Mobbning Ny adress http://antimobbning.wordpress.com/

Aftonbladets bloggtjänst läggs ner och bloggar nu därför på http://antimobbning.wordpress.com/

Alla inlägg kommer finnas på den andra bloggadressen. Redigera om era bokmärken/favoriiter till den nya adressen!

Ni som skriver kommentarer här, gör inte det, skriv på nya adressen. Är ju inte aktiv här!

Ny bloggadress: http://antimobbning.wordpress.com/

Gång på gång visar regeringen att de endast tänker kortsiktigt. Nu har de tyvärr beslutat att det ska vara möjligt att införa betyg i skolk/närvaro för eleverna från 2012. Men herregud, har folk inte förstått orsakerna till vad skolk kan vara? En mobbad elev som inte orkar gå till skolan ska alltså få ett straff för att den inte pallat med mobbningen, alltså ytterligare en kränkning i sig att få sämre betyg pga det. En mobbad elev har redan tillräckligt svårt med att få bra betyg i vanliga ämnen. Är detta ett skämt eller? Tror man seriöst att betyget IG i närvaro skulle göra att eleverna kommer till skolan.. Ta reda på orsakerna till skolket istället, det kan vara att man har en dålig familj där föräldrarna super sig fulla varje dag och man måste ta hand om hemmet osv. Läs AB:s artikel här.

Varför måste politiker bara tänka enormt kortsiktiga lösningar? Har de ingen som helst empati för utsatta elever?

Nej, Björklund visade inte någon som helst empati när jag satt i direktsändning och berättade att jag tom hade försökt ta mitt liv pga långvarig mobbning.

Ny bloggadress: http://antimobbning.wordpress.com/

Jag har tidigare berättat att mobbning sker i högre utsträckning på mindre orter/samhällen, där alla känner alla och ryktena lättare sprids. Här i klippet är ett bra exempel på det, där flera elever mobbats på samma skola och vad gör skolan? Jo, slår ifrån sig kritiken om att det skulle gälla mobbning, för enligt rektorn var det att dessa fall sker vid enskilda händelser, med flera olika elever som varit inblandade. Kanske ett riktigt bra bevis på att inte ens en rekor vet vad mobbning innebär.. Skolan har fått många anmälningar ifrån BEO, var av en elev redan fått skadestånd.

Förra veckan skickade jag iväg namninsamligen om obligatorisk kurs på lärarprogrammet till utbildningsuttskottet. 72 personer hade skrivit under, vilket inte var speciellt mycket, men det borde ge något i alla fall. Jag har gjort mitt i min makt gällande detta nu.

Ny bloggadress: http://antimobbning.wordpress.com/

Jag får en del mail ifrån föräldrar som nästan har gett upp hoppet om en skolan som inte är villig att samarbeta med offrets familj, är det extremt viktigt att föräldrarna aldrig ger upp striden om sitt barns rätt att ha det bra. Ibland kan tron och hoppet försvinna hos familjen när ingenting händer och det går i samma spår. Men det gäller att aldrig sluta tro på en framtid, slutar vi tro finns inte ens möjligheten till förbättring. I filmen "Änglavakt" handlar det just om tron och dessutom att allmänheten utifrån hjälper till, när en familj har problem. Man ska alltid komma ihåg att rätten/lagen är alltid på offerfamiljens sida. Det sorliga är att rektorn har så stor makt över allt, så det gäller att få den att inse felet som skolan gör. Får man inte igenom sin strid kan man ju anmäla det till BEO.

Lyckas man även gå ihop sig fler i ett gäng mot skolan och rektorn, blir det lättare att få det genomfört. Precis så är det med mobbaren, går fler emot mobbaren, ju lättare stoppar vi mobbningen. Det är extremt tungt för hela familjen i en mobbnings situation, föräldrarna känner oftast att de inte räcker till. Men det handlar om att övertyga och få skolan till att ändra tänk, få dom att ta all kränkningar på allvar. Man ska kolla deras likabehandlingsplan, är det brister i den så se till att gemensamt ändra den.

