Varför är livet så komplicerat?

Jag stack hemifrån strax före nio i morse. Då satt sambon i tv-fåtöljen. Kom hem runt 22.20, gissa var han satt...!!! Han har ju varit ledig idag...

På spisen står en kastrull med gammal soppa från igår. Han tog sist, men sin vana trogen tar han aldrig det sista utan lämnar en sölskvätt. Den lär stå kvar tills den går ut själv.

Jag blev så trött att jag bara tog med mig mina saker och gick en trappa upp, till rummet där jag sover, stängde dörren och satte på min bärbara dator. Jag fattar inte hur han fördriver sin tid och tänker inte ta reda på det heller. Men jag funderar på att gå ner och diska kastrullen, bara för att demonstrera.

En sak till... jag fyller år idag... Jag kräver inte att han ska uppvakta mig, det vore nästan konstigt om han gjorde det. Men han kunde väl för fan överträffa sig själv och diska ur kastrullen...

Det händer inte mycket just nu, vi fortsätter att leva våra parallella liv. Vi bor ihop och limmet som håller mig kvar i förhållandet är i första hand sonen. Jag vill att han ska få behålla sin standard även om vi går isär. Jag kan i dagsläget inte ge honom ett drägligt liv rent ekonomiskt, men det ser ut att gå framåt. Min firma går inte bra, men det tar tid att bygga upp en rörelse och det känns som jag är på rätt väg.

En sak som är lite kul är att den andre mannen, jag kan kalla honom T, har börjat lämna små kommentarer i min Facebooklogg. Jag har den öppen för vänners vänner så han kommer åt den. Det känns både spännande och roligt att han gör det, det visar att han kommer ihåg mig och det känns bra.

Jag nöjer mig med det så länge, har ingen brådska. Som jag skrev i mitt förra inlägg tror jag stenhårt på att det som är menat att ske, det sker. 

Är trots allt hyfsat nöjd med livet. Går in i jobbet och tar hand om min son. Står ut hemma genom att stänga av. Inte bra, jag vet, men jag kan inte gå omkring och vara förbannad hela tiden. Har lärt mig att gilla läget och det är jag glad för. Har haft fler sociala kontakter under sensommaren och hösten än jag vanligtvis har. Har varit ute ett par gånger, på en resa och ett par olika sammankomster. Allt har varit jättekul och trevligt och jag har levt upp en aning.

Sover fortfarande i bäddsoffan, jag kan bara inte gå in och lägga mig i sovrummet. Känns helt främmande att lägga mig där, jag kan inte få mig till att göra det.

Så ser livet ut just nu, jag önskar bara att sambon kunde göra lite mer utanför hemmet han också. Jag och sonen har oftast mycket mysigare hemma på tu man hand, när sambon är hemma har jag ingen energi till något annat än att hänga framför tv:n. Som vanligt...

Det var allt för denna gång, nu ska jag sova några timmar innan det är dags för jobb igen...

Lev väl vänner!

Fjun efterlyste info om mannen jag träffade på en fest i somras. Det var egentligen inget, förutom att jag kände mig attraherad av honom. Våra blickar möttes några gånger under kvällen och jag fick några leenden vilket gjorde mig lite blyg, men det hände INGENTING.

Förhoppningsvis blir jag medbjuden på fler tillställningar med det gänget, men det kan lika gärna hända att jag aldrig mer kommer att se honom. Han finns i mina tankar, men inte särskilt ofta. Han är helt klart en intressant person, men som sagt, det kan hända att jag aldrig mer träffar honom.

Jag är lite av en fatalist och tänker att det som sker det sker. Är det meningen att saker ska hända så gör dom det, och händer det inte var det förmodligen inte bra för mig. Det som känns bra är upplevelserna av att det trots min ålder fortfarande finns män som attraherar, många jämnåriga är alldeles för mycket "gubbe" för att jag ska falla för dem. Den här mannen var visserligen några år yngre, men inte fler än att det befinner sig inom anständighetens gräns att vara intresserad av honom.

