Det blev inte som jag tänkt mig i helgen. Maken blev sjuk och alla planer fick ändras efter bästa förmåga.
När någon inte mår bra så blir allt annat så futtigt. Har ni tänkt på det? Vad snabbt man omväderar det som sker runt omkring. Festen kändes inte viktig. Jobbet kan vänta. Det räcker med att ha sina älskade omkring sig. Det är det viktigaste. Tryggheten i sin familj. Den betyder allt för mig.
Utan min familj blir jag till luft....jag är mamma till mina barn. Maka till min man. Ändå en egen personlighet med egna krav. Men jag behöver alla bitarna för att känna mig hel.
Anna....
Anna....
Anna....