Men åter igen, ditt barns rättighet till en trygg och bra skola ska genomföras. Jag kände enorm meningslöshet när jag var utsatt, jag trodde aldrig på att jag kunde bli fri ifrån mobbningen, därför är det exta viktigt att iallafall föräldrarna har tron kvar. Men i nästan alla fall finns det faktiskt ett ljus till slut. Om inte på grundskolan, så finns det i alla fall det när man börjar gymnasiet, som är en nystart på allt. 

Det är lätt att fokusera på barnens felaktiga beteende. Men grunden är att vi vuxna har gjort fel från början. Är det någon förälder som läst min blogg och fått ordentligt med hjälp med sitt utsatta barn, tackvare denna blogg? Skriv gärna och berätta och dela med er av att det finns hopp!

Ny bloggadress: http://antimobbning.wordpress.com/

Efter föreläsningen i torsdags som gick bra som de flesta andra, så skulle jag sitta i en fototävlings jury. Eleverna skulle jobba i grupper och göra 3 bildserier med hjälp av en mobilkamera. De fick välja ett av ämnena "Att inte bli sedd", "Att känna förtroende" eller "Att känna utanförskap". Det var intressant hur olika elever hade jobbat både fotomässigt och rent ämnes mässigt. Utanförskap var ju såklart populärast, men vinnaren blev faktiskt ämnet förtroende där gruppen hade både fotat snyggt och gjort en bra bildserie där man följer det steg för steg. I fotot var det en elev som klättrade i träd och som sen tappade greppet om en gren, där eleven föll ner men en annan elev var under och räddade den i famnen.  Det visar hur viktigt bra vänskap är och blev för mig en självklar vinnare.

Jag är väldigt glad för att denna skola valde att jobba mer om ämnet efter min föreläsning, som skulle ligga grunden till tävlingen senare. Detta tycker jag var ett perfekt arbete med ämnet, då det blir både roligt, intressant och man får en tankeställare hur verkligheten kan vara. Tyvärr märker jag tydligt att nästan alla skolor väljer att ha vanliga lektioner direkt efter min föreläsning och att mitt besök bara blir ett kort kort avbrott i lektionerna. Tanken är ju att det ska skapa ringar på vattnet och få folk att tänka mer på ämnet. I fredags träffade jag även BEO, som skulle ha en liten debatt med SKL.

Med glädje kan jag säga att detta är mitt 600 inlägg!

Min insperatör Mia T har nu hittat hit till AB bloggen, här

Ny bloggadress: http://antimobbning.wordpress.com/

Klicka här om det inte funkar.

Ny bloggadress: http://antimobbning.wordpress.com/

Dag 2 av 3 föreläsningar är avklarade. Idag en friskola i Örebro. En intressant gymnasieskola med 150 elever. Det tråkiga med det hela var att lokalen jag var i höll på att byggas om, så det kändes lite barack liknade med det hela. I lokalen fanns närmare 70-80 personer + Tv4 Örebro. Japp, dom var där och filmade och gjorde en kort intervju. Vet inte när det sänds, kanske sena sändningen ikväll 22:30.

Idag var de flesta frågorna ifrån lärarna, vilket var både intressant och bra. Det visar ändå att de vill lära sig nya saker om ämnet. Bland annat kom frågan upp om man ska införa lag om civilkurage och det tycker jag är lite fel väl att gå. Man bör nog mera ha känslor inblandade än en lag som säger att man måste visa det. Det är just det felet skolor gör gällande likabehandlingsplanen, de ser den bara som ett papper bara för att man måste ha pappret, men man ska ju se det som ett levande och utvecklande arbete. Civilkurage handlar ju om att hjälpa andra och vara en bra förebild och tänka på vad man själv skulle vilja ha för hjälp i samma situation.

Efter föreläsningen skulle eleverna jobba i grupper med diskussionsfrågor som skulle ligga till grunden till likabehandlingsplanen och fortsatt arbete med ämnet. Skolan jobbar mycket med att eleverna som har en diagnos ska bli lika rättvist behandlade som alla andra. Bra grund tycker jag!

Imorn avslutar jag vårterminen med min 38:e skola!

