Bara jag

Sista inlägget nånsin. 

Har fortfarande inte förlåtit Aftonbladet för att de tar bort hela bloggtjänsten imorgon. 

Har suttit i tre evigheter och sparat ner de viktigaste inläggen. Det blev fler än jag tänkt mig men jag har ju skrivit så mycket om mitt liv, om känslor och händelser och det vill jag ta med mig. 

Tack för den här tiden, älskade blogg. Förlåt om jag inte varit hos dig så mycket på sistone men mitt blogghjärta har varit för sårat.... avsked är inte roligt.... 

Puss och ses på andra sidan.... 

Det verkar som om det finns några villiga där ute som gillar det jag skriver så det lutar åt en ny blogg. 

Men...

Jag vill ju helst inte att de där bloggtrollen som uppenbarligen vet vem jag o Vmf är ska följa efter så alla som vill ha den nya adressen får helt enkelt skicka ett mail till mig på peg.bundy@live.se och helst då ange sitt namn. Jag bryr mig inte om vilka ni är och era namn avslöjas inte för nån annan men ja, ni förstår säkert varför jag vill detta. 

Och bloggtroll... jag har redan sett till att man inte kan googla fram nya bloggadressen. Det är spärrat. :)

... och ja, jag är medveten om att bloggtrollen kan uppge falskt namn o ändå få tag i adressen men det är en risk jag får ta. Jag hoppas att folk är ärliga. :)

Följa med till bloggportalen eller lägga ner? 

Det är frågan!

Jag finns

Jag skrattar

Jag gråter

Jag älskar

Jag bråkar

.................

Jag har bara inte haft ork att skriva om det här. Luften gick ur mig när den hemska röda texten uppenbarade sig och förtäljde om bloggens snara apokalyps..... 

Den här månaden är det riktigt körigt med pengar. Jag har ca 100 kr i plånboken kvar att leva på och ska ha barnen nästa vecka. Detta hade jag berättat för min arbetskamrat och vän... och skämtat om hur jag nog måste bli olaglig för att klara livhanken... (typ plocka kopparkablar på skrotar o sälja haha) 

Vet ni vad hon gör? Nä, hur ska ni kunna veta det... 

Jo, när jag kom till jobbet igår så tog hon och en annan tjej mig under armen och gick iväg till omklädningsrummet. Där inne, i bastun, stod det två stora korgar fyllda med mat - pasta, konserver, grönsaker, frukt, godis, bröd, muffins (hembakta!)...

- Vi pratade ihop oss igår och enades om att du inte kan ha det så här. Vi vill hjälpa dig så gott vi kan för är det nån som är värd det så är det du. sa de.... 

- Vi hoppas duu inte tar illa upp. 

Tar illa upp? Jag stod mållös av kärlek till dessa båda och en tjej till som inte var med in dit men som jag kramade hårt när vi kom tillbaka ut till arbetet. Jag var tårögd av tacksamhet.... 

Men det slutade inte ens där... i kylen väntade en påse med köttbullar, falukorv och kött på mig. Vilka människor! Vilka underbara medarbetare och vänner. <3

Jag var tvungen att gå fram till vår lagledare och berätta för honom att vi har de bästa medarbetarna som finns. Han kunde bara hålla med... han visste vad det handlade om. :) 

De vet allt jag gått igenom... skilsmässa, självmordsbenägna vmf:er, sjuk hund (det gick för övrigt inget bra så nu är min älskade vovve i hundhimlen), dubbla utgifter, pappas demens etc.... 

Jag ska komma på ett sätt att återbetala dem på.... inte med pengar alltså... men hitta på nåt skoj. 

Love them!

Vem har inte hört den nån gång? 

Eller lite mer utförligt: 

" Det ligger i vår biologiska natur att hela tiden söka nya "honor" att erövra och befrukta, därför kan vi inte hjälpa om vi är otrogna". 

Är inte det den största bullshit man kan säga? Eller? 

Jag menar inte att den sedan länge nedärvda driften inte finns. För den är en del av människan och alla andra djur. Mannen/hanen ska sprida sin säd och kvinnan/honan ska välja den bästa hannen till fader... 

