Cindafuckingrella

Jag gillar att andas och jag gillar riktigt bra skriven poesi. I brist på tid och egna ord bjuder jag på lite ord från den nygamla favoriten Bob Hansson ..... en stor poet och skön man som kan det där med att andas.

andas är att välja,
att kyssa en främling i nacken, säga "hoppsan".
andas är att välja,
plötsligheten i att åka en hållplats längre än brukligt,
se NySyner, MjukHångla med livet, säga "wow".
andas är att spärra upp ögonen, dansa sig in
i kupén och sjunga dit hela jävla världen genom fönstret,
bjuda granen på pralin eller Drambuie, säga "tjena!"
Andas är att aktivera dagen,
att göra det man aldrig tidigare gjort,
vända upp sitt anus mot solen säga, "kör!"
Att göra det man aldrig tidigare gjort
badas i stark färg, gråta helt högt
på jobbet, skrika "faaaan!"
Och med vacklande steg kliva på den där bussen
den här gången be chauffören gastrampa er till ett land
där mjukheten inte längre behöver krypa in ibagageutrymmet,
där det enda ordet som finns kvar i lagböckerna,
är "tjo!"
andas är att lägga sig ner över
skrivbordet och be chefen massera ens innanlår.
andas är att klättra upp i ett träd och släppa taget,
bre ut sina nyckelben och försvinna.
sväva iväg helt utan
skam i kroppen, vråla
"blåbärsdag".
andas är att knyckla ihop biljetten
fegvända hem från stationen med en korv i handen,
säga "oj då"
att stanna kvar på en plats med ögon stora som tamburiner
drömma om kanske blåbärspaj,
skriva vykort bortom fint väder och horisontstora kuddar
andas är att sätta sig ner
säga "framme nu"
ringa upp framgången säga,
nu har jag inte tid med dig längre
sedan slå numret till sin granne
ställa vinflaskorna i trappan
påstå nån slags helgdag, nån slags
början...