Karolina Lassbo

Kära, älskade läsare,

Jag byter nu blogg och hoppas att ni följer med mig tillbaka, till bloggen där allt började. Nu är det åter igen denna adress som gäller:

http:karolinalassbo.blogspot.com

Bloggen "En glamourprinsessas dagbok" har legat död och begraven i nästan två år, men nu lever den igen!

Hjärtlig välkomna till min nygamla blogg! Och tack Aftonbladet för den här tiden!

Var vi sju tjejer som igår skulle prova viner med tema "Sverige" hemma hos Skatterättsjuristen. Eftersom en provning består av fyra oika viner så behövdes 28 glas. Mitt huvud funkade inte riktigt som det skulle igår, för det var meningen att jag skulle ha tagit med mig 12 av dessa vinglas, men det glömde jag helt bort i stressen! Likaså skulle jag köpa mozarella när jag kom fram till Konsumbutiken på Kungsholmen, och då upptäckte jag att jag hade glömt mitt betalkort i gårdagens partyväska. Detta innebar att jag fick pruta till mig den där mozarellan med de få kontanter jag hade. Tack Konsum för att ni var så snälla!


Det löste sig med glas ändå. Jag slapp gå hem och hämta ur mitt vitrinskåp. Vi använde blanketter från Vinklubben till denna provning. Slutsaten vi kunde dra av denna provning var att Åkessons viner är förbannat blaskiga. Det enda som håller för att bjuda på är det mousserande vinet Amadeus.


Efter en middag med fantastiskt god paj, tomat- och mozarellabricka och pastasallad med feta, avokado, oliver, salladshjärtan och kronärtskocka så åt vi en chokladtårta med pinjenötter som Skatterättsjuristen hade gjort. Hon fyller nämligen år snart, och bjöd även på dessertvin till tårtan. Supergott! 

Vi hann titta på andra halvan av Melodifestivalen också, mitt emellan varmrätt och dessert. Till varmrätten drack vi det enda rumänska rödvinet som finns på hela Systemet: La Revedere Merlot. Och i jämförelse med det vinet så framstod Åkessons viner som ännu blaskigare och äckligare än under provningen.

Nu har jag äntligen tid och ro att göra en liten rapport från Rebeccas fest på Rose. Vi var 50 tjejer som var inbjuda på mat och dryck på den relativt nyöppnade klubben Rose som ägs av Robert Hållstrand och ligger på Hamngatan. Det var alltså ett hav av tjejer som satt i restaurangdelen, medan de andra gästerna fick hänga i bardelen tills middagen var över. Ni skulle sett minerna på de killar som kom till baren när de tittade ut över borden och såg att det sett 50 uppstylade tjejer där och åt. De trodde först inte sina ögon och fick blinka några gånger.


Jag försökte fota en överblicksbild över middagen men min kamera är så dålig och skakig så det gick inte. Men Finests snälla fotograf Alexander fick tillstånd av min bordsgranne redaktionschefen att skicka en av Finests bilder till mig. Det är jag som sitter i rosa sjal längst ut till vänster.

Jag satt vid akademikerbordet. Rebecca hade placerat alla högskole- och universitetsutbildade vid samma bord, och det var väldigt roligt faktiskt. "Vi samlar alla smarta tjejer vid ett och samma bord så kan de prata med varandra" hade hon sagt, och det var ganska roligt sagt tycker jag. Men jag är övertygad om att de andra gästerna inte är mindre smarta. De har bara inte lika många högskolepoäng.


Den vegetariska maten jag fick var jättegod, även fast det inte såg så gott ut vid en första anblick. Det är inte bönor det där utan små minipotatisar som var fantastiska i woken med grönsaker. Alla andra åt kött och potatismos.


Kvällens värdinna Rebecca Simonsson som har sagt upp sig från jobbet och nu dragit till USA var som vanligt vacker som en dag. Jag som alltid har haft problemhy är väldigt avundsjuk på hennes silkeslena hud.


Jag hade en jättetrevlig läkartjej till höger, och mitt emot satt den lika trevliga hovreportern Catarina Hurtig som mobilbloggade från festen. Det gick verkligen inte att undgå ämnet Victoria & Daniel, men vi pratade ganska mycket om killar, dejting och business också. Snett mitt emot hade jag Finest redaktionschef Fredrika Johnsson som har väldigt många bilder på sin blogg från festen där ni även kan se bilder på mig.


Den före detta nattklubbschefen och pr-killen Niclas Rahm som också bloggar stod för musiken och fick igång dansgolvet rejät.


Alla tjejer fick en goodiebag som innehöll nagelvård från Depend. Två nagellack, sesamolja, nagelbandspeeling och nagelbandsgelé låg i en vit neccesär tillsammans med det allra bästa: En nagelfil blingad med kristaller från Swarovski.


Så här suddigt blir det när jag försöker fota på långt håll. Min kamera är nog närsynt.