Men... nu är det ändå så att vi genom tiderna blivit mer och mer civiliserade och har brutit med naturen. Därför går det inte att skylla på denna biologiska drift längre. Vi har nämligen andra sådana också som den stora majoriteten mycket enkelt kan stå emot. Vi går inte runt och mördar varandra i affären för att nån tar sista falukorven eller slår inte ihjäl eller börjar bråka med folk som kommer in på ens revir... inte ens en inbrottstjuv som verkligen klampar in tar vi död på. På sin höjd håller vi fast dem tills polisen kommer. Vi har lärt oss att mord och våld är fel... precis som vi har lärt oss att otrohet är fel. Så varför skulle den driften vara så mycket svårare att stå emot? Säg istället som det är... Jag VILLE vara otrogen. Skyll inte på en drift som går att hejda. Och skyll inte på att alkoholintaget gjort att driften blivit starkare och dessutom svårare att hindra eftersom medgörligheten ökat och omdömet försämrats... för har man fått i sig SÅ mycket alkohol att detta skett så är man sällan fit for a fuck ändå... rent fysiskt... 

Ja, jag vet... kvinnor är också otrogna och vi skulle kunna skylla på samma biologiska arv eftersom vi inte bara skulle välja den bästa fadern till våra barn... vi skulle dessutom bli påsatta av så många bästa fäder som möjligt för att säkert bli befruktade....  Genom århundradena som gått har väl kvinnorna verkligen visat isåfall att driften går att bekämpas eftersom vi sedan kristendomens början har fått lära oss att vara oskulder tills vi hittat/blivit tilldelade en fader till våra barn, och inte nes då bejaka vår biologiska sexualitet för mycket. Och trots en sexuell revolution för 50 år sen så har många av oss ändå inte släppt loss de naturliga lustar som finns... och de som har det blir sedda som slampor än idag.... av både män och kvinnor. 

Så... än en gång. Skyll för fan inte otroheten på nån djurisk drift som faktiskt går att bekämpa... utan säg som det är: 

"Jag gjorde ett medvetet val att vara otrogen". 

Jag har inte orkat skriva på ett tag... Min älskade vovve har nämligen gått och blivit sjuk. Fördubblade njurvärden som dessutom gått så långt att det syns på blodbilden. Veterinäären är pessimistisk men efter två dagar på djurkliniken med dropp och njurfoder fick vi en veckas respit då jag skulle få i henne mat och antibiotika... Det har gått så där. Vissa dagar går det lättare, andra dagar är hon inte så intresserad av mat. Vissa dagar behåller hon den och andra dagar får jag torka spyor överallt. Imorgon går respiten ut och det är dags för återbesök med nya blodprover. Då får vi den slutgiltiga domen som troligen blir avlivning. :( 

Ett tag ville jag ringa och få en tidigare tid. Jag tyckte inte det var nån idé att dra ut på det. Men, från oväntat (eller egentligen inte) håll fick hon en skyddsängel - Vmf. Han är blödig med djur och djur verkar gilla honom skarpt. Han ska alltid hälsa på hundar på stan, gillar att vara hundvakt och så. Han bad mig att vänta och satte igång projekt Rädda Vovve. Igår låg han på golvet framför henne och åt mat samtidigt som hon, bara för att hon skulle få lusten att äta. Sen låg han och kelade med henne länge, länge... gav henne kärlek för att få henne att utsöndra endorfiner som ju hjälper kroppen att läka och att må bra. Han hade med henne hem till sig en stund och baxade upp henne i sängen där de låg och myste. 

Idag har han varit här en liten stund och har lovat komma tillbaka senare och göra samma sak som igår så hon äter och får må bra. Jag försöker göra det samma men det är svårt att finna samma tid som han har... jag har ju barnen att ta hand om oxå.... 

Blev fascinerad och förundrad över hans engagemang. Han förstår inte hur vi vänner orkar bry oss och rädda honom när han vill avsluta allt, tycker att vi är jobbiga som inte låter bli honom så han får lyckas med det.... men sen lägger han tid, ork, kärlek på att få en dödsdömd hund att bli bättre..... Jag tror inte han inser kopplingen... att det han känner nu för min vovve är samma känslor och panik som vi brukar känna när han mår dåligt. 

