Evig förbannand kärlek

Det verkar som att mitt tycke för C aldrig tar slut, varje gång jag ser, hör eller bara ser hans namn i något sammanhang så tänker jag på honom och blir som jag brukar. Jag suktar efter något jag inte kan få.

Vi var nyligen i Sthlm tillsammans, hade det väldigt trevligt. Det var en föreläsning som han skulle gå på och jag kan ju inte bara släppa loss honom i storstan, stackarn skulle ju bli rädd.
Det blev en kort visit, 25 timmar exakt, men vi hann med en del i alla fall. Museum, promenad via gamla stan och sergel, en öl och en hel del spaning på "ben" och människor.

Det är verkligen en toppen kille, han har allt man kan begära av en människa. Trots det så kommer han inte att bli min, om jag nu så gärna vill det. Intresset för killar som jag har tror jag heller inte att han har, men kan ju alltid hoppas i framtiden.
Att han skulle veta om mitt intresse för honom är nog ganska stor, har stor känn på att han vet eller anar. Det enda jag är rädd för är att jag ska förlora honom som den goda vän han är. Som jag alltid har sagt om de två som jag fallit stort för är att hellre vara en vän än ingeting alls.