På promenad genom livet...

En ny dag.

Ännu en gång så har man vaknat upp efter en natts sömn. Tröttheten sitter på mina axlar, den nästan skrattar lite.

Känns som ögonlocken har blivit penslade med lim under natten och nu försöker jag desperat att få upp dem.

Ler lite för mig själv då jag går runt här hemma; tänker. Morgnarna ser inte så annorlunda ut från morgon till morgon... de upprepas om o om igen.

Kaffedoften börjar sprida sig i lägenheten. Det är dags igen.. att ta tag i

En ny dag

And I'm Feeling Good...

Jag är pappa och även son till min pappa. Idag så är det fars dag. En dag då vi ska hylla och gratta alla pappor som finns.

Tidningar kommer med tips på vad man kan köpa till sin pappa.

Presenter...

Jag vill inte ha någon av dessa presenter idag.Faktum är att jag får presenter varje dag. Gåvor som inte kan jämföras med något.

Jag får leenden, gråt och skrik.

Jag får se märken efter lek, med kritor på tapeter.

Jag får målningar gjorda av en liten kille som ingen känd konstnär skulle kunna göra bättre.

Jag får tusentals frågor om allt och inget, och många kan jag inte ens svara på...men det gör inget...

Jag får höra orden som lyfter mig framåt;

- Jag älskar dig pappa..

Varje dag när jag ser mig i spegeln så påminns jag om den ultimata gåvan jag fått, nämligen att få vara just pappa.

Jag är så glad över att jag fått den möjligheten, och jag försöker varje dag att vara en så bra pappa som möjligt.

Jag försöker vara som min pappa.

Om en timme ungefär så kommer min son hit och jag kommer åter igen få den ultimata presenten.

Jag kommer få ett leende som strålar av kärlek från min son och antagligen en härlig målning...

Jag är så glad

Jag är så lycklig...att...

Jag är pappa

Att avvara åtta minuter och 33 sekunder av ditt liv så tycker jag du ska titta på det här. Hon ritar upp en historia med sand och det hon gör här är mäktigt, riktigt mäktigt. Jag blev tagen...

"Oro är den ränta man får betala, när man lånar bekymmer från morgondagen"

Vaknade i morse av att du sparkade till mig, inte hårt, utan lite sådär puffande, du drömde. Du hade kommit in till mig i natt utan att jag märkt det. Det börjar bli glesare mellan gångerna, men du vet att du kan komma till pappas säng när du vill…

Låg och tittade på dig ett tag, precis som jag gör varje morgon om jag vaknar tidigare än dig.

Sneglade på klockan, den var halv sex. Smög upp, för jag ville inte väcka dig. Satte på kaffe.

Tittade mig omkring och skrattade till när jag såg kylskåpsdörren. Du har en massa bokstavsmagneter på den och nu hade du skrivit en sak som fick mig att le, stort.

”Lp är kär i Lisa”

Gick in till sängen igen och la mig bredvid dig, du sov fortfarande. Visste att jag snart måste väcka dig och varje morgon när jag väcker dig så är det samma procedur. Jag säger god morgon, du vaknar till, men låtsas att du sover, du ligger helt still, för att sedan öppna ena ögat och titta om jag är kvar.

Blundar igen.

Sen säger jag god morgon, men du svarar inte, du bara blundar och ligger helt still. Då säger jag de magiska orden, ” du får inte skratta!”… och då kan du inte hålla dig, utan börjar skratta rakt ut och slår upp ögonen. Ser på mig och säger;

God morgon pappa…

Att få vakna varje morgon på detta sätt min son, ger mig lycka.

Du ger mig lycka, varje dag…

Du är mitt liv, mitt ljus.

Vi ses om ett par timmar igen, då blir det som du bestämt.

Mys med popcorn och fanta.

Längtar

Tittar ut genom mina fönster.

Utanför står bilar som färgats vita av kyla. En man, påpälsad så att kylan inte ska fånga honom, skrapar bilrutor.

Jag ser hans andetag.

