Sanningen

Hej, jag är gravid igen. Grattis till mig

Jag har alltid känt mig trygg i Malmö, jag känner många där så jag oroar mig inte alltför mycket på kvällarna, oftast går jag ändå inte själv och oftast finns det alltid någon bekant i närheten. Men jag tror faktiskt att tjejer inte behöver oroa sig lika mycket, visst kan vi råka ut för våldtäkter om vi har otur, men de som utsätts för mest oprovocerat våld på nätterna av främlingar är faktiskt killar. Jag har alltid levt i tron att så länge man visar folk respekt och är schyst så hamnar man oftast inte i bråk eller blir slagen av främlingar, är det folk som uppenbart försöker starta något så är det säkrast att vända andra kinden till och gå därifrån istället för att kaxa tillbaks och så länge man gör så så är man rätt trygg för vem ger sig på någon om denne inte blir provocerad?

Nu har min världsbild iallafall vänts helt uppochner.

I fredags runt ett på natten var jag påväg ut med killen jag träffar och hans kompis, vi hade förfestat hos en kompis och skulle nu ut och dansa, eller jag skulle iallafall dansa. Jag går lite i förväg och när jag gått över vid ett trafikljus börjar några killar prata med mig, inget otrevligt alls, de bara raggade lite. Sen kom killen jag träffar och hans kompis ifatt och det kommer en kille med sin tjej från andra hållet som då killen jag träffar hälsade på. Vi kan förresten kalla killen jag träffar L så slipper det bli så långt. Tydligen kände de inte varann men de snackade lite. Killen frågade var L kommer ifrån och sånt. Sen frågade han om L var kaxig, men jag tog det mest som att han skämtade efter som L inte varit kaxig. Och L sa såklart lugnt nej. Sen hade den här killens flickvän gått iväg för de var väl ovänner och killen kastade sin ölburk eller vad det var efter tjejen. Då sa L till honom på ett väldigt lugnt sätt, han betedde sig alltså inte alls aggressivt eller argt, att killen inte borde behandla sin tjej så. Då börjar killen fråga om L vill ha bråk och sånt och L frågade varför han skulle vilj adet. Så höll killen p åsånt så vi skakade väl mest på våra huvuden och skulle gå därifrån.

Och vad händer då? Killen sparkar L i ryggen och när L vänder sig om så hoppar han på honomoch börjar slå honom och efter några sekunder är en av de killarna som pratade med mig (han kände alltså den killen) också på L och slår honom. Två av de andra som var där springer fram till Ls kompis och slår honom och Ls kompis springer iväg så det bara är jag och L kvar. Efter ett tag ligger L på marken och alla killarna hålle rpå och slår på honom och jag försöker dra bort en och knuffa bort en annan men då håller den killen upp nävarna mot mig så jag backar undan. På sätt och vis har jag dåligt samvete för att jag inte försökte hjälpa mer men jag hade väl varit däckad efter ett slag och det hade ju inte hjälpt någon om båda vi låg där på marken helt skadade. Så L ligger alltså på marken och blir slagen och sparkad på kroppen och huvudet. Sen helt plötsligt säger någon av dem att någon säkert kommer ringa polisen snart s å de börjar springa iväg, men två av dem springer tillbaks och sparkar L i huvudet igen innan de springer iväg helt.

Jag trodde först han var död eller medvetslös. Han bara låg där. Han låg inte ens i försvarsställning, han låg med armarna och benen rakt ut och rörde inte på sig, helt blodig var han och det var helt blodigt på marken runt honom och hans kläder och min väska. Så jag sprang fram och satta mig på huk bredvid honom och försökte väcka honom, då öppnade han ögonen så tack och lov så var han vid liv. Han tog sig upp och vi ringde polisen och fick åka till sjukhuset och vara där hela natten för diverse undersökningar. Han hade tur, han hade sluppit undan både hjärnskakning och brutna ben. Däremmot så fick de sy honom på insidan av läppen. Nu ligger han och vilar och han har fortfarande ont överallt, han har stora blodiga sår i ansiktet och på kroppen och ett svullet öga, svullen läpp och svullen kind.

Jag blir så jävla arg! Och chockad för den delen. Det är så fegt, fem killar som ger sig på en kille. Vem sparkar p ånågon som ligger? Vem misshandlar någon utan anledning alls? Det verkade inte som om det var för L sa till om att killen kastade burken efter sn tjej utan det verkade liksom mest som om de bara ville slå ner någon och L råkade vara där. Kan man inte gå ut alls på kvällarna längre om man inte har med ett ekipage på fem pers som kan hjälpa en om någon försöker attackera en? Och vad är det här för människor? vad skulle deras mammor säga om de visste vad de höll på med? Jag vet inte vad jag ska säga jag är fortfarande chockad. Jag har aldrig sett någon jag bryr mig om bli misshandlad så förr, jag har faktiskt aldrig sett någon alls bli misshandlad så med mina egna ögon. Att bara stå där helt hjälplös och se på. Fast självklart var det ju värre för honom än mig så jag ska inte få det att handla om mig nu. Jag hoppas vi lyckas ta reda på vilka det var som gjorde det här.