Ny bloggadress: http://antimobbning.wordpress.com/

Jag har precis avslutat en föreläsning på en speciell och charmig skola, nämligen en waldorfskola. Det var årskurs 6 som var publik och dom var väldigt frågvisa, faktiskt så mycket så jag fick ta bort lite av fakta delen, men det ser jag bara som positivt. Det var intressant att höra några elevers egna erfarenhet, bland annat var det en som berättade att den förnekade för sig själv att den var utsatt. Det är nämligen ett sätt för sig själv att överleva, att inte själv göra sig ett offer. Problemet med det är att det inte går att hjälpa personen, för den måste själv inse att den har problem och behöver hjälp.

Skolmiljön var lantlig och det var stora ytor att hänga på under rasterna, klassrummen var mysigt inredda, så man fick inte den där direkta typiska klassrums känslan, vilket är bra. Hade dom problem då? Enligt läraren förekom det väldigt ofta att eleverna skrattade åt dom andra, tex vid redovisningar. Det tycker jag var bra av läraren att uppmärksamma, de flesta bryr sig inte och försöker ignorera att de hörde skratten. Varje årskurs hade eget klassrum.

Nästa tisdag 3 maj, arrangeras en stor manifestation på Sergels Torg kl 15:00.  Adam Tensta kommer att sjunga. Jag kommer, gör du?!

Ny bloggadress: http://antimobbning.wordpress.com/

Vi ägnar denna dag till att minnas och tänka på Måns Jenninger 13 år, som idag för 6 år sedan tog sitt liv pga långvarig mobbning i en skola i Lerum.

Ny adress: http://antimobbning.wordpress.com/

Sprid gärna vidare!

Ny bloggadress: http://antimobbning.wordpress.com/

Idag hålls rättegången mot Göteborgs Kommun om en 16 årig tjej som mobbats under längre period, men kommunen vägrar att ge sig. I rättegången finns bland annat BEO och eleven har kränkts och hotats flera gånger och inte ens skolan kan garantera elevens säkerhet att vara på den skolan. Så fort eleven är nära skolan, sprids rykten och kränkande ord haglar över eleven, fortfarande när eleven slutat. Ytterst sällan går fallen till rättegång. Nu får vi se hur det går, jag tror inte det är några problem då Lars har många rättegångar i erfarenhet. Den hålls inom öppna dörrar. Läs lite här om fallet! Eller lyssna på ett längre reportage ifrån Ekot här

AB har gjort en ny hemsida angående skolans ämne, skolgranskningen.

Om 1 vecka är det 6 år sedan Måns 13 år tog sitt liv pga 6 år av mobbning. Det hålls en minnesstund för Måns i Lerrums kommun nästa måndag.

Igår kom det ett nytt lagförslag om Lex Sarah inom skolan, dvs som Lex Maria inom vården, man tvingas rapportera fallen högre upp än till rektorn. Det kan vara till kommunen, skolverket eller skolinspektionen. Man kan ju undra varför det aldrig tidigare funnits något sådant inom skolan. Det handlar om missförhållanden som skolan gjort att en elev inte fått tillräckligt med särskilt stöd eller en person som är utsatt för mobbning inte får hjälpen. Ni kan läsa mer om förslaget här.

I förmiddags sändes ett mycket bra radio reportage från Barnaministeriet dokumentär om ångest, självskadebeteende och mobbning. Det var om 16 åriga Anjelica som skadade sig själv och fick hjälp som inte hjälpte. Värd att lyssnas på, gör det här.

Jag får själv mycket frågor om självskador till mig, folk som vill ha hjälp. Igår fick jag även en till bokning, den är i Uppsala, så nu blir det en turne för mig i 3 olika städer 3 dagar i rad, Gävle och Örebro med. Fint terminsavslut! Lediga datum finns nu endast 2-6 maj (startar igen i aug)

Jag har länge undrat om man verkligen kan ge skåps ansvar till elever i högstadiet? Ni känner säkert till det klassiska skåps klottret, eller uppbrutna skåp, eller att nycklar skäls eller tappas bort. Men ni har antagligen aldrig tänkt på att det är en väg man kan gå för att upptäcka mobbning, dvs ett tecken som visar att en eller flera ogillar en viss person. Jag tycker det är viktigt som lärare att notera för eleverna att det är inte ett okej beteende att förstöra andras skåp på ett eller annat sätt. Enligt lagen går det ju som skadegörelse.

