Påträngd

Ibland undrar jag om jag är allt för "på" när jag har ett intresse för en person.
Detta gäller både S, C och Salam.
Alltid när jag är lite salongs berusad och C är med, så blir jag lite klängig och "på" honom enligt mig själv. Visst blir jag det med alla, alla är mina kärleksbarn när jag är på ett sådant underbart humör, men det är nog mer till C.

S har jag nu inte träffat på snart ett år, vilket är jäkligt tråkigt. Skulle fråga honom om han ville luncha imorgon, men har en uppsvullen överläpp så det går inte. Vill inte vistas ute i onödan.

När det gäller Salam så har det hänt lite grejer, mest negativt, menar vi pratar knappt med varandra. Jag vet inte vad som har hänt där, det har bara blivit så. Sen han började umgås mer och mer med Kamal så finns jag inte längre verkar det som. Misstolkar säkert det hela, men det känns om det .
Och så "på" har jag inte varit mot honom tycker jag, men säkert visat intresse på ett eller annat sätt. La av mina planer för honom och mig för kanske en månad sen. Det kommer inte bli något där. Han är nog inte gay eller bi trots allt, fast han ibland ger "tecken" på att han skulle kunna vara det.
Jag är van med att falla för fel personer, som dessa tre.
Den ena är sambo och i ett lyckligt förhållande, den andra har barn och särbo och den andra är muslim. Kan det bli bättre? Inte för mig, men som sagt, jag är van!