Läste i Metro för några dagar sen om köttätandet och tillsatser i mat. YouGov hade gjort någon slags undersökning som handlade om svenskars inställning till mat och hälsa. Tycker väl inget var speciellt förvånande med svaren förutom dett av dem; bara drygt fyra av tio håller med om att tillsatser är nödvändiga i vissa typer av livsmedel. Helskumt. Jag trodde att även de mer miljökämpande förstod att i vissa matvaror så är det faktiskt ganska nödvändigt med konserveringsmedel. Om man inte ska äta tillsatser alls får man nog undvika en hel del livsmedel som hinner bli dåliga innan de ens är i affären, såvida du inte bor på en gård och odlar allt själv såklart. Och bara sex av tio förstår varför tillsatser används, det är också lite konstigt, för även om man inte är för det så borde man ju ha koll på vad det är till för. Fast om man tänker på att bara sex av tio vet vad de används till så är det kanske inte så lite att fyra av tio förstår att det är nödvändigt ibland, det är ändå två tredjedelar av de som vet.

...Is me!

Nej nu driver jag =) Men min syster har mailat bilderna hon tog i helgen. Hon pluggar nämligen design och kommunikation eller nåt sånt där så de hade som uppgift att designa och marknadsföra en produkt så då fick jag äran att stå modell med deras lilla parfymprototyp. Tyvärr hade min syster inte hunnit fixa gångjärnet som ska hålla ihop locket och underdelen på parfymflaskan så därför så fick jag hålla i den istället för att bara hålla i kedjan som vi tänkt från början. Det var faktiskt inte helt lätt att balansera det snyggt! Sen är jag ju också sån blekfis så ingen av alla foundationnyanser var ljus nog för mig, och jag är ändå inte ens blek med mening! Men vad gör det jag trivs ändå.

Ja men sånt är ju iallafall alltid kul att bli iordninggjord och fotad. Men om jag ska vara helt ärligt så trodde jag att bilderna var bättre, det såg ut så när jag såg dem i kameran. Men jag är ändå nöjd! Men när man vet att hela Malmöhögskola ska se ens bild hänga där i korridoren eller vad det är så vill man ju visa sitt bästa jag.

Jag undrar om jag ens får lägga upp bilderna hon ska använda. Vågar nog inte lägga upp kampanjbilden, får ta nån av de andra.

Läste i Metro att SD nu är Sveriges fjärde största parti och är mindre än två procentenheter ifrån att vara det tredje största. Man var inte helt säker på varför det skett en sådan ökning just nu eftersom de inte varit så mycket i media och ställt till det på senaste tiden osv.

Jag har en egen teori på det där. Det har att göra med alla oroligheter som pågår i världen just nu, jag tror att många svenskar oroar sig för en massinvandring av flyktingar från alla länder där det pågår uppror och andra oroligheter just nu, alltså arabvärklden, elfelbenskusten mm. Därför hade de, om det var val idag, röstat på SD i hopp om att de ska kunna kontrollera så att vi inte tar in "för många".

Tror faktisklt inte så många vill ha SD som parti rent långsiktigt, utan många som röstat på dem hoppas nog mer på att de ska komma in och fixa invandrings- och integrationspolitiken för att sedan lämna över makten till ett av de "vanliga" partierna igen. Känns lite som om folk är ute efter en snabb-fix helt enkelt.

Varför heter det så? Både lös- och portionssnus är väl rätt fuktigt?

Vi får så mycket komplimanger på dagis, det känns helt underbart! Jag vet att de nog säger till de flesta mammor att deras barn är jättehärliga, men jag får hela tiden höra om hur livlig hon är på sångstunderna och om hur hon älskar att vara ute och hur glad hon är hela tiden, då känner jag mig jättestolt! Men som sagt, sånt säger de nog till de flesta.

Förra veckan däremot så fick jag en riktig, personlig komplimang. När jag hämtade barnet på dagis så ropade de på mig och sa att de sett dagen innan att jag låter henne gå själv en bit när vi ska hem och de tyckte det var himla bra att jag låter min dotter få den träningen för de flesta föräldrarna sätter bara ner barnet i vagnen direkt och skyndar hem. Gud vad jag blev stolt! Jag växte säkert två meter. Här har jag liksom gått runt och oroat mig för att jag kanske inte är lagom pedagogisk och en massa såna grejer, och sen visar det sig att jag gjort något väldigt rätt helt omedvetet!