Så var det med den saken...

Ha det gott, i morgon är det måndag igen... ;-)

Jodå, det är Älsk Ling som är back in business...

Det har gått ett tag sen sist, jag tappade sugen en aning när AB gjord om bloggen. Varför vet jag inte riktigt, är ju i vanliga fall nyfiken på nyheter inom webbteknik, men denna gång blev det bara jobbigt.

Om ni undrar om det hänt något sen sist är svaret ja... och nej... Klart att det hänt massor med saker, men inget spännande. Valde att jobba hemma större delen av sommaren, det kändes bäst så. Återgick till kontoret ungefär samtidigt som skolan började och fick en jättekram av H första dagen vi sågs. Kändes bra, men en aning kallt. Attraktionen från i vintras var som bortblåst, det var ungefär som att krama farsan...

Kan inte säga att vi haft särskilt mycket kontakt efter semestern, H kommer nästan aldrig in till mig längre. Däremot har han anlitat mig vid ett par tillfällen för jobb. Inga problem för min del, jag gör jobben och skickar fakturor. Inga förtroenden längre och det känns lite tråkigt. Men det finns ändå något mellan oss, härom dagen låg vi på alla fyra inne på hans kontor och rotade i hans dator och det fanns en påtaglig laddning. Jag har dock bestämt mig för att ligga lågt denna gång, blottade mig i våras och det tänker jag inte göra om. Nu är det hans tur... ;-)

Mycket möjligt att det aldrig kommer längre, helt ok för min del, det är hans förlust... :) Är mer än säker på att han inte är lycklig, han gör saker som visar att han saknar något ... Och lycklig, det är ju inte jag heller... egentligen... men jag saknar inte sex såsom han gör. Jag kan få det när jag vill vilket han inte tycks kunna.

H ger mig då och då luftpussar och klappar på kinden, men jag är iskall, tar det inte på allvar och ger inget tillbaka.Vad känner jag då? Klart jag tycker om honom, även om jag omvärderat honom åtskilligt. Men han får inte längre mig hjärta att skena och mina knän att skälva såsom han fick i vintras. Nu är han en på jobbet som jag visserligen gillar lite mer än de andra, men på ett sunt och kontrollerat sätt. Kan koncentrera mig och fokusera på jobbet och det är viktigast just nu.

Känner mig faktiskt mest road av hans utspel och avvaktar för att se om han visar något mer. Vi hade en kul mailväxling härom dagen, vilket vi aldrig haft tidigare, och kom mer och mer in på sex. Han tyckte att vi började komma in på ett "spännande ämne" medan jag mest satt och flinade. Han antyder saker, men på något sätt är det som att börja om från början. Känner att han har mig som ett slags reservutgång ifall hans äktenskap knakar ihop och det känns både bra och dåligt. På sätt och vis vill jag finnas till för honom om han behöver mig, samtidigt tycker jag att det är skit att agera reservutgång...

Dessutom träffade jag en annan intressant man på en fest i somras. Men det är en helt annan historia...

Lev väl, ska försöka hitta hit ibland igen...

Kram och godnatt till er alla...

Läste precis en artikel om att nära hälften av alla tillfrågade i en undersökning på aftonbladet.se pissar i poolen. Detta tros kunna vara det som leder till ögonirritationer, pisset reagerar ihop med kloret och bildar något som är ännu värre.

Fan, vad äckligt. Hur kan man pissa i en pool? Min son, som är 13, har alltid sprungit iväg på toa när vi varit någonstans där han badat i en pool.

Hur gör du? Pissar du i poolen?

 

Alla mina favoriter är borta, hur ska jag kunna hitta alla igen? Visst är det nya verktyget snyggare, men kunde dom inte låtit oss behålla våra favoriter?

Tappade sugen alldeles för att fortsätta blogga här...

