viktigt

Varför tittar folk på allsång för? Min sambo sitter och tittar, jag sitter och gäspar. Går och sätter mig vid datorn men hör tvn i bakgrunden. Bra att det är sista avsnittet -hoppas att de lägger ner det nu.

Fast det finns nåt som är värre än allsång på Skansen -allsång på Liseberg är värre, det går inte ens att ha på i bakgrunden.

På min retorikkurs ska vi hålla ett hyllningstal till en sak. Jag tänkte hylla internet -tänk vilken fantastisk uppfinning det är? Dessutom försörjer sig min sambo på internetbusiness -så  man kan säga att det är internet som ger mig tak över huvudet och mat på bordet ;-)

Nu: reprisen av "halv åtta hos mig" -lika kul att se en gång till!

Har börjat på en sommarkurs i retorik, jag lider att scenskräck /rampfeber och är så stolt över mig själv för att jag gör det här. Det känns jättebra

Nu har jag hela sommaren på mig att komma över min rampfeber -och jag är så optimistisk, det kommer att gå bra :-)

Det går en fantastisk dokumentär på SVT2 -Ryssviken. SVT har visat den förrut. Ni som inte sett den, gå in på SVT Play och titta!

Jag har träffat världens tråkigaste människa. Det skedde förra fredagen när jag var på min kusins studentmottagning och jag fick träffa kusinens fästmans pappa för första gången. Han såg tråkig ut också, alldeles beige med stora, glasögon typ;flaskbottnar.

Vi satt ett stort gäng runt ett bord och pratade och plötsligt bestämde sig alla för att gå ut i trädgården, den här mannen hade dock inte ätit upp sin mat och jag tyckte synd om honom så att jag bestämde mig för att sitta kvar och prata med honom tills han var klar. Efter en timme (kändes som en halv dag) lyckades jag komma därifrån genom att säga att jag var tvungen att gå på toaletten. Den här människan var så tråkig så att klockorna stannade. Sen råkade min sambo ut för honom men lyckades komma därifrån redan efter en halvtimme men då attackerada han min mamma istället. Han var tydligen intresserad av historia så han drog hela Sveriges historia för henne och när han kommit fram till 1814 så var det dags för oss att åka hem. Vad han pratade med mig om kommer jag inte ens ihåg för jag gick in i nåt slags komaliknande tillstånd av vår konversation.

Men det var en ganska intressant upplevelse att ha träffat en sån tråkig person, och jag, min mor och sambo satt och garvade hela vägen hem i bilen, elakt -ja kanske!?

Jag har skrivit om henne tidigare, men nu har jag verkligen fått nog!

Vi är några vänner som skall träffas hemma hos mig och äta middag. Då jag bor lite dåligt till när det gäller att ta sig hit med buss och t-bana så föreslog jag för min kompis att eftersom hon ändå skulle ta bilen och de andra tänkte åka kollektivt eftersom de vill ta ett glas vin, att hon kunde åka en lite omväg på ca tio min och hämta upp dem så spara de ca en halv timmes resväg plus att det är en bit att gå till mig från bussen. Nej det kunde hon absolut inte tänka sig att göra sa hon bara!!! Vilken idiot hon är-kan inte ens tänka sig att ödsla tio min extra bilkörning för at underlätta för sina vänner, är inte det helt idiotiskt?

Glöm ej att rösta i valet. Det går bra att förtidsrösta på alla bibliotek. Ta till vara din demokratiskt rätt.

Själv röstade jag på FI och Gudrun. Det finns mycket med dem som jag inte håller med om men just för mig och just nu så överskuggar jämställdhetsfrågan alla andra frågor och jag tycker att Gudrun är mest lämpad att pusha för den frågan.

Strunta för allt i världen inte i att rösta!

Om en kvart börjar Draknästet. Alltid lika kul att kolla på tycker jag. Jag blir så inspirerad till eget entreprenörskap när jag tittar på programmet. Drakarna inger ju grymt mycket pondus också.

Jag har faktiskt en riktigt bra idè som jag jobbar med lite smått-får se om det blir en succè om ett halvår när det är dags att sjösätta det hela :-)

Igår så skulle vi tvätta.

