SourBitch / barn...

Jag önskar att jag varje dag gjorde mig påmind om hur ljuvliga små barn egentligen är. Att jag inte hörde deras tjat, gnat och tandagnisslan utan bara fokuserade på det som jag borde ta tillvara på, det som (oftast) växer bort när tonåren närmar sig.

Mitt hjärta blir varmt...

...när jag stryker lilleman på kinden då han somnat och han drar till sig min arm och kramar den som ett gosedjur..

...när jag ser glädjen i hans ögon då han lyckats vända på korvskivorna i stekpannan..

...när han lyckligt inser att han kan vinna över mig i UNO. Eller när han surt konstaterar att mamma OCKSÅ kan vinna i UNO...

...när jag hör honom skratta, så där hjärtligt som bara barn kan, åt ett tv-program..

...när jag tar mig tid att förstå det intressanta i en tallkotte, fågel eller gråsten. Det jag sett miljoner gånger och tar för givet, ser han som något totalt annat, helt nytt..

Dessutom går de små liven att muta med en glasspinne eller klubba....