandlingsstyrka, preciserar Claes-Mikael Jonsson. Tillsammans står de pall; ensamma är de utbytbara. Men ytterst handlar det om yrkestillhörighet."

Vi får aldrig tro att ensam är stark - du kan vara kompis med chefen och duktig medarbetare som får ryggdunk när företaget går bra. När kurvan svänger och det går dåligt är du enbart en kostnad - inget annat.
Det är inget man måste gå runt och propagera för dagarna i ända, men det är jäkligt viktigt att komma ihåg och vara medveten om. Bli inte besviken den dagen då du av kostnadsskäl inte får vara kvar på ditt jobb. Då hjälper det inte hur mycket kompis med chefen du är, eller hur mycket ryggdunkar du fått. Inget av detta ger dig inkomst, chefen lär inte hjälpa dig att betala dina räkningar - det är din anställning som gör – du säljer arbetskraft som arbetsgivaren köper.

Vi tillsammans kan se till att priset på vår arbetskraft hålls uppe, vi ska inte rea ut oss till lägstapris, eller gratisarbete, eller praktikplatser som arbetsgivaren till och med får betalt för att ge de arbetslösa som stämplat ut. Den dagen du får gå är det A-Kassa och fack som kan hjälpa dig hålla näsan över ytan. Än så länge, Alliansen har ju redan minskat möjligheterna genom att fördyra och försämra A-Kassan. Snart lagstadgar de bort fackets rättigheter och möjligheter också.

Jag kämpar dagarna i ändå med att försäka få mina arbetskamrater att förstå styrkan i att hålla ihop. Ibland går det bra, ibland sämre – men för det mesta hyfsat. Solidaritet är inget enkelt, defintivt inte om man ska vara solidarisk hela tiden. Det är lätt nar man ser vilka fördelar man själv har av ett kollektivt, fackligt och solidariskt arbete på jobbet. Men lite svårare när man själv får står tillbaka för att någon annan ska få det bättre.

Nedan Nationalteaterns gamla dänga "Hanna från Arlöv" - med Jaqee. Alltså en nygammal version som jag själv sett live för ett par år sen och gillar oerhört skarpt. Just för att den är så enkel men ändå mitt i prick. "Vi som jobbar måste hålla samman" Lite kamplåt för unga sommarjobbare, kanske? Lyssna, läs texten nedan och begrunda. Har du någon ”Hanna” på jobbet, eller skulle hon behövas?

 

 

Hanna från Arlöv
Jag jobba' på tvätten i Arlöv
Det var sommar och varmt
Det var ett sommarjobb
Jag skulle fixa lite egna pengar

Brevid mig stog en kärring
Hanna från Arlöv
Svettades i ångan från pressen
Det var 40 grader varmt

Hanna från Arlöv, hej!
Jag lärde mycket av dig
Du sa som det var
Och det kändes så bra så
Nu kan jag göra nånting själv
Göra nåt' själv

Vi jobbade tillsammans i tvätten
Hanna var kommunist
En tant på femtio år
Kan väl inte vara kommunist, va?
Hon var så förbannad på värmen
Och på chefen som sa att dom inte hade råd med fläktar
Kyss mig där bak sa Hanna

Hanna från Arlöv, hej!
Jag lärde mycket av dig
Du sa som det var
Och det kändes så bra så
Nu kan jag göra nånting själv
Göra nåt' själv

Och Hanna höll tal på en mangel
Nu strejkar vi vilt
Vi är väl inga djur
Vi ska fan i mig ha våra fläktar
Hon talade med mig om vårt jobb
Och om chefens profit
Och om att vi som jobbar skulle hålla samman
Hon tyckte inte att jag var nån ung och dum tjej

Hanna från Arlöv, hej!
Jag lärde mycket av dig
Du sa som det var
Och det kändes så bra så
Nu kan jag göra nånting själv
Göra nåt' själv

Hela tvätten stod stilla i Arlöv
Chefen slet sitt hår
En jugoslav fick gå
Men dom vågade inte focka Hanna
Så fick vi då till slut en fläkt
Det var en ynklig fläkt
Det var nästan lika varmt som förut
Men jag lärde mig att fajtas


Hanna från Arlöv, hej!
Jag lärde mycket av dig
Du sa som det var
Och det kändes så bra så
Nu kan jag göra nånting själv
Hanna från Arlöv

Har ett antal gånger försökt skriva ett svar i en debatt, men tre gånger försvann mitt inlägg. Trots att flera tidigare inlägg ligger kvar. Skriver därför mitt svar här, till signaturen "grässtrået" som under Mac2:s inlägg kl 16:35 svarade mig. Länk till debattartikeln: "Vill lyssna - som Sverker Olofsson"

 

Tyvärr fick jag aldrig möjlighet att svara där, därför kommer det här nedan:

 

Mitt svarsinläggblev tydligen sencurerat, för andra gången? Är det någon som känner sig träffad och klickat på ”Anmäl”? Någon som gått på Alliansens floskler? Kan det måhända bero på att jag sa att jag vet att arbetare har röstat blått, men att Moderaterna har knyckt de ideologiska uttrycken för att sno röster. Nu har de visat att det bara var orden de knyckte, inte ideologin. Den är det bara ett parti som kan stå för - det riktiga arbetarpartiet! Falsk trygghet kan lura de flesta, vi har helt enkelt tagit för mycket för givet. Nu får vi återigen slåss för det som arbetarrörelsen slogs för när den kom till.

