Herregud säger jag bara. Livet snurrar på och jag gör allt i min makt att klamra mig fast. Känner mig lite så där flygande efter. Det är mycket överallt, i skolan på jobbet och med familjen. Flera gånger har jag letat efter en nödbromsknapp, men ingen funnit.
Jag har lagt över mycket på maken nu, jag orkar inte längre med alla åtaganden. Barnkalas, kalas, födelsedagar. Jag är närvarande kroppsligt men lägger ingen större energi på att åstakomma något större. Jag som älskar sånt??
Nåväl, livet snurrar på. I morgon ska jag ha möte med min v-didaktiker. Känner mig knappt förberedd men ett leende på läpparna och lite improvisation så. (nädå, så illa är det inte men ibland känns det så..)