Ut genom en port kommer en kvinna med ett barn, det är en liten tjej, men hon liknar mest en michelingubbe. Kvinnan skrattar lite och den lilla tjejen skrattar tillbaka. De går hand i hand runt hörnet och försvinner mot en ny dag, med nya möten och kyla.

Tevattnet är klart.

Tar en kopp, en svart och häller i vattnet. Grönt te i påse. Egentligen är jag och te inte bästa vänner, men min hals behöver det, så jag tillfredställer den.

Kryper ner under en filt. Tv4 visar nyhetsmorgon och varje halvtimme så ser jag samma nyheter igen.

Feber.

Skulle helst av allt vilja gå ut i kylan och se på mina andetag, känna kylan bita kinder och se på frosten som målat bilar vita. Men är beordrad att ligga still, under en filt.

Dricker lite te

Det är inte gott…

Vill bli frisk nu...

Ligger under en filt, fullt påklädd. J.S. Bach:s ”Air” ljuder ur högtalarna. Halsen är full av sår och hostan försöker överrösta musiken. Näsan rinner.

Det var väl dags för mig nu.

Lämnade LP på skolan i morse, min lilla kille som inte är så liten längre, tycker han själv iaf. Min lilla kille som lär mig något nytt varje dag. För några veckor sedan så hade vi som vanligt ett av våra många samtal och denna gång handlade det om livet. Jag frågade honom vad livet var för något och hans svar var så bra tycker jag…

”Livet är kul, för då lever man”

Så känner jag det kanske inte just nu, att livet är kul, men han har ju rätt. Många gånger så fascineras jag över barns sätt att se på saker och skulle själv vilja kunna vara lite mer som dem, att se det lätta istället för att se det svåra i många saker.

Idag ska jag ta till mig det han sa och se min hosta, min såriga hals och rinnande näsa som en del av livet.

För livet är ju kul…

MrAAA

Morgon...

Det enda jag hör är kaffepannans desperata försök att få ut det sista vattnet till filtret. Doften av nybryggt kaffe sprider sig i hela lägenheten och samtidigt så ser jag hur det tänds lampor i några lägenheter mitt emot.

Stan vaknar...

En ny dag börjar.

En dag som jag just nu verkar veta vad den ska innehålla, men som om en sekund kan ha ändrat riktning.

Man vet aldrig vad som händer i nästa sekund och tur är väl det kanske. Nu ska jag ta emot den här dagen och låta den ge mig precis det den vill. Förhoppningsvis kommer just den här dagen ge mig ett speciellt minne som jag kommer minnas med glädje...

Något jag vet iaf, är att jag ska möta den med ett leende..

9:e oktober 2009 ska bli en bra dag...

MrAAA

Vill du le med mig?

Mot mig?

Vill du vara min vän igen?

Jag saknar dig...mycket...

Inspirationen att skriva ner mina tankar till ord...

Kom tillbaka...

Jag behöver dig...

Vart är du?

Tänk om det vore så lätt, att man hade en nyckel som tog en överallt. Man skulle aldrig behöva tänka på någonting, utan bara vandra genom livet utan att möta en dörr som man inte kan öppna.

En stängd dörr är också en dörr, och visst vill man veta vad som finns där bakom. Vad kan det vara?...

Man ser andra människor öppna den där dörren och gå in där, och när de sedan kommer ut därifrån så ler dem....Vad finns där?...som får dem att le så....

Men....du har ju en nyckel, och du där borta har ju en annan, och tillsammans så har vi ett knippe av nycklar som kan vara till hjälp för någon annan, någon som behöver ta sig någonstans där de mår bra, men inte har rätta nyckeln till.....

Just din nyckel kan vara den som öppnar just den dörren som någon annan behöver få öppnad. Man behöver inte lämna ifrån sig nyckeln ens, utan man kan ta den andra personen i handen, föra dem mot dörren, öppna den....och låta dem gå in.....

Tillsammans så har vi alla världens nycklar samlade i en enda stor gigantisk nyckelknippa...med den nyckelknippan kan vi hjälpa varandra, öppna dörrar, låta någon få se, vad som finns.....där....bakom.....

Hjälpa......varandra...