Läser halvt road, halvt oroad den borgerliga debattören Johan Ingerös artikel – ”Tillbaka till forntiden”

 

Tillbaka till forntiden? Dit har vi varit på väg sedan 2006. Tillbaka till forntiden då endast de starka överlevde. Då de som hade duktiga jägare kunde försörja de sina, där de som förlorade sina jägare eller blev utstötta av någon anledning - helt enkelt svalt i hjäl och gick under. Vi har varit på väg mot en modern forntid i flera år – jag hoppas innerligt att Juholt kan vända trenden mot ett modernt samhälle där vi har en grundtrygghet där alla har möjlighet att överleva under värdiga förhållanden.

 

Håkan Juholts första tal innehöll mycket ideologi och även verklighet – sanningar om dagens forntid. Vi måste våga se sanningen i vitögat för att kunna motverka att klockan dras tillbaka till tider då arbetare trängdes utanför fabrikerna för att få en enda dags arbete. Vi är tragiskt nog redan där, men i en modern form. Unga uppmanas ha mobilen på dygnet runt för att vara nåbara om det skulle dyka upp ett ledigt arbetspass. Är det det som Alliansen menar med frihet? Att alltid stå beredd, alltid redo att rycka in – till vilken lön och vilka arbetsvillkor som helst?

 

Har, som jag sagt tidigare, inte förr varit så väldigt insatt i politiken och dess företrädare. Främst för att jag trott att det där sköter andra bättre, som är insatta. Däremot är jag numer väldigt medveten om vad som sker i samhället och mina funderingar bygger mycket på det jag faktiskt ser håller på att hända.

 

I takt med att vårt (Sveriges) samhälle sakta men säkert håller på att tappa bort ideologin och tanken bakom de sociala trygghetssystemen som ska skydda ALLA, har även en opolitiskt ointresserad medborgare som jag insett vikten av att vara politiskt insatt. Mer eller mindre. Mer i det som går att ta på, det som sker runtomkring, mindre i det som andra faktiskt är bättre på. Till exempel global ekonomi och miljöfrågor. Där har samtliga partier egna experter, det grundläggande är ändå ideologin – det ska komma ALLA till gagn, inte bara de som har råd.

 

Om man någon gång eller för all framtid skulle förlora sin hälsa, eller för all del, kanske hela sin familj som tillsammans byggt upp en framtid är det banne mig inte mer än rätt att man oavsett inkomst, ursprung, kön, religion – You name it – ska ha samma rätt till ett värdigt liv.

 

Är det mänskligt att kunna köpa sina åldrande föräldrar en plats på ett boende? Är det inte bara för de som har råd att köpa sig fri från ansvar? Och fri från att faktiskt ge lite mänsklig omtanke och värdighet? Om man har råd att köpa en plats på ett boende, så att man slipper ansvar och till stor del köpa sig fri från samvetet. Det medmänskliga samvetet säger då ”de får vad de behöver– jag har ju betalt för det”.

 

De som inte har råd – vad ska de göra? Tillbaka till forntiden. De som hade duktiga och friska jägare kunde försörja även de äldre i familjen. De som hade det sämre ställt och kanske sämre jaktmarker fick låta de äldre klara sig själva – och helt enkelt gå under. Endast de starka skulle ju överleva och ta del av maten. De svaga tillförde inget och skulle således inget ha.

 

Ovanstående scenario gäller även barnen. De som har råd köper en plats i en bra skola, de som inte har råd får ta det som erbjuds. De som har föräldrar som har råd åker på skolresa till fjällen, utomlands, på språkresor. De som inte har det lika bra ställt får nöja sig med en tur i närområdet – om man har turen att skolan bjuder på matsäck och eventuella resekostnader.

 

De som har råd kan låta sina ungdomar vidareutbilda sig att konkurrera om välbetalda jobb, så är cirkeln sluten och föräldrarna har säkrat sin egen ålderdom. De som har råd kan ge artonåringen körkort och bil, som även ger bättre möjligheter till jobb.

 

Vad händer den dagen då artonåringen har oturen att bli inblandad i en olycka? Alla betalda utbildningar kanske inte hjälpte då alla ungdomar kanske inte vill gå den vägen, men under trycket från familjen gör man som man blir tillsagd. Men kanske gör revolt genom att använda droger för att fly en stund från verkligheten, från pressen att prestera och bli framgångsrik. Ska man köpa en plats på ett boende med extra resurser då också? Ansvaret har ett pris?

 

Eller om artonåringen går hem en kväll och blir misshandlad och rånad av någon som på grund av fattigdom gett sig in i kriminalitet för att överleva? Då är det de mindre bemedlade som kollektivt ska anklagas för att de inte tagit hand om de sina. De som inte haft råd att ge sina ungdomar allt det som krävs för att få en bättre framtid.

 

Att inte ge ALLA ungdomar samma möjligheter, grundläggande sådana, bygger upp ett samhälle som INGEN vill ha. Inte ens de som kan köpa sig fria från ansvar och samvete, kan köpa sig fria från konskevenserna av en dålig socialpolitik.

