27 maj 2009, kl 14:35
Skrivet av
Anmäl !
Jag har lånat begreppet av min goda kollega Håkan N., vi är några stycken Psykoterapeuter/Lärare/Handledare (inom psykoterapi) som träffas i en grupp där vi ger varandra utbildning, handledning, stöd, terapi och där vi kan testa nya tankar och metoder på varandra (så våra klienter slipper utsättas). Gruppen fungerar också som en "tankesmedja". Nu när jag är sjuk är vi oftast hemma hos mig på landet, eftersom jag inte orkar någonting längre.
Håkans "Demokratiska Diktatur" är ett finurligt begrepp som blivit allt tydligare under "Ordförande" Persons sista makt år och extremt tydligt nu när Reinfeldt har skapat sin fundamentalistiska Högerregering med täcknamnet Alliansen. En Diktator för inte den politik som folket som bär upp hans land behöver, han gör det han själv vill och har lust med, stödjer de som han vinner mest på att stödja. En Diktator är inte en vän av människor, är inte mänsklig, är störd på ett sätt som förhindrar honom/henne till förmågor som intuition, kärlek och empati.
Valet till EU visar tydligare än någonsin förr, hur medborgarna blivit allt villrådigare på vad som är sant och vad som är manipulationer uppifrån.
Och än så länge tror jag inte medborgarna ens kan tänka tanken på att vi blivit en Diktatur, vi Svenskar som varit Demokratins föregångare och ett modelland. Vi har ännu inte fattat att vi tillåtit ett "politiker kollektiv" att skapas som inte kan förstå folkvett längre (som om de alla blivit avstängda moderata Aristokrater, ni vet att aristokratin gjorde sin avkomma avstängd, så att de inte kände med sina undersåtar genom att låta en amma ta hand om barnen, inte barnets mor).
Få i Sveriges Regering och Riksdag verkar ha tillgång sin inlevelseförmåg eller förmåg till äkta kärlek längre. Vilket gör att Politiker tillfredställer sig på andra sätt, med orimliga pengar och förmåner och eftersom det här inte är äkta behov, går de inte att tillfredställa (inte ens med Toblerone), utan den stackars politikern vill bara ha mer och mer.
Men betänk att vår diktaturen är demokratisk på samma sätt som i många Afrikanska länder . . . . . . vi får gå och välja, men vilka vi ges möjlighet att välja har bestämts långt i förväg (och vad personen med partipiskan kommer att vilja har vi ingen aning om). Då det är proffspolitiker, så är skillnaden inte ens förnimbar mellan höger och vänster, synd att Olly gav upp och gick med i röran, jag trodde han hade förstått. . . . . Och den enda media som är aktiv är höger media som slår hårt och besinningslöst på vänstersidan, medan Aftonbladet mest skriver om Robinson och Idol.