Sett genom mina glasögon

Det blir lite fix och doning innan man blir nöjd, men det verkar som det går att göra bloggen personligare nu är förr...

Hoppas bara att den inte hänger sig lika ofta som förr också

som en bumerang kommer jag tillbaks igen.

Nu när jag äntligen gett min kära mor min bloggadress, och tänkt skriva och välkomna henne.

Då kommer jag inte in på MIN blogg och när jag efter ett antal oräkningsbara gånger väl kommer in, ochäntligen kan skriva så försvinner inlägget ut i cyberrymden.

Grrr… Så här var det när jag la av förra gången också. Så jag ger upp och flyttar till blogspot.com.

Så Välkommen mamma, det blev dock ett kort stopp men du och alla andra är välkommen till min nya blogg, här är länken

Kolla, vad jag fick upp i dag när vi var och fiskade, en röding på 6 hekto, det blir nåt till katten det!!!
Men hu, vad vatten det var på isen.

Det var ju som sagt mingel som entrérätt, blev dock lite feg och kompliterade med vindruvor och päronskivor. Men populärast blev ändå baconoliverna. Damerna fick en drink med äppelbaccardi och lime medan herrarna fick whiskey, don efter person. Det är ju faktiskt skogsarbetare vi har att göra med.....

Sedan var det bara för gästerna att sätta sig till bords och för mej att langa fram rätt efter rätt. Alla åt med belåtenhet och tog både en och två gånger. En av damerna visades vara guldmedlem eller ständig medlem, vad det nu heter, på WW (hoppsan, tvärsemot... så att säga) Men hon ville ha recepetet på grytan och ville veta hur mycket som helst... Jag som hade bestämt mej för att inte "predika" utan bara le som Monalisa.... Inte kunde jag hålla tyst, men vad gör det om hundra år....

Allt gick i ett rasande tempo, så tyvärr hann jag inte knäppa några fler matkort förutom på de vackra blommorna som jag fick av mina gäster, Husse fick ännu en whiskeyflaska.

Men det blev en trevlig men stundtals lite svetting tillstälning, men jag tror, hoppas och önskar att våra gäster trivdes.

Disken tog min käre sambo hand om dagen efter varat med vasaloppet.

Det bästa är att det är alltid fikapaus på mitten, det är nån teknisk anledning, spolning av filmen eller dyl. Men bra att  få en bensträckare, eftersom den är så lång.

Vi ska ju bjuda hem sambons arbetskamrater med respektive, på middag på lördag och ingen, vad jag vet äter enl. LCHF.  Jag känner egentligen ingen av dem, har bara träffat karlarna en gång och då var bara en fru med och det var på julfesten i fjol.

Vill gärna slå ett slag för våran kost,så därför blir menyn så här:

Mingel: baconlindade oliver, olika tandpetare med gräddost+ölkorv eller goudaost+salami+vindruva, samt fyllda minitomater med örtkyddad färskost. 

 ***

Förrätt: skink-ägg-majjoröra i gurkskål

***

Varmrätt: Fläskfilegryta med dragon och djonsenap, isbergssallad med rödlök och tomater, cow slow,  (kokat vildris till de som absolut måste ha kolhydrater)

***

Efterrätt: vaniljpannacotta med hallon, kaffe

***

Snacks: nötter av olika valörer

Vad tycks?!?

...det är nästan mer än jag klarar av, just nu. Jag ligger på gränsen och balanserar. Jag har tydligen inte lärt mej ett dugg... jag klarar inte heller av att komma tillbaka på LCHF:ätet.

Jo i går gick det bra hela dagen men i dag sket det sig med en bredsladd, när vi varit och handlat och var på väg hem,.Vill sambon stanna och äta nåt på korvkiosken, och frågande vad jag ville ha. Jag som var fullt upptagen med att ringa till min far på mobilen svarade utan att riktigt tänka färdigt...(jag gillar egentligen inte att äta på korvmojjen längre, för det är så krångligt att bli mätt liksom)... Jaja en kebabtallrik utan tomater, sa jag men menade en kebabsallad  men jag såg mej samtidigt balasera med tallriken på knät och spilla överallt på mej och i bilen... Sambon, det älskade stora nötet, sa inget men tänkte att det var konstigt... att jag skulle äta strips helt plödsligt.

Gissa vad förvånad jag blev när han kom tillbaka!! men även där kom den där eländiga uppfostran in ät upp allt på tallriken.

Påminn mej hur illa jag tycker om det när jag gör det!!!

JAG har nämligen märkt att jag har såna tendenser, jag säger till dagbarna att äta upp allt eftersom de själv tagit åt sig,  Grrr

Okej,  jag lyckades faktiskt lämna halva stipsen med sambons  som äthjälp.

Tillbaka till att det är mycket nu...

I söndags: Trött och sockerbakis med nässelutslagkaos, 

I måndags: Trött och jobbat. Hamnade framför datorn och blev kvar där.