 

Tyvärr har personifieringen av politiken fått mig och många med mig att tappa tron på att man verkligen kan påverka. ”Den där” kan man ju inte rösta på, han/hon håller inga bra tal, debatterar dåligt, har skött sig dåligt mm mm. Men är det personen vi röstar på? Är det inte de värderingar som partiet och politiken står för vi röstar på? Ideologin och de politiska värderingarna i sak är det jag har försökt inrikta mig på när jag gjort mina val.

 

Dock har de senaste åren fått mig att inse (börjar bli gammal och kanske lite klokare?) att de politiska företrädarna faktiskt måste tala så folk förstår. Och inte bara så jag förstår, utan även de yngre, de som i högre omfattning kommer beröras av den politik som förs idag. De som ska överleva i framtidens Sverige. Vi måste förstå innebörden av politiken, förstå de långsiktiga konskekvenserna av olika politiska beslut och inriktningar.

 

Håkan Juholts tal gav mersmak – han talade så folk förstår. Mitt hopp är nu att han även kan omförvandla orden till handling – med en grundläggande trygghet för alla i samhället. Stark som svag, rik som fattig, sjuk som frisk, ung som gammal. För alla. Det är det gemensamma ansvaret vi alla har och det kan inte köpas för pengar, det är grundläggande social demokrati uppbyggt på gemensamma tillgångar och grundläggande värderingar.

 

Socialdemokratins ideologi måste återuppväckas, och jag hoppas att Juholt är den som kan väcka upp oss!

Ja, så kan vi hålla ungdomsarbetslösheten stången. Låt ungdomarna få kämpa lite. Om de får lägre lön så har de inte råd att flytta hemifrån, skaffa familj eller lån för att köpa hus. De ska inte tro att det är lätt att leva.

Helst ska de ha en provanställning på ett år eller två, för att hålla dem kort så länge som möjligt. Och orkar de inte visa framfötterna under hela provanställningen så är det bara att ta in en ny provanställd. Bra va?

Nej....ungdomar. Det är ni som kommer starta den nya arbetarrörelsen, ni är tvungna för att överhuvudtaget få några rättigheter på arbetsmarknaden i framtiden. Idag har vi ett visst mått av säkerhet, men med de nya förslag som poppar upp så kommer ni snart ha halva lönen men kämpa dubbelt för den.

Var rädda om det som idag anger lägsta villkoren, nämligen kollektivavtalen. Om facken tappar fler medlemmar, om ni ungdomar inte blir delaktiga i arbetarrörelsen så är det ni som blir drabbade först och hårdast. Lite däråt är vi redan på väg. Engagera er och ta strid, värna om det vi har och bygg på med mer och bättre villkor framöver. Det är ett måste om vi inte ska ätas upp av näringslivets toppar och arbetsgivarnas krav. Vi säljer nåt de vill ha, arbetskraft. Sätt värde på det, sänk inte värdet! Tillsammans kan vi göra något, ensamma mot de stora står vi oss slätt.

De flesta kollektivavtal anger lägsta lön för nyanställda utan erfarenhet. Och då spelar det liksom ingen roll om du är 20 eller 40, kan du inte jobbet så kan du inte. Och skulle de unga få sälja sig billigare har vi snart ett nytt problem på halsen, alla 40-plussare och äldre som inte kan konkurrera med lägre löner då de har hus, hem och familj att försörja. Fast visst ja, de ska sälja villa, bil och helst skicka ut sina ungdomar att jobba nästan gratis, skit i skolan, nu måste ni ut och JOBBA....så kanske ekonomin går ihop sig.

Men vem ska då utbilda sig? Jo, just det. De som redan har välbetalda jobb, pengar på banken, framtiden säkrad ett par generationer framåt, de ska få tillgång till sånt som vidareutbildning. Men om man inte har, då får man nöjt sitta bredvid och titta på när de andra sedan söker välbetalda jobb medans man själv skickar ut sina egna ungar på nya uppdrag, skit i lönen bara du får JOBB!

Vad då? Hörde jag något om klasskillnad och klyftor? Nähä..vi får det ALLA bättre...sägs det ju? F-n trot. Men inte jag.

Dessutom har jag sett alldeles för många gånger där chefer försöker utnyttja ungdomar, skickar runt dem, kör med dem, sämre arbetstider/scheman: Du är ju ung, du orkar, eller hur? Just det kan facket stå upp för ungdomarna med, LIKA RÄTT i arbetslivet som vi andra.

Är du ung, kräv din rätt genom att gå med i facket, be om hjälp, lär dig mer och ta strid! Du är lika mycket värd som kärringarna och gubbarna, kom ihåg det!

Jag tackar för att det finns människor som vet vad de talar om, och då menar jag INTE Reinfeldt. Jag menar Lars-Anders Häggström, förbundsordförande i Handels. Läs artikeln: http://www.aftonbladet.se/ekonomi/article8390490.ab här.

Orsak och verkan....viljan att sänka skatten är givetvis ett förklätt sätt att hålla lönerna nere, tro inget annat.