Det vore bra att ta in eleverna på ett samtal för att de ska förstå vad de gör. Har man svårt att ta reda på vem det är, så bör man ju fråga skåps grannen om den sett någon förstöra skåpet. Som elev bär man ju ett ansvar att sköta sitt eget skåp, men är det tydligt med att även sköta så man inte förstör andras? Ni tänker säkert nu, varför tar jag upp detta, men tänk er själva att få se dessa kränkande ord på ett skåp, som är sin egen ägodel i skolan. Det är en del av den mobbning som sker, som är ett redskap som mobbarna använder sig av.

Jag har under mina föreläsningar hört olika historier om skåp, bland annat har en elev blivit inlåst i ett skåp där vaktmästaren fick bryta upp skåpet, som var en av de värsta historierna jag hörde.

Det är inte långt kvar tills påsklovet, efter det är det bara 2 veckor kvar av min termin av föreläsningar. Det betyder att ni skolor eller personer som vill boka mig denna termin måste vara snabba. Jag har fått 2 skolors förfrågningar och båda skulle återkomma och jag har 2 andra skolor spikade. Jag har alltså gjort 35 skolor nu och vill ha fler. Att stå där inför alla elever, det är lycka för mig, en kick och något jag bara vill göra mer och mer.

Jag tänkte det kanske skulle vara roligt för er och veta hur jag fick all denna kunskap. I högstadiet såg jag ett reportage av Uppdrag Granskning, dvs när jag fortfarande blev utsatt och jag vet att jag grät en hel del. Jag spelade in det och efter den dagen började jag samla material från både radio, tv och tidningar. Därefter köpte jag en bok (mobbad, det har vi inte märkt/ eva larsson) och lärde mig mer om psykologiska beteendet för både den utsatte och mobbaren. Mycket av det jag gör och tänker använder jag mitt sunda förnuft till, men såklart även genom att jag möter elever/föräldrar/lärare hela tiden samt tar in mer information ifrån forskare och experter. Sen hämtade jag ju lite ifrån psykologilektionerna också. Det är nämligen någon som ansett att jag endast går på egna erfarenheter och så är det verkligen inte! Det skulle inte hålla i längden såklart. 

Är det något ni vill läsa/lära er mer om, som jag kan ta upp? Jag skriver ju för eran skull. Annars kan ni ju enkelt kolla äldre inlägg, där jag tagit upp allt som rör ämnet.

Foto: Beatrice Lundborg

Tänk om vi alla bara skulle tänka på oss själva? Hur skulle världen se ut då? Att stoppa  det enskilda fallet och att inte tänka steget längre, är inte speciellt smart för att minska våld och mobbning i samhället. Under tiden vi lägger energi på att stoppa fallet, kommer ny mobbning uppstå med nya elever och då ligger vi på plus minus noll, vi måste alltså jobba parareellt med ett förebyggande syfte. Jag måste lägga till en sak som få verkligen har förstått, dom i klippet som ingenting gör, dom har accepterat att händelsen händer. Det är ett sätt som den utsatte kan få hjälp med, utan att våld behövs tas in, sen vuxnas ansvar självklart, hade det även funnits lärare ute på skolgården hade dom gått i mellan och särat på eleverna.

Här är det enormt mycket saker vi måste jobba på. Men att ingen orkar tänka så är skrämmande, istället fortsätter alla tänka, jag slår tillbaka och sedan är allt löst. Är det verkligen löst? Elever som ser på, dom får ju åsikten om att våld är helt okej på våran skola. Det är inte konstigt att dagens skolor kallas för flumskolor, där får ju eleverna göra precis som dom vill och lösa problemen på helt egen hand.

Händelsen hade undvikits genom:

• Vuxna på rasten
• En bra och förebyggande likabehandlingsplan
• Jobba med normer attityder, värderingar i skolan för eleverna
• De som ser på kunde ha ingripit och särat på de inblandade
• Den utsatte kunde ha gått därifrån och försök springa till vuxen direkt.
• Mer föräldrar som tar ansvaret för sina barn och inte låter dom få göra som dom vill

Det är många som säger att det fanns ingen annan lösning på problemet. Uttrycket "bättre fly, än illa fäkta" är bra i det sammanhanget. Det är dom som inte förstått mitt förebyggande tankesätt, det är dom som är fara i samhället. Men visst, vi låter alla få göra som dom vill i samhället och att ingen ska kunna få sätta ner foten (genom att säga att hämnd är fel).. det blir säkert bra, eller inte!