Som Trust skrev i ett sms igår när jag tog upp just det: "Han är ärrad, sårad av livet, men verkar ändå ha en massa kärlek att ge, ha empati i sig"

Det stämmer. 

- Jag vill ha sex med dig. sa jag till Vmf. 

- Äsch, log han och fortsatte: Jag är utbytbar. 

- Tro mig, sa jag, jag har försökt men ingen kommer upp i din nivå. 

- Oj, det tar jag som en komplimang. svarade han. 

Och det ska han.... Han är inte som andra män. Inte enligt min erfarenhet i alla fall. Han älskar kvinnan. Kvinnans former. Kvinnans lukt. Kvinnans smak. (jaha, tänker alla karlar som läser det här... det gör ju jag oxå) Det som skiljer honom från mängden är att vare sig han tagit med sig en okänd tjej hem från krogen eller är med en flickvän så ser han varje människa som unik, varje sexuell relation som speciell. 

Jag har varit med tillräckligt många one nighters eller two nighters för att se skillnaden. Det finns de som knappt vet hur den kvinnliga anatomin fungerar och som fortfarande knullar som vore de 15 och oerfarna. De är egoistiska och bara ute efter egen tömning. (vilket kanske är en lätt utväg, speciellt om man vet att detta bara är ett ONS) Det finns de som är tekniskt kunniga på det viset att de vet hur de ska få tjejen blöt, få henne att njuta och kanske komma, men man känner att hjärtat är någon annanstans. Det är ett mönster de lärt sig: Lite sug på en tutte, kanske ner och obligatoriskt slicka i en halv minut... man känner liksom att de lärt sig en rutin som fungerar. Det finns de som inte vill kyssas för det är för intimt, som kanske inte tar i en mer än nödvändigt för det kan missuppfattas och de verkar tro att tjejen skulle bli kär i så fall. Men knulla kan de. Lite lagom sexigt och porrigt... en spank på rumpan så löser sig allt. 

Vmf... han går in i det till 110% vem han än är med. Det finns bara EN kvinna i hela världen just då och det är DU (eller ja, helst jag...hehe). Han beter sig som om han är förälskad... kysser, smeker även ansiktet, drar handen genom håret, smakar på hela kroppen som om det vore första gången han ser en naken kvinna, lika fascinerad. Han berättar vad underbart man smakar, vad vacker man är, skön.... utan att få det där sista att låta porrigt utan som om han menar det fullt ut. Det finns ju killar som säger att man är skön och som säkert menar det.... men de får det att låta som nåt ur en porrfilm.... 

Vmf kan också vara porrig. Ni som läst mig länge vet ju att det inte alltid är lugna, rosaskimrande sexupplevelser vi haft tillsammans.... men även då får han en att vara den enda, vackraste kvinnan i världen. Ska vi ha analsex frågar han flera gånger om jag verkligen vill, det är olja och försiktighet som gäller. En del killar kör bara på.... När vi har fistat är det samma sak fast ännu mer frågor, för varje millimeter han trycker på med handen så tittar han på en för att se reaktionen, minen i ansiktet... han ger en alltid möjligheten att när som helst ändra sig... han får en att känna sig speciell, som om man är den första kvinna han nånsin fått göra detta med... vare sig det gäller porriga saker eller en lugn och fin älskog. 

Kan någon klandra mig för att jag alltid vill tillbaka för mer? Kan någon klandra mig för att jag har känslor? 

Och ni andra killar där ute.... även om det "bara" är ren och skär sex ni båda är ute efter så är det inte fel att behandla den andre som om det vore den enda... gäller i och för sig både män och kvinnor. Ge er hän till fullo för stunden! Skit i att markera skillnaden mellan ren sex och ett kärleksförhållande. Just i den stunden ÄR ni ett par.... ni delar en intim upplevelse... Låt det bli en sådan också. Man kan vara porrig, brutal, hård i akten ändå... Har man ändå redan gjort upp att etta bara är sex så blir det inga missförstånd... för jag antar att det är det som ni är rädda för... "Om jag är för ömhetsvisande kanske h*n tror nåt mer åsså blir jag aldrig av med människan sen" .... tja... det är ju en risk förstås... men klickar man SÅ bra så är det troligen ömsesidigt... Jag är väl inget bra föredöme där eftersom jag inte kan släppa Vmf.. men å andra sidan kan han inte släppa mig heller... för även han, med sin långa "meritlista" har ju konstaterat att vi gör det jävligt bra.... 