Orsaken, eller man kanske ska säga anledningen, till att Reinfeldt (som går i Svenskt Näringslivs koppel) vill sänka skatterna ytterligare är givetvis att arbetsgivarna då inte ”behöver” höja lönerna då folk får såååå mycket pengar i plånboken ändå. Det ger helt enkelt arbetsgivarna ett argument för att hålle nere lönerna, arbetarna få ju mer ändå? Hur mycket får en deltidsanställd kassörska, tro? Säkert femtio spänn i månaden. Om hon inte råkar vara sjuk en dag förstås. För sjuk kan man ju inte bli, då får man ju inte jobbskatteavdraget.

Verkan då, eller konsekvenserna av att sänka skatterna. Ja, egentligen har vi redan sett konsekvenserna, men de blir än mer tydliga om ytterligare ett jobbskatteavdrag genomförs. Finansieringen av det första avdraget har vi arbetare redan betalat genom den arbetslöshetsavgift som infördes. De gav oss ett par hundralappar men vi fick betala tillbaka till A-Kassan. De hundralappar vi fick, men inte de som var arbetslösa, sjuka eller gamla...så rent krasst är det de som betalat och vi arbetare gick plus minus noll.

Jodå, jag vet att vissa fått ännu mer i plånboken, åtminstone de månader man varit 100% på jobbet. Alliansen har gjort om beräkningarna för SGI, sjukpenninggrundande inkomsten, vilket har sänkt ersättningen vid sjukdom. Är du sjuk några dagar om året så har du totalt sett förlorat på Reinfeldts politik.

Hade skatterna varit orörda så hade A-Kassan inte kostat upp till 250 kronor mer i månaden, du hade fått några kronor mer om du är sjuk några dagar om året (eftersom skatterna finansierar sjukförsäkringen). Dessutom hade våra sjuka, gamla och arbetslösa haft en dräglig tillvaro. Och även våra deltidsanställda hade haft mer i plånboken.(som Reinfeldt så uppmuntrande tyckte skulle sluta baka bullar och jobba mer istället Se mitt förra blogginlägg: Reinfeldt vänder kappan efter vinden men spottar i motvind: http://blogg.aftonbladet.se/25740/2010/12/reinfeldt-vander-kappan-efter-vinden-men-spottar-i-motvind

Ett jobbskatteavdrag är, enligt Reinfeldt, ”det bästa sättet att locka deltidsarbetare och låginkomsttagare till att jobba mer.” Det är inte bästa sättet att locka folk att jobba mer, däremot tvingar man folk att jobba mer. Eller som jag redan visat upp tidigare: http://blogg.aftonbladet.se/25740/2010/03/sank-lonerna-sa-minskar-arbetslosheten-1

Exakt vad är det som talar för att det skapar jobb att sänka skatterna? Det enda som sker är att arbetsgivarna får lägre kostnader i och med att lönerna hålls nere, lägre kostnader och mer vinst. Vinst som inte arbetarna får del av eftersom lönerna hålls nere. Inte fasen anställer ett företag en person till bara för att lönerna hålls nere. Anställningar görs bara i absolut nödfall, alltså vid behov eller när det inte går att pressa personalen att jobba mer eller hårdare.

Företaget tackar för maten och stoppar undan vinsten så länge det går istället. Sen svider det ordentligt om man måste anställa, helst kan man ju ta någon praktikant via Arbetsförmedlingen. Gratis! Jodå, man måste ju ta sitt sociala ansvar, sägs det. Är det socialt att låta någon göra samma arbete för noll kronor? Kanske bli satt ensam i ett hörn och göra skitjobbet. Billigt ja, men socialt, nej.

Hur många arbetsgivare fullföljer verkligen det sociala ansvaret när de tar in praktikanter? Låter dem gå bredvid för att se och lära, vara med och vara delaktig. Vilka arbetsgivare har en handledare för praktikanten, ja mer än på pappret då. För där måste det ju stå ett namn, gubevars. Men vad gör handledaren? Egentligen? "Min dräng hade också en dräng"

Nej...det finns en hel del människor som arbetat hela sitt vuxna liv och som blev arbetslösa under lågkonjunkturen. Dessa erbjuds inte sällan att få praktik inom samma yrke de arbetat i kanske 20 år. Praktik???? Det finns inte ord för hur förnedrande det måste vara. Om nu jobbskatteavdraget skapat jobb, varför anställer man inte istället för att ta in en praktikant?

Orsaken är att de som har det bra ska få det ännu bättre och helst bättre ändå. Verkan blir att de som har det dåligt redan får det ännu sämre och sämre ändå. Och till slut ingenting alls.

Var finns solidariteten och medmänskligheten när arbetare köper argumentet om att få ett par hundralappar mer i månaden? Är bara de rika, friska och arbetsföra värdiga att belönas? Är de sjuka, arbetslösa och gamla, är de alla bidragstagare, latmaskar och fuskare hela bunten?

Människosynen och empatin är i lågkonjunktur och sjunker djupare för var dag med Reinfeldt vid rodret. Och när hela skutan sjunker till botten, har han sett till att han och hans polare har både flytvästar och livbåtar. Men det räckte visst inte till besättningen? Här lämnar inte kaptenen skutan sist, han räddar sig själv först. Kan vi få en ny kapten innan vi kapsejsar?