Sen har jag ju hållt på och fixat barnets hår hela veckan, hon kan ju bara aldrig sitta still så därför har jag passat på att fläta lite varje dag när hon druckit sin välling. Så nu hade jag iallafall äntligen flätat ner hela håret i inbakade flätor efter en vecka. Det är nämligen såhär att en av hennes förskolelärare är afrikan, och jag vet att det kanske är löjligt men det får mig att känna mig mer pressad att min dotter ska ha fint hår för jag vill inte vara den vita mamman som inte kan hantera afrot liksom. Men så kom jagidag och när jag tog av mössan så fick jag massor av komplimanger av den här läraren, hon sa tillochmed att jag var mer afrikan än henne! Det gjorde mig jättestolt för jag hade oroat mig för att hon skulle tänka att flätorna var dåliga för rent generellt så är min erfarenhet av afrikanska kvinnor i hennes ålder att de är jävligt bra på att fläta hår och sånt så det kändes helt underbart att få godkännande om någon som har koll på det här med afrohår.

Jaja, jjag vill iallfall tacka min dotters förskola för att de stärkt mitt mammasjälvförtroende

Tänkte börja med matscheman igen. Svårt bara när jag följer rabatterna i ica-tidningen och den kommer först på söndagen. Men får väl planera typ fyra måltider och låta resten gå på slumpen. Det här kan bli trevligt! Ska försöka planera in mellanmål också.

Hur var det nu jag hade delat upp det när jag körde med matchema innan?

En vegetarisk dag, en fisk/skaldjursdag, en charkuteridag och så var det en dag med ordentligt kött tror jag (blir väl kyckling då). Måste komma ihåg att klämma in grönsaker nu med tanke på att jag tydligen har brist på både en del b-vitaminer och på folsyra

Glömde ju att berätta att en äldre man blev påkörd av bussen när jag var på stan tidigare idag.

Jag såg det inte själv, fastän jag högst var hundra meter däreifrån, men en kvinna berättade det för mig. Jag förväntar mig ju inte att främlingar pratar med mig så först fattade jag ingenting, men hon sa att hon tror någon blev påkörd av bussen för hon hörde någon skrika och nu stod bussen still där. Usch. Hon skulle också till pressbyrån där förresten en gubbe trängde sig förmig i kön. Ni anar inte hur ofta folk går före mig i kön, men jag säger sällan (aldrig) ifrån för jag har sällan bråttom och ingen gör det uppenbart utan alla försöker iallafall låtsas att de inte såg mig så då låtsas jag att jag inte fattade något heller. Annars skulle jag vara tvungen att säga ifrån av principskäl såklart. Tillbaks till historien, vet inte hur jag fick det att handla om mig. Jag tänkte inte så mycket mer på bussolyckan förutom att jag fick väldigt dåligt samvete för att jag hoppades att det inte skulle leda till förseningar i busstrafiken så därför gick jag och försökte övertyga mig själv att det är ok att tänka så efter att jag hoppats attden påkörde inte dog och att jag när som helst skulle gå hela vägen hem för att rädda någons liv så jag behöver inte ha dåligt samvete för att jag en halv sekund tänkte på bussförseningar. Sen hörde jag ambulansen, då fick jag ännu sämre samvete. Gick till systemet och köpte två öl och en cider (vilket party liksom) och sen gick jag för att ta bussen hem. Det fanns både brandbil, ambulans och polisbil på plats. Min buss var där så det var ju skönt, men den gick ingenstans för vägen var blockad. Jag gick på bussen ändå för varför ska jag stå i regnet och spana efter den skadade som alla andra, om jag blivit påkörd skulle jag iallafall inte gärna ha femtio människor som stod och stirrade på mig för de blir så upphetsade av lite spänning i vardagen. Sen på bussen började jobbiga tankar komma; tänk om det är min syster eller någon av mina närmsta vänner som är den påkörde? Hur ska jag veta om jag inte tittat efter? Tänk om någon ringer och säger det nu? Hur dumt kommer det inte kännas då att jag var på platsen men ändå inte fanns där som stöd? Hur lång tid kommer det ta innan de ringer mig? Har alla mina kontaktuppgifter? Vem kommer ringa mig om mina vänner dött, deras föräldrar eller en annan vän eller kanske tillochmed en annan väns föräldrar? Vem ringer om det är min syster? Och som vanligt när jag börjar tänka sånt så höll jag på att börja gråta så då fick man ju sansa sig och försöka tänka på annat. Nu har jag iallafall kollat upp vem som blev påkörd och det var en 74-årig man och jag känner inga såna tror jag så det var ju skönt, men självklart är det synd för honom och hans familj och vänner. Men det verkar iallafall som om han lever, så det är ju jättebra!

Läs mer om olyckan hos sydsvenskan

Skulle även kunna döpa inlägget till "Varför jag borde nomineras till årets flickvän"

Finns det något godare än att äta brunsh till middag? Har stekt bacon (knaprigt men med tuggmotstånd) och ägg (vändstekta) och nu ska jag slänga i morotsskivor och champinjoner i stekpannan som är fylld med smör och sen pressa i vitlök så jag får en riktigt god dressing att hälla över allt mmm... Om jag bara haft bröd hemma så hade jag kunnat göra fattiga riddare också =/