Läste en intressant blogg om spelmissbruk här om dagen. LappRoffes blogg. Jag känner folk som arbetar för mycket. Folk som har prioriterat jobbet före famljen, allt.. precis allt annat och kanske inte vaknat upp förrän efteråt när allt var förstört. Att ha alkoholproblem är inte särskilt ovanligt det heller. Droger?
Kanske vore det bra ifall alla kunde inse att för mycket skämmer nästan allt (jösses det där lät präktigt) och dom flesta vet det säkert också. Att missbruka någonting handlar väl om att fly in i något, eller snarare ifrån någonting.
Med poker blir det ju så, att om du är flyktbenägen (spelar för ofta) och förlorar, så är du spelmissbrukare. Är du flytbenägen (spelar för ofta) och vinner är du proffs. Och det är heller inte konstigt, så ser det ju ut för arbetsnarkomaner också. Jag tänker att det är samma belöningshormoner i omlopp. Endorfiner. Oavsett man jobbar ihjäl sig och söker bekräftelse där eller ifall man vinner i poker.
Måna om dina spärrar och din inre röst. Ofta går det inte ta miste på när det är dags att lyssna. För att känna sig som en slagen krigare är dåligt för självförtroendet, du blir en sämre spelare av det. Gå då, kom tillbaka stark och redo. För egentligen så kan du vara lika mycket spelmissbrukare om du är en vinnande spelare som den som förlorar. Det är förhållningssättet till ditt spelande som är viktigt. Spelar du för ofta så blir ju resten av ditt liv lidande av detta. Och vinner du ofta så är det viktigt att ha i bakhuvudet att detta inte på något sätt är en bekräftelse på att det är ok att spela för ofta. Nyckeln är att förstå att inte använda spelet på ett osunt sätt. Det vill säga när du går igenom jobbiga faser i ditt eget liv, eller åtminstone förstå och ta till insikt att du flyr.
Min dotter Astrid håller mig på jorden och ofta tänker jag att om jag inte hade ett jobb och så många andra faktorer som jag har i mitt liv som totalkräver mig på oerhört mycket tid, så skulle det nog vara väldigt lätt att bara spela istället. Man är bra på det. Det är en enkel värld att glida in i. Ganska svart-vit faktiskt. Bara vinnare och förlorare. Som i fotboll typ. Inte som tjejer är (killar för oss tjejer då) och verklighetens alla grå-zoner ;)
Utan bara väldigt maxad och okomplex om du inte får problem med det så att säga. Tror nog att dom flesta av oss vet när det är dags att kliva och jag tror också att dom flesta av oss åtminstone har prövat att sitta kvar en liten stund när det var dags att gå, någon gång. Men det innebar inte hela världen för oss och man lärde sig att bara låta bli. Majoriteten av oss vet också att det är fel. Kan vi inte bara måna om dom som inte har styrkan att göra det just då. Våga prata om det. Hjälp finns. Det finns heller ingen skam (i mina ögon i alla fall) att bli sjuk oavsett vilken sjukdom. Spelmissbruk alkohol eller arbetsnarkomani... samma sak för mig. Livet är inte alltid enkelt och ska heller inte vara det.
Det du inte dör av...Om du känner att det blir för mycket spel. För mycket tankar om spel oavsett du vinner eller förlorar. Tagga ner.
Trodde aldrig jag skulle säga just den här meningen... men.
spela lagom.
hugs
dilba
dilbablogg
dilbablogg
dilbablogg
dilbablogg