FFS

Nu har det snart gått ett halvår sen mitt senaste inlägg, och det beror enbart på att jag inte har haft något vettigt att säga. Det har jag ju inte nu heller, men jag tyckte att det kunde vara kul att skriva nånting ändå.

Jag tänker inte skriva nånting om vare sig valet eller Försäkringskassan, det är det redan så många andra som gör. Jag är ju en frisk anarkist,  så vare sig valet eller sjukförsäkringen är speciellt intressant för mig.

Så vad ska jag skriva om då, undrar man ju i sitt stilla sinne? Jag har ingen aning, men jag skulle ju kunna skriva om det faktum att jag faktiskt är något så sällsynt som en lycklig människa. För det är faktiskt så, jag är just nu helt enkelt någonting som bäst kan beskrivas som lycklig.

Jag har ett jobb jag trivs med, en lägenhet full med mina barn - eller barn och barn, de är ju fan nästan vuxna, hälften av dem iaf - och deras kompisar i stort sett varje dag när jag kommer hem, en slant på banken, inga allvarliga sjukdomar som jag vet om iaf.

Jag har det alltså så löjligt bra just nu så jag borde väl nästan skämmas, men det tänker jag inte göra. Jag vet allt för väl att allting kan ändras på ett ögonblick, så därför tänker jag njuta av situationen så länge jag bara kan.

Så det blev helt enkelt ett inlägg som är helt ointressant för de allra flesta, men men... Nu har jag åtminstone skrivit nånting.

Så är det, för det har jag sagt och då är det så! Har ni invändningar angående detta faktum så är ni välkomna att klaga hos vem som helst.