Görels röra

Japp, jag har flyttat.

Hit blev det: http://metrobloggen.se/mirreli/     

Vi ses!

Häromkvällen låg vi och småpratade lite, sådär som man gör ibland...

Sambon frågade vad det är som gör att jag älskar honom, så speciell var han ju inte, nej han förstod inte varför jag föll för honom - för han var ju inget att hänga i julgranen tyckte han.

Nej, älskling sa jag, du är inte mycket att hänga i julgranen - du ÄR julgranen...

Hon finns,

hon är på dåligt humör,

hon mår inget bra,

och hon vill just nu inte finnas till.

Jag borde ju ha lärt mig vid det här laget.

Aldrig någonsin ta något för givet...

Aldrig någonsin tro att man ska få samma tillbaks som man ger...

aldrignågonsintanågotförgivetaldrignågonsintroattmanskafåsammatillbakssommanger

aldrignågonsintanågotförgivetaldrignågonsintroattmanskafåsammatillbakssommanger

aldrignågonsintanågotförgivetaldrignågonsintroattmanskafåsammatillbakssommanger

aldrignågonsintanågotförgivetaldrignågonsintroattmanskafåsammatillbakssommanger

Om jag upprepar detta mantra tillräckligt många gånger så kanske jag får klart för mig hur det ligger till...

Om vissa saker i mitt liv är så enkla, varför måste då annat vara så in i helvete svårt?!

Jag har förmånen att leva med nån jag verkligen älskar. Det är så lätt att leva med honom, vardagslivet liksom bara flyter på. Nog faan blixtrar det emellanåt, eftersom vi båda har hetsigt humör - men det går snabbt över.

Ta bara som igår... Hjärtat skulle grilla, trots snålblåst och snöblandat regn. Jag förordar grillning med locket på, han tycker att det ska vara av. Jag säger till honom att han får göra hur han vill. Jag var inne och gjorde iordning tillbehören till köttet men bestämde mig för att gå ut och kolla hur det gick för honom. Där står han ilsken som ett bi, för grillen har slocknat - och detta är MITT fel eftersom jag har sagt att att locket ska vara på!!! Grannen sticker ut huvudet och tycker också att man ska grilla kött med locket av. Jag fräser "fuck you" åt sambon och dänger grillocket i backen och går in samtidigt som jag säger några väl valda ord. Sambon fräser nåt om "huggorm" och grannen ser väl mest förskräckt ut.  10 minuter senare går jag ut igen, kollar hur det går och vi pussas som om ingenting har hänt.  När vi precis ätit klart ringer grannen....  "Hej, är du arg på mig? Jag ska inte lägga mig i eran matlagning igen." Jag bara skrattade och sa att jag var arg på mitt mongo till sambo som säger att det är mitt fel att grillen slocknade. Då frågar hon lite försiktigt hur det är mellan oss nu då? Jodå, säger jag - allt är bara bra. "Jaha, så ni är inte arga på varandra nu då?!" Nä, sa jag, det går över lika fort som det kommer! 

Hahaha, illa när grannen bekymrar sig till och med!!!

Nåja, det var ju inte detta jag skulle skriva om...  

Vi har det bra, riktigt bra till och med om jag får säga min mening. Men vissa saker är inte lika enkla tyvärr...    

Jag känner mig så jävla motarbetad ibland! Jag försöker verkligen, men inget duger! Man vågar ta mig fan knappt öppna käften längre! Allt jag gör, är och säger är helt fel. Helst av allt skulle jag försvinna härifrån, det har jag ju fått klart för mig. Och tro mig - vissa dagar vore det så jävla lätt att bara gå ut, stänga dörren och aldrig mer vända tillbaka...

Är det verkligen meningen att ett barn ska få en att må såhär?!

Ibland tror jag att det är tur att du inte vet hur mycket jag älskar dig.  Jag tror att du skulle bli rädd, för det blir nästan jag ibland.

Jag kan stå och titta på dig, och hela kroppen fylls av känslor som är så starka att tårarna stiger i mina ögon. Tårar av lycka, för att jag får leva här med dig. Tårar av ömhet, för allt jag känner för dig. Tårar av glädje, för att jag vet att jag är älskad. Tårar av saknad, ifall det av nån anledning tar slut.

Om jag tänker på att du skulle försvinna ur  mitt liv av någon anledning så gör det obeskrivligt ont, det är en av mina största rädslor. Min värld skulle verkligen gå i bitar om du inte fanns i mitt liv.

Tänk att ett artigt handslag kan förändra livet så radikalt!

Jag vet att du inte vet, och inte kan veta hur starka mina känslor är för dig. Jag vet att du ibland har tankar som jag önskar att du inte skulle tänka. Du bär på en oro som det inte finns fog för.

Vet du vad? Om du känner ens hälften så mycket för mig som jag gör för dig, då finns det inget att oroa sig för. Inget alls.

Nu och för alltid 

Ibland kommer verkligheten och klappar till en.

Stenhårt.

Utan pardon.

Lämnar svidande, brännande märken i hjärta och själ.

Så många frågor som aldrig kommer få svar.

Så mycket som plötsligt framstår som helt självklart.

I'm just gonna take a minute and let it ride
I'm just gonna take a minute and let it breeze

En liten skitsak, jovars.

Men ack så irriterande.

Hur dum får man bli liksom?!

Asch, jag vet...

Inget att gå i taket för. Eller?! Jo, man gör inte så. Det får finnas nån gräns.

Jag har varit snäll och hyfsat trevlig hittills, jodå. Småpratat lite. Låtit fanskapet åka med mig.  Backstabber!

Säger han inget till henne så lär jag göra det. Den här gången tänker jag inte hålla käft. Mina trevliga dagar är över.

BACKOFFYOULITTLEFUCKINGBITCH,   B A C K  O F F !!!

Senast igår så stog jag härinne och tittade ut och gladdes över allt jag har.  Min älskade sambo, våra 3 grisungar och trädgården som vi har fått så fin. Jag kände en sån enorm tacksamhet och glädje, och tänkte att "jaa, det är ju precis så här det ska vara, just så här!"

Så snabbt det svänger...

Jag tänker inte gå in på några detaljer, men dagen idag har inte varit kul - milt uttryckt.   Hela halva helvetet bröt löst imorse efter att jag lämnat mina barn på dagis.  Jag är trött på att bli talad till på ett sätt som är totalt respektlöst, trött på att bli undergrävd, trött på att det visas att det är helt fucking jävla okej att negligera vad jag säger. Trött på att den här familjen regeras av en 9-åring. Det är som sambon säger - man går hela tiden på helspänn och väntar på vad som ska hända härnäst, och det är så jävla tärande. Och jag vet fan inte vad jag ska göra åt det längre.

Jodå, jag är fortfarande tacksam över samma saker som igår. Jag blir fortfarande varm i hela kroppen när jag ser på min sambo. Jag älskar fortfarande ALLA 3 barnen villkorslöst, skulle gå genom eld och vatten för dom.

Men jag är in i själen trött, trött på saker som jag inte vet hur jag ska hantera längre.

Be careful with what you wish for -  because you might just get it...