Vänder kappan efter vinden igen, men spottar i motvind. Fast mest spottar han på de kvinnor som VILL jobba heltid men inte får. Just för att arbetsgivarna vägrar ge dem fler timmar, istället anställer de fler på deltid. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.

Har Fredrik Reinfeldt återigen gett sig ut på stöldturné av arbetarrörelsens uttryck? Tidigare har vi sett "Nya Arbetarpartiet" och "Arbetslinjen". "– Vi behöver skapa ett arbetsliv där vi kan uppmuntra kvinnor till att jobba mer. Göra karriär, säger han till DN."

Jaha? Vi ska inte skapa en arbetsmarknad där rättigheten till heltid ska vara det primära? Uppmuntra? Det hjälper inte hur mycket uppmuntran man får om man inte får fler timmar från arbetsgivaren att arbeta. Muntra på du, Herr Reinfeldt, som inte vet hur livet är för en vanlig arbetare, kvinnlig som manlig, på riktigt. I verkliga livet.

Citerar mer från artikeln i Aftonbladet (som i sin tur citerat DN?):
"– En väldigt stor del av de kvinnor som arbetar jobbar deltid. Det återspeglar ett samhälle där kvinnor tar ett stort ansvar för oavlönat arbete i hemmet och balanserar det med att gå ned i arbetstid."

Länk: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8323390.ab

Stort ansvar i hemmet kan jag hålla med om. Oavlönat, japp. Så har det varit sen urminnes tider. Men "balanserar det med att gå ned i arbetstid"? De allra flesta som arbetar deltid har inte ens fått valet att arbeta heltid. Inse det. De som däremot HAR en heltidsanställning har enligt föräldraledighetslagen RÄTT att gå ner  i arbetstid tills barnet är 8 år. Då är det självvald deltid, men observera mycket noga: Man har då heltidsanställningen kvar i grunden och kan när man vill återgå till 100%.

Herr Statsministern kan ju ta reda på lite fakta från de branscher där deltidsproblemen faktiskt finns, nämligen inom handeln. Deltidsanställningarna ökar i butiker, och inte beror det på att kvinnor inte vill arbeta heltid. Den absoluta majoriteten vill ha fler timmar, för att överhuvudtaget kunna leva på lönen. Inte nog med att man inte får timmar nog, löneläget för butiksanställda är inte direkt högt. Problemet anses så stort på IKEA att facket där satsar på ett särskilt projekt för att arbeta fram drägliga villkor för de anställda. Och detta sker 2010......Läs nedan länk!

http://www.handelsnytt.se/heltid-eller-inte-haringet-med-bullar-att-gora

För en tid sedan fanns det förslag om rätt till heltid, vilket Reinfeldt ratade.

Det fanns också förslag om delad föräldraförsäkring. Även detta ratades. Det hade visserligen till viss del tvingat familjer att dela, men tyvärr går det nog inte att få ut kvinnorna helt i arbetslivet och in med männen i kök och barnkammare utan lagstiftande åtgärder. Diskriminering eller ej, inte en arbetsgivare kommer svara ärligt på frågan om han/hon anställer en ung mamma med småbarn före en ung pappa med småbarn. För så länge som kvinnor har sämre lön och villkor på arbetsmarknaden så kommer de behandlas som en andra klassens arbetare. Och så länge som en familj ekonomiskt tjänar på att den med lägre lön är hemma med barnen när de är sjuka, så kommer det vara så att kvinnan stannar hemma. Dessutom tittar många chefer snett på män som begär föräldraledigt eller är hemma med sjuka barn. Ofta hör man kommentaren: Men det kan väl hon göra, hon jobbar ju ändå inte så mycket. Eller så anses det rent allmänt att män är oersättliga, medan kvinnor enkelt kan ersättas av någon timvikarie, eller till och med nån tillfälligt inhyrd?

Att utöka barnomsorg till obekväma arbetstider var också ett förslag som ratades. För som ni vet så är butiker idag öppna i princip dygnet runt, industrier kör med två, tre och fyrskift. Men utan barnomsorg funkar det liksom inte att jobba skift eller kvällstid. ALLA har inte mor- och/eller farföräldrar som kan sitta halva nätterna och vara barnvakt. Bara för att mamma måste jobba. Eller pappa. Eller båda. Och för den som är ensamstående är problemet ännu större, utan jobb ingen barnomsorg. Ingen barnomsorg på de tider man kan få jobb - inget jobb.

Nej du, Fredrik Reinfeldt. Det krävs mer än "uppmuntran" för att ge kvinnor möjlighet till heltid. Det krävs krafttag mot arbetsmarknadens regler och lagar. Det måste till förbättrande åtgärder, inte uppmuntran. Raka, klara regler riktade mot arbetsgivarna. Gör något, det är ju för fanken du som är statsminister!

Regler och lagar ska tydligt uttala att: Heltid ska vara en rättighet - och deltid en möjlighet.

Och för att förtydliga min egen situation. Jag arbetar och har alltid arbetat heltid. Så jag sitter inte här och "gnäller" för egen del, utan för alla de som lider i det tysta. För inte tar du som visstidsanställd på deltid strid med arbetsgivaren och riskerar att bli av med de få timmar du nu råkat få? "Passar det inte så tar vi in nån annan".

