*Truly Madly Deeply*

Hej alla bloggare! Vat tar ni vägen nu nä AF bloggen stängs? Lättaste att föra över till Wordpress vilket jag också gjort för jag vill inte förlora alla inlägg genom åren. Men WP är krånglig tycker jag och jag saknar att se en lista på vad andra bloggare bloggat om. Vet ni någon bloggsajt som liknar AF blogg. Tacksam för svar :)

Beskedet jag fick före jul slungade mig med våldsam kraft rakt in i väggen. Knockad omtumlad förlamad, handlingsförlamad ligger jag nu här oförmögen att ta mig upp... men än har ingen räknat till 10.... 

Jaha då är äldsta dottern med kompis på väg till nattbio i Gislaved cyklande. Filmen Eclispe som har värdspremiär 00.01 och slutar ca kl 02.00. Mamma Marie är inte alls orolig.... hmmmm.... Lika bra att vänja sig vid att tonåringarna spinger ute. Bara det inte blir dumheter. Man vet ju hur man själv var ;) Jag litar på min Alice :) Hoppas de får riktigt kul.

Älskar att hålla på i trädgården. Igår blev jag färdig med ogräset mellan plattorna. Nu ska jag plantera lite fler växter klippa gräset. Nästa projekt blir formklippa buskar och häcken. Sedan renovera gräsmattan Det är bra rehabilitering för den svåra tid föreningen utsatt mig för :)

Har varit ute hela dagen. Pysslat med hundarna och trädgården. Alice har bakat och vi har fikat i trädgården. Hoppat och solat på studsmattan med barnen. Bränt mig ajajaj. Grillat kyckling. Sedan såg vi "Rännstensungar". Sen ska vi se "Det ljuva livet". Inget 6:e Juni helgfirande för mig. Avskyr supande och stökande. Men visst hade det varit kul att se Noice och Nationalteatern som uppträder ikväll. Men det känns bättre att ta det lugnt :)

Har varit hos specialist tandläkaren med Inga idag. Hon måste ha tandställning igen. Stackare inte så länge sen hon slapp den gamla som hon hade i 1,5 år. Men hon är duktig och tålmodig så det ska nog gå bra. Sen får hon en fin belöning när hon klarat det och inte slarvat bort tandställningen. Och framför allt fina tänder :)

Sen gör jag storkok soppa idag och ska frysa in. Det blir så smidigt att bara ta fram och värma sen.

I eftermiddag ska jag och Inga köra till soptippen med ett lass bråte. Har hela kombiutrymmet på bilen fylld. Efteråt ska vi åka så Inga kan shoppa någon till mig på Mors dag.

I kväll blir det grillning i trädgården om vädret tillåter.

Men nu först ska jag roa mig med att koppla in min nya tv-box till digital-tv.

2009 blev ett av de värsta åren i mitt vuxna liv.

Det började redan i början av Januari med att min 12-åriga dotter blev sexuellt utnyttjad. Särskilt jobbigt blev det eftersom det var hennes pappas nya frus son som utförde det. Och att hennes pappa tog parti för killen mot sin dotter, samt uppförde sig mycket oansvarigt.

Sedan var det mycket strul och svek med pojkvännen fram till sommaren. Då bestämde vi att göra uppehåll över sommaren och vara fria. Eller rättare sagt det tog slut, rann ut i sanden. Sommaren var ok för mig. Efter sommaren hittade vi tillbaka till varandra och kärleken som växte sig stark och äkta och växer nu hela tiden. Det känns underbart.

Men i augusti när skolan började, började också ett helvetes massa stök bråk hot trakasserier och misshandel i skolan bland ungdomarna och även på fritiden. Min dotter och hennes vänner blev utsatta. Skolan samhället  (soc) och de stökande undomarnas föräldrar, kunde inte hantera det. Massa polisanmälningar och förundersökningar har pågått hela hösten. Nu har vi äntligen fått tid för rättegång 8/1. Det har inte lugnat ner sig nämnvärt, så det verkar absolut som om dessa stökiga ungdomar inte får eller har förmåga att ta emot hjälp.

