Doktorinnan i Puskallavik

För att ingen av er ska tappa bort mig och den bästa av världar, så meddelas härmed att Puskallavik finns kvar.

De - ja det vill ni ju alla ihop - som vill följa händelserna i världens centrum är välkomna att läsa på den nya bloggen DOKTORINNAN I PUSKALLAVIK!

Välkomna över!

Det är upprörande att en amerikan skrivit en "hitte-på"-blogg om en homosexuell syrier bara för att fästa uppmärksamhet på ett problem i den delen av världen.

Alla bloggar ska enbart handla om det egna livet och skrivas av ärliga och verkliga personer.

Själv skriver jag ärligt och uppriktigt om händelserna i vårt verkligen existerande Puskallavik. Det handlar inte det minsta om att fästa uppmärksamhet på problem och företeelser i världen utanför vår idyll.

Jag har faktiskt moral och anständighet!

Det är såååå upprörande att mitt föredöme inte går hem överallt!

För er som vill se hur en verklig och SANN blogg ser ut så scrolla och läs här i denna blogg. Eller gå in på Puskallaviks nya bloggportal(AB har ju sagt upp sitt samarbete med oss)!

Puskallaviks utmärkta bloggportal finns kvar för er som söker en högeffektiv och enkel plattform.

Numera samarbetar vi med Wordpress och ni är välkomna över dit för att ta reda på mer om hur det går till när vi bloggar i Puskallavik!

Gloria njuter av friheten från troll. Själv ser jag möjligheter till att begränsa rörelseförmågan för de påhittade bloggar vi plågats av här på AB. Det är upprörande att folk kan hitta på en identitet och skriva vad de vill.

Som väl är sållas allt sånt bort innan det klistras upp på Bloggportalen i Puskallavik.

Men hur tänker egentligen människor som luras?

länkar nu till även denna adress.

Det gick utmärkt att klistra upp våra lappar - som vi gör blåstenciler av för att få kopior av till alla portaler - på denna nya portal.

Tyvärr så följer inte kategorierna med. Det är mycket tråkigt för jag vet att ni haft stor hjälp av att kunna följa våra innevånare och våra öden via dem. Möjligen finns det något enklare sätt än att manuellt katalogisera varje inlägg på nytt.

Det som nu återstår är att koppla till olika sätt att hitta mig!

Det är naturligtvis mycket beklagansvärt att AB-bloggen försvinner. Men det måste ju så bli när man förlitar sig på teknik som inte håller i längden.

Vi i Puskallavik har ju vår bloggportal på en lagårdsväg där var och en får sätta upp sitt inlägg. Blir man missnöjd med någon annans inlägg drar man i snöret och då pingar det hos unge herr drätselsekreterare Lund som cyklar ut och river ner det förhatliga inlägget.

Naturligtvis har här förekommet några bloggkrig, men i det stora hela så har det fungerat.

Vi försöker nu finna olika sätt att möta den anhoppning av nya bloggare som måste komma. Men på något vis ska vi lösa detta!

Det har uppstått en mycket bisarr diskussion här i Puskallavik, om att det bara skulle finnas tre genus! Vilket ska vi ta bort? Han, hon, den eller det?

Det finns språk med färre och fler, men vårt språk är vårt språk och då har vi fyra genus.

Fröken Blom som fört sådant väsen om rätten till att döpa sin hundvalp och som vi faktiskt ansåg som en föregångare, ja det var ju faktiskt hon som inspirerade oss till att tillåta adoption av husdjur och att ge dem samma rättigheter som biologiska barn, just hon påstår nu att det bara finns tre genus. Hon är inte helt tydlig på vilket genus som ska bort.

Städerskan Amritza som lagt sig till med ett eget språk för att passa i sin roll... har nog bara ett genus... "hän" oavsett vem eller vad hon talar om. Att hon måste konstra är inget att ondgöra sig över. Hon har sin affärsidé att värna och då är allt tillåtet.

Men det kan inte fru Gåshud acceptera. Det är nog hon som med bestämdhet hävdar mest att vi inte får ge vika och offra ett av fyra kön. Hur skulle det då gå för makens skönhetsinstitut? Det skulle likrikta idealen och minska inkomsterna med en fjärdedel!!! Hon hävdar att det kan ekonomiska utskottet aldrig tillåta!

