Dr. K. Är klimatproblemen verkligen en individuell fråga? Använd gärna som insändare!

OBS! Denna text är inte copyrightskyddad! Använd gärna delar av den för att skicka in insändare eller debattartiklar i ditt eget namn! Du behöver inte hänvisa till detta inlägg eller mitt namn. Jag uppmanar alla som vill att använda texten! Se tips hur du skriver om den längst ned.

Det är lätt att låta förtvivlan och uppgivenhet slå rot när man läser alla alarmerande rapporter och löpsedlar om klimathotet! Men om man förlorar hoppet så löser man inga problem utan grips istället av konstant passivitet. Vi kanske behöver ändra inställning till ansvarsfrågan när det gäller den miljökatastrofen som drabbar hela världen på grund av växthuseffekten.

De globala klimatförändringarna är faktiskt ett GLOBALT problem och borde angripas så. Mitt synsätt är alltså lite annorlunda från de flesta politikers, miljöfanatiker och världsorganisationers. De vill alla skylla på OSS, på oss individer. Att det är ditt och mitt fel att världen ser ut som den gör!

Och visst är det ditt och mitt fel att vi inte gör tillräckligt mycket för att uppnå en hållbar utveckling. Vi har alla ett ansvar som vi inte kan avsäga oss. Dilemmat är att även om jag och du skulle göra allt vi förmådde, så skulle det aldrig vara tillräckligt. Det är nämligen ett par miljarder ytterligare människor på denna planeten och dom vet inte ens vet om att växthuseffekten existerar, de har inte ens mat för dagen. De har inte tillgång till utbildning, de har ingen dator eller internet eller en välutbildad president som vet vad som händer ute i världen och vet vad man skall göra åt det. Hur kan man ställa krav på ovetande, oupplysta individer/länder om att leva i en hållbar utveckling utan påverkan på miljön när de inte ens vet om att det finns nåt som heter hållbar utveckling. Det är antagligen också vårt problem, ditt och mitt....

En vanlig strategi av miljörörelsen är att först lägga fram katastrofvisioner av tänkbara klimatförändringsscenarios och sedan säga "Du kan inte göra allt men du kan göra något". Det är i och för sig bra för oupplysta individer att få en slags hopplös uppmuntran. Ungefär som att "även om det egentligen är helt hopplöst och dödfött, så kan du göra lite skillnad, och det är kanske bättre än inget. Åtminstone för ditt eget samvete. Så att du kan se dina barnbarn i ögonen när de frågar: Varför gjorde ingen nåt för att stoppa världskatastrofen?".

Återigen: problemen är globala, men vi är individer. Ska man lösa globala problem på individuell nivå? Är det en bra strategi att vi ska kunna välja själva: "idag vill jag leva miljövänligt och enligt en hållbar utveckling. Men imorgon ska jag inte göra det."

Det mest underliga är naturligtvis att alla andra allvarliga miljöproblem oftast har lösts via gemensamma ansträngningar på en global nivå. Där alla länderna faktiskt uppfyllt sina åtagande (tja i viss mån). När det gäller miljöproblem i Sverige hade det varit absurt om någon politiker eller miljömyndighet skulle ha sagt att det vore en individuell fråga att lösa problemen.

Ta tex asbest. Tänk om regeringen bestämt att det vore en individuell fråga om det vore giftigt och cancerframkallande med asbets. Så att vi själva fick välja om vi ville andas in det eller ej om vi hade det på jobbet. Tänk om de sagt: "Du kan inte göra allt, men du kan göra något" när det gällde utsläppen av bly från bilavgaserna, när det gällde DDT användningen i jordbruket eller när det gällde utsläppen av luftföroreningar från bilismen och industrin (som ökar försurningen och övergödningen), eller om de påpekat vikten av att ta sitt individuella ansvaret när det gäller alla cancerframkallande tillsatsämnen som finns i matprodukterna? Tänk om de sagt att du måste ta ditt individuella ansvar när det gällde att sluta använda produkter som orsakade att ozonlagret i atmosfären förtunnades och försvann? Eller att det var ditt personliga val att avgöra om du ville kvicksilver förgifta Sveriges vattendrag? Skulle det vara en accepterbar lösning att lägga allt ansvar på dig och mig? Precis som de gör när det gäller växthuseffekten?

Så, jag frågar: Hur kan de globala miljöproblemen vara en individuell fråga när inga andra miljöproblem attackerats på individuell nivå?

Visst sker förhandlingar på global nivå. Men hur effektfulla har de hittills varit? Det verkar inte som om politikerna alls förstår allvaret i denna GLOBALA miljökatastof. De verkar inte göra tillräckligt och de säger (indirekt) att de förutspådda förändringarna inte verkar vara så farliga. Problemet är att de förutspådda förändringarna var baserade på forskarnas erfarenheter. Erfarenheterna var baserad på en normal planet + effekten av en projicerad växthuseffekt. Så här väl funkar det: en rapport säger "dessa förändringar kan komma att ske inom 100år". Sedan läser jag i rubrikerna på löpsedlarna att det redan hänt! Alltså inte inom en 100 årsperiod, även fast det vore önskvärt. Jorden vill inte alls bete sig som forskarna, politikerna och industrin vill.

