Varför är livet så komplicerat?

Allt är så konstigt nuför tiden. H är flörtig och söt ena dagen för att nästa dag vara helt avstängd. I går var han jättemysig och idag är formell ett bra ord att beskriva honom.

Märker direkt när han stänger av, igår på jobbet var han helt på men måste ha stängt av nån gång igår eftermiddag/kväll. Igår var vibbarna så starka att dom nästan gick att ta på och idag var det som de aldrig existerat. Märkligt eller hur...? Det var precis som det aldrig funnits något mellan oss.

Känns mer och mer overkligt att jag över huvud taget petat på honom, ännu mer overkligt att vi varit intima med varandra. Allt han sagt känns nästan som hån, sanningen när det gäller relationen med H har blivit något diffust  som jag knappt kan föreställa mig.

Varje dag har blivit en kamp, har ingen som helst energi att göra det jag ska på jobbet och koncentrationsproblemen är omfattande. Självklart beror det på att jag i grund och botten mår ganska dåligt och jag ser i dagsläget inte riktigt hur det ska kunna bli så mycket bättre inom överskådlig framtid.

Bråken med sonen fortsätter också, han har hittills varit ganska lätt att hantera men han blir ju femton i år så nån gång måste väl kontroverserna dyka upp. Men det tär på mig att alltid behöva bråka och tjata om allting, att se hur han dissar skolan och annat man kan förvänta sig att en kille i hans ålder tar ansvar för.

Och jag vill inte vara taskiga mamman som kommer med en massa tråkiga bestraffningar, men känner samtidigt att om jag inte sätter stopp nu blir det ännu värre längre fram. Just nu har han datorförbud, får inte ens ha på Spotify. Lät honom ha det ett par dagar, men han missbrukade förtroendet och hade både msn och skype igång fastän jag uttryckligen förbjudit honom. Sånt gör mig ledsen, att han totalt skiter i vad jag säger.

Livet suger fett just nu men det betyder också att det bara kan bli bättre... eller hur...?

... göra en Philosophia, d v s radera den här skiten och börja på ny kula...

Känns som en bra grej, rent symboliskt, att göra det i ett försök att lägga det jobbiga till handlingarna...

Har haft en riktigt bra dag trots att det inte hänt något speciellt. Verkar i alla fall som att det ramlar in lite jobb vilket behövs efter en riktigt pissig inledning på året. Jag får nog behålla jobbet ett tag till... :-)

Känner att jag vill ha lite kul nu, är trött på att vara så nere hela tiden och faktum är att idag har det nästan varit uppåt. Känns som det snart kan vara färdigältat, ingen orkar väl gå och älta en karl hur länge som helst. Klart att det inte bara är att trycka på en knapp och glömma, men idag har livet onekligen sett lite ljusare ut.

Undrar hur det ser ut i morgon... :-/

Det är dagens mantra. En i stort sett jobbig dag även om det fanns en liten ljusglimt. Är ganska instabil vilket min son fick erfara tidigare ikväll. Fick ett frispel på honom för att han är slarvig och nonchalant, skiter i allt utom datorn. Han fick datorförbud tills vidare och accepterade.

Det är inte ofta jag blir så förbannad, men när ilskan väl rinner till blir jag ganska dum, gormar och svär. Men jag kan bara inte behärska mig, känner mig så fruktansvärt aggresiv. Självklart har det med mitt allmänna mentala tillstånd att göra och efteråt får jag dåligt samvete för att jag  beter mig.

Tycker att jag ställer upp för min son till tusen procent, finns alltid där när han behöver hjälp med något och försöker i möjligaste mån att tillgodose hans önskemål. Ikväll kände jag att han inte ger mig ett skit tillbaka, bara tar för sig och struntar fullständigt i mig och mina känslor. Sa det till honom men tyvärr är han som sin far, säger ingenting när man grälar på honom.

Fan, vill inte ha det såhär längre, vill bort från hela skiten. Skulle t o m kunna tänka mig att lämna sonen för en begränsad tid. Men släpper honom, det gör jag aldrig...!!!

Känner mig starkare idag igen, nästan lite småförbannad. Har inte sett till honom mycket i veckan som gått och det går avsevärt mycket lättare nu. Saknaden finns kvar, men inte lika stark. Det är stor skillnad.