Advokat Hillflod sliter sitt hår, minns sin prinsessa som höjd över alla kön, och hävdar att vi nog rentav får nöja oss med två...

(Som vanligt hänvisas till kategorierna i högerspalten för att följa bakgrundshistoriken gällande olika personer och händelser)

Man kan bli irriterad för mindre vill jag påstå. Hur kunde de ställa till det så att vi nu måste göra om hela valet i Puskallaviks årliga sångfestival?

Ja, ni får följa blå trådar för att få all bakgrund till det inträffade. Men vi hade redan för en tid sedan den årliga sångfestivalen då Cinderella sjunger förslagen till sin nya repetoar. Vi får då rösta på och avgöra om någon ny sång ska få komma med. Oftast blir det inget nytt, allt ska vara som det alltid varit, det tycker vi känns tryggt. Men någon ny sång kan få komma med om den liknar de förra. Det har vi alltid varit överens om.

Men nu lyckades det...att få fram flera nya stycken till finalen. Hela tre nya sånger! De är dessutom inte alls i den genre vi är vana vid. Det förstår ju alla måste vara en kupp. Mycket riktigt visade det sig att det fanns röster som godkänts fastän de var från fel personer eller röstat på fel sånger.

Det är så fruktansvärt! Ett sådant slöseri! Nu blir vi tvugna att göra om hela valet och se till att rätt personer får sina valsedlar underkända så att felet med fel valresultat vändes rätt!

Tänk att vi alltid ska ha problem med det ena och det andra. I vårt perfekta samhälle. Tur att man har mig som ställer allt tillrätta.

Det senaste bekymret är att syster Agata på sjukstugan anser sig för dåligt betald. Som om hon alls kan kräva betalning. Har hon inte ett kall? Hon ska vara tacksam för att få tjäna mänskligheten!

Till saken hör att hon faktiskt har sjukstugan på entreprenad. Från Ludvig, min man doktorn alltså. Hon tar in alla vinster och bör därmed stå för alla kostnader. Om det innebär hög lön, låg lön eller förlust är verkligen inte någon annans problem.

Biträdena måste givetvis avlönas efter förtjänst. Det är faktiskt skillnad på om man kommer från en ordentlig hantverkarfamilj eller om man är barn av en galärroddare. Alla begriper väl att en gedigen bakgrund grundar för en gedigen arbetsinsats!

Syster Agatas bakgrund är dunkel. Så varför ska hon behöva mer i  inkomst? Hon behöver väl inte upprätthålla förbindelser? Nej, inkomsterna måste tillfalla de med rätt förbindelser och rätt tillhörigheter!

Rälsbussen till Puskallavik går ju som ni vet numera bara i ena riktningen. Det vill säga att den går till Puskallavik. Det är besparingsskäl som gjort att det blivit så. Men vi är tacksamma för att det går att komma hit i alla fall. För egen del så uppskattar jag att Bertil, vår son, kan ta sig hem från läroverket i den närbelägna staden. Han kan visserligen inte ta sig dit, men det uppvägs av att han kommer hem ordentligt varje dag.

Men idag verkar det vara stora problem med att förse rälsbussen med rätt bränsle. Den står still vid en mjölkpall utmed banan. Stinsen Flyckt försöker på olika vis lösa problemet. Han har skickat ut handlare Mjölner med kaffe och bullar till mjölkpallen. Förutom Ludvig, min man doktorn alltså, så är han ju den ende som har bil här i Puskallavik. Men sedan måste handlare Mjölner köra till den närbelägna staden för att inhandla diesel till rälsbussen. Under tiden får vi försöka få fram en buss för att rädda fröken Saron i konfektyrbutiken som är den enda passageraren ombord. Hon har varit och hälsat på sin gamle far i staden.

Vi har ju en buss som går på linjen till Påskön. Men frågan är ju om fröken Saron klarar att trampa den?

Det börjar bli aningen pinsamt med våra gemensamma samfärdsmedel här i trakten. Antagligen får vi försöka införskaffa fler hästar och vagnar för att försäkra oss om att kunna komma fram.

Advokat Hillflod är verkligen i blåsväder igen. Han infann sig nämligen inte i rätten häromdagen. Det uppdagades då att han var magsjuk!

Han nekar naturligtvis till att själv ha intaget de olämpliga bakterierna, men alla tester visar att han faktiskt hade dem i kroppen. Eftersom han inte vill betala vite till domstolen för sitt uteblivande går nu saken till rättegång.