Nu ska jag snart dra till Friskis & Svettis och köra ett pass Aerobic. Mitt enda söndagsnöje förutom tvätt och städning.

Igår kom jag upp väldigt sent ur sängen och hade sedan en fullspäckad dag med ärenden på stan och vinprovning hos Skatterättsjuristen. Jag hade även tackat ja till att skriva en dabattartikel på tema "stil och livsstil" om Mona Sahlin och oppositionens rasande väljarstöd, och artikeln skulle levereras senast söndag förmiddag. När i schemat jag skulle klämma in det skrivjobbet var för mig en gåta, men eftersom jag lever efer måttot "Ingenting är omöjligt" så fick detta ske mitt i natten, efter vinprovningen. Så med ca fyra glas vin i blodet skrev jag denna debattartikel på Newsmill som även DN nu länkar till. Tur att det mesta av tankearbetet hade skett i förtid medan jag sprang runt på stan, annars hade det blivit total pannkaka. Men in vino veritas - i vinet ligger sanningen - är det inte så man brukar säga?


Skärmdump från dn.se. Den lilla bilden på mig är tre år gammal. Den är tagen utanför juridiska biblioteket i Uppsala.

Egentligen skulle jag vilja skriva ett blogginlägg och berätta om gårdagens roliga tjejmiddag på Rose, men jag känner inte att jag hinner sitta och trixa och greja med bilder just nu. Jag har tusen ärenden att fixa idag, och vid halv fem ska jag vara fixad och färdig hemma hos Skatterättsjuristen. Känner mig alltså väldigt stressad och blogginlägg med bilder tar så sjukt lång tid att göra. Först ska man in med kamerasladden i datorn och vänta medan bilderna överförs, sen ska man välja ut bilder vilket inte alla gånger är det enklaste, och sen ska man ställa in ljus, rätt storlek etc på de bilder som ska in i bloggen. Att sen lägga upp bilderna i blogginlägget kan ta lång tid eller krångla. Det vore så mycket enklare att skriva en blogg helt utan bilder.

Nu beger jag mig bort mot Rose. Det blev en färgglad klänning som jag önskade. Anna Hibbs säger att man inte behöver ha med sig någon present eller något, så jag hoppas verkligen att det är så, för jag har ingen present.

Under hela denna vecka har jag haft allvarliga alkoholproblem. Det är nämligen så, att jag och några vänner ska ha vinprovning i morgon, och det är jag och Skatterättsjuristen som arrangerar det hela. Skatterättsjuristen ska fixa mat och jag ska fixa vinerna. Och det stora alkoholproblemet ligger i att vi denna gång har valt tema "Sverige" för provningen. Det finns nämligen oerhört begränsat med svenska viner på det svenska Systembolaget. Efter mycket sökande, hopp och tvivel, så hade jag till slut fått fram en fantastisk och svenskanknuten uppställning med dessa viner:

Apple Ice Wine (99263) Dessertvin, 230 kr
Western Vin (75098) Rött, 216 kr
Åkesson Terra del O'ro Bianco, Vitt, 49 kr
Åkesson Terra del O'ro Rosato, Rosé, 37 kr

Men det visade sig att det läckra dessertvinet är slut i hela Sverige, och det dyra rödvinet endast säljs på ett enda Systembolag, och det var inte i Stockholm. Så jag har fått lov att byta ut dessertvinet mot bubbelvinet Amadues, och det dyra rödvinet mot det betydligt billigare Åkesson Rosso. Men det blir säkert kul ändå. Och jag tackar mig själv och mitt eget arbete för att alkoholproblemen nu nästan är överstökade. Jag inhandlade nämligen idag alla viner till provningen, samt Rumänskt vin till maten, men Amadues saknas tyvärr fortfarande. Det måste upp på min to-do-list i morgon.


En av de bästa och mest intressanta provningarna vi arrangerat var en provning med champagne och mousserande vin. Tyvärr provade vi då inte det rosa rosébubbelvinet "Champagne Lanson" (till höger) men en vacker dag ska jag köpa hem det. Tyvärr kostar det 345 kr, och Systembolaget har ju sorgligt nog aldrig rea eller utförsäljning.

Tidigt i morse gick jag till Sturegallerian för att möta upp Alexander Erwik. Vi hade ett superhemligt frukostmöte i ett nästan folktomt Café Stureplan och sen gick jag till jobbet. Och jag måste säga att det här blogginlägget är blogghumor på hög nivå, för medan jag skiver i min blogg vem jag träffade, så skriver Erwik i sin blogg om vad mötet gällde, men håller hemligt vem det var han träffade.


Alex hade nyligen gjort en botoxbehandling och kände sig lite öm, svullen och blå i ansiktet, men det syntes inte alls. Det är nog endast han som känner de problemen, och därmed tror att de även syns. Alex vann Mr Gay Sweden 2001 och just nu kan ni se honom i juryn för "Den rätte för Rosing".