I september började ocKså helvetet med bostadsrättsföreningen. En komplicerad härva lögner särbehandlingar och maktmissbruk. Hemfridsbrott kränkningar förtal mm mm. Det har lett till att det nu kommer att bli rättegång om även det. Det här är så komlicerat att jag inte vet om jag orkar skriva ut allt. Har skrivit en del på min face book sida. Hoppas jag får tid och ork att skriva om det, för min egen skull.

Det som varit bra under året, för givetvis ska man ju glädjas åt det positiva allt är inte dåligt. Är: Mina barn har varit friska alltså inga sjukdomar skador, psykiskt har de mått dåligt tyvärr. De har klarat skolan jättebra. Min 15-åring fick 5 VG och resten Gi betyg. Är så stolt.  Jobbet har varit mycket förstående för allt jobbigt som hänt. Har tyvärr inte orkat jobba så mycket detta år för jag har varit så nere för allt som hänt. Jag har stöttande goa vänner som alltid gör vad de kan för hjälpa och pigga upp mig. Och min pojkvän har varit helt otroligt underbar, stöttande tålmodig hjälpsam kunnig i att hjälpa mig med allt. Kärleksfull och förstående.

Så nu ser jag fram emot 2010, det kan inte bli sämre iaf. Men början blir tuff med två rättegångar, men när det har lagt sig, ser jag fram emot ett ljust glatt år. Och förväntan och längtan efter några positiva glädjande saker jag redan vet kommer att hända...

Så GOTT NYTT ÅR ALLA!  :)

Nu måste jag börja skriva igen, blir tokig på allt jag bär inom mig. Det måste få pysa ut annars sprängs jag. Så många tankar inom brottas så jag måste lägga dem någonstans och varför inte här?

Vad ska en utsatt mobbad barn/tonåring göra för att få slut på det?

Ett gäng flickor är skötsamma, skolkar aldrig, presterar bra studieresultat, och har sansat kul tillsammans på raster. De varken dricker röker eller springer ute på kvällarna. De "hänger" i samhället skrattar busar och känner sig till freds i livet. Kommer hem i vettig tid.

Ett annat gäng skolkar röker dricker (tom i skolan) springer ute på kvällar. Stör ordningen i skolan. Förstör provocerar käftar.

Dessa oroliga stökiga gäng fick plötsligt för sig att ge sig på de skötsamma. De började hota skrika svordomar könsord och liknade. Det hela eskalerade till hot om stryk, senare tom mordhot. Föräldrar till de skötsamma barnen sökte hjälp via skolan för den jobbiga skolmiljön. Men inget hände. Jag mfl kämpade mycket hårt med mycket skolkontakt och myndighetskontakt, just för att våra skötsamma barn skulle få en trygg skolmiljö. Men det hann gå så långt som till två misshandel på skolan under skoltid innan det började hända något. På fritiden hoppade de stökiga på de skötsamma.

Vems fel? De stökiga för de är "dumma" eller de skötsamma som inte säger ifrån?

Det snackas även om de "jagsvaga" eller "töntarna". Att de skötsamma skulle ha dåligt självförtroende. Det handlar ju inte alls om det! Det enda de skötsamma vill är att bli lämnade ifred. Man kan och ska helt enkelt inte gå på någon som utryckligen vill bli lämnad ifred.

 Vad skulle hända om de skötsamma sa ifrån? Jo gängbråk med troligtvis betydligt allvarigare konsekvenser. Varför ska de sänka sig till deras nivå?

Varför mobbar vissa barn/ungdomar? Och vad gör föräldrar skola samhälle för att få bort det? Det finns åtgärder som kan funka på mindre barn. Men för tonåringar är det inte lätt. Det har på något sätt gått snett för dem, tragedier i livet, föräldrar som inte klarat velat eller haft tid att fostra dem rätt. Det är inte lätt att få dessa ungdomar på rätt spår igen för de har tappat förtroendet för vuxna. Och att återvinna det är svårt och tar tid. Samhället ska också ha stort ansvar. Det måste finna aktiviteter för yngre tonåringar, så de har något att hitta på iställer för att skapa oreda.

