Om åldersskillnad.

Jag läste nyss en blogg här på ab, fotbollsfrun, ett inlägg från en liten kvinna som levde med en stor man. Nej så här, hon hade träffat sin man när hon varit 19 och 41, mysigt, det är det alltid när kärleken slår till. Men, nu var frågan om de skulle så småningom skaffa barn, mannen var orolig för pensionen en smula mer och undrade dessutom om han skulle orka med en bebis? Kvinnan såg inte problemet utan tyckte, som jag uppfattade det inget särskilt, mer än att hon var säker på att han skulle ge henne ett barn när det blev dags och att han naturligtvis skulle älska det och orka också för den delen!!

Naturligtvis. Men nu till det jag reagerade på, han har en dotter som idag är 19år gammal. Klart man kan skaffa flera kullar med barn, med flera olika föräldrar, det har jag ju själv!!, dock me endast 8 år emellan. Det är där något händer i mig. Han har barn som redan nu bara är fem år yngre än sin kvinna, jag tycker och känner att det är inte riktigt rätt, för min smak, när dess tu träffades var kvinna 19 och hans dotter 14, jag får inte riktigt ordning på tankarna. För mig är det en mycket omogen man som kollar efter småtjejer eller så har han haft en sagolik tur som träffat en mycket tolerant tonåring som bara vill dela sitt liv med en person som han, grattis i så fall.

Däremot kan jag tycka spaltmetrar om att de skall ha barn, naturen kommer man inte ifrån, han är och förblir dubbelt så gammal som hon. Deras barn kommer helt enkelt att få en gammal pappa och en ung mamma, vill dom  ha det så, varsågoda. Det finns barn i detta lilla land som vi lever i som har det mycket sämre än vad detta barn skulle få och som absolut inte bett om att få komma till världen, men gör det ändå, så jag är säker på att om dessa människor skaffar sig bebis, är det ett noga avvägt beslut och en efterlängtat gåva.

Så helt avslutningsvis, go go bara, vill man så kan man.

Vi hörs