Min sambo jobbade hemifrån den dagen och jag skulle iväg till läkaren och sedan till hårfrissan så det var tacksamt när sambon sa att han fixar tvätten själv. När jag kom hem så höll han på och hänga en maskin och sa till mig att det gick så bra så och det var ju ingenting att tvättan nästan.

Då upptäckte jag att han inte tagit med tvätten som ligger i TVÄTTKORGEN. Vi har smutstvätt på två ställen. Ett ställe vid badrummet där man kan lägga lite grann bara och sen har vi en tvättkorg där ca 80 % av smutstvätten hamnar. "Ojdå, tvättkorgen glömde jag visst bort" sa sambon. Jag blev så himla arg så jag frågade honom om han var utvecklingstörd för en sån sak kan man ju bara inte missa. Sen sa jag att det var konstigt att han kunde utföra sina arbetsuppgifter och ha en sån hög lön med tanke på hans inkompetens. Sen sa jag förlåt för allt elakt jag sagt innan.

Men jag är fortfarande irriterad. Varenda gång han tvättar så gör han fel -ska man behöva acceptera det eller har jag rätt att bli arg och kräva att han bättrar sig? Själv tycker han att det gör väl inget och har han missat lite så är det väl bara att köra några maskiner extra. Den nonchalanta inställningen irriterar mig väldigt mycket också!

I dagens DN så fanns det en artikel om att ölförsäljningen ökat och reportern hade frågat folk på stan vad de trodde att det berodde på.

Roland, 57 år och sjöman svarade: "Jag tror att det här med vin var en modegrej, men att det nu är på väg ner och att många återgår till att dricka öl".

Hm, en fluga alltså, hur länge kan en sådan pågå? Redan de gamla grekerna drack vin och folk har väl druckit vin i Sverige sedan 60-70 talet åtminstone och den gamla rödvinsvänstern har man ju hört talas om :-)

När ni har en kväll hemma ensam för er själv, njuter ni eller känner ni er ensamma?

Jag brukar alltid njuta, men just nu känner jag mig faktiskt lite ensam, ska krypa upp i soffan med filt, katt, te och fjärrkontrollen och mysa lite :-)

Jag har en vän, vi är inte supernära kompisar men känner varandra rätt väl.

Hon vill inte gå ut på kvällar och helger, hon vill bara vara hemma med sin man och två barn. Vi försökte få ihop några vänner för att träffas inne i stan och ta ett par glas vin. Alla bor på olika sidor om stan så det blir enklast för alla att vi träffas inne i stan.

När jag föreslog att vi skulle träffas inne i stan på kvällen så sa hon att vi gärna fick komma hem till henne och dricka vin i hennes trädgård. Jag sa då att det blir så långt för alla att åka så det är bäst att vi ses inne i stan och alla andra tjejer höll med mig. Då blev hon skitsur och sa på ett otrevligt sätt att hon inte kommer och sen dess har jag inte hört av henne.

Är det inte jättekonstigt att bli sur över en sån sak? Är det inte ännu konstigare att hon inte vill gå utanför huset på kvällar och helger? Jag vill tillägga att det är inte hennes man som förbjuder henne utan hon har sagt själv att kvällar och helger vill hon ägna åt familjen. Jag har inga barn själv men jag har andra vänner som har barn och de beter sig inte på det här sättet.  Behöver man inte göra något annat än bara umgås med familjen? Det enda hon kan tänka sig är att äta en luch eller så kan man komma hem till henne och hälsa på om man vill träffa henne.

Jag blir så trött så jag vet inte ens om jag orkar ha kvar henne som vän längre, ska man prata med henne eller vad? Jag vet att hon kommer bli skitsur om man kritiserar henne, puh!

Har precis fått antagningsbeskedet till en retorikkurs som jag anmält mig till.

Muntliga presentationer är inte min favoritsysselsättning direkt. Det finns mycket som jag hellre gör än att hålla föredrag, t ex. bada isvak, gå på glödande kol och äta myror.

Tror att den här kursen kommer att ge mig så mycket, fast jag är livrädd för den och är rädd för att jag kommer att svimma på uppropet eller nåt, hihi. Förra sommaren gifte sig min bästa vän och jag avstod från att hålla tal därför att jag inte kände mig bekväm i situationen -detta har jag fortfarande dåligt samvete för och jag vet att hon var lite besviken på mig. Den här sommaren så ska jag gå på två bröllop och det skulle vara så kul att hålla tal på ett av dessa bröllop. Jag hoppas att jag ska lära mig så mycket på kursen så att jag kan fatta mod och våga hålla tal.

