Jag måste rycka upp mig nu....!

Jag är farlig för mig själv när jag vältrar mig i självömkan och tycker synd om mig själv. På gränsen till självdestruktiv....vill inte hamna i detta negativa träsk av "tycka synd om mig själv - hormoner"

Så jag tar ett djupt andetag (har jag lärt mig på yogan) och riktar blicken framåt, uppåt. Ser mig omkring ordentligt. Ser träden som lutar av vinden utanför min härliga altan. Sätter på Jennifer Lopez "On the floor" och känner hur det rycker i benen av danslust. Skiter i att jag inte kan röra mig utan att se gravid ut p.g.a av min nyopererade mage. Tänker i stället på hur jag dansade till denna låt på min fest, hur kroppen svängde och rörde sig till takten av denna härliga musik.

Om några veckor är jag tillbaka på dansgolvet, på löparrundan mer sugen på att svettas än någonsin.

Vänta bara...........