Oj... vad The Mistress ord träffade mig.... det är ju precis de orden jag sökt och som jag skulle vilja ge Vmf.... för det är ju så... hellre ledsen ibland med honom i mitt liv...så mycket hans röriga liv tillåter... än ledsen jämt utan honom helt. Eftersom vi bor så nära varandra skulle det vara en konstant pina.... 

Igår var det dags.... Jag hade fått min tjeckiska pepparkaksdoftande sprit som jag beställde och min blinddate var på väg. Jag duschade och drog lite snabbt med rakhyveln på väl utvalda ställen - en flicka måste alltid vara redo för eventualiteter... speciellt trevliga sådana. 

Jag mötte upp min date och vi satte oss vid vattnet och skålade. Smaken var lika god som jag mindes den och han verkade gilla den också... även om vi var lite rädda att den julliknande smaken skulle få oss att utbrista i julsånger. Nu hände det inte som tur var för de stackars kvällspromenerande hundägare som passerade bakom oss. Efter lite haltande försök att få igång ett samtal så slappnade vi av och hade riktigt trevligt. 

Till slut blev det för kallt för honom (vekling! *L* ja... han kommer läsa det här) så vi gick hem till mig och fortsatte. Skämdes lite för att ta med honom hem eftersom jag nog aldrig haft det så här ostädat sen jag flyttade till lägenheten... men har man varit dunderförkyld samtidigt som barn o en långhårig dreggelbomb huserat hos mig så är det inte konstigt.... Om han brydde sig så dolde han det väl iallafall... (tack för det! )

Efter en hel del pepparkaka i flytande form samt cider och en del Spotifyrecogniserande så insåg vi att vi fått nog. Eftersom vi aldrig träffats förut men pratat en del på msn så hade vi gjort upp att vi inte skulle förvänta oss annat än att ha roligt... klickade det vore det bra och gjorde det inte det så var det också bra och han kunde sova i barnens rum. Men.... helt naturligt gick vi båda in i mitt rum... fortfarande utan några krav. ova sked är också mysigt och behövligt. Och så la vi oss också... 

Men.... en hand på mitt bröst som sakta smekte... det var allt som behövdes och snart var vi i full gång. Han hittade precis rätt ställe inuti mig och passade lixom väldigt bra där... men hur skönt det än var, hur mycket jag än hjälpte till med fingrarna, hur nära jag än kände att jag var så gick det inte att komma ända fram. Jag gned som en tok så jag nästan trodde klitten skulle ta eld.... till slut fick jag ge upp... jäkla sprit! Inte första gången det händer efter just spritintag.... 

Vi somnade och på morgonen ringde väckarklockan och jag fick lov att pallra mig upp för att åka iväg ett ärende, en tid jag hade att passa. lämnade dejten sovande med en lapp ifall han skulle vakna. När jag närmade mig parkeringen på väg hem var jag nervös över om jag skulle få se hans bil stå kvar eller om han hade passat på att försvinna (har ju hänt förr... o jag har själv gjort så) ... Men... den var kvar... och mycket riktigt låg han fortfarande och sov gott så jag kröp ner igen. 

När han hade vaknat låg vi och pratade en stund och när han tänkte ta på sig tröjan så tog jag den och kastade iväg... jag ville ju få en nykter repris först.... få visa att det verkligen var spriten som hindrade mig.... Han var inte direkt svårövertalad.... och mycket riktigt.... Nu fick grannarna höra Peggy gå i mål och det ordentligt.... Jag tror han gillade det.... ;) (eller har jag fel? ) 

Vågar inte tro på en återträff eftersom jag hört den förr.... men jag hoppas på det.... vi gjorde det bra... o övning med samma person gör det bara bättre.... fast då skippar vi pepparkaksspriten tror jag... eller lugnar oss med den iallafall..... Den är förföriskt god... men kanske inte när man ska förföra.... :)