Opps/ Läs den här bloggen

joooo...vi lever i ett fritt land..............

Precis - sorg är ingen sjukdom och har inget diagnosnummer. men den kan övergå i en depression och det är en senare fråga hur man tacklar det.

Jag har slutat förvåna mig när det gäller regeringen och deras idiotiska beslut. Självklart måste människor som mist sina nära o kära (spec om det gäller ens barn) få vara sjukskrivna.

Sorg kan man inte tidsbestämma. Herregud så sjukt.

14 dagar? Va? Det är ju fan sjukt.

Men sorg är väl ändå inte en sjukdom? Är det verkligen något som FK ska stå för? Om det däremot är frågan om att sorgen övergår i, eller existerar samtidigt som, ett sjukdomstillstånd, tex depression är det en annan sak.

Vid nära anhörigs död står arbetsgivarna i de allra flesta fall för pengarna de två första veckorna. Om jag därefter inte kan jobba går jag till doktorn.

Har du läst om Elton? Hans föräldrar fick höra samma sak. En väninna till mig samma. Men går man vidare så får man igenom det, frågan är bara hur och varför dessa personer SKA orka strida för något sådant som måste kännas rätt meningslöst när ens barn har dött :(

Hic Varför ska inte F-kassan kunna stå för ersättning om man är nere efter en nära anhörigs bortgång? Det borde rimligtvis kunna jämföras med att vara djupt deprimerad och det är ju väldigt många som får vara sjukskrivna pga det...

Ja, jag har länk till honom. Men jag hade för mig att du var en av dem som läste :)

Lindalou: Tja, jag tänker väl mest vad det är vi förväntar oss av FK egentligen. OM man likställer sorg med sjukdom så är väl FK det naturliga alternativet. Jag skriver också i min tidigare kommentar att sorgen KAN övergå i, eller existera samtidigt, som ett sjukdomstillstånd. Men om man INTE likställer sorg med sjukdom (såsom tex depression) så tycker jag inte att FK ska betala.

Det är inte så att jag inte begriper vad som händer vid en nära anhörigs död, eller att jag inte har förmåga att föreställa mig hur förkrossande det kan vara att förlora ett barn. Det jag menar är bara att om sorg inte är sjukdom - varför ska någon annan betala för att jag ska kunna vara hemma och ta hand om min sorg?

Det kanske vore ett alternativ för försäkringsbolag istället? Fast jag kan nog föreställa mig många arbetsgivares tveksamhet till att låta sin arbetskraft gå hemma och sörja, den tid det tar. För det är ju väldigt individuellt det där, hur länge sorgen är så förkrossande att det är svårt att ta sig för något normalt alls. Och eftersom det är individuellt så har jag svårt att se ett system där sorgeperioden individanpassas. Tex, Maja som mor som har förlorat sitt barn får vara hemma i ett år medan Kalle som far som förlorat sitt barn får bara vara hemma i 6 mån. (eftersom han är man). Agda som förlorat sin make sedan 30 år får vara hemma 3 mån medan Tina som bara varit gift ett år får bara 3 veckor. Jag tycker det faller på sin egen orimlighet. Och nej, jag försöker inte raljera - jag försöker bara resonera sakligt och utan känslor.

Hic Jag förstår hur du tänker. Men ändå, två veckor är väldigt kort tid. Man hinner inte ens få till en begravning då, än mindre samla sig själv. Beroende på vem, det är man förlorat förstås.
Min mormor var en gammal kvinna, vi visste vart det barkade hän så när hon gick bort var det ingen som bröt ihop men om något av mina barn skulle dö vet jag att två veckor inte är i närheten av den tid jag kommer att behöva för att ens orka stå på benen.

Hmm, sorg är ingen sjukdom men det är ett trauma att förlora ett barn. Jag blev erbjuden sjukskrivning 1 månad pga "Personliga skäl" när jag fick veta att mamma var döende. Anledning: Man fungerar inte och fungerar man inte så kan man ju inte jobba. Nu behövde inte jag den sjukskrivningen, men det är ju fel att jag blev erbjuden längre sjukskrivning - ens innan dödsfall - än vad föräldrar blir.