I tisdags: trött och stressad av allt som jag har tänkt ska göras (så jag bara lämnade allt och for med HAnny till en vännina),

I går: Insett hur dammit och skitit allt är här hemma, städat köket som en tok och hade APT på kvällen.

I dag: Veckohanddlat och städat tv rummet och har "torsdagskul" i kväll (är ledare var 4:e vecka på bygdegården i grannbyn, 

I morgon fredag: städa på toa och sånt där, liksom vanlig fredagsstädning, innan Mor och minsta broren kommer, de ska ligga över, förbereda lördagens kalas (Grytan och pannakottan) Min far kommer också.

(Lugn!!  Menyn kommer senare i kväll...)

Sedan ska vi äta middag ihop och fira Sambon som fyllde i lördags nåja, Mor och bror ska fira oss båda.

På lördag: vinka av mor och bror som fortsätter sin resa söderöver, fortsätta förbereda kvällens kalas, duka duscha, fixa håret mm kl 18.00 så ska allt vara klart (och jag kommer att vara som en disktrasa). Skippar nog vinet denna helg också.

På söndag: årsmöte på bygdegården, lovade i ett svagt ögonbick att hjälpa till med fikat....

På måndag: trött och  jobba.

På tisdag : tid på vårdcentralen för att få läkarintyg till FK.

Nä, måste kasta mig i bilen och fara till torsdagskul... skriver mer i kväll.

Om jag inte kört på någon älg.

 hehe kunde inte låta bli,  fick detta imailboxen:

* det tar 7 sekunder för maten att komma från munnen till magen.

* människans hårstrå kan hålla 3 kg vikt.

* längden av mannens penis är lika med längden av hans tumme gånger 3.

* lårbenet är lika hård som cement.

*kvinnans hjärta slår snabbare än mannens.

*på varje fot har vi runt tusen miljarder bakterier.

*kvinnan blinkar två gånger oftare än mannen.

*vi använder 300 muskler bara för att hålla balansen när vi står.



Kvinnor har redan läst färdigt detta brev.

Männen tittar fortfarande på sin tumme....

HAnny har spytt som en liten gris. Det började i torsdags, mitt på dagen, när hon var ute, och höll på till ända tills mitt i natten mot fredag. Då hade hon lyckats kräkas elva gånger, varav 4 gånger vid 02-tiden på natten. Man blir ganska yrvaken när man vaknar av en hund som hulkar nedanför sängen… sedan var det bara att ställa sig och torka spya, en gul äggvite-slemig smet som nästan är omöjlig att torka upp.

Fast jag torkar hellre hundspya än människospya om jag ska var ärlig. Det luktar mindre och framkallar inte samma tjöjningsreflexer (hur nu det stavas)

Hon hade jätteont i magen och var helt knäckt av allt kräksande, så första halvtimmen fick jag sitta och stryka och massera magen.

Ja, hur som helst så lugnade det av framåt 3-tiden, så jag segade ner i fåtöljen för att vänta ut sambons väckarklocka, den ringer redan kl 03.30, varannan vecka. Efter det somnade både jag och HAnny dödströtta till framåt 8-tiden. Då var det bara att pallra sig upp och ställa sig och göra födelsedagstårta åt sambon… allt gick bra under dagen med HAnny , hon fick fil som hon fick behålla, sedan efter vi varit och handlat så fick hon en ½ portion av sin vanliga mat + den sedvanliga slurken fil, men se det gick inte så på lördagsmorgonen var det dags igen… Hon la 3 snabba spyor på golvet under på vägen ut, (men missade alla mattor).

Då var matte less, tänkte ställa in allt, som var planerat för dagen. Pimplingen på förmiddagen, födelsedagskalaset på kvällen… men svärmor ställde upp som en räddande ängel. Hon gick hit och kollade HAnny medans vi var ute på skotern, fick ingen fisk by the way, Eftersom det till slut gått hela dagen utan en endaste tillstymmelse till hulkning. Utan endast en tilltagande hunger, så beslutade vi att  fara även på födelsekalaset med svärmor/farmor som backup. Men jag for med viss jour och beredskap, inget vin för mig alltså. Det skulle visa sig vara lika så bra för min del. 

Hannys mage skötte sig perfekt medan vi var borta och fick som belöning ännu en skvätt fil med ett fåtal torrfoderskulor i när vi kom hem. natten blev lugn, från hennse sida i alla fall.

Idag har hon fått många små mål med kokt ris och risvatten och en smör klick i, ibland med lite kalvsylta, nu i kväll fick hon även lite torrkulor i risblandningen. Allt har fått stanna kvar i lilla magen så nu är nog krisen över för denna gång… Det är så jobbigt när ens husdjur blir sjuka, de har ju så svårt att berätta. De bara tittar på en med två stora lessna ögon…