Har varit en hysterisk spelvecka. Jag backade igår och gick totalt på veckan några tusen plus. Trist att sluta så men som vi alla vet så är det en risk man tar varje gång man sätter sig ner för att spela. Förlusterna igår berodde på en kombination av dåligt spel ifrån min sida och dålig timing. Men det jag är nöjd med är min diciplin (om jag ska försöka se objektivt på min självkritik som är det första som kommer över mig). När jag hade förlorat mitt inköp så tänkte jag att skulle köpa in igen först därför att jag vet att jag kan skärpa mig och spela bättre.. Men det jag gör och gjorde var att jag gick ifrån bordet och tog mig en promenad och ett litet break.. Under den tiden så rannsakar jag mig själv.
Konstaterade att jag var för trött och för sliten egentlige för att spela. Att det jag behövde mest var lite vila. Och att lite plus är bättre att ha i minnet än ett back. Så jag gick ut och tog en taxi hem i stället.
Jag kan rekommendera att ta ett litet break när man inte är helt säker på ifall det är vettigt att fortsätta. Det har varit ett bra beslut (tror jag) varje gång jag har gjort det, därför att jag känner att jag behåller kontrollen och fortsätter på att fokusera på en helhet i stället.
Det är ju en mental påfrestning att spela och min mamma brukar påminna mig när hon är här.
- Dilbis, du måste vila också ibland. Inte bara jobba, jobba, jobba (så syfter hon på både jobbet och pokern och allt annat ansvar som jag har).
Att gå ifrån bordet är även bra om man förlorar en stor pott. För att vädra tankarna och för att skaka av sig förlustkänslan innan man sätter sig igen.
Jag minns när jag spelade WSOP main för några år sedan. Jag var chiplead på mitt bord efter 40 min. Trots att min granne till höger hade dubblat efter en all in mot en annan kille så hade han fortfarande runt 5k mindre än mig.
När jag tittade ner på QQ utg, så bestämde jag mig omgående för att ta det säkra före det osäkra och spela den handet oerhört hårt pre, för att slippa trassla in mig i något och jag såg hellre att alla passade än att jag skulle hamna i ett svårt läge med den handen. Så jag höjde så att folk trodde att jag hade tappat allt sunt förnuft.
Alla foldade blixt fram till bb som tog en syn. Redan här fattar jag att han måste ha en stor hand. Floppen var Q75, regnbåge. Han checkar och jag bettar. Han synar. Turn 7a. Jag konstaterade snabbt för mig själv att han omöjligt kunde ha synat mig med 77 då mitt raise utg skrek överpar. Det finns nu bara två händer han kan ha. Nu bettar han, jag slår om och han synar. Nästan allt är inne och han har runt 6 k kva bakom. River A...
Det var som att någon hade gett mig en rak höger i mage när det kortet kom. Självfallet ryckte han till och sa All In.
Jag hade inga möjligheter att folda, trots att jag var helt säker på vad han hade och att jag hade blivit utdragen. Efter den handen spelade jag min bb och min sb. Händer som kändes som en evighet. Hettan i Vegas är fullständigt outhärdlig.. men när jag reste på mig efter sb och gick ut för att få lite frisk luft så kändes det nästan som ett hån. Jag jobbade i och för sig mig sedan upp till 13k igen och bustade med JJ mot limpade KK på cut off senare. Men det jag vill poängtera var hur viktigt det är att gå ifrån bordet när man känner sig slagen mentalt.
GÅ DÄRIFRÅN säger jag till mig själv och jag är glad att jag lyssnar på den inre rösten fortfarande. Att bli lite irriterad går att hantera, en att känna sig totalt ur balans vet vi ju är mördande för psyket när du ska spela sen.
Nu var jag ju ingalunda ur balans på det sättet i går kväll, men jag var trött och jag behövde vila (och trött är katastrof att vara när man spelar cg). Den här veckan har jag Astrid som btw uppvaktade sin mamma på det finaste tänkbara sätt igår. Hon kom och väckte mig med pussar och ville att jag skulle leta efter lappar med skrivna rebusar på som hon och farmor hade skrivit ihop :)
Det stod.. leta under en blomkruka. Och... lite ovanför en av dina rullar.. Och där gick jag och letade till sista lappen som sa.. Leta bland dina örngott. Där hittade jag världens finaste teckning som hon hade omsorgsfullt ritat och färglagt. Till mamma på morsdag från Astrid. Och en bild på mig, blommor och fint som tusan.
Hennes pappa var där också och hade gjort årets brunch (han är brutal på att laga mat). Det var nog den finaste mors dag jag har upplevt! Sedan när vi satt där och pratade om att på mors dag så är det mammorna som bestämmer vad dom vill göra så "beslutade" jag mig för att det jag helst av allt ville göra var att gå på Gröna Lund ;) (Astrid älskar så klart Gröna Lund). Så vi var på grönan och hade superskoj, jag åkte också Insane... yes...
That shit is INSANE!! Love it!. Jag skrek som en jagad Kurd och hade hur kul som helst. Rekomenderas.
hugs
dilba