Tåget står stilla

Rälsbussen till Puskallavik går ju som ni vet numera bara i ena riktningen. Det vill säga att den går till Puskallavik. Det är besparingsskäl som gjort att det blivit så. Men vi är tacksamma för att det går att komma hit i alla fall. För egen del så uppskattar jag att Bertil, vår son, kan ta sig hem från läroverket i den närbelägna staden. Han kan visserligen inte ta sig dit, men det uppvägs av att han kommer hem ordentligt varje dag.

Men idag verkar det vara stora problem med att förse rälsbussen med rätt bränsle. Den står still vid en mjölkpall utmed banan. Stinsen Flyckt försöker på olika vis lösa problemet. Han har skickat ut handlare Mjölner med kaffe och bullar till mjölkpallen. Förutom Ludvig, min man doktorn alltså, så är han ju den ende som har bil här i Puskallavik. Men sedan måste handlare Mjölner köra till den närbelägna staden för att inhandla diesel till rälsbussen. Under tiden får vi försöka få fram en buss för att rädda fröken Saron i konfektyrbutiken som är den enda passageraren ombord. Hon har varit och hälsat på sin gamle far i staden.

Vi har ju en buss som går på linjen till Påskön. Men frågan är ju om fröken Saron klarar att trampa den?

Det börjar bli aningen pinsamt med våra gemensamma samfärdsmedel här i trakten. Antagligen får vi försöka införskaffa fler hästar och vagnar för att försäkra oss om att kunna komma fram.