Tänk vad snabbt det kan gå att vänja sig vid att saker och ting hamnar på nya nivåer... :-(

Ha en fin fredag, unna dig riktigt fredagsmys

... är ordet för dagen...

Ska köra skiten ur mig på ett träningspass ikväll, det brukar hjälpa en del. I alla fall för stunden...

Tog bara några timmar så var jag nere i skiten igen. Nu ger jag upp, kan inte gå omkring och ha det så här längre. Han är värd en hel del, men det finns gränser för hur mycket självföredring jag klarar av.

Dags att dra på den kalla kostymen igen, den jag drog på mig redan för ett år sen och som han tog av mig för snart två månader sen. Trodde jag var redo för hans falska beteende igår, men det kom över mig senare på dagen och kvällen. Snacka om att komma ner på jorden med en smäll...

Ha en fortsatt bra tisdagskväll...

Tänk vilken skillnad det är på mitt mentala tillstånd beroende på hur mycket jag sovit. Den här helgen har jag sovit väldigt mycket, det har varit jätteskönt samtidigt som det fått tiden att gå fort. Kände mig riktigt väl till mods när jag åkte till jobbet i morse, även om det jobbiga hela tiden lurar i bakgrunden. Men jämfört med i fredags mår jag som en prinsessa.

Veckan har börjat jättebra, H och jag var ensamma här i morse och han var väldigt kontaktsökande. Vi umgicks en lång stund innan vi drog oss tillbaka till våra respektive arbeten. Han skulle iväg på en grej och säkerställde sig om lunch innan han stack. Nu vet jag ju att han kanske inte ens dyker upp, det har hänt förut, men det känns ändå bra att han sa något.

Det finns en laddning mellan oss som är så stark att den nästan syns med blotta ögat, idag var den påtagligare än på länge. Snacka om att han får mina hormoner att slå frivolter. Känns som det pågår ett spel, en slags katt och råttalek. Kul och frustrerande på samma gång, jag vill ju helst slänga mig om halsen på honom på stört men här på jobbet har vi våra roller och det ingår i spelet att hålla en viss distans. Men det var svårt att hålla fingrarna i styr när han hängde över mig för att kolla en sak på min datorskärm. Han var så nära att hans tröja snuddade vid min kind och jag kände att det var fullt ut medvetet... :-D

Så just nu mår jag väldigt bra. Tyvärr vet jag att det kan vända väldigt snabbt... :-/

En aptrist helg går mot sitt slut. Skönt...!!!

I fredags drack vi lite vin hemma, sambon var ovanligt på och ville bli berusad. Sen trodde han att vi skulle ha sex... *hur j-a dum får man bli?*

Tycker faktiskt synd om honom. Trots sin passivitet är han en snäll människa men han får vara hur snäll han vill, jag har ändå inga känslor kvar för honom. Unnar honom dock att få ha sex ibland, men då får han hitta nån annan att göra det med. Jag tänder inte på honom.

Det blir lite absurt när vi sitter framför tv:n och ser på något. Jag missar ju hälften p g a att jag hela tiden sitter och tänker på/längtar efter H. Han kommenterar saker ibland och jag är inte med, har inte hört vad det handlar om... 

Det är så märkligt att han inte säger något. Han måste ju fatta att det är väldigt allvarligt när jag ALDRIG vill ha sex med honom. Hade jag bott ihop med nån som kategoriskt nekade mig sex och som t o m flyttat ut ur sovrummet måste jag ju få veta vad det är frågan om, hur obekväm jag än misstänker att sanningen är. Men han vågar inte, han väljer att stoppa huvudet i sanden och låtsas som att problemet inte finns. Det i sig är ju lika tragiskt som hans passivitet i övrigt.

Ny vecka börjar i morgon. Tänk om det kunde hända något riktigt kul under vecka 4... Skulle verkligen behöva piggas upp...

Ha en fin söndagskväll...

Igår hade jag en kanondag, idag är det botten. Mår skit och vill helst bara gå hem och lägga mig och sova i typ 14 dagar. Har sovit dåligt hela veckan och har väl en del att ta igen.

Sitter kvar på jobbet, tror jag ska åka hem och dra i mig en pava vin och sova sen... :-/ Har tappat tron på det mesta, undrar om den tänker komma tillbaka...

Trevlig helg i alla fall....!!!