Jag var varken klädd i partyoutfit eller uppstylad till max, och det är så som Alexander Erwik annars brukar se mig. Men jag brukar faktiskt inte vara partyklädd på jobbet, om det nu var någon som trodde det.

Ni förstår inte vad jag har längtat efter den här bröllopshysterin som nu kommer att utspela sig i Sverige den närmsta tiden, och framför allt näst-nästa sommar. Samtliga tidningar hade såklart bilder på Kronprinsessan och prins Daniel i storformat på förstasidan idag. Jag försökte hålla god min på jobbet hela dagen igår, och lyckades väldigt bra. Till och med när i princip hela min arbetsplats satt och tittade på Victoria och Daniels presskonferens som utspelade sig i soffan i prinsessan Sibyllas våning så lyckades jag hålla god min, men sen när jag kom hem så bara sprutade tårarna. Jag har läst Svensk Dam sen jag var så liten att jag endast kunde titta på bilderna, och att Sverige ska ställa till med kungabröllop, detta har jag väntat på i 28 år.

Jag läste idag att Justitiekanslern inte tar upp förtal till prövning som skett via meddelanden på Facebook. Det var Södertörns åklagarkammare som lämnat över ett ärende om förtal till JK, men Göran Lambertz kom till beslutet att varken TF eller YGL var tillämplig på Facebook. Utgivningsbevis i enlighet med databasregeln i YGL saknas nämligen på Facebook, och därför återlämnades handlingarna till åklagarmyndighten. Inte heller SMS eller mail hör till JK:s område om inte meddelandet riktats till en vid och obestämd krets.

Att gamla institutioner som JK håller sig till gammelmedia vet jag inte vad jag ska ha för åsikter om. Men om någon som har 5 000 vänner på Facebook utmålar mig som brottslig eller klandervärd i mitt levnadssätt på alla sina vänners walls, och dessa vänner i sin tur också har 5 000 vänner, ja då skulle i alla fall jag vilja kunna få upprättelse med hjälp av JK istället för att själv driva en snuskigt dyr förtalsprocess.

Apropå Göran Lambertz så har jag varit vän med honom i cirka två minuter på Facebook. Jag blev addad av honom och accepterade såklart hans förfrågan eftersom vi arbetat för Uppsalajuristernas Alumnistiftelse ihop. Men jag insåg ganska snabbt att det omöjligt kunde vara den rikiga Göran så jag tog bort honom som vän omedelbart. Men jag kan ju trösta mig med att jag i alla fall är kompis med Tom Ten på Facebook. Och tur är väl det, för annars skulle jag väl inte få någa julklappar. 

Det är tragiskt att så mycket av det som är riktigt snyggt också är riktigt dyrt. Det finns fina och annorlunda skålar hos Pid, både låga och höga formade som löv, som kostar 850 kr/st. Det tycker jag är alldeles för mycket för att lägga på en skål, men jag har ju all rätt i världen att i alla fall tycka att de är snygga.



Apropå skålar så hade de svenskpluggande utbytesstudenter som bodde i min studentkorridor ibland mycket svårt att förstå det där med "skål" och "skålar". De tyckte det var konstigt att företeelsen när man skålar i alkohol heter likadant som skålar som man har på bordet, och krångligt blir det eftersom man inte riktigt kan böja orden på samma sätt. En "skål" flera "skålar", så långt är allt lugnt, men det går ju inte att säga "skålat" eller "vill skåla" och samtidigt peka på en skål som står på bordet.

Ikväll såg jag första avsnittet av "Den rätte för Rosing". Dejtingsåpan där Linda Rosing ska hitta en man. Jag både skrattade högt och tyckte synd om alla de 50 män som blivit utvalda till slutaudition på Hotell Amaranten i Stockholm. De kan inte vara riktigt kloka.

Inte för att jag föraktar Linda som person, nervärderar henne eller inte respekterar hennes val i livet, men de där männen är ju uppenbart bara ute efter en sak. Jag kan garantera att samtliga män som var med på audition var där av främst en anledning, och det är att de dögärna skulle vilja ha sex med henne. Antagligen har de drömt scenariot flera gånger innan de bestämde sig för att anmäla sig till programmet, och nog skulle de kunna göra vad som helst, t.o.m förnedra sig i tv, bara för att få en chans att se henne naken i verkligheten. För inte vill de väl dejta en tjej som de inte känner framför tv-kameror inför hela svenska folket för att de fått en så oerhört positiv bild av Linda Rosing via media? För att de tycker hon verkar vara en riktig svärmorsdröm och en trygg, stabil mamma med sunda värderingar? Visst, jag är övertygad om att Linda är en bra mycket bättre människa i verkligheten än den bild som förmedlats via media, men att dejta okända män som i grund och botten vill kunna skryta för sina polare om att de haft sex med Linda Rosing - hur tragiskt är inte det? Jag tycker Linda förtjänar bättre.