Advokaten själv hävdar på det bestämdaste att han inte frivilligt låtit sig smittas. Detta måste han nu bevisa. Konstapel Stapel och skurken Jönsson utreder frågan. De säger att de inte kan finna någon given orsak till att advokat Hillflod skulle fått i sig bakterierna ofrivilligt. Den troligaste orsaken är att advokaten själv slikat i sig dem på någon toalett. Han kan ju inte påvisa några bevis som motsäger detta.

Det känns mycket betryggande att man nu tar till krafttag mot det begynnande sjukmissbruket. Vi har ju förbjudit sjukdom i Puskallavik och det måste vi se till att vi håller på.

Kyrkklockan i Puskallaviks kyrkas klocktorn har spruckit och ger ifrån sig en mycket påtaglig dissonans. Naturligtvis är inte detta njutbart. Klagomål har inkommit både till kyrkorådet och kyrkliga syföreningen. Ingen vill bli störd av detta hemska ljud vareviga söndag och ibland i veckorna också.

Prosten Velandelius vet varken ut eller in och har naturligtvis konsulterat mig för att kunna finna den bästa lösningen. Att köpa en ny kyrkklocka är inte att tänka på i besparingstider. Men på något vis måste vi ju kalla samman församlingen!

Hesa Fredrik har vi ju inte nån nytta av så honom skulle vi kanske kunna använda? Det tjutet i lagom doser före gudstjänsten, och sedan "faran över" i en halv minut efter gudstjänsten? Men nu finns det en del kitsliga personer som fröken Blom och fru Vindvänd som menar att det är minst lika stor sanitär olägenhet att tvingas lyssna till detta oljud som att lyssna till en sprucken kyrkklocka!

Då kan de väl ha sin kyrkklocka kvar, tycker jag!

Men jag vill ju inte framstå som oförstående så nu har vi bestämt att skicka brev till samtliga församlingsbor. Visserligen måste de levereras redan på fredagen, men det står tydligt på kuverets utsida på de tre breven att de ska öppnas kl 10, 10.30 och 11.00 på söndagförmiddag.

De församlingsbor som inte kan läsa, av hävd eller av skumögdhet, får anmäla det så får vi i Kyrkliga syföreningen cykla runt och ropa i deras öron istället. Det kommer att lösa sig med lite god vilja!

Antagligen har en del av er redan uppmärksammat att våren är på väg. Med den följer naturligtvis en hel del fröjder. Vårblommorna som prunkar som mest nu i slutet av april gläder väl alla.

Dock har det uppstått en tvistefråga här i Puskallavik. Alla vill ju vara först med att att ha hittat en vårblomma. Men vem ska ha rätten till att vara den första?

Det är ju inte en fråga om naturen, utan om reklamvärdet. Naturligtvis har Anna-Karin, vår hjälp i hushållet för länge sedan hittat en snödroppeknopp. Men det kan väl inte ha betydelse?

Den stora frågan måste väl ändå vara om redaktör Murblinds stora evenemang med många barn och andra lokalredaktörers uppbackning ska anses vara det stora? Var det en blåsippa han fann?

Men om friherrinnan på Holmsta nu fann en ädlare anemon framsträckt av betydligt mer utvalda och värdiga barn - så måste väl ändå den vara den första? För de sista ska ju bli de första - eller hur det nu var?

Det tar tydligen aldrig slut med incidenterna kring Bertils hembyggda flygfarkost. Inte nog med att den inte kunde landa i tysthet på Gardemoen så att vår norske flykting kunde överlämnas till sitt lands myndigheter. Sen kunde den inte flyga när friherreparets gäster skulle få en visning på vårt uppdaterade Hembygdsmuseum... Vilket slutade i att kommunalnämndsordföranden herr lantbrukaren Mats Olsson tog saken i egna händer och virade upp farkosten och dem - och tappade dem!

Nu börjar det talas om att farkosten drivs med fel bränsle och kan därför inte lyfta. Flera försök har gjorts till övningsflygningar, men de har misslyckats. Det verkar som om hela Hembygdsprojektet håller på att haverera.

Men vems fel är det att Hembygdsgården inte har tillgång till den bränslemix Bertil tagit fram och som fungerade vid flygningen till Norge? Är detta en politisk komplott?

