Bullmamma i spåret....!

Efter en dag vid ugnen, bakandes bullar inför kommande kalas nästa vecka, så känner jag mig nu ganska redo att svida om till illaluktande joggingkläder och ge mig ut i duggregnet. Träningsvärken sedan rundan i fredags dröjer sig kvar, främst i låren, och jag misstänker att det blir ganska tungt i benen i dag. Har inte riktigt hittat en bra "flow" i stegen. Men det kommer....

Bara jag slipper röra på min högra armbåde för mycket så är jag nöjd. Klumpig som jag är råkade jag slå i armbågen mitt på det där stället där man är extra känslig och där det gör så in i h-vete ont att slå sig. Tog ca. 10 sekunder innan jag kände att om jag inte lägger mig ner pladask nu så svimmar jag. Inte första gången i mitt liv om jag säger så. Pinsamt, men sant. Om jag skär mig på en kniv - svimläge. Om jag slår mig ordentligt - svimläge. Om jag har magsjuka och mår illa - svimläge. Jag kan alltid hitta en anledning att svimma, kort och gott. Och jag gör det också! Har vaknat upp många gånger och tittat upp i oroliga ansikten över mig.

Sådan är jag!