Dr. K. Japanska bergsvandringar och slut med bloggandet här på AB.

Numera finns jag här:

http://drkarin.wordpress.com

Det finns stora skillnader mellan bergsvandringar i Japan och i Sverige. För det första anses det som normalt att börja vandra på berg först när man är pensionerad här i Japan. När skulle man annars ha tid liksom? De flesta jobbar ju jättemycket ända fram till pensionen så det finns ingen tid förrän efter man slutat jobba och är gammal. DÅ ska man börja göra allt det man alltid drömt om....

En annan stor skillnad är att det ofta är rätt mycket folk som går de normala vandringslederna. Ta Mt Fuji tex, japans högsta berg. Vi var där under sommaren, men inte för att bestiga berget som ju verkade en aningen tröttsamt speciellt när man inte kan samla mossa där för sitt jobb. Nej, vi åkte till Mt Fuji bara för att ha sett det och för att vandra en liten bit. För en ekolog är det helt ok att inte bestiga toppen. Man har ändå kul och lär sig saker. Problemet med Mt Fuji och välbesökta berg i allmänhet är att man inte är ensam om att vilja besöka dem. Tvärtom så är det rena E6an på vandringslederna.

Det är inte kul kan jag tala om. Generellt så tycker jag väl inte att det är så kul att gå tillsammans med 30-40 andra flåsande människor. Och speciellt kul är det inte när de tjatar hela tiden, tar kort, röker och är allmänt jobbiga. Jag går nämligen inte på berg för att träffa människor att prata med utan snarare tvärtom.

När vi var på Mt Fuji gick vi förbi flera raststationer där det stod bajamajjor på rad och massor av folk i kö för att använda dem. Framför några byggnader bredvid bajamajjorna satt en 20 ynglingar och kedjerökte. Innan jag ens kom fram till den platsen kände jag cigarettröken klart och tydligt. När man väl tagit sig igenom rökmolnet och kom ut på andra sidan hamnade man i bajamajjakön. När man väl gått förbi bajamajjakön och skulle ta sig längre upp på vandringsleden, vad möts man av då? Jodå, en asfalterad vandringsstig.

Ja, det är verkligen en fin naturupplevelse att vandra på Mt Fuji. Ensam där ingen människa någonsin satt sin fot förrut...är det bara en dröm nu för tiden kanske?

På andra berg jag varit på här i Japan är det varierande antal människor som besöker. Tex är det nästan inga personer som besöker den aktiva vulkanen som jag jobbar på. Det kan bero på att man måste ha tillstånd för att få nyckel till grinden för att köra med bil till parkeringsplatsen. Av risk för vulkanutbrott har man gjort området lite besvärligt att nå för allmänheten. Ändå lyckas folk ta sig dit och vandra upp till vulkankratern. Jag bara väntar på den dagen när vulkanen får utbrott men jag hoppas intensivt att det dröjjer några år så jag hinner göra färdigt mina forskningsprojekt!

Andra berg jag jobbar på är mellanbesökta. På dessa berg måste man vandra upp och ner på en och samma dag för det är förbjudet att övernatta. Faktiskt så tror jag ingen skulle vilja övernatta även om det gick eftersom det finns massor av björnar här och där. På dessa berg är jag rätt glad över att det kommer lite människor då och då, eftersom jag ibland jobbar ute ensam. Jag är rädd för björnar och när man står still så ringer inte min bjällra längre. Jag vägrar använda en radio när jag jobbar ute på berg och i skogen (många japaner har en radio med sig som de lyssnar på medan de vandrar på bergen), det känns väldigt mycket som anti-natur-mentalitet. Istället pratar jag med mig själv.

Faktiskt så fann jag att det gick väldigt bra att prata med mig själv. Jag får bra svar och råkar aldrig i gräl (ok kanske vid nåt tillfälle men jag blev snabbt sams med mig själv igen). Jag försökte först att sjunga men kom bara ihåg 2 verser av en enda låt och efter en timma eller så, så blev det lite långtråkigt att lyssna på det. Jag skall fundera över att ta med mig en assistent nästa år. En assistent som kan sjunga då. Undrar om en sjungande assistent är dyrare än en vanlig?

Detta är mitt sista inlägg här på Aftonbladetbloggen. Jag är väldigt trött på att vara här eftersom det alltid är strul med utrymme, att fixa sms, att komma åt sina sidor och servern är ju helt uppenbart alldeles för överbelastad så ofta kan jag inte själv kolla in andras sidor eller skicka in mina inlägg. Jag lägger in en länk till ny plats när jag börjar blogga igen någon gång i framtiden. Ha en bra jul, ett gott nytt år och ett underbart liv! Om någon mot all förmodan kommer att sakna mig går det jättebra att mejla :-)