Klipp ut detta stycke om du vill använda som insändare: Trots att jag själv forskat inom effekterna av klimatförändringarna förstår jag inte hur de förutspådda förändringarna är så missvisande. Det kan bero på att vi forskare är alltför försiktiga i vad vi säger. Språket skiljer sig. När jag säger "det är mycket troligt" betyder det att det är helt säkert. En normal person hade dock sagt sig vara 150% säker. När jag skrev ett manus på hur artdiversiteten av mossor av lavar dramatiskt kommer att minska pga klimatförändringarna i svenska fjällen och blev lite känslomässigt engagerad, så blev jag tillsagd att vara neutral och inte känslomässig och fick skriva om manuset. Mina resultat får nämligen inte vinklas till ett politiskt uppdrag. Därför får inte forskare skriva att deras modeller för framtiden är mycket illavarslande, visar på hemska effekter eller tyder på att miljoner människors kommer att dö.

Alla modeller är givetvis bristfälliga eftersom de enda faktorer som läggs in är de som VI känner till (alltså forskaren). Problemet är att detta är första gången ett globalt växthusexperiment i denna hastighet och skala utförs så man kan ärligt säga att ingen egentligen vet något. När det gäller globala förändringar är de alltför omfattande för att enskilda forskare ska kunna ha en översikt. Oavsett om man har en holistisk syn eller ej så hänger ju alla jordens system ihop. Att bara studera en liten del av jorden kan därför vara missvisande.

Så hur ska man kunna lita på att modellerna är sanningsenliga och inte överdriver eller underdriver de kommande händelserna? Det kan man inte. Det enda man kan vara säker på att massor av saker kommer att förändras, både till det bättre och sämre. Och att det går mycket fortare än vi trodde. Nu pratar forskarna om "runaway" klimatförändringar. Alltså om en skenande, ivägrymmande växthuseffekt. När växthuseffekten skenar iväg så gäller att vara förberedd på det mesta. Vilket scenario du vill förbereda dig på är också ett individuellt val. Värmebölja, vinterorkan, monsterskyfall, jordskred, eller en ny istid. Välj vad du vill, det är ditt val och ingen kan säga åt dig hur du ska leva!

Vad skönt med friheten att välja om man vill orsaka en global miljökatastrof eller ej. Alla har friheten att leva hållbart och i samspel med miljön om man vill. Vilket otrolig framsteg i den globala demokratin och mänskliga historian att ALLA har detta valet. Men det är lite synd att inte alla vet om det. Dom hade givetvis varit mycket lyckligare som individer om de vetat om att de hade haft så stor personlig frihet? Men frågan är vad dom valt. Förmodligen det som alla vi andra väljer. Att göra precis som vi vill.

Ja, varför inte? Det är ju allas personliga, individuella frihet att välja hur vi vill leva. Själv lever jag ju i Japan, ett av världens rikaste länder, där de inte har några lagar mot tomgångskörning, och där man köper plommon, kakor, riskex, risbollar och smågodis förpackade i plast (plast framställs vanligen av olja) ett och ett, och all matlagning och varmvattenuppvärmning sker med ickeförnyelsebar naturgas (fossil energikälla som bidrar till växthuseffekten). Synd bara att valet är att: inte duscha eller duscha, att diska i kallt eller varmt vatten, äta lagad mat eller inte äta lagad mat. Att köpa mat eller inte köpa mat. Men det är ju som sagt mitt individuella val att leva i en hållbar utveckling eller ej. Mitt och 127miljoner japaners val.

Konstigt bara att det känns som om vi alla blir lurade medan inga eller inte tillräckligt effektfulla åtgärder sker på global och nationell nivå. Men jag antar att bristen på effektfulla globala åtgärder som krävs för att lägga växthuseffekten i en lägre växel också är mitt och ditt fel. För varför skulle det inte vara min och din och allas individuella frihet att bestämma på global nivå när jag och du tydligen är ansvarig för de globala klimatförändringarna?

För detta inlägg avsäger jag mig copyrighten och vem som helst får lov att använda delar av texten för att skicka insändare! Klipp ut stycket om min personliga erfarenhet som forskare. Byt sedan ut mina japanska exempel mot Sverige och: "där vi inte har lagar om sopsortering", och om naturgas mot elproduktionen där en hel del kommer från oljeförbränning av fossila bränslen. Och 127 miljoner japaner mot befolkningsmängden i Sverige när du skickar in insändaren/artikeln. Lycka till!