Jag är rädd för åskan....!

Jag har alltid varit rädd när det åskar. Det blev inte bättre för några år sedan då åskan slog ner i en grannes tall och stora vedklyven flög över tomterna och krossade rutor i villorna. Det var riktigt läskigt.

I kväll skyndade jag mig hem från jobbet för att hinna med en efterlängtad långpromenad i det underbart varma vädret. Jag såg dock att det var lite mörkt vid horisonten och en molande huvudvärk skvallrade om att det skulle kunna bli åska fram på kvällen.

När jag var längst upp på höjden så sa det bara pang samtidigt som himlen öppnade sig och ut vällde både hagel och regn. Det sista jag sa till maken innan jag gick var att om det blir åska så sätter du dig i bilen med en gång och hämtar upp mig. Men allt gick så snabbt och rätt som det var så befann jag mig mitt i ovädret.

Usch, vad otäckt det var! Jag sprang hela vägen hem. Egentligen skulle jag inte få börja jogga förrän nästa vecka med tanke på operationen. Men i kväll gick det undan!

När jag kommer hem är maken ute och letar efter mig. Vi har sprungit/kört om varandra. Men en räddare i nöden, det är han allt, min kära make!