En nyckel öppnar inte alla dörrar, men många tillsammans gör skillnad. Kanske är det just min eller din nyckel som kan öppna dörren för någon....

Nyckeln.......kan vara vad som helst.......

Vill du bidra med din? 

MrAAA

- E du kär pappa?

- Nä...inte just nu...

- Vad synd då!!

- Ok?

- Mmm...för det e jag....i XXXX...o de e så kul... :)....hoppas du blir kär snart pappa.... för då blir du som jag...

- Ok...hur skulle jag bli då då?

- Gladast i hela världen!!! :))))

Min lilla pojk, om du bara visste hur glad jag är, utan att jag behöver vara kär. Att få vara i din närhet, och få ta del av dina funderingar över livet och allt som sker, glädjer mig mer än allt annat... :)

Det är för vår skull som solen går upp... 

Parkbänk.

Du satt där, ensam.

Med minnen av ett liv som ingen var intresserad av.

Du kom ihåg somrar med sol, och kläder som skrek, ut, frihet.

Kärlek.

Du kom ihåg TT-mellanöl.

Du var vacker, stark, omtyckt, omsvärmad. Det var damer på rad, som bara ville vara där du var. Du var älskad.

Du kom ihåg parker med gröna oaser och midsommardans.

Du kom ihåg Anna.

Du kom ihåg nätter då ni samtalade om allt. För att sedan älska under bar himmel. Frihet.

Vaknade. Log, och älskade igen.

Du kom ihåg vänner och fest, umgänge, som skulle vara för alltid.

Du kom ihåg ögon som inte längre ville se. Du såg ryggar försvinna bort, i horisonten.

Du kom ihåg ensamhetens första besök i ditt liv. Men inte sista.En ensamhet som du delade med flera, samtidigt, tillsammans.

I rökfyllda parker, stinkande lägenheter och under broar med krossade flaskor, var ni tillsammans...ensamma.

Du kom ihåg...

Minnen.

Söndag...

Solen skiner in genom fönster som är öppna.

Från sonens rum hörs den nuvarande favoritmusiken, schlager. Kanske inte min favoritmusik, men kan inte annat än att le då jag hör hans "vrålande" skönsång... "Jag äääälskar dig men jag måste säga nej. Det blir aldrig aldrig aldrig, någon kärlekssång från mig".... med Marcoolio...låter som att han skrivit den själv, så bra kan han den...:)

Gårdagens fiskeutflykt var givande på mer än ett sätt. Visst blev det fisk, men jag har nog även tagit ledartröjan i årets tävling: "Mest röd på en dag-tävlingen"

Jäklar vad solen tog...hehe...men synd o klaga, då det är den och dess värmande strålar jag längtat efter ett tag...

Nu blir det en dag till ute i solen Ska försöka stå ut idag med..hehe

Ha de bra alla

MrAAA...a.k.a "Den kokta Kräftan"

...är jag och LP. Och med bilden så menar jag bilden här ovanför.

Den lilla udde ni ser, är en udde som vi har tillbringat många dagar och kvällar på. Med siktet inställt på två flöten som guppat på vattnet.

Här är också ett ställe där jag får den stora äran att lyssna på många av min sons härliga tankar och funderingar. Många är de timmar då vi suttit där, och talat om allt möjligt...

Han fascinerar mig...

Älskar den där platsen. Den har gett mig så mycket...rofylldhet...

Vi ska dit i helgen igen, och jag längtar redan...

MrAAA

När jag ser min son äta en glass, så kan jag inte annat än att le. Kanske även känna en liten uns av avundsjuka... 

Hela hans kropp ler när papperet som omsluter glassen tas bort, och ögonen tindrar som på julafton. De skriker ut en längtan efter att få sätta tänderna i glassen, och när de sen får göra det...

Så finns inget annat i hela världen.

Hans koncentration är total på den där skapelsen som kallas glass. Den ska njutas av, och inget annat får störa, eller kan nog störa skulle jag tro... :)

Och som han njuter av den. Jag skulle själv vilja tillåta mig själv att njuta av en glass som han gör. Han äter den med hela kroppen...