Handlare Mjölner som har bränsletapp vid sin handelsbod - för sin varubil och Ludvigs, min man doktorns alltså, bil för sjukbesök - säger att han bara har gammal hederlig 100 oktan blyhaltig vanlig bensin. Har Bertil olovandes tankat där på sin fars räkning tar handlare Mjölner inget ansvar för det eller för bensinens kvalité!

Herr Gåshud har naturligtvis en del oljor i sitt sortiment, men kan inte påminna sig att han haft Bertil som kund.

Bertil själv tiger som muren. Han har inte ens avslöjat sin hemlighet för redaktör Murblind. Denne har å andra sidan fullt upp med att fotografera friherren på Holmstas öron och friherrinnans fot.

Kanske det är fel med Hembygdsmuséer?

För det är faktiskt inte som en del illvilliga påstår att Bertil håller inne med receptet för att skapa sig makt! Min son är inte sådan!

För er som vill ställa upp på Bertil går det bra att informera sig via blå länkar i texten och via kategorierna i högerspalten. Genom att tumma visar ni er moraliska styrka!

Efter incidenten när kommunalmämndsordföranden herr lantbrukaren Mats Olsson tappade Bertils farkost med friherreparets gäster i så har vi i kommunalfullmäktige i samarbete med syföreningen beslutat att se över reglerna kring navigering.

Det blev ju också helt fel när vår norske flykting skulle landa på Gardemoen. Det får inte upprepas.

Prosten Velandelius tog upp saken på senaste symötet. Han menar att man måste inse att problemet är den moderna tekniken. Vi kan ännu inte helt behärska den. Unga innovativa ungdomar som Bertil måste naturligtvis uppmuntras, men vi måste införa stränga restriktioner omkring hur denna nya teknik används.

Framförallt måste man fråga sig hur man ska förhålla sig till nya kartor när man navigerar. Det är inte lämpligt att man har en ny karta, för då måste man titta på den. Det är bättre att ha en gammal karta som man kan utantill. Omaket med att den kan vara inaktuell uppvägs många gånger om av det säkra i en gammal invand rutt.

Vi syföreningen håller helt med och har för avsikt att demonstrera utanför bokhandeln till alla nya kartor tagits bort ur sortimentet!

( Det som föranlett allt detta kan ni läsa om i de närmast föregående inläggen. I övrigt så rekommenderas varmt att läsa under de olika personernas kategorier i högerspalten)

Nu när vår norske flykting är tillbaka efter sitt äventyr så har vi bestämt att ställa ut honom och Bertils fantastiska farkost på hembygdsgården. Det kommer att bli ett riktigt hembygdsmuseum. Vi räknar med många turister framöver. Visserligen kan vi inte marknadsföra oss med historien om flygningen över Gardemoen, men det kommer säkert folk ändå som vill titta på en hembyggd flygfarkost och en alldeles riktig norsk flykting.

Kommunalnämndsordföranden herr lantbrukaren Mats Olsson höll på att fördärva alltihop igår. Han lyckades nämligen att få igång farkosten och erbjöd några besökare, släktingar till friherreparet på Holmsta, att få flyga en liten bit. Han lovade hålla i så att farkosten inte for upp för högt. Han tyckte väl att han måste tillmötesgå baronens släktingar och gäster. Det var ju trots allt Holmstas gamla skördetröska Bertil byggt om!

Problemet var inte att farkosten flög för högt, problemet blev att den inte alls ville lyfta så kommunalnämndsordföranden herr lantbrukaren Mats Olsson spände en kätting i den gamla tröskan och drog upp den över ladans nock. Besökarna trodde sig flyga och så långt var allt gott och väl.

Men naturligtvis blev det för tungt för kommunalnämndsordföranden herr lantbrukaren Mats Olsson och han tappade besökarna!

De for i marken med ett brak och farkosten skadades något, vilket fått Bertil helt ur balans. Ludvig, min man doktorn alltså, hade därför mycket arbete med att hitta rätt piller åt honom samtidigt som han fick plåstra om de fina gästerna. Men det var ju riktiga vårduppgifter för honom. Till skillnad ifrån när han springer runt i socknen och ser till gamla människor med slitna ryggar eller unga människor med lunginflammation!

(Äventyret med Bertils flygfarkost och den norske flyktingen kan läsas om i de två närmast föregående inläggen. I övrigt hänvisas som vanligt till att läsa om de olika personerna under deras kategorier i högerspalten!)