~Min religiösa vandring~

Jag började skriva lite inlägg om övernaturliga fenomen, och fick många bra och intressanta kommentarer. Detta är något jag tänkt på hela mitt liv, och den stora frågeställningen är:

• Vad är fakta, och vad är inte fakta?
• Varför finns så lite vetenskapligt korrekta undersökningar om vad som är fakta?
• Om vi accepterar att övernaturliga fenomen existerar, så måste de ju på något sätt hänga ihop med vad vi tror på om livet efter detta, dvs vår religiösa tro

Så jag skrev ett inlägg jag aldrig publicerade om min egen vandring genom livet. Här kommer det!

---

Religionsfrihet innebär att respektera allas rätt att tro på vad de vill. Det innebär också att låta andra religioner praktiseras, dvs att respektera moskéer, synagogor och även kristna varianter som inte rimmar med vår egen tro. Religionsfriheten är lite som allemansrätten – den ska skötas snyggt. När religion används för att hota, skrämma, hetsa, förtrycka eller på annat sätt skada andra är det fråga om missbruk. När någon hamnat i en sekt är det också fråga om missbruk – familjen drabbas, men samhället kan inget göra – eftersom det är varje människas rätt att supa skallen av sig eller att skänka alla sina pengar till en bluff-och-båg-självutnämnd-profet och sedan hänge sig åt slavarbete för vederbörande.

Att välja religion är för många, inklusive mig, en resa. Jag tänkte berätta hur jag vandrat och hur jag tänker. Detta är inte en öppning till debatt, utan jag berättar mer för att någon kanske tycker det är intressant att höra hur andra resonerar. Till saken är att jag inte kommit i mål än, så min berättelse kommer att sluta i en massa lösa trådar.  

Min mormor lärde mig som liten att be Gud som haver. Jag konfirmerade mig och var aktiv i Kyrkans Ungdom som tonåring. Ända sedan jag var något år gammal har jag haft en Hemlig Kompis som jag pratat med. En del barn gör ju så – hittar på låtsaskompisar. Så småningom slutade jag prata med min låtsaskompis och pratade med Gud istället. Aldrig Jesus, alltid Gud. Jesus har aldrig varit särskilt viktig för mig, annat än som exempel. Svarade Gud då? Ja inte vet jag. Det kändes så.

Jag är ingenjör. Jag har läst massor av matematik och statistik, forskarstuderat och lärt mig att bygga mina ställningstagande på fakta och logik. Fakta ska vara korrekt och relevant. Logiken får inte halta. Någonstans i slutet av tonåren börjar jag därför ifrågasätta rösten i mitt huvud, hela min tro, och bestämmer mig för att basera mitt religiösa ställningstagande på fakta och logik istället. I trosbekännelsen säger vi: ”Avlad av den helige ande, född av Jungfru Maria...” OK. Jag har problem med den biten. Faktum är att hela Nya Testamentet brister i logik. Varför är Jesus en man? Varför är Gud en man? Hela universum är byggt kring dualismen. Manligt <-> Kvinnligt. Men om Jesus inte var född av en jungfru – vem var han då? Varför behövde Jesus dö om Gud är allsmäktig? Jo jag vet att Kyrksyster skrivit massor av kloka saker kring detta – och jag har diskuterat detta med många andra religiösa, men det hänger ändå inte ihop för mig som logiker.

Ändå vill jag tro på en Gud – jag vill inte acceptera att min vän i mitt huvud bara är en inre monolog. Jag läser Camus’ La Peste i 17-årsåldern, och vill inte acceptera att själen måste dö när kroppen gör det.

Så jag bestämmer mig för att samla in tillräckligt med fakta för att kunna bygga en egen religion som bara är för mig som jag kan stå för. Detta faktainsamlande pågår än. I faktainsamlandet är ingen sten ovärdig att vända på. Jag har därför, till vissas förakt, vandrat igenom hela New Age-spektrat av företeelser. Jag kan ställa horoskop, läsa tarot-kort, har testat användandet av magiska stenar och kristaller, läst om och prövat numerologi, kikat på wicca och druidkulter. Jag har läst många böcker om reinkarnation och buddhism. Jag har läst bibeln – i stort sett från pärm till pärm. Jag har hypnotiserat mig tillbaka till tidigare liv. Jag har grubblat kring spöken och andar och huruvida själar kan vandra omkring på jorden efter döden. Och jag har dragit många slutsatser längs vägen. En hel del av det jag nämnt har jag helt förkastat – men till skillnad från de flesta andra som förkastat samma fenomen kan jag faktiskt motivera varför.

För varje test/studie kör jag samma metod – och i regel lägger jag ungefär ett eller två år på varje fenomen – en del parallellt:   

1. Jag bestämmer mig för att jag – tillfälligt – tror på fenomenet ifråga.  
2. Jag söker fakta, dvs läser böcker och letar på Internet (nuförtiden i alla fall). Jag pratar med människor som haft upplevelser av fenomenet, och bedömer deras trovärdighet.  
3. Jag praktiserar, om det går. Dvs lägger tarotkorten, låter hypnotisera mig i fallet reinkarnation, ställer horoskop osv.
4. Sedan tar logikern över. Jag granskar sakligt vad jag kommit fram till. Har jag funnit vad jag funnit för att jag velat att det skulle vara sant eller finns en statistisk signifikans? Nu är jag benhård.

5. Slutsats: Det finns ingen signifikans/Det finns en signifikans/Det går inte att avgöra  

Med denna metod har jag fått ihop en bunter fakta. Jag vet vilka fenomen jag tror på och vilka jag inte tror på. Sedan följer då nästa steg: hur hänger de fenomen jag tror på ihop, och varför hänger de ihop. Där är jag nu. Jag bygger skalhypoteser och testar dem mot mina fakta. Kanske kommer jag i mål innan jag dör och förhoppningsvis ändå får veta sanningen... Men jag har rätt kul längs vägen också.   

Vad jag har kommit fram till berättar jag inte än – det får vara till en annan gång! Men jag kan säga att jag läser fortfarande med i alla orden i trosbekännelsen.