Ska vi tolka alla lagar på vårat eget sätt också kanske? Nej, riktlinjer och vägledning behövs!

Det är en del som också säger att jag ger för mycket skuld åt den utsatte. Nej, båda har lika stort ansvar i att inte fortsätta slagsmålet och självklart har vuxna det största ansvaret. Förstår ni inte att vi alla i samhället bär ansvaret för att våld och mobbning i samhället finns?! Att gå mot strömmen och våga säga och förklara vart problemen ligger, borde ses som en förebild. Mobbning är heller ingen konflikt, det är ett maktmissbruk.

Jag tar ansvaret, men frågan är om du gör det?

Du kan läsa artikeln här.

Intressant diskussion som pågår på artikel kommentarerna. Nästan ingen håller med mig, vilket jag inte är förvånad över. Folk inser inte att slå tillbaka och göra lika dumt tillbaka inte lönar sig i längden i samhället.  En mobbare som får tillbaka kan börja mobba andra, eller så får offret en så stor kick av det där slaget tillbaka att den börjar mobba själv. Det är vuxnas ansvar att ta tag i detta och det är smartare i längden att som utsatt gå därifrån och kontakta vuxen istället, men om det är risk för sitt eget liv är det såklart aktuellt för självförsvar. Tyvärr måste jag säga att jag tappade en del motivation till att motverka mobbning efter detta. Inte så konstigt vi lever i en ond cirkel i detta problem. Vuxna människor har ju till och med den åsikten om att hämnas är okej. Är det den värld vi verkligen vill leva i? Hur uppstår krig? Grejen var med artikeln att skapa en tankeställare, men inte blev det det. Istället triggar man varandra om åsikten om att hämnd är rätt.

Det finns ju en anledning till varför våldsfilmer har 15 års gräns, man triggas av att se våld, genom att man vill göra lika dant.

I onsdags var jag på en skola och föreläste. Det var intressant och det var väldigt många elever som lyssnade samtidigt. Skolan var lite lik mitt eget högstadium där det var elever ifrån många olika kulturer och områden. Enligt mig var det ganska dålig skolgård, annars hann jag inte uppfatta så mycket om skolmiljön, då jag ej gick in i korridorer. Men det var en ganska typiskt standard skola med lite drygt 300 elever. Jag blev djupt berörd då det var ovanligt många som stannade kvar för att vilja prata med mig. Det var både fall där mobbningen upphört för eleverna men det fanns också elever som berättade att de var utsatta just nu, en berättade även att lärarna kränker den. Det är hemskt sådana fall, eftersom lärarna lätt gaggar ihop sig och försvarar sin egen kollega och man får ännu mindre stöd/hjälp ifrån vuxnas del.

Efter föreläsningen skulle DN fota mig, för snart under nästa vecka kommer det en artikel om mig och min åsikt om den mobbade killen, som ger tillbaka och hämnas. Det är dags att tänka om Sverige! Jag återkommer när jag vet vilken dag den kommer ut! I söndags träffade jag dessutom programledaren från nyhetsmorgon som intervjuade mig i höstas. Han kom ihåg mig, det var kul.

Läs detta läsvärda inlägg, om hur kommuner försöker motarbeta BEO:s arbete. Skrämmande hur illa man kan tänka, bara för att rädda sitt eget rykte.

• Bagatelliserar och förnekar problemet
• Flyttar på mobbaren eller offret
• Ger mer stöd till offret än till mobbaren
• Tror att endast ETT samtal med mobbaren räcker
• Tar över ansvaret på andra, än att tar tag i det själv
• Att många utsatta har hämnd känslor och därför börjar mobba
• Att alla ser på under mobbning, men varken ingriper, säger ifrån eller säger till vuxen

Ser vi inte till att dessa punkter förbättras, då får vi också se att mobbningen fortsätter och dessutom ökar.