För att återgå och avsluta med problemet: Det räcker inte med att lägga huvudet på sned, le lite och tycka att kvinnorna ska uppmuntras. Fy fasen vad nedvärderande.

Så har valresultatet sjunkit in, bearbetats och ändå har jag svårt att helt acceptera resultatet. Hur kunde det bli så...fel? Har funderat fram och tillbaka, analyserat vill jag inte påstå att jag gjort då jag är partisk i frågan. Det är vi väl alla, på något vis? Jag ska här ändå försöka sätta ord på mina tankar, sätta fingret på något ogreppbart?

Först vill jag i alla fall ge Miljöpartiet, Maria och Peter en stor eloge för att de sätter sina väljare i fokus.
De som lagt sin röst på MP har gjort det för deras politik och deras rödgröna samarbete. Att då bli ett stödparti till  Alliansen med Reinfeldt i spetsen att stödja deras politik, vore att sälja MP:s och dess väljares själ. Det vore att svika sin miljöpolitik och "den lilla människan", som Maria själv uttryckt det. Jag röstade inte på MP, men ett stort TACK Maria och Peter för att ni på detta vis visar vad demokrati är. Att det inte är att vika ner sig och ge upp sin ideologi och sina hjärtefrågor. Miljöpartiet är större än C, större än KD och större än FP. Och faktiskt större än SD också. Varför i hela friden skulle de nöja sig med att lägga sig på rygg för dessa partier? Rent demokratiskt skulle de få sin beskärda del av kakan. Inte agera i skymundan.

Reinfeldt sköt redan på valvakan över ansvaret på MP, vilket var både fult, slugt och fegt. Om nu Alliansen vill lägga ansvaret på någon annan, är de då helt ansvarsbefriade? Nå, om en regering är ansvarsbefriad, låt då någon annan ta över, för någon som ska bilda regering måste själv våga ta ansvar, inte lasta över detta på andra.

Jag tror att de senaste årens blockpolitik, där Alliansen drog igång ett nytt tankesätt, eller kanske hjärntvätt (?) vad gäller hur sveriges befolkning ska t'änka när de röstar. Jag ser en stor risk att demokratin rubbas med två stora block uppbyggda på flera partier. Människor sviker sina egna värderingar för att stödrösta, taktikrösta. De partier som vunnit på detta om man räknar rena röster i siffror så är de MP och M. Men egentligen är det Alliansens småpartier som fått många stödröster då de riskerat hamna under 4-procentsgränsen. Ändå tappade dessa jämfört med förra valet.

Jag vet även många (tyvärr) som valt att rösta på något mindre Alliansparti i ren protest mot att S samarbetat med V, och i viss mån MP. Mp har istället tjänat på samarbetet. För att inte tala om SD, ve och fasa. Det är bara så synd att vissa väljare ger upp sin tro på ideologin för att protestera, istället för att aktivt påverka i de partier som totalt sett vill styra Sverige åt det håll man själv vill åka. Som har samma grundläggande värderingar som står en själv närmast.

Jag vet vart jag vill. Jag vill ha ett Sverige där alla får samma chans, har lika möjligheter, oavsett vem som är dina föräldrar, eller för den delen dina förfäder. Där alla barn och ungdomar har samma rätt till en bra arbetsmiljö i skolan, bra undervisning, bra mat och kompetent personal. Där våra gamla inte ska särbehandlas för att de rättmätigt får sin ledighet i form av pension. Där alla sjuka har likvärdig rätt till vård, oavsett krontal på banken eller i inkomst. Att fladdra med dyra försäkringspapper eller checkar med många nollor ska inte ge någon förtur. De som behöver mest vård, hjälp, ska prioriteras, även om det är en arbetslös, en sjuk, en pensionär, en ensamstående med barn, eller utan barn.....dit var vi på väg, nu vet jag inte vart skutan styr längre? Vet du vad du vill, vet du vart skutan är på väg? Har du livboj, flytväst eller har du bara råd med att hoppas på det bästa? Armringar för att hålla näsan över vattenytan?

Mitt önskescenario just nu vore ett rejält uppvaknande. Kanske ett nyval där blocken löses upp, folk får och vågar rösta på sina hjärtefrågor istället för att missnöjesrösta eller stödrösta. Demokrati är inte att taktikrösta. En taktikröst är lika med att sälja sin demokratiska rätt och skyldighet att rösta på det man verkligen står för. En missnöjesröst är att ge upp istället för att stå upp.

OM, jag säger OM det blir ett nyval, låt det bli blockbefriat. Låt sedan det största partiet bilda regering efter sina egna förutsättningar. Jag är helt övertygad om att S skulle tjäna på detta. MP har redan vunnit mångas sympatier för att de stått upp för de sina. Tappet skulle C och KD stå för, men även M. Nuvarande Allians druttar på ändan och först ut är Maud, tror jag. Hur C, KD och FP:s väljare kan acceptera att vara underhuggare till M är svårt att förstå. Eller inte, om man väljer maktbegär framför ideologi och egna väljare.

Våga ta ställning för dina egna värderingar, för demokrati, rättvisa, solidaritet och medmänsklighet!