Varför blir vissa barn/ungdomar mobbade? Ja det finns ju de vanliga orsakerna som mobbarna hackar på, såsom status utseende beteende. Men de tonåringar som vill sköta sitt på ett bra sätt varför blir de utsatta? Svår fråga, det vet nog bara mobbarna själva.

Och man har INTE dåligt självförtroende om man inte kaxar tillbaka, utan sunt förnuft att inse att då blir det bara värre.

Kan man säga att offren har lika stor del i mobbningen som förövarna? NEJ! Det finns ingen anledning att mobba. Att de skulle vara jagsvaga eller ha dåligt självförtroende är ingen anledning och stäker definitivt inte deras självkänsla. Är mobbarna kanke avundsjuka ledsna arga för att de är att de inte mår bra inte har ork kraft motivation inspiration att orka med skolan. Kanske är mobbarna frustrerade för att de inte får den hjälp och stöd de behöver för att ta sig ur sitt dåliga beteende. Vuxeninsatsen är därför enormt viktigt både för förövarna och offren, eftersom det är fruktansvärt att leva i och att ha upplevt en otrygg barndom.

Så problemet ligger hos mobbarna, som utför olagliga handlingar. Och jag kan bara vädja till föräldrar som har barn som mobbar: Hjälp barnen ur det dåliga beteendet, hjälp dem att kunna funka i skola och samhället, försök att se till att de inte nyttjar alkohol cigaretter droger. Hjälp dessa barn att anpassa sig tillbaka till skola och samhälle. Snälla lägg ner massor av tid och kärlek på dem. Det är en tragedi för varje individ som inte kommer i samhället. För att inte tala om vad det kostar samhället.

Det är inte de skötsamma tonåringarnas fel att det gått snett för andra! Jag anser att det ligger hos föräldrarna att fostra hjälpa och stötta och eller söka hjälp om man av någon anledning inte klarar det själv. Vuxna måste se till att mobbning försvinner!

Är HEMMAFRU lika med LYXHUSTRU? Eller är det inget arbete alls?

Ni som lever i särbo förrhållande med flera barn på varsitt håll. Hur mycket umgås ni om dagen/veckan? Då menar jag hittar på något med sin partner eller pratar. (Menar inte sängaktiviter) Hihi. Själv känner jag att det är svårt att få tiden att räcka till allt. Och man vill ju inte försumma sin partner.

Det måste finnas kriminella barn/ungdomar annars blir de som utbildat sig inom att behandla ungdomskriminatiltet, arbetslösa!!! Hur låter det påståendet? (Inte mina ord)

Det har förekommit mycket oroligheter på vår skola och i vårt samhälle. Men jag börjar ana en ljusning.

Ett gäng flickor har fått härja fritt och störa ordningen på skolan, sedan började de även ge sig på andra elever. Flickor blev avstängda men fortsatte ändå att komma till skolan och störa och misshandla elever. Varje dag sprang de runt och "busade". Och för varje dag behövde en större kick och bråkade mer och mer. Det var jobbigt och tråkigt för skolpersonal och elever. Men när de sedan började misshandla elever i skolan var kulmen nådd. Föräldrarna till de utsatta barnen gick samman och ifrågasatte skolans roll i dessa sammanhang. Skolan kunde inte hantera problemet polis och socialtjänst blev inkopplat. Nu händer det saker. Nu får de stökiga barnen hjälp.

Jag är så glad och tacksam att det börjar ordna upp sig. Att dessa oroliga stökiga barn får all den hjälp stöd och trygghet de kan få för att bryta det dåliga beteendet. Och att skolan blir en trygg harmonisk plats. Jag tror att bråket är ett rop på hjälp. Nu får ungdomarna rätt hjälp att anpssa sig och bli sedda och komma till tals. Jag tror inte innerst inne att de vill bråka. Jag tror de vill  anpassa sig till skola och samhälle, men någonstans på vägen har det gått snett. Men för den saken skull ska inte oskyldiga barn och ungdomar behöva lida.

Jag vädjar till alla föräldrar ta hand om vägled och lyssna på era barn. Går det snett och man inte kan nå sina barn, sök hjälp i tid och låt inte tiden bara gå. Barnen är det viktigaste vi har.