Idag hade jag föreläsning på min 34:e skola. Det var på en friskola. Jag märker tydligt hur stor skillnad det är på friskolor ifrån kommunala, dom är betydligt bättre med både skolmiljön och med olika arbetssätt. Det blev inte så mycket frågor på slutet idag, men det gör inte så mycket. Det intressanta var att det var inför elever som går psykologikurs.

Att gå i terapi efter långvarig mobbning är enormt viktigt. Jag möter många unga som inte alls har något förtroende för kuratorer och psykologer, vilket är tragiskt. Visst finns det superdåliga psykologer som inte alls förstår sakerna hos personen som har problem. Men det finns även riktigt bra utbildade psykologer som verkligen jobbar på ett bra och korrekt sätt. Jag hade en konstig psykolog i 5an, men jag gav inte upp för det, jag hittade en ny. En del av det hela handlar både om att man är mottaglig för hjälp och att man har insett att man inte klarar av att lösa problemen själv. Jag skulle till exempel inte levt idag om jag inte hade fått min socionom kontakt på bup. Det finns fler exempel också där man fått bra hjälp så man kan gå vidare och känna mer livsglädje. Varje psykolog är unik, för alla jobbar på olika sätt, därför krävs det att man testar olika innan man kan avgöra att man inte gillar psykologer.

Man kan nämligen inte fortsätta livet och trycka undan sitt trauma eller problem. Förr eller senare kommer problemen i fatt livet, när man hela tiden förtränger saker finns det i det undermedvetna. Det blir svårare att leva i framtiden om man verkligen inte bearbetat problemet i form av terapi. Jag fick nyligen en kommentar här att jag fokuserar för mycket på offret och pratar sällan om mobbaren. Vilket enligt min åsikt inte alls är sant. Men för att knyta ann till det så behöver även mobbaren terapi för att bli av med sitt beteende. Tyvärr satsas det för lite på både skolhälsovården och på psykiatrin i samhället. Men att redan innan man verkligen testat en psykolog, så tycker jag inte man ska ha åsikten om att psykologer är några negativa personer som man inte tror på. Nu är det dessutom mer privata psykologer än någonsin ute i samhället.

Denna kommentar fick jag nyligen här på bloggen:

jag känner så väl igen det du berättar - lustigt nog är det en av de
läkande effekterna att berätta, berätta och åter berätta - tills känslorna som hör till
ens personliga berättelse liksom tonas ner och blir mindre smärtsamma. Därför kan jag inte hålla med personer som säger
att man inte ska "älta" - nej, men när något gör ont och sitter och gnager
så kommer det att ta så mycket längre tid för det att läkas
ju längre man lägger locket på. Sår kan läkas, ärren fortsätter att klia men med sol och lite kräm för själen
så märks de efter tag ett knappast alls... mer än kanske i en väldigt stark känsla
för rättvisa.

Vad har du för erfarenhet av terapi, kuratorer och psykologer?

Ni som inte skrivit på namninsamlingen till obligatorisk kurs för lärarprogramet, kan göra det här!

Äntligen finns det fler bra exempel på nackdelarna med detta ideal och utseendefixering som finns i samhället. AB har gjort en artikel om en kvinna som är alldeles för smal och som vill gå upp, men som inte kan (precis som jag). Jag har fått många frågor om detta med att gå ner i vikt och blir lika sorgsen varje gång, då dessa tjejer inte förstår att bara för att man går ner i vikt betyder inte det automatiskt att man blir lyckligare. 

Jag känner igen mig i allt det denna kvinna berättar om i denna artikel.

För att vi ska vara lyckliga krävs att vi uppskattar oss själva med denna självkänsla och självbild som man måste jobba på. Även om man opererar sig och gör om sin kropp, kommer man ha samma åsikt om sig själv, även efter operationen, man har samma självkänsla innan som efter. 

I skolverkets rapport deltog ju 10 000 elever, av dessa var 8 % utsatta för mobbning och 42% av dessa 8 % var utsatta för att de var för tjocka eller för smala! Det säger en hel del om vad vi har för bild av hur man ska se ut. Jag blir riktigt sorgsen över hur verkligheten ser ut.