Ja, det är i alla fall min förhoppning. Har suttit och funderat lite över hur det varit och hur framtiden skulle kunna se ut med Alliansen i ledande position i fyra år till....och då blir jag nästan mörkrädd!

De började med att fördyra A-Kassan för många, min sk arbetslöshetsavgift är nu c:a 250 kr mer än innan Alliansen tillträdde. En medlem i HANDELS A-Kassa betalar 315kr/månaden, en Hotell och Restaurang dryga 400. En akademiker betalar ungefär 90 kr. Rättvist och solidariskt fördelat efter inkomst? Skulle inte tro att ett restaurangbiträde tjänar lika bra som en akademiker....De tog även bort avdragsrätten för dessa A-Kasse och fackavgiftter i deklarationen - men arbetsgivarna får fortfarande dra av för sina avgifter de lägger till sina organisationer??? Rättvist, eller hur?

Detta tilltag fick många att gå ur A-Kassa och fack, vilket nog inte var vad Alliansen räknat med. Svår ekvation, tydligen. De räknade nog med att de flesta endast skulle gå ur facket? Och därmed skulle facken försvagas sakta men säkert. Så har skett till viss del, men OM, ve och fasa, Alliansen vinner igen...så kommer högst troligt arbetarrörelsen automatiskt växa sig starkare. Folk kommer upptäcka att de inte får allt gratis, det är något vi kämpat för i 100 år, de regler som nu styr svenska arbetsmarknaden. Och vi arbetare kommer få börja om från början med att strida för anställningsvillkor, arbetsmiljö och anständiga löner och arbetslöshetsförsäkring som går att leva på.

Ekvationen om sjukreformen var tydligen lika svår att räkna på? Att alla sjuka skulle vara friska efter 364 dagar stämde visst inte? Om Alliansen genomförde dessa förändringar och inte kunde se konsekvenserna av den, dvs alla utförsäkrade som verkligen ÄR sjuka...eller om de förutsåg och visste om detta men mörkade det....oavsett är det skäl att rösta rödgrönt. Oavsett är det inkompetens av att se konskevenserna av den politik som förts, den som drabbar sjuka, eller så är det en fruktansvärd och inhuman syn på de som är sjuka. Oavsett borde inte en sån regering få sitta kvar. Det borde vara skäl nog att rösta rödgrönt. 

Nåväl...åter till framtiden. OM Alliansen nu får fyra år till så kommer vårt gemensamma skyddsnät holkas ur sakta men säkert, inte lika snabbt som A-Kassereglerna, men ändock försämras. Målet tycks vara individens rätt att lösa egna försäkringar? Jaha....men A-Kassan ska göras obligatorisk efter att Alliansen sett massflykten därifrån? Straffade dubbelt, först höja avgifter, sedan tvinga in dem igen. Tack för den valfriheten.

 Så... folk måste börja se över sitt försäkringsskydd själva, individen måste ju ta ansvar? Med alla försämringar inom arbetsrätten så har folk svårare att få fasta jobb, svårare att få köpa sig försäkringar, de som redan har några krämpor kanske inte alls FÅR försäkra sig privat? Eller väldigt dyrt. Konsekvensen blir troligen att de som har det bra, är friska och har ett jobb får förmånliga försäkringsvillkor, andra blir utan eller får fördyrade premier. Så dyra att de inte tecknar försäkring? Om 250 kr i månaden skrämmer folk från A-Kassan, vad kommer då få folk att försäkra sig privat och dyrt? Ska då Alliansen i nästa steg göra privata försäkringar obligatoriska? Hur går det då för försäkringsbolagen? Hur mycket skattepengar ska de privata föräkringsbolagen sedan ges för att ställa upp på detta? Våra skattepengar som kommer hjälpa försäkringsbolagen att gå med vinst...ytterligare sätt att suga ur vinster ur de sjukas utsatta situation. 

Nej, socialförsäkringssystemet måste försvaras gemensamt och solidariskt via skatterna. Välfärd var valrörelsens vanligaste ord, men vad menar Alliansen är välfärd? Högre avgifter och obligatoriska försäkringar istället för vårt skyddsnät som gäller ALLA?

Om jag i framtiden behöver ringa efter en ambulans så hoppas jag deras första fråga inte blir: "Vad har du för försäkringsbolag och försäkringsnummer? Vi måste veta detta för att veta vart vi ska köra dig och vilken vård du har rätt till...." Är det så vi vill ha det i framtiden, rösta på Alliansen. Vill vi att den första frågan från ambulanssjukvårdarna är: "Hur mår du?"...Ja, då ska du rösta rödgrönt.

 I valets elfte timme hoppas jag att jag vaknar upp med en ny regering och till ett mänskligare Sverige i morgon!

Såsom rubriken ovan tolkar jag Johan Folins ord i Kvällsposten/Expressens ledare:
Trögt fack begränsar ungdomar 

Nedanstående är bara ett valt stycke ur hans debattartikel/ledare.