Det spelar ingen roll om det droppar, eller om halva ansiktet blir fullt av glass....för det är ju så gott.

Om jag säger nåt om att han har glass i halva ansiktet så skrattar han bara rakt ut och säger; att det gör inget för det mesta e i magen ändå... 

Jag vill äta glass som han...

Hm...

Kanske jag gör det i morgon.... :)

Så ser ni en man med ansiktet fullt med glass i morgon, så är det nog bara jag som vill njuta av en glass. Precis på sånt sätt som bara min son kan....

För det verkar ju så gott...

MrAAA

Morgon...

Kaffebryggarn puttrar utifrån köket, och aromen från kaffet sprider sig till rummet där jag sitter.

Ser ut genom fönster.

Grått...

Det enda som hörs utifrån är en fågels morgonkvitter, ett kvitter som låter lite som jag känner mig...trött... :)...

Snart kommer jag kliva rakt ut i det där gråa, lite kalla, ruggiga och gå långt, för att sedan sätta mig och titta ut på vatten. Ett vatten som kommer prydas av flöten som guppar, flöten som är mina...

Det ska bli så skönt...

Den här dagen ska bli en bra dag...

Hoppas fågelns kvitter följer med mig...

MrAAA

Har varit ute en sväng.

Tog en veckas semester från blogg, en semester som var tillfredställande.

Ett möte

Äntligen möttes vi. Ända sedan vi första gången satt med en lur vid våra öron och snackades vid. Så har jag velat att vi skulle träffas. Och nu var du här i min stad...hehe... Jag måste bara säga att det var en fröjd att äntligen ses.

Att det kan vara så avslappnat mellan två människor som aldrig möts, förutom via ord på en skärm, och några telefonsamtal, kändes mycket bra. Lika lätt som dina ord( även om de ibland var sorgliga) var att läsa. Lika lätta var de att ta till sig och lyssna till vid vårt möte...

Nu jäklar kommer jag o LP o hälsar på i sommar S.O.T.D, bara så du vet det... :

Hm... och så var det ju det här med nya bloggen då.... Jag vet inte vad jag ska säga mer än att jag inte riktigt hänger med på allt. Men det blir säkert bra nån gång... :)

Ha det bra alla

MrAAA

Tjugofyra timmar kvar...

Jag känner redan nu hur jag kommer känna mig då jag går i backen upp mot din skola. Jag kommer fundera på vart du är, om du är ute på skolgården, eller om du sitter inne och håller på med nåt arbete... Längtan...

När jag tar tag i handtaget på dörren in till din skola, så vet jag redan hur det kommer dofta där inne, en doft som får mig att minnas min egen skoltid... konstigt egentligen att det luktar nästan likadant på alla skolor... :)

Det första jag kommer se när jag kommer in är din "garderob", och jag kommer le en smula. För dina kläder kommer inte vara upphängda på krokarna, utan ligga i en hög på hyllan...undrar hur många gånger vi talat om att hänga upp kläderna egentligen...hehe..men det gör inget...

Om inte du ser mig först så kommer någon i din klass ropa, högt....

LP!!!..... DIN PAPPA E HÄR NU!!!!

Sen kommer du komma springande mot mig, och jag kommer få se det där leendet som får mig att leva.

När du sedan kastar dig upp i min famn och ger mig en sån där kram som bara du kan ge. Finns det ingen annanstans jag vill vara...

Att få vara där du är, är det största som finns...

Tjugofyra timmar kvar...

Längtar...

Tittar ut

Regnet lugnar mig.

Det finns inte många ljud som kan vara så rogivande som när man sitter under ett plåttak, och hör regnet smattra på det. Tycker jag i alla fall...

Medan jag sitter här och ser ut över en parkering som sakta fylls på med mer vatten, så kan jag känna, doften.

Doften när regnet slutar falla ner, och solen börjar kämpa sig fram genom molnen. Det är en speciell doft. En doft av renhet, en doft som föder liv, en doft som jag kan tänka mig att ha jämt.

Jag tycker om regn, och solen som kommer efter den...

MrAAA