Det är med delade känslor som jag ger mig in i detta.

Någon mer som har scenskräck? Hur gör ni?

Idag ska jag försöka få en hel del vettigt gjort. Har redan tränat, tagit en promenad och ätit en nyttig lunch. Med undantag för alldeles för mycket surfande så har detta varit en bra dag hittills :-)

Nu ska jag skriva på uppsatsen ända tills ikväll. Jag har lovat och hämta sambon med bilen ikväll då han ska ut och dricka lite öl med en kollega. Han säger att de ska "snacka lite skit" men jag vet att det bara är ett annat ord för skvallra-någonting som männen verkar tro att bara kvinnor kan. Hur som helst så ska jag försöka skriva tills jag ska hämta sambon ikväll. Det går ändå inget bra på tv ikväll förrutom Diagnos Okänd men det börjar ju så sent så jag hinner nog hem tills dess.

Ha en fortsatt bra dag

Alla verkar vilja skriva en bok nuförtiden.

De tycker att de har sådana fantastiska levnadshistorier som bara måste nedtecknas och läsas av hela svenska folket. Jag satt och tänkte på mitt eget liv, och det jag varit med om skulle nog kunna vara material för en bok.

Men så kom jag på, det handlar inte om det. Att ha en fantastisk historia att berätta. Det som gör en bok fantastisk är ju hur den berättas. En bok kan handla om de mest oväsentliga vardagshändelser men om den fångar känslan i dem så blir det ofta bra!

Mig äger ingen av Åsa Linderborg är en sådan bok. Hennes uppväxt är inte spektakulär på något sätt, det är många som växt upp under liknande omständigheter. Men hon fångar minsta lilla detalj genom sina beskrivningar.

Åsa Linderborg är brutalt ärlig i sin berättelse, hon vågar blotta sig och sin familj, vilket är väldigt modigt och har resulterat i en fantastisk bok. Jag tror att de är få personer med författardrömmar och som vill berätta sin egen historia som är beredda på att blotta sig och berätta allt, både det fula och det fina.

Jag skulle inte våga det -men sen så när jag inga författardrömmar heller!

Ännu tommare...

Noll inspiration, både till uppsatsskrivande och annat, trist!

När motivationen tryter så får man ta till disciplinen istället, synd bara att jag inte har någon sådan dårå

Konstigt att det ska vara så svårt att fokusera. Jag är en hyfsat normal, vuxen människa som snart är klar med mina universitetsstudier. Jag har ingen diagons och jag tror inte att jag har varken adhd, damp eller nåt liknande. Ändå har jag så svårt att koncentrera mig. Jag har inte ens tålamod att skriva det här inlägget, hur ska jag då kunna skriva klart min c-uppsats. Nu har jag åkt ut till landet där det inte finns något som stör och jag hoppas att det ska hjälpa.

Någon som har  några bra tips? (annat än att jag måste ta mig i kragen och skärpa till mig)

När man går in på Aftonbladets hemsida så står det med stora svarta rubriker hur mycket skattebetalarna får betala för Annika Östbergs förflyttning till Sverige. En bekant till mig hade skrivit i sin status på FB att han tyckte att det var för jävligt att Annika Ö ska flyttas till Sverige och få det bekvämare och förmodligen bli frisläppt snart med tanke på hennes begågna gärningar.

Vad är det för fel på folk? Var finns humaniteten och förlåtelsen någonstans? Annika Östberg har begått fruktansvärda gärningar i sitt förflutna. Men det är trettio år sedan! Hon har skött sig exemplariskt i fängelset och har förmodligen haft en otrolig ångest för det som hon gjort.

När har en människa sonat för sitt brott? Jag tycker att Annika Östberg har gjort det vid det här laget och anser Örebro tingsrätt att hon inte riskerar att återfalla i brott så finns det ingen anledning att hålla henne inlåst längre.

USA är ett märkligt land på många sätt och vis och deras rättssystem är en rätt obehaglig skapelse. Anledningen till att Annika Östberg inte fått sitt staff  tidsbestämt beror på att offrets anhöriga varit duktigt på att tala för sin sak, dvs att Annika Östberg inte skall släppas. Hur kan man ha ett sånt system?