En sur Älsk Ling

 

Har haft mycket omkring mig på sistone och inte haft energi att blogga. (Låter som en upprepning av något jag skrivit förut). Huvudet är full av tankar och funderingar, lyckligtvis av det positiva slaget. Är på gång att utveckla min verksamhet med ytterligare ett ben och det är runt detta mina tankar mestadels rör sig.

Fick ju loss en liten slant för stugan och har kunnat göra en investering jag suktat efter ett bra tag. Känns jättekul, även om en del arbete återstår innan allt är klart. Måste fixa några detaljer innan jag kan ta min nya utrustning i bruk. Det handlar inte om några stora förändringar, bara en utveckling av något jag redan håller på med.

Har också surfat runt på Blocket och fyndat kontorsmöbler. Ska iväg och hämta en del ikväll, saker som jag köpt osett och hoppas mycket på. Hittills har jag bara haft hopplock som hyresvärden tillhandahållit så det känns väldigt kul att få lite fint, och även funktionellt, på kontoret. Har svarat på ett par annonser till och hoppas kunna fynda ytterligare grejor.

Idag jobbar jag hemma, har sovit dåligt under veckan (det har ju varit fullmåne) och har (hade) en del att ta igen. Tog mig en lur i morse efter att ha fått iväg sonen till skolan, jätteskönt. Sedan ringde en kund och ville gå igenom en sak så då var det bara att koppla på skallen igen.

Det där med fullmåne förresten, tror ni på att den påverkar så att man sover sämre? För det mesta märker jag inget av det, men en kompis hade en teori om att fullmånen i kombination med allt som susar runt i skallen skulle kunna påverka sömnen. Kanske är det bara en tillfällighet att min sömnlöshet sammanfölll med fullmånen, men jag vet att det har hänt förr, vid enstaka tillfällen.

Ja, det får vara hur det vill med den saken. Nu ska jag i alla fall ägna resten av dagen åt jobbet. Behöver åka och handla ett par saker och sedan måste jag sätta mig och sy. Sambon ska ut ikväll och sonen är hos en kompis så jag får större delen av kvällen för mig själv. Får se om sonen kommer hem eller om han ringer och säger att han vill sova kvar. Jag ser ju gärna att han kommer hem, tycker att det är mysigt när bara han och jag är hemma och dessutom har han fotbollsmatch i morgon fm och behöver sova ordentligt.

Ha det jättebra, återkommer kanske under kvällen om andan faller på...
Kramar

Har köpt biljetter till Sabatons 10-årsjubileum i Falun den 13 juni. Den här gången kan sonen inte välja en kompis istället för mig, då tar han sig inte dit... ;-) Nu åker vi hela familjen och ni vet ju vad jag tycker om det. Men det är bara att gilla läget...

När Sabaton spelade på Scandinavium för ett tag sedan fick jag äran att köra sonen och hans kompis, dit har vi ju bara några mil. Dessutom fick kompisen ta MIN biljett. Förstår sonen så väl, jag ville inte heller gå med morsan när jag var 13 år. Istället för att gå på konsert blev det bio för min del, Män som hatar kvinnor närmare bestämt. Det gick bra det också...

Ni som inte känner till Sabaton kan lyssna på den låt som just nu är min favorit. Jag tillägnar Fjun låten, Angels Calling, jag vet ju att du gillar Sabaton...

Jag äger hälften i en sommarstuga belägen ungefär mitt i Sverige, min syster äger den andra hälften. Stugan är min barndoms paradis på många sätt, men tyvärr bor jag alldeles för långt bort för att kunna ha glädje och nytta av den. Det tar ett halvt dygn att ta sig dit, så det blir inga helgresor precis.

Syrran och jag har genom åren diskuterat vad vi ska göra med stugan, alltså hur vi ska kunna förbättra och renovera för att behålla den beboelig. Våra åsikter har gått kraftigt isär. Jag har tyckt att vi haft fullt sjå, både ekonomiskt och arbetsmässigt, med att bara underhålla den medan hon svävat ut i tankar om flytbryggor med bastu och andra dyrbara och arbetskrävande investeringar.

Till saken hör att hon redan för 12-13 år sedan uttryckte en önskan att köpa ut mig. Jag begärde halva taxeringsvärdet, som är väldigt lågt, vilket hon tyckte var rena rånet. Hon hade tänkt sig ett pris runt 10 000 kr vilket jag såg som ett skambud. Att det var ett pris som stod i relevans till deras dåvarande ekonomi tyckte jag inte att jag behövde ta hänsyn till. Jag såg stugan som en del av mitt arv och kände att jag inte ville skänka bort min del.

Efter detta har vi inte diskuterat saken vidare, inte förrän nu. Tanken att släppa stugan  har genom åren bearbetats i min hjärna, på något sätt är det som att såga av en del av kroppen. Men jag har lärt mig att se realtistiskt på det hela, på något sätt är vi varandras bromsklossar när det gäller underhållet eftersom vi inte är överens om vad som ska göras. Eftersom syrran och hennes familj har intresse av att äga den och kosta på den känns det trots allt bra att släppa taget. Jag kan ju inte begära att dom ska göra investeringar i något som jag äger hälften av.

Syrran vill alltså fortfarande köpa loss mig och nu har dom råd att betala det jag begärt. Trots att åren gått har jag inte höjt priset, jag vill ge dem en skälig chans att kunna köpa stugan och även ha råd att kosta på den. Samtidigt kommer jag att ha möjlighet att låna den om behovet uppstår. Jag är också glad att den stannar i familjen, det är ju pappa som byggt den och stugan var det käraste han hade.

Så nu får jag snart loss en summa pengar, ingen förmögenhet men ett välkommet tillskott som jag kan använda för att förbättra min ekonomi. Det blir också en slant till en investering jag behöver göra för att kunna utvecklas i jobbet samtidigt som jag slipper betala 500 kr/månad för löpande utgifter.

Just nu känns livet toppen, inte minst för att jag blir av med ett bekymmer. Stugan har hängt som ett ok på axlarna i många år, ett ständigt dåligt samvete. Egentligen har jag velat vårda och ta hand om den, men eftersom jag valde att flytta långt bort har jag inte haft möjlighet. Och ska jag vara ärlig har jag kanske inte haft rätt intresse heller, vi har hellre styrt kosan söderut än norrut på semestrarna och nu kan vi/jag fortsätta med det utan att samvetet behöver gnaga.

Är inne i en period då livet känns lite lättare. Är inte lika irriterad hemma även om jag fortfarande är våldsamt trött på sambon. Det värsta är att han alltid är hemma, att jag aldrig får utrymme att andas i mitt eget hem. Att hitta honom i fåtöljen framför tv:n varenda dag när jag kommer hem tär och tar energi från mig. Men jag biter ihop och försöker hitta på anledningar att försvinna hemifrån.

På jobbet är det som vanligt, umgås en del med H på ett vänskapligt plan, precis som vanligt. Den här veckan har jag fått vinkar om att han kanske inte har det så bra hemma som han hoppades när han och lilla frugan bestämde sig för att starta om. Denna gång bryr jag mig dock inte så mycket om det, jag noterar vad han säger och låter det stanna där. Har lärt mig att låta bli att analysera hans ord... ;-)

Han frågade mig också om jag vill hjälpa honom med en väldigt speciell sak, och jag sa ja. Det handlar om något som vi kanske bör hålla för oss själva, i alla fall här på jobbet, eftersom andra lätt skulle kunna missuppfatta syftet. Kanske blir det av, kanske inte, vi får se. Jag tar dock inga initiativ till att genomföra det, det får han göra.

Jag hade hoppats att sambon ska resa bort i helgen, men det verkar tyvärr inte bli så. Får bita ihop och härda ut och hoppas att han drar en annan helg...

Ni får ha det så bra, jag återkommer även om det inte blir lika ofta...

Tusen kramar till er allihop!!!