 ”Människor byter arbetsgivare oftare, tar sabbatsår eller till och med helt byter bransch och yrke i en helt annan omfattning än vad som var normalt tidigare. Facket tar sällan unga människors parti på arbetsmarknaden.
Lagen om anställningsskydd, som facken och de rödgröna försvarar benhårt, knuffar ut unga människor först vid neddragningar eftersom de anställdes senast.
Höga ingångslöner i kollektivavtalen gör att ungdomar inte kan acceptera ett jobb med lägre lön för att kunna skaffa sig erfarenhet.”

Ett ögonblick.....nu ska vi se....vad Johan Folins ord innebär? Vi tar lite i taget och försöker förstå.

1.
"Människor byter arbetsgivare oftare, tar sabbatsår eller till och med helt byter bransch och yrke i en helt annan omfattning än vad som var normalt tidigare."

Kommentar:
Om folk nu byter arbetsgivare ofta så vore det lättare för unga att komma in på arbetsmarknaden? Folk VÅGAR inte byta eller KAN inte prova på ett annat jobb, det finns ju inga jobb att söka? Och skulle en äldre byta jobb så skulle den personen vara sist in, lika som för en ung, sist in – först ut.

Alltså: Inga eller mycket få människor byter (ofta - var kom den informationen från?) jobb idag! Om du inte blir uppsagd, men det är inte direkt ett val man gör, eller hur? Då slutar man sitt jobb, blir uppsagd. Man ”byter” inte jobb eller bransch. Man blir arbetslös och söker de få jobb som finns. De som sitter ”säkert” på sitt jobb har knappast tanken på att BYTA jobb när det inga andra finns att söka.

2.
"Facket tar sällan unga människors parti på arbetsmarknaden."

Kommentar:
Det är just det facket gör, för att de ska slippa sälja sig under minimilönerna i kollektivavtalen för samma arbete som någon annan. För att de ska ha samma rättigheter som de andra anställda, inte vara något slags undantag för att de är unga. Utan fack och kollektivavtal kan de sälja sig gratis, noll kronor är nämligen lagens minimilön. Finns mängder av arbetsgivare som tar in unga som får arbeta gratis ”på prov” för att efter nån vecka eller två ”prova en ny”. Är det rätt mot de unga? Har Johan Folin en tonåring att låna ut en vecka på prov kanske?

3.
"Lagen om anställningsskydd, som facken och de rödgröna försvarar benhårt, knuffar ut unga människor först vid neddragningar eftersom de anställdes senast."

Kommentar:
Vid neddragningar knuffas de som sist anställts ut, oavsett ålder. För det mesta. Men Johan Folin säger ju att folk ofta byter jobb, så var är då problemet? Eller är det de unga ”på prov” som byts ut ofta....kanske? Nej, inte på arbetsplatser med kollektivavtal, för där gäller samma avtal även för unga. Om arbetsgivaren följer avtalet förstås, men det är ju det facket hjälper de unga medlemmarna (observera MEDLEMMARNA) att bevaka. De som valt att stå utanför facket kan mycket väl knuffas ut....utan att vara sist in. De har ju valt att klara sig själva, gudbevars.

4.
"Höga ingångslöner i kollektivavtalen gör att ungdomar inte kan acceptera ett jobb med lägre lön för att kunna skaffa sig erfarenhet."

Kommentar:
Sista påståendet har jag ju egentligen redan svarat på här ovanför. Men för att klargöra, om nu nån missat det....ungdomar ska ha samma rätt till lika lön för lika arbete som andra anställda. De ska få anställning, villkor och lön efter de avtal som finns. Om en arbetsgivare inte ser unga anställda som en tillgång för framtiden så är det bedrövligt. Dessutom torde aktuell firma/bolag inte ens ha någon framtid. För utan tillväxt, ingen tillväxt, ingen framtid.

De flesta kollektivavtal anger lägsta lön för nyanställda utan erfarenhet. Och då spelar det liksom ingen roll om du är 20 eller 40, kan du inte jobbet så kan du inte. Och skulle de unga få sälja sig billigare har vi snart ett nytt problem på halsen, alla 40-plussare och äldre som inte kan konkurrera med lägre löner då de har hus, hem och familj att försörja. Fast visst ja, de ska sälja villa, bil och helst skicka ut sina ungdomar att jobba nästan gratis, skit i skolan, nu måste ni ut och JOBBA....så kanske ekonomin går ihop sig.

Men vem ska då utbilda sig? Jo, just det. De som redan har välbetalda jobb, pengar på banken, framtiden säkrad ett par generationer framåt, de ska få tillgång till sånt som vidareutbildning. Men om man inte har, då får man nöjt sitta bredvid och titta på när de andra sedan söker välbetalda jobb medans man själv skickar ut sina egna ungar på nya uppdrag, skit i lönen bara du får JOBB!

Vad då? Hörde jag något om klasskillnad och klyftor? Nähä..vi får det ALLA bättre...sägs det ju? F-n trot. Men inte jag.

Dessutom har jag sett alldeles för många gånger där chefer försöker utnyttja ungdomar, skickar runt dem, kör med dem, sämre arbetstider/scheman: Du är ju ung, du orkar, eller hur? Just det kan facket stå upp för ungdomarna med, LIKA RÄTT i arbetslivet som vi andra.

Är du ung, kräv din rätt genom att gå med i facket, be om hjälp, lär dig mer och ta strid! Du är lika mycket värd som kärringarna och gubbarna, kom ihåg det!