Var huur grymt stark som helst därute ikväll på mina 12 km längs med cykelbanorna. Jag kände mig oslagbar och sprang fort och obesvärat. Underbar känsla!
Ungefär mitt på rundan gav mp3an mig en flashback. Den kom från en onsdagkväll i juni i somras när hela familjen hade packat in sig i bilen och åkt till Oslo för att se en konsert med Bon Jovi. Vi hade bra sittplatser inte så långt ifrån scenen och det var en otrolig upplevelse att få se dem live.
En bit in i spelningen säger Bon: "It was a long time ago.... a veeery long time...." och så började dom spela pianointrot till "Runaway". Och UPP ur stolen flöög jag hoppandes med armarna rakt upp i luften och bara vråålade rakt ut av glädje. MIN LÅT!! Dom spelade min låt!! Lyckan var total. Kvar på stolarna bredvid mig satt mannen och de två tonårssönerna och bara stirrade på mig som om de sett ett ufo. =D
Ookeey kanhända att de tyckte jag var pinsam men det kan jag bjuda på. Och som sagt, idag fick jag känna den där underbara känslan igen i novembermörkret mitt på Hanröleden i Falun. Obetalbart!
Så här har ni den, MIN låt:
http://www.youtube.